Om jaga nvänder våld som uppfostringsmedel.. Det beror nog på hur man ser det faktiskt?
Jag uppfostrar (eller vad man ska kalla det?) mina hästar att se mig som ledare. Att de ska respektera mig och veta att jag respekterar dem. Att de ska lyssna på mig och veta att jag lyssnar på dem. De vet var gränserna går, och de vet att jag aldrig skulle utsätta dem för fara.
Valacken skulle aldrig drömma om att hota mig, än mindre gå till någon form av angrepp. Han har heller aldrig visat sådana tendenser (vi glömmer lastning, då får han hjärnstillestånd). Han behöver jag aldrig tillrättavisa fysiskt på något sätt (glöm lastning igen).
Fölet är oerhört väluppfostrad och trevlig, men hon föddes liksom inte med vetskapen om att "man biter inte människor, det där är förresten min flockledare", och när hon var i åldern när man skulle provtugga på allt, inkl folk, så föste jag bort huvudet och sa nej, om och om igen. Hon fattade rätt fort. Kom den där nosen tillbaka och skulle bita direkt efter så knäppte jag henne på nosen och sa nej. Vi hade några dagar med det beteendet, sen var det och är fortfarande borta. Jag upplevde aldrig problemet de flesta har med föl som biter i folk och kläder.
generellt har jag haft väldigt få problem med henne, och hon har varit med om rätt mycket.
Däremot, häromveckan så som (som jag tolkar det) en ren överslagshandling så vände hon baken till med bakåtstrukna öron när jag var för långsam med maten. Som svar så fick hon en smäll med kraftfoderhinken i baken. Det finns INGEN anledning för henne att visa hotbeteende mot mig (medvetet eller ej) och jag accepterar det INTE.
Smällen var nog mer överrumplande än plågsam (man får ingend irekt kraft av att på 10 cm håll sopa till med en tom gammal mineralhink över baken).
På samma sätt, om en vuxen häst som vet vad som förväntas av dem (säg stå still) och den har myror i kroppen utan anledning (oro, rädsla, uppspelt över något den ser) och den inte lyssnar på en tillsägelse så kan jag med öppen handflata klatcha till på halsen (det är ljudeffekten jag vill åt) och säga åt den att "nu räcker det".
Om det är använda våld i uppfostringssyfte är nog en tolkningsfråga som är upp till var och en att göra.
Jag använder INTE våld för att lära en häst att gå framåt/bakåt/åt sidan, jag använder inte våld för att få en rädd häst att våga göra det den är rädd för, jaga nvänder INTE våld för att få mina hästar att stå stilla lösa på stallgången (fölet gör det med), stå stilla i boxen med öppen boxdörr (fölet gör det med) eller att göra något de visar motvilja mot.
Jag använder inte våld eller ryck för att få dem att gå fint i grimskaft, följa mig förbi farliga saker etc.
Men jag tolererar INTE hotbeteende, och jag kan markera att "nu räcker det!" med en klatsch på halsen om de tramsar (men då ska jag vara säker på att det är TRAMS). Och jag använder precis så mycket våld som krävs för att skydda mig själv (och i andra hand mina hästar) i en nödsituation (jag skulle således om jag var instängd i en trång passage och hästarna i full panik kom skenande och jag råkade ha en långpisk använda den för att hästarna inte skulle springa över mig. Jag skulle inte ens tveka om situationen uppstod).
Jag rider fö utan spö..
Men jag kan inte säga att jag aldrig slår en häst, för då ljuger jag. Däremot kan jag säga att jag ytterst sällan behöver ens tänka tanken på våld. Jag väger 43 kilo, även om jag har araber så skulle de när de ville kunna göra MOS av mig, jag har inte ett smack fysiskt att sätta emot dem, och jag tror inte på den vägen.
Som jämförelse förresten, så min käre valack är flockledare/ranghög och änglalik mot fölet (han går broddad runt om btw). Han är oerhört bra på hästspråk, oerhört konsekvent och oerhört "icke våldsam", han kommunicerar, han slåss inte. Däremot tar hans tålamod slut med den lilla röda ibland, och han nyper till. Det har varit gånger då hon i ungdomligt oförstånd satt sig upp mot hans rang (medvetet eller ej, oftast omedvetet) och han har med ett lagom hårt (löst, aldrig gått genom huden) bett talat om för henne att "Det DÄR tolereras INTE". Hon har inga som helst problem med andra/nya hästar och är en socialt välanpassad individ. Men hon har liksom fått lära sig det, av mamma, av valacken och en liten del (vad gäller umgänget med människor) av mig. Oftast genom mild tillrättavisning "gör om, gör rätt", men ibland genom fysisk bestraffning (bett/dask). Och jag kan inte hur jag än vrider på det se något FEL med det?
Och man kan knappast SLÅ ett föl eller tvinga ett föl med våld att stå still lös på stallgången
