Skulle ni låna till konsumtion med bostaden som säkerhet?

[escodobe]

Jag skulle väl egentligen inte använda ordet "nöjd", men det är liksom så mitt liv alltid har sett ut. Jag vet ingenting annat än strängt kontrollerande föräldrar som får panik om jag just suttit på detta Espresso House med några tjejkompisar en lördag kl. 15 (särskilt om jag inte känt dessa tjejer hela mitt liv heller). Jag är van med att mina föräldrar alltid känt en ständig oro för mig. Som helst av allt skulle vilja ha mig i detta rosa fluffkoppel, sittandes under bordet på deras jobb dagarna i enda.
Alltså, nu när du säger det låter det ju inte normalt för 5 jäkla korvören - för att uttrycka mig så. Det låter ju....sjukt på ren svenska.
Det som också är lite lustigt i kråksången nu när jag tänker efter, är att de inte alls "hade mitt liv i min ålder". När de var tonåringar/unga vuxna på 70-talet var inte deras föräldrar alls så kontrollerande eller oroliga. Nu tänker jag inte outa de närmare, men de levde "normala" ungdomsliv, kanske inte det mest "lössläppta" utan åt det pyttelite mer "kontrollerade" hållet, men fortfarande helt inom alla normala gränser. Så jag fattar egentligen inte, utifrån deras egna erfarenheter, varför de i princip verkar önskedrömma om att ha sin 20 åring i koppel.

Det är så bra att du börjar se det. Dina föräldrar är sannolikt inte onda eller elaka personer. De bryr sig säkerligen väldigt mycket om dig. Men på fel sätt. Ungefär som att tycka synd om en fånghäst och därför mata den. Det är av välvilja - men orsakar enorm skada.

Och jag vågar påstå att de inte kommer klara av att bryta mönstret, det kommer inte bli bättre för att du väntar på att de ska förstå att du är vuxen. Då hade det där gått över för länge sen.
Kan du inte lösa det här på egen hand så se om du inte kan få hjälp någonstans!

 

[Pilot]

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.
Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

När man är 18 så får ju föräldrar bestämma vissa saker, eftersom du bor under deras tak. Typ, du måste ha en sysselsättning jobb/ plugg, hjälpa till hemma med damsugning/ matlagning/ tvätt. I rimlig mängd. Alltså allt delat på tre, om det inte är så att de jobbar och du endast går hemma.
Allt annat hör till ditt privatliv och det har de ingen bestämmande rätt över.

 

[bumpo]

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.
Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

När jag var 20 bodde jag själv, hade egen ekonomi, låg runt sim jag ville, brände pengar på vad jag ville, pluggade på högskola, levde MITT LIV utan att mina föräldrar lade sig i. Om jag inte bad dem om om råd så klart.

 

[Frokennordberg]

Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

Japp, japp, japp och japp. Men visst, kan ju mest tala för mig själv.

 

[tuaphua]

Du har absolut en poäng i det du säger. Men samtidigt, jag hade kanske också blivit lite (OBS! Kanske inte lika extremt som de!) överbeskyddande om mitt enda barn, min dotter, blivit svårt både psykiskt och fysiskt mobbad i många år. Jag hade absolut inte blivit så "berörd" som de (hoppas jag iaf!) men jag hade absolut blivit beskyddande också. Jag försvarar inte deras beteende fullt ut, men jag förstår ändå hur de resonerar och varför.

Fast de skyddar inte dig. De förstör för dig.

De kommer ju dö före dig. Vem ska ta hand om dig då om du vare sig kan umgås med folk(kompisar som män) och inte fått lära dig klara dig själv

Min förälder sa också att den skyddade mig. Det gjorde den inte. Den ville forma mig till en replika av sig själv. För att den hade så svårt att förstå att jag blir lycklig av andra saker än den.
Det förstörde faktiskt väldigt mycket för mig. Och jsg är än idag påverkad av det i viss mån.

Som sagt har jag fler vänner som haft mobbade barn och en del som varit mobbade. Ingen är för att styra andra trots det.

 

[athena_arabians]

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.
Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

Mina föräldrar hade inga åsikter (inte som de sa högt iaf) om hur jag levde mitt liv i den åldern. Givetvis skötte jag min egen ekonomi även om föräldrarna hjälpte till om det behövdes och om de hade råd.

 

[tuaphua]

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.
Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

När du är myndig får du göra vad du vill!
Sen är det klart att man får rätta sig efter lite regler om man som vuxen bor hos någon.
Men de reglerna ska ju gälla boendet, tex städa efter sig, inte spela hög musik mitt i natten etc.
Vem du träffar har de INGET med att göra. Inte om du festade heller.

När jag var 19 bodde jag själv, festade och shoppade hur mkt jag ville och hade råd med, träffade vem jag ville och lade mina pengar på vad JAG ville. Även om det var sprit, smink eller kläder/hästsaker jag eg inte behövde.

Alla mina vänner har också gjort vad de velat sen de blev myndiga och framför allt flyttat ut.
Lagen stödjer ju det liksom!

 

[Habina]

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.
Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

När jag var nitton år flyttade jag hemifrån och brände alla pengar mina föräldrar sparat åt mig på ren lyxkonsumtion eftersom jag aldrig fått lära mig att hantera pengar (mer än lösryckta saker som att aldrig ta lån). Ja, det var skitdumt, men jag lärde mig av mitt misstag och fick bestämma själv hur jag skulle lösa min ekonomi.

Jag har också överbeskyddande föräldrar, men aldrig att de skulle hindra mig från att göra vad jag vill.

Instämmer med övriga, flytta! Fortare än fortast!

 

[bumpo]

När jag var 20 bodde jag själv, hade egen ekonomi, låg runt sim jag ville, brände pengar på vad jag ville, pluggade på högskola, levde MITT LIV utan att mina föräldrar lade sig i. Om jag inte bad dem om om råd så klart.

Och för att fortsätta: jag har levt mitt liv i med ökad frihet och självbestämmande alltid. Jag har alltid haft frihet under ansvar. Och vetskapen att träffar skiten fläkten kan jag ALLTID ringa mamma eller pappa. Det är jag som ringt mina föräldrar när mina kompisar druckit för mycket eller blivit drogade på krogen. Det är mamma jag ringt när jag blivit dumpad eller varit olyckligt kär eller misslyckats med en tenta. Detvar mamma jag ringde när jag flydde från kukaset. För jag alltid vetat att jag är fri att göra mina val men de finns där när jag faller.

 

[Ninnurur]

Du har absolut en poäng i det du säger. Men samtidigt, jag hade kanske också blivit lite (OBS! Kanske inte lika extremt som de!) överbeskyddande om mitt enda barn, min dotter, blivit svårt både psykiskt och fysiskt mobbad i många år. Jag hade absolut inte blivit så "berörd" som de (hoppas jag iaf!) men jag hade absolut blivit beskyddande också. Jag försvarar inte deras beteende fullt ut, men jag förstår ändå hur de resonerar och varför.

Jag mobbades också. Enormt mycket. Från dagis till 9an. Mina föräldrar blev inte fångvaktare för det.

Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

När jag var 20 hade jag bott hemifrån i 1,5 år och flyttade till Skåne med hästen och jobbade som hästskötare. Festade, strulade med killar, red, tatuerade mig, levde! Mina föräldrar hjälpte mig om något sket sig, i övrigt la de sig inte i öht, det är ju mitt liv inte deras. Du har en väldigt sned bild av verkligheten.

 

[escodobe]

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.

Det är därför du ska flytta.

Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

Det är inte ovanligt att man flyttar hemifrån innan man är tjugo...
Man är myndig när man är 18. Då kan ingen längre bestämma över en eller ens pengar. (Hade inte du läst juridrik?)
Men det allra vanligaste är man redan innan 18års dagen gradvis fått en större frihet. De allra flesta får träffa vem de vill för en fika i den åldern man börjar vilja fika.
Min mamma hade formellt en mycket strikt 18års gräns för alkohol från sin sida, jag fick inte smutta på en folköl hemma innan dess. Men i praktiken förstod hon garanterat att jag festade långt innan dess. (Vad tusan, hon flyttade själv utomlands innan hon fyllt 18år,och hon är säkert äldre än dina föräldrar*s*)
Det ingår i den normala tonårsprocessen att frigöra sig från sina föräldrar och testa gränser.
Och en bra och frisk förälder låter barnen växa upp gradvis och få större och större frihet och mer ansvar. Att bli vuxen är inget som händer automatiskt vid en viss tidpunkt, det pågår från att man är liten. Och det är en förälders förbannade PLIKT att se till att ungarna lär sig flyga och sparka ut dom ur boet.
Men kan föräldern inte ta det ansvar så får man själv hoppa. Och det kan finnas hjälp att få om man behöver en knuff.

 

[Frokennordberg]

(mer än lösryckta saker som att aldrig ta lön). Ja, det var skitdumt, men jag lärde mig av mitt misstag och fick bestämma själv hur jag skulle lösa min ekonomi.

Ja tar man ingen lön är det skitdumt och svårt med ekonomin

 

[Korven]

Man tror nästan att man är i nån twilight zone här. Jag trodde inte att det fanns såna föräldrar längre, mina var ju såna men jag flyttade som 16 åring. Min son fick flytta ut när han var 19 och jag har ingen aning om vad han gjorde och frågade jag fick jag inga svar.
Sen tror jag livet blir en chock om det händer nåt så TS måste klara sig själv.

 

[Ninnurur]

Som svar på ts - jag har CSN-lån och sen lån till mina föräldrar som köpte lägenheten när jag blev änka som arbetslös nyutbildad logistiker. Skulle aldrig ta ett rent konsumtionslån. Däremot kommer jag nog att ta lån för renovering av lägenheten inom ett par år, och då även baka in en bil i det eftersom min nuvarande kan ge upp när som helst. Men soffa/tv/resa/förlustelser vill jag betala kontant! Eller, med hjälp av mina föräldrar eftersom de har den ekonomiska möjligheten att hjälpa oss barn.

 

[tuaphua]

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.
Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

Jag började festa som 13-åring. Inte så bra kanske. Men från 15-16 års ålder gör väl dr flesta det inklusive dejtar/har pojkvän som sover över. Sen fikade vi ju, shoppade etc och hängde när vi ville. Vi skulle hem runt 11-12 som omyndiga tonåringar.
Festa med sprit fick jag väl eg inte förrän jag var myndig. Men de anade nog ngt.
Så har de flesta jag känner haft det.

 

[LenaH]

Du e la rolig, frågan handlar om att utöka huslånet för att finansiera förbruk ala elektronik/reparation och allmän konsumtion mm.

Ja.... Så dina uppgifter om fakturaavgifter och aviavgifter känns helt malplacerade i sammanhanget.

 

[Alexandra_W]

Tror du på fullt allvar att tex två barn skulle få dela på tex 2,5 mille som fastighet är värderad (och evt köpt till) om föräldrarna inte amorterad något utan enbart betald räntor?

Har föräldrarna låneskydd som träder in löses lånet.
Dödsboet säljer fastigheten. Dödsboet betalar skatt på ev kapitalvinst och dödsbosdelägarna delar på pengarna.
Alt skiftas fastigheten intakt i bouppteckningen.

Utan låneskydd. Dödsboet säljer fastigheten. Dödsboet löser lånet. Ev överskott betalas kapitalvinstskatt på. Dödsbodelägarna delar på pengarna.
Alt skiftas fastigheten intakt och den/de dödsbodelägare som tillskiftas fastigheten tar över lånen.

Vad är problemet anser du?

 

[Alexandra_W]

Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?

JA. till och med min mossiga, insnöade pappa född 1939 accepterade det fullt ut. Från dagen vi fyllde 18. Och vi gick inte i koppel innan heller men då la han in lite mer veton.

Dock fick vi börja betala en moderat hyra, betala mat osv för att just förbereda och se till att vi blev vuxna trots att vi bodde hemma.

 

[Alexandra_W]

Ang de som bett om ursäkt för OT. För mig är det helt okej. Nyansera @Dressyrtjejen_97 bild av verkligheten känns mer angeläget än en diskussion av ren nyfikenhet kring lån och konsumtion!

 

[Vallmo]

Skulle inte lägga lån för konsumtion eller resor på huset. Aldrig!
Möjligtvis bil, men då under förutsättning att lånen är små i förhållande till värdet på huset.

För större renoveringar har jag belånat huset och det kan jag tänka mig att göra igen.
För mindre saker som ny tvättmaskin eller sånt betalar jag kontant eller tar från huskontot. (sparar varje månad på ett separat konto som husbuffert).

Har för övrigt en buffert på drygt 100 000 fördelat på olika konton som jag kan ta av vid behov.

Har inga andra lån än huslånet och det lånet är på ca 60% av husets värde.

Krediterna jag har kan jag använda men jag ser alltid till att betala tillbaka i samma takt som jag nyttjar dom.