- Svar: 116
- Visningar: 14 430
Vi har bestämt att detta kommer bli Rubens sista sommar, i höst, innan kylan och blötan kommer ska han få somna in.
Han är 14 1/2 år nu, det är ett långt liv och han har haft turen att ha varit en frisk hund och har inte heller nu några krämpor.
Han ser och hör, alltid hungrig och leker varje dag.
Men han är gammal, pälsen är dålig, han behöver hållas kortklippt året runt för att inte få hot spots så fort det blir lite fuktigt ute. Det är något som kommit med åldern.
Han hatar väta, kyla och slask, älskar sol och värme.
Därför vi satt ett stopp efter sommaren, för att han ska slippa en vinter till. Han kanske klarar den och kan få uppleva en sommar till men jag är rädd för att jag ska låta det gå för långt, att jag inte ska se att han blir dålig, att jag inte vill se att han blir dålig bara för att jag vill ha honom kvar hos mig lite till.
Men skuldkänslorna vill äta upp mig när jag tänker på det. Han är ju pigg och glad, hur kan jag då avliva honom. Det känns som ett svek även om jag egentligen vet att sveket är större om jag låter honom bli dålig och lida.
Nu är du gammal, nu ska du dö. Det känns så fel även om det är rätt.
Hur hanterar man egentligen de känslorna?
Han är 14 1/2 år nu, det är ett långt liv och han har haft turen att ha varit en frisk hund och har inte heller nu några krämpor.
Han ser och hör, alltid hungrig och leker varje dag.
Men han är gammal, pälsen är dålig, han behöver hållas kortklippt året runt för att inte få hot spots så fort det blir lite fuktigt ute. Det är något som kommit med åldern.
Han hatar väta, kyla och slask, älskar sol och värme.
Därför vi satt ett stopp efter sommaren, för att han ska slippa en vinter till. Han kanske klarar den och kan få uppleva en sommar till men jag är rädd för att jag ska låta det gå för långt, att jag inte ska se att han blir dålig, att jag inte vill se att han blir dålig bara för att jag vill ha honom kvar hos mig lite till.
Men skuldkänslorna vill äta upp mig när jag tänker på det. Han är ju pigg och glad, hur kan jag då avliva honom. Det känns som ett svek även om jag egentligen vet att sveket är större om jag låter honom bli dålig och lida.
Nu är du gammal, nu ska du dö. Det känns så fel även om det är rätt.
Hur hanterar man egentligen de känslorna?
Senast ändrad: