Skulle ni låna till konsumtion med bostaden som säkerhet?

Det är så jag har uppfattat det genom dina inlägg här. Bara som det här med körkort. Min dotter är bara sex år gammal men vi pratar ändå om att hon får börja övningsköra om tio år. Det är i mina ögon en naturlig del av att växa upp och därmed frigöra sig från sina föräldrar.

Du har tyvärr väldigt rätt, och CSN/övningskörningen är ändå typ det "mildaste" i sammanhanget. Tyvärr. :(
 
Det behöver du ju inte alls bli. Sök boende som en skållad råtta nu på en gång och skicka in en ansökan till CSN. Det första kan ju ta lite tid men det andra är gjort och beviljat på en pisskvart.

Du har en poäng, men ser ingen anledning att flytta när jag har 17 min till högskolan kommunalt. Faktiskt. Och ja, jag och mina föräldrar drar inte jämnt alla gånger (få gånger, snarare), men det går faktiskt att bo hemma. :)
 
Du har en poäng, men ser ingen anledning att flytta när jag har 17 min till högskolan kommunalt. Faktiskt. Och ja, jag och mina föräldrar drar inte jämnt alla gånger (få gånger, snarare), men det går faktiskt att bo hemma. :)

Men det handlar inte om trivsel eller vad som är billigast. Det handlar om att bli vuxen och självständig, både praktiskt och i tanken. Jag tror det kommer att gynna dig både i studierna och i ditt framtida arbetsliv.
 
Jag är också uppfostrad till att låna absolut minsta möjliga. Hus och bil - möjligtvis. Inte ta CSN-lån och absolut aldrig låna till konsumtion.
Mina föräldrar är av linjen att hellre hyra hus/lägenhet och köpa bil kontant, än låna. Definitivt inte låna när man är "ung" (under 30-35 år). Och därefter bara låna absolut minsta möjliga. Max låna 50% av husets värde t.ex.
Tror vårat kråkslott är belånat till ungefär 20% av värdet idag - som mest har det varit belånat till ca. 35% av sitt värde.
Tyvärr trampade de i klaveret och tog CSN-lån, men det är jag strikt förbjuden att göra nu. (Har ju visserligen ingen anledning till att göra det heller men ändå). Konsumtionslån skulle aldrig ens komma på tal.

Du är medveten om att majoriteten av de som studerar och har studerat i modern tid i Sverige har kunnat göra det tack vare studielån? Att säga att någon "trampat i klaveret" för att de har tagit studielån är enormt föraktfullt och nervärderande gentemot oss som gjort det. Jag hade aldrig kunnat studera utan lån och på min utbildning var det inte möjligt att jobba så mycket, det var mycket som var obligatoriskt som tex laborationer (som tar hela dagar oftast).
 
Du är medveten om att majoriteten av de som studerar och har studerat i modern tid i Sverige har kunnat göra det tack vare studielån? Att säga att någon "trampat i klaveret" för att de har tagit studielån är enormt föraktfullt och nervärderande gentemot oss som gjort det. Jag hade aldrig kunnat studera utan lån och på min utbildning var det inte möjligt att jobba så mycket, det var mycket som var obligatoriskt som tex laborationer (som tar hela dagar oftast).

Så jävla mitt i prick.
 
Du är medveten om att majoriteten av de som studerar och har studerat i modern tid i Sverige har kunnat göra det tack vare studielån? Att säga att någon "trampat i klaveret" för att de har tagit studielån är enormt föraktfullt och nervärderande gentemot oss som gjort det. Jag hade aldrig kunnat studera utan lån och på min utbildning var det inte möjligt att jobba så mycket, det var mycket som var obligatoriskt som tex laborationer (som tar hela dagar oftast).

Ja, mitt i prick å tack! Jag hade inte kunnat plugga en vecka utan lån, inte ens läst in basåret.
 
Jag kan också tillägga att en tjej i min korridor var uppvuxen i Uppsala (Flogsta faktiskt, hon tyckte det var konstigt när hon var bortrest som liten och det inte var någon som vrålade på kvällen :D). Det var självklart för henne att hon inte skulle bo hos sina föräldrar när det blev dags att plugga och samma gällde hennes yngre bror när han blev tillräckligt gammal.
 
Senast ändrad:
Ja, mitt i prick å tack! Jag hade inte kunnat plugga en vecka utan lån, inte ens läst in basåret.

Jag lånade när jag läste in naturvetenskaplig på Komvux, det hade inte fungerat annars. Studielån är något av det viktigaste som infört för att få bort klassklyftorna i samhället. Jag är arbetarklass (visserligen med akademikermamma men hon var den första med högre utbildning i familjen) och vi hade aldrig haft råd att studera utan lån. Två av mina yngre kusiner är ingenjörer och en yngre kusin utbildad inom ekonomi. Samma där, de har alla tagit lån.

Min pappa var väldigt duktig i skolan och hans lärare ville att han skulle studera vidare. Det var inte en chans att det gick, han var född -26 av en ensamstående mamma så efter 7 år i skolan var det bara att börja jobba.
 
Du har en poäng, men ser ingen anledning att flytta när jag har 17 min till högskolan kommunalt. Faktiskt. Och ja, jag och mina föräldrar drar inte jämnt alla gånger (få gånger, snarare), men det går faktiskt att bo hemma. :)

Du, sätt din egen frihet och utveckling framför en kort pendlingstid. Det låter verkligen som att du borde flytta hemifrån. Bara det att dina föräldrar förbjuder dig att ta CSN-lån låter helt knäppt tycker jag.
 
För att det är extremt osäkert t.ex. om man skulle råka bli arbetslös en period, inte få så hög inkomst som man hoppats på etc. etc. Och med den utbildningen jag kommer att gå är lönen "bara" runt 35-45k även för de med mera erfarenhet. Därför ser jag både jag och mina föräldrar det som en extrem risk att ta lån, särskilt som jag är såpass ung också. Sen har jag ingen anledning till det - jag kommer att bo hemma hela studietiden och har (om allt klaffar!) 17 min kommunalt till högskolan...

Har man ingen inkomst slipper man betala .CSN-lån har just den finessen, man betalar efter inkomst och inte efter lånat belopp.

Mycket riskfritt och förmånligt.

Sedan, om man inte behöver låna, kan det vara smart att låta bli.

Jag har lånat till bil, renovering, markköp, hästköp - allt på fastigheten. Hade varit hål i huvudet att låna på annat dyrare sätt eller låtit bli att låna, i samtliga fall.
 
Finns det någon på 2000-talet som är uppfostrad att inte ha lån överhuvudtaget? :confused: Inte studielån, inte bostadslån?

Ja jag har ett par bekanta som är födda i början på 90-talet som inte tar CSN-lån för att deras föräldrar har tutat i dem att det är en belastning. Trots att vi går en utbildning där det inte kommer bli några problem att få jobb eller betala tillbaka lånet. Gemensamt för dem är att de har möjlighet att försörja sina barn genom 5-åriga utbildningar. Om jag haft den ekonomiska möjligheten hade jag dock hellre sett att barnen tog lån och "försörjde sig själv" och att jag hjälpte till att betala lånet senare om det behövdes. För självkänslan om inte annat.
 
Jag tycker ditt inlägg blir lite märkligt dömande. Jag värderar också min tid högt. Därför behöver jag en fungerande bil, alltid och hela tiden. Så jag köper en dyrare bil som jag kan lita på och som går (och som dessutom inte kostar en massa i reparation). Det är inte en "pryl", det är ett måste.
Ett måste för vaddå? Jag tänker att man måste ha en bil som funkar för att kunna ta sig till jobbet om ingen kollektivtrafik finns eller/om man inte har möjlighet att bo nära jobbet så man kan gå eller cykla. Allt annat är ju val man gör, liksom. Det finns inga måsten i livet förutom att jobba så man överlever, och ta hand om sina avkommor om man har valt att skaffa dem krasst sett. Och sen dör man, typ. Häpp gud va kul inlägg det här blev då.
 
Du låter som en klok mamma :up:
Nej, men jag tror (och hoppas) att mina föräldrar snarare menar att man inte ska ta de om man inte absolut måste.
Ärligt talat, jag tror att den bästa investeringen du kan göra i ditt liv är att ta csn och flytta hemifrån.
Ju förr ju bättre.

Och då är jag generellt mycket restrektiv när det gäller lån.
(Har bara studielån själv)
 
För att det är extremt osäkert t.ex. om man skulle råka bli arbetslös en period, inte få så hög inkomst som man hoppats på etc. etc. Och med den utbildningen jag kommer att gå är lönen "bara" runt 35-45k även för de med mera erfarenhet. Därför ser jag både jag och mina föräldrar det som en extrem risk att ta lån, särskilt som jag är såpass ung också. Sen har jag ingen anledning till det - jag kommer att bo hemma hela studietiden och har (om allt klaffar!) 17 min kommunalt till högskolan...
Har du överhuvudtaget satt dig in i hur CSN fungerar?
 
Ja jag har ett par bekanta som är födda i början på 90-talet som inte tar CSN-lån för att deras föräldrar har tutat i dem att det är en belastning. Trots att vi går en utbildning där det inte kommer bli några problem att få jobb eller betala tillbaka lånet. Gemensamt för dem är att de har möjlighet att försörja sina barn genom 5-åriga utbildningar. Om jag haft den ekonomiska möjligheten hade jag dock hellre sett att barnen tog lån och "försörjde sig själv" och att jag hjälpte till att betala lånet senare om det behövdes. För självkänslan om inte annat.

Låter som mig, med den skillnaden att jag är född -97 och inte i början av decenniet. Det iaf mina föräldrar sagt är i princip att CSN-lånet blir en extrem belastning för dig såtillvida du inte tjänar typ 50k+ från den dagen du tar examen tills dagen du går i pension. De säger att det är något av de absolut värsta lånen man kan ta, då de inte heller kan skrivas av/man inte kan få skuldsanering på de osv. osv. Absolut om man ska studera på annan ort - då är det ett nödvändigt ont. Men allra helst man öht inte studera på annan ort om högskola finns "i närheten".
Och ja, de ska betala mitt uppehälle i 3 år till, och nej - de tycker inte ens att jag ska ha ett extrajobb. Jag ska ha fullt fokus på mina studier och min häst, enligt de.
(För egen del så tänkte jag kanske vänta med extrajobb iaf fram tills runt halloween/jul då jag hunnit "känna på" studierna lite innan. Men annars har jag för avsikt att jobba extra också på något sätt om det funkar tidsmässigt och mina föräldrar tillåter det.).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Senast tagna bilden XV
  • Valp på vintern

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp