Skulle ni låna till konsumtion med bostaden som säkerhet?

Alltså. Jag anser att jag har ett väldigt kul liv redan nu. Jag har min älskade häst, jag tränar, jag tävlar etc. etc. Sen kanske jag inte riktigt kan umgås med folk utanför stallet i den utsträckning jag kanske skulle vilja (får ju inte pga. måste vara hemma så tidigt). Men annars. Jag är ändå i grunden rätt nöjd med mitt liv på något sätt. Eller ja, jag vet ju liksom inget annat....
Så jag förstår inte alls det där med "leva som du vill, ha roligt, fatta korkade beslut" osv. osv.
Det är jättefint att du har bra saker i ditt liv.

Men hur kan du vara nöjd med att du inte får umgås med de människor du vill umgås med i den mängd du vill?
Hur kan du vara nöjd med att någon annan bestämmer när en annan vuxen person ska vara hemma?
Hur hade du tänkt om det var en partner som sa åt dig det som dina föräldrar säger?
 
What?! Du känns som den här lugna stillsamma pluggtjejen som på sin höjd satt på Espressohouse kl. 15.00 med några tjejkompisar :eek:

Jag var en enormt dålig student. Det var för mycket sprit och karlar inblandande också (och en del damer fast inget seriöst). Kan ha hänt att det inte bara intogs alkohol också :angel: :D

Men jag är rätt smart och har lätt för mig så därför klarade jag studierna helt ok. Toppade verkligen inte på tentorna utom en, det var ekonomisk geologi. Dvs det jag jobbar med...
 
God dag yxskaft.

Undrar hur alla som tror att betala enbart ränta och ingen amortering i 50-60 år tänker när idioterna tror det gynnar arvingarna? Ingen amortering är samma som att huset/villan/lägenheten, trots räntor, fortfarande är bankens ägendom till 100%. Bankens ägande i fastigheten kan enbart minskas med amortering.
 
Undrar hur alla som tror att betala enbart ränta och ingen amortering i 50-60 år tänker när idioterna tror det gynnar arvingarna? Ingen amortering är samma som att huset/villan/lägenheten, trots räntor, fortfarande är bankens ägendom till 100%. Bankens ägande i fastigheten kan enbart minskas med amortering.

Vad i hela friden har ev arvtagare med det hela att göra?! De får väl vara glada för det de får! Det är helt och hållet upp till fastighetsägaren hur de vill göra med lån/amortering.
 
Aviavgift på 125 kr och faktura avgift på 25 till 50 kr varje månad, 150*12 = 1800 pr år + avbetalningen på varan, samma som ett lån på via bank skulle kostat vid ränta på ca 20% eller kända kreditkort om varan kostar 9000 kontant. Finnes inget som heter avgifts/räntefritt om det inte betalas till 100% vid köpstillfället, eftersom aviavgift och fakturaavgift ALLTID tillkommer, med summa som ofta överstiger ett normalt banklån upp till 25000
.

Du räknar helt fel.
Dessutom har banklån Uppläggningsavgift de med.

Och nej det är inte alltid aviavgift. Dessutom har jag aldrig varit med om en aviavgift på 150 kr per mån.
 
Det är jättefint att du har bra saker i ditt liv.

Men hur kan du vara nöjd med att du inte får umgås med de människor du vill umgås med i den mängd du vill?
Hur kan du vara nöjd med att någon annan bestämmer när en annan vuxen person ska vara hemma?
Hur hade du tänkt om det var en partner som sa åt dig det som dina föräldrar säger?

Jag skulle väl egentligen inte använda ordet "nöjd", men det är liksom så mitt liv alltid har sett ut. Jag vet ingenting annat än strängt kontrollerande föräldrar som får panik om jag just suttit på detta Espresso House med några tjejkompisar en lördag kl. 15 (särskilt om jag inte känt dessa tjejer hela mitt liv heller). Jag är van med att mina föräldrar alltid känt en ständig oro för mig. Som helst av allt skulle vilja ha mig i detta rosa fluffkoppel, sittandes under bordet på deras jobb dagarna i enda.
Alltså, nu när du säger det låter det ju inte normalt för 5 jäkla korvören - för att uttrycka mig så. Det låter ju....sjukt på ren svenska. :eek:
Det som också är lite lustigt i kråksången nu när jag tänker efter, är att de inte alls "hade mitt liv i min ålder". När de var tonåringar/unga vuxna på 70-talet var inte deras föräldrar alls så kontrollerande eller oroliga. Nu tänker jag inte outa de närmare, men de levde "normala" ungdomsliv, kanske inte det mest "lössläppta" utan åt det pyttelite mer "kontrollerade" hållet, men fortfarande helt inom alla normala gränser. Så jag fattar egentligen inte, utifrån deras egna erfarenheter, varför de i princip verkar önskedrömma om att ha sin 20 åring i koppel. :banghead:
 
Undrar hur alla som tror att betala enbart ränta och ingen amortering i 50-60 år tänker när idioterna tror det gynnar arvingarna? Ingen amortering är samma som att huset/villan/lägenheten, trots räntor, fortfarande är bankens ägendom till 100%. Bankens ägande i fastigheten kan enbart minskas med amortering.

Eller så har de låneskydd så fastigheten blir lånefri när de dör. Eller vill göra annat med sina pengar och låta dödsboet ta vinstskatten. Eller...

Du verkar leva i en icke upplyst skräckvärld
 
Vad i hela friden har ev arvtagare med det hela att göra?! De får väl vara glada för det de får!

För oss som inte har några avkommor, inte ett jävla dugg. Men för de som har sådana, verkar ekonomibiten vara rätt viktig enligt de frågor som kommer in till P1s konsument magazin.
 
Senast ändrad:
Jag skulle väl egentligen inte använda ordet "nöjd", men det är liksom så mitt liv alltid har sett ut. Jag vet ingenting annat än strängt kontrollerande föräldrar som får panik om jag just suttit på detta Espresso House med några tjejkompisar en lördag kl. 15 (särskilt om jag inte känt dessa tjejer hela mitt liv heller). Jag är van med att mina föräldrar alltid känt en ständig oro för mig. Som helst av allt skulle vilja ha mig i detta rosa fluffkoppel, sittandes under bordet på deras jobb dagarna i enda.
Alltså, nu när du säger det låter det ju inte normalt för 5 jäkla korvören - för att uttrycka mig så. Det låter ju....sjukt på ren svenska. :eek:
Det som också är lite lustigt i kråksången nu när jag tänker efter, är att de inte alls "hade mitt liv i min ålder". När de var tonåringar/unga vuxna på 70-talet var inte deras föräldrar alls så kontrollerande eller oroliga. Nu tänker jag inte outa de närmare, men de levde "normala" ungdomsliv, kanske inte det mest "lössläppta" utan åt det pyttelite mer "kontrollerade" hållet, men fortfarande helt inom alla normala gränser. Så jag fattar egentligen inte, utifrån deras egna erfarenheter, varför de i princip verkar önskedrömma om att ha sin 20 åring i koppel. :banghead:

Så länge du snällt går i kopplet kommer de oavsett inte sluta vilja det.
Ser du hur likt det som kallas hederskultur det är?
 
Alltså. Jag anser att jag har ett väldigt kul liv redan nu. Jag har min älskade häst, jag tränar, jag tävlar etc. etc. Sen kanske jag inte riktigt kan umgås med folk utanför stallet i den utsträckning jag kanske skulle vilja (får ju inte pga. måste vara hemma så tidigt). Men annars. Jag är ändå i grunden rätt nöjd med mitt liv på något sätt. Eller ja, jag vet ju liksom inget annat....
Så jag förstår inte alls det där med "leva som du vill, ha roligt, fatta korkade beslut" osv. osv.
Alltså du får gärna sitta på espressohouse. Eller dansa på krogborden till klockan 06.00 med olämpliga män. Eller delta i långdistansmaraton.Eller knyppla. Bränna alla dina pengar på krogen och och leva på nudlar resten av månaden eller spara ihop till en årslön...
Huvudsaken är att du GÖR DET FÖR ATT DU VILL DET och inte för att någon annan har någon åsikt om vad du ska eller inte ska göra. För att du bestämmer själv över ditt liv.

Och du, att göra lite lagom stora misstag är utvecklande. Det ingår liksom i att bli vuxen.
 
F.ö. har jag bolån och CSN-lån. Inget som bekymrar mig nämnvärt. Har väldigt många år på mig att betala tillbaka.
Kan tänka mig att ta ett bilån när jag har bättre ekonomi.
OM jag hittar ett hus som jag känner och tror att jag kommer bo där tills pensionen, så kan jag tänka mig att amortera ordentligt. Men fram tills dess har jag mer nytta av dem pengarna på annat vis.
 
Eller så har de låneskydd så fastigheten blir lånefri när de dör. Eller vill göra annat med sina pengar och låta dödsboet ta vinstskatten. Eller...

Du verkar leva i en icke upplyst skräckvärld

Tror du på fullt allvar att tex två barn skulle få dela på tex 2,5 mille som fastighet är värderad (och evt köpt till) om föräldrarna inte amorterad något utan enbart betald räntor?
 
De drömmer inte. Du ÄR kopplad. Och i det närmaste hjärntvättad. Inget av det du berättar om deras beteende mot dig är normalt eller vettigt. Inte någonstans.

Du har absolut en poäng i det du säger. Men samtidigt, jag hade kanske också blivit lite (OBS! Kanske inte lika extremt som de!) överbeskyddande om mitt enda barn, min dotter, blivit svårt både psykiskt och fysiskt mobbad i många år. Jag hade absolut inte blivit så "berörd" som de (hoppas jag iaf!) men jag hade absolut blivit beskyddande också. Jag försvarar inte deras beteende fullt ut, men jag förstår ändå hur de resonerar och varför.
 
Jag vet ingenting annat än strängt kontrollerande föräldrar som får panik om jag just suttit på detta Espresso House med några tjejkompisar en lördag kl. 15 (särskilt om jag inte känt dessa tjejer hela mitt liv heller).
Som tonåring (13-19!) vänjer man sig fort vid sådant där och det blir så normalt att man ständigt ska höra av sig. Ett sms när man kommer till Espresso House, ett där man förklarar vilka man umgås med, ett till där man berättar sin resplan hem, ytterligare ett för att förklara vad man pratar om...

Det eskalerar och som tonåring vänjer man sig väldigt snabbt och det blir normaliserat, men det är inte okej. Du har inga skyldigheter att redovisa ditt liv för andra, det är (inom rimliga gränser) hälsosamt att testa sina vingar och inte behöva lämna en redogörelse för samtliga beslut och dess konsekvenser.

Att inte känna att man kan åka vart man vill, inte umgås med vem man vill eller att få göra precis vad man vill utan att få skuldkänslor är inte normalt. Det är aldrig okej att någon begränsar en människa så. Så jag säger igen, försök att flytta. Få lite distans och andas. Det är tungt men då kommer din sfär bli större och det är otroligt skönt att bara vara ansvarig inför sig själv.

*Ursäkta TS för ytterligare OT-inlägg*
 
Senast ändrad av en moderator:
Alltså du får gärna sitta på espressohouse. Eller dansa på krogborden till klockan 06.00 med olämpliga män. Eller delta i långdistansmaraton.Eller knyppla. Bränna alla dina pengar på krogen och och leva på nudlar resten av månaden eller spara ihop till en årslön...
Huvudsaken är att du GÖR DET FÖR ATT DU VILL DET och inte för att någon annan har någon åsikt om vad du ska eller inte ska göra. För att du bestämmer själv över ditt liv.

Och du, att göra lite lagom stora misstag är utvecklande. Det ingår liksom i att bli vuxen.

Bränt pengar har jag redan gjort till mina föräldrars stora förtret, och det gör jag inte om....
Du har en poäng, men samtidigt jag bor hemma, jag äger inte en promille av kråkslottet. Det är deras hus, de bestämmer om hur jag ska vara om jag bor där. Simple as that.
Sen undrar jag också hur vanligt egentligen är att 20 åringar till 100% bestämmer om allt i sina liv. Absolut när man är 23-25. Men när man är 19-20, brukar man verkligen få bestämma över pengar helt själv? Brukar ens föräldrar ens tillåta att man festar? Träffar killar för en fika? Etc. etc?
 
Du har absolut en poäng i det du säger. Men samtidigt, jag hade kanske också blivit lite (OBS! Kanske inte lika extremt som de!) överbeskyddande om mitt enda barn, min dotter, blivit svårt både psykiskt och fysiskt mobbad i många år. Jag hade absolut inte blivit så "berörd" som de (hoppas jag iaf!) men jag hade absolut blivit beskyddande också. Jag försvarar inte deras beteende fullt ut, men jag förstår ändå hur de resonerar och varför.
Din föräldrar borde förbereda dig för den "riktiga världen". De verkar endast göra dig en riktig björntjänst i sina begränsningar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp