Gång på gång kommer trådar i ämnet: "slår ni hästen?".
Lika regelbundet skrivs då inlägg, som gör en fruktansvärt deprimerad. Som ditt "Comic Queen":
Ja, om hästarna gör fel gör jag det. Hur ska dom annars veta att dom gjort fel?
Ett sådant svar får mig att undra över personens förståndsgåvor. Förstår man verkligen inte bättre? Resonerar man likadant när det gäller barn, grannar, släktingar etc?
Hur skall en häst som utsätts för den typen av "inlärning" kunna fungera? Hur skall den överhuvud taget kunna lära sig något?
I en del andra inlägg ovan finns dom som tillämpar: "En smäll på halsen om dom knuffas, ett spörapp på baken för att sluta bocka, ett spörapp på bogen för att gå framåt och inte tränga åt sidan. Ett rapp bakom skänkeln för att få hästen respektera drivande hjälp."
eller rättfärdigar "smällar" som uppfostringsmedel: "såtillvida att hon inte menade att hota, det var en överslagshandling pga rastlöshet (hon är understimulerad). Men jag tolererar INTE dylikt beteende och det ska hon veta."
Återigen frågar jag mig, om man använder samma resonemang vid andra tillfällen i livet? Slå, slå, slå!
En tröst är, att många andra här har en helt annan syn på hästuppfostran/utbildning. Som har förstått att det finns intelligentare vägar än våldets.
Våld mot djur är försvarbart i självförsvar eller för att förhindra en ev katastrof. I andra sammanhang är det bara ett bevis för individens tillkortakommande och okunnighet. Dom som ser våld som en självklar del i sitt umgänge med djur, tycker jag skall byta ut dessa djur mot en karriär i boxningsringen istället!
LIA, som hukar sig inför stormen ...