makarontanten
Trådstartare
Precis som frågan lyder, skulle ni vilja det? Varför, varför inte? För och nackdelar?
Min bästa vän och jag är grannar. Det är naturligtvis jätteroligt, underbart, trevligt och mysigt. Vi kan "springa" med ett vinglas eller en kaffekopp mellan trappan och umgås en timme här och en timme där på lätta villkor. Vi kan låna saker av varandra, hjälpa till med att köra vid fester, vattna blommor vid semestrar och vet precis när den ena är hemma och man lär känna varandra ganska nära på detta sätt. Vi vet varandras vanor som ett gammalt par, vi vet var vi har varandra. Vi blir oroliga för varandra när bilarna inte är hemma som de brukar ( har det hänt något?), och vi kan springa upp/ner med en matlåda bara för att vi lagat för mycket och vill glädja den andra :-). Underbart på ett sätt, men ibland lite jobbigt också. Man kan tex aldrig dra den där vita lögnen om att man inte är hemma riktigt än när man behöver lite egentid. Man har svårare att säga nej till ett besök när man bor så nära och det bara handlar om en kopp kaffe i en halvtimme när man är lite stressad i övrigt och egentligen inte vill/hinner. Ibland lite jobbigt att man "ska" ställa upp för att det är så nära och smidigt med allt. Lika underbart är det att bara skicka ett sms/ringa och man kan ses på 5 minuter om man vill snacka, umgås, har det tråkigt, är sjuk eller bara vill äta lite ihop när man är ensam hemma :-)
Anledningen till frågan, är att min bästa vän nu ska flytta. Jag känner mig både lite ledsen och lättad. Ledsen över att hon flyttar långt iväg, lite lättad över att kontakten inte blir lika intensiv som den vart. Önskar hon skulle bo nära, men kanske inte såååå nära som nu. Jag råkade berätta detta för en vän/kompis idag och hon blev eld och lågor, hon vill ha min grannes lägenhet när hon flyttar. Jag blev lite paff över att det var så attraktivt att bo här, tyckte det lät kul, men blev också tveksam. Skulle vara kul att få ännu en kompis så nära, men samtidigt undrar jag om jag åter kommer känna att det känns lite jobbigt att ha härliga kompisar/vänner så nära inpå. Nu är inte detta min bästa vän, men istället en arbetskamrat jag umgås privat med. Vi jobbar inte ihop ( hon dag, jag natt), så det är inte det att vi kommer ses jämt, men frågan är hur mycket och om jag åter komma känna mig lite besvärad över att alltid finnas till för att vi bor nära och allt är smidigt...
Jag vet att jag har lite inflytande i detta, kan påverka hyresvärd och nuvarande granne ( bästa vän) till vem som får lägenheten efter henne.
Så hiss eller diss till vänner/kompisar till grannar ? :-D
Min bästa vän och jag är grannar. Det är naturligtvis jätteroligt, underbart, trevligt och mysigt. Vi kan "springa" med ett vinglas eller en kaffekopp mellan trappan och umgås en timme här och en timme där på lätta villkor. Vi kan låna saker av varandra, hjälpa till med att köra vid fester, vattna blommor vid semestrar och vet precis när den ena är hemma och man lär känna varandra ganska nära på detta sätt. Vi vet varandras vanor som ett gammalt par, vi vet var vi har varandra. Vi blir oroliga för varandra när bilarna inte är hemma som de brukar ( har det hänt något?), och vi kan springa upp/ner med en matlåda bara för att vi lagat för mycket och vill glädja den andra :-). Underbart på ett sätt, men ibland lite jobbigt också. Man kan tex aldrig dra den där vita lögnen om att man inte är hemma riktigt än när man behöver lite egentid. Man har svårare att säga nej till ett besök när man bor så nära och det bara handlar om en kopp kaffe i en halvtimme när man är lite stressad i övrigt och egentligen inte vill/hinner. Ibland lite jobbigt att man "ska" ställa upp för att det är så nära och smidigt med allt. Lika underbart är det att bara skicka ett sms/ringa och man kan ses på 5 minuter om man vill snacka, umgås, har det tråkigt, är sjuk eller bara vill äta lite ihop när man är ensam hemma :-)
Anledningen till frågan, är att min bästa vän nu ska flytta. Jag känner mig både lite ledsen och lättad. Ledsen över att hon flyttar långt iväg, lite lättad över att kontakten inte blir lika intensiv som den vart. Önskar hon skulle bo nära, men kanske inte såååå nära som nu. Jag råkade berätta detta för en vän/kompis idag och hon blev eld och lågor, hon vill ha min grannes lägenhet när hon flyttar. Jag blev lite paff över att det var så attraktivt att bo här, tyckte det lät kul, men blev också tveksam. Skulle vara kul att få ännu en kompis så nära, men samtidigt undrar jag om jag åter kommer känna att det känns lite jobbigt att ha härliga kompisar/vänner så nära inpå. Nu är inte detta min bästa vän, men istället en arbetskamrat jag umgås privat med. Vi jobbar inte ihop ( hon dag, jag natt), så det är inte det att vi kommer ses jämt, men frågan är hur mycket och om jag åter komma känna mig lite besvärad över att alltid finnas till för att vi bor nära och allt är smidigt...
Jag vet att jag har lite inflytande i detta, kan påverka hyresvärd och nuvarande granne ( bästa vän) till vem som får lägenheten efter henne.
Så hiss eller diss till vänner/kompisar till grannar ? :-D
