Skulle ni vilja ha er vän som granne?

[Undret]

Här finns det seriösa planer på att flytta till en form av kollektiv i gårdsformat inom ett par år tillsammans med min blivande man och min bästa vän samt våra djur, dock med ett krav på separata bostadslösningar på gården (så att det är möjligt att ha sitt eget även om en umgås mycket). Så hiss på att bo nära varandra.

 

[the_connemara]

Jo det hade jag gärna haft, men varken jag eller bästa kompisen är sådär jobbigt sällskapssjuka att vi måste vara ihop hela tiden. Så det skulle aldrig bli så som du beskriver.

Skriver under på det. Har inga påträngande kompisar, de lär sig fort att det finns gränser

Drömmen hade varit om stallkompisen flyttade in hos grannen

 

[makarontanten]

Så roligt att läsa om era erfarenheter och tankar om detta. Olika svar med flera nyanser :-)

Det som gör att jag tvekar är att min arbetskamrat/kompis är mycket mer lik mig än min bästa vän egentligen är. Låter kanske lite lustigt, men det jag älskar, som att vara ute i skogen, plocka svamp, grilla, gå ut med hunden mm är saker min arbetskamrat gillar också, och gärna hänger på mig ut. Det är därför vi blivit vänner och inte bara arbetskamrater.

Min bästa vän och granne skulle aldrig följa med på sånt, därför har vi umgåtts mer hemma och på helt andra sätt än vad jag gör med den andra. Det är DET som oroar mig lite, att det kanske blir för mycket av allt när vi har samma intressen, samma jobb och dessutom kanske bli grannar.

 

[Petruska]

Däremot hade jag absolut inte velat bo granne med en arbetskamrat.

Arbetskamrater väljer man ju inte, vilket man gör med vänner. Så sett liknar väl arbetskamrater mer släktingar än vänner, och kanske liknar de så att säga snarare partnerns släktingar än ens egna. Dvs personer man kanske inte känner särskilt väl, inte skulle ha valt att ha nära sig, men där det ändå verkar vara vanligt att man beter sig som om inga gränser fanns. Många trådar på buke handlar ju mer eller mindre om generationsboenden och svårigheten med gränserna mellan individerna.

Ett par av mina arbetskamrater hör också till mina bästa vänner, så dem skulle jag gärna bo granne med, gärna lägenheter i samma trapp. Efter att jag har blivit "stor nog" att ha jobb med hög personlig angelägenhetsgrad, har jag också fler arbetskamrater jag gillar på riktigt (som vänner, alltså).

 

[Trani]

Dvs personer man kanske inte känner särskilt väl, inte skulle ha valt att ha nära sig, men där det ändå verkar vara vanligt att man beter sig som om inga gränser fanns.

Jag jobbar med ganska många olika personer och vi jobbar tätt. Jag blir ofta förvånad över avsaknad av spärrar hos folk. Själv är jag rätt så privat och inte så snackig men blir ändå serverad allt ifrån skvaller om arbetsplatsen och andra arbetskamrater () till detaljer om deras barns sexliv (). Privat umgås jag inte med någon från jobbet men somliga beter sig som om vi gjorde det. Hade jag fått en tia varje gång någon sa "berätta nu inte det här vidare"... En del verkar helt enkelt tycka att jobbar man ihop så står man automatiskt nära varandra?

 

[Alexis]

Skulle inte ha något emot en vän som granne!

Ser bara fördelar faktiskt.

 

[Rhinos]

Jag bodde för bara några månader sedan granne med två av mina bästa vänner och det var bara en fördel för mig. Men vi hade ungefär lika stort umgängesbehov så det löstes av sig självt. Vi hade heller inga problem att tacka nej till diverse sammanstrålningar oavsett vad man hade för anledning till det. För oss var släktmiddag lika "godtagbart" som anledning som att man helt enkelt inte orkade/hade lust, och det tror jag är viktigt att acceptera när man bor så pass nära.