Skuldkänslor

Vi har bestämt att detta kommer bli Rubens sista sommar, i höst, innan kylan och blötan kommer ska han få somna in.
Han är 14 1/2 år nu, det är ett långt liv och han har haft turen att ha varit en frisk hund och har inte heller nu några krämpor.
Han ser och hör, alltid hungrig och leker varje dag.
Men han är gammal, pälsen är dålig, han behöver hållas kortklippt året runt för att inte få hot spots så fort det blir lite fuktigt ute. Det är något som kommit med åldern.
Han hatar väta, kyla och slask, älskar sol och värme.
Därför vi satt ett stopp efter sommaren, för att han ska slippa en vinter till. Han kanske klarar den och kan få uppleva en sommar till men jag är rädd för att jag ska låta det gå för långt, att jag inte ska se att han blir dålig, att jag inte vill se att han blir dålig bara för att jag vill ha honom kvar hos mig lite till.

Men skuldkänslorna vill äta upp mig när jag tänker på det. Han är ju pigg och glad, hur kan jag då avliva honom. Det känns som ett svek även om jag egentligen vet att sveket är större om jag låter honom bli dålig och lida.
Nu är du gammal, nu ska du dö. Det känns så fel även om det är rätt.
Hur hanterar man egentligen de känslorna?

 

[sweep]

Har gråtit floder sen vi kom hem, känns som jag aldrig kommer kunna bli riktigt glad igen
Har fått lite kritik för att han inte var tillräckligt dålig vilket får mig att känna mig totalt värdelös och att jag borde gjort mer för honom.
Plockat bort hans saker, klarar inte av att se hans tomma korg, matskålar och leksaker.

Om man väntar tills dom är tillräckligt dåliga så har man väntat allt för länge.
Helt korrekt beslut av dig.
Kram

 

[Görel]

Har gråtit floder sen vi kom hem, känns som jag aldrig kommer kunna bli riktigt glad igen
Har fått lite kritik för att han inte var tillräckligt dålig vilket får mig att känna mig totalt värdelös och att jag borde gjort mer för honom.
Plockat bort hans saker, klarar inte av att se hans tomma korg, matskålar och leksaker.

Fy så fruktansvärt elakt! Den som säger så har aldrig sett ett djur som är riktigt dåligt.
Vet ett fall där man sköt upp det gång på gång för att man tyckte att hunden nog inte var tillräckligt dålig. Den blev istället akut dålig och fick tas bort direkt vilket gjorde att ägarna inte fick förbereda sig och ta farväl ordentligt.

 

[Fjordfrälst]

Usch vilket folk att vara så elak när man mår tillräckligt dåligt ändå. Ja, jo du kunde ha låtit Ruben leva lite till men i istället blivit som andra säger, mer akut istället. Min mellanmosters hund tex, hon bodde ju kvar hemma hos morföräldrarna och när hon var gammal fick hon diabetes. Jo sa vetten- det går att behandla med insulin en dag i veckan men var beredda på att det brukar sluta med en stroke...De valde att behandla hunden som verkade tillfreds med livet och tyckte ju om att åka bil en dag i veckan så det var ju inga problem. Men som sagt kom stroken. Då önskade de att de istället tagit farväl tidigare...Lätt att vara efterklok! Där satte du punkt före. Tycker det är mycket bra gjort av dig och de som klankar ner på ditt val är antagligen såna svaga personer som tar sitt ansvar alldeles för sent...

 

[athena_arabians]

Har gråtit floder sen vi kom hem, känns som jag aldrig kommer kunna bli riktigt glad igen
Har fått lite kritik för att han inte var tillräckligt dålig vilket får mig att känna mig totalt värdelös och att jag borde gjort mer för honom.
Plockat bort hans saker, klarar inte av att se hans tomma korg, matskålar och leksaker.

De människorna kan brinna i helvetet!

Var trygg i att du gjorde allt och det bästa för din vän

 

[nightcrawler]

Klarade inte av att läsa inläggen igår. Har bara läst från idag. Du gjorde helt rätt. Du gav Ruben ett värdigt slut och det var bland det finaste du kunde göra för han smärtan att förlora honom blir alltid densamma, men i alla fall en liten tröst att han slapp bli dålig

Massor med kramar

 

[Sel]

Den här kom upp i mitt minne idag. Till dig och till mig och till alla andra. Jag fulbölar fortfarande minst en gång i veckan, och det är okej. (jag fick inte klistra in klippet, men det är en sång, ingenting farligt. )

 

[pepp]

Den här kom upp i mitt minne idag. Till dig och till mig och till alla andra. Jag fulbölar fortfarande minst en gång i veckan, och det är okej. (jag fick inte klistra in klippet, men det är en sång, ingenting farligt. )

Videon är inte tillgänglig står det för mig

 

[Sel]

Videon är inge tillgänglig står det för mig

Så! Fast utan video, det gör inget.

 

[Bison]

Tack för alla fina ord, det betyder väldigt mycket
Det är verkligen det värsta jag varit med om, kunde aldrig föreställa mig att sorgen skulle bli så svart och djup.
En stunden känns allt bra, nästa sköljer den över mig och jag börjar gråta helt okontrollerat.
Jag sörjde mina föräldrar när de gick bort men detta är något helt annat, det går inte att beskriva.
Försöker sysselsätta mig, jobbade hos min tränare igår, idag har jag städat hela förmiddagen och nu ska ponnyn sättas igång efter sin lilla semester.
Glad att jag har en vecka kvar att jobba innan semestern, behöver vara på jobbet. Vi har fullt upp och jobbet kräver fokus.
Ska jobba hos min tränare på semestern.

Nu känns en ny hund helt uteslutet, vill aldrig mer gå igenom detta. Ruben var min once in a lifetime hund, ingen kan någonsin ersätta honom.
Samtidigt vill jag ha hund så vi har sagt att vi ska ge det ett år så ser vi hur livet ser ut då med jobb, ekonomi osv.

Hjärtehund

 

[nightcrawler]

Nu känns en ny hund helt uteslutet, vill aldrig mer gå igenom detta. Ruben var min once in a lifetime hund, ingen kan någonsin ersätta honom.
Samtidigt vill jag ha hund så vi har sagt att vi ska ge det ett år så ser vi hur livet ser ut då med jobb, ekonomi osv.

Hjärtehund
Visa bifogad fil 96022

Precis så kände jag åxå när Plyma var borta. Jag kände verkligen inte att jag skulle kunna ta till mej en ny hund. Fanns liksom inte på kartan. Sen efter ett år så började jag fundera. Jag saknade verkligen att ha hund. Efter 1,5år så började jag leta. Och så tog det nästan 9mån innan jag hittade min Leffe. När jag tog hem han så funderade jag på om jag verkligen gjorde rätt. Skulle tycka om det där lilla odjuret. Magkänslan sa att det var rätt och att jag kommer älska honom men jag har faktiskt varit lite tveksam eftersom jag inte kände samma innerliga känsla. Men jag insåg för ett litet tag sen att den känslan kommer mer och mer nu. Ju mer vi lär känna varandra.
Sen var jag tvungen att byta ras. Jag ville ha schäfer men insåg att jag kanske inte skulle orka och framförallt så skulle en schäfer påminna för mycket om Plyma. Jag skulle bara jämföra och bli ledsen. Det blev en vätte och jag ångrar mej inte en sekund. Men jag behövde komma ur den värsta chocken och sorgen innan jag kunde fundera på en hund. Kan fortfarande inte se en schäfer utan att börja grina.

I såna här lägen är det skönt när man har andra djur. Så det inte är helt tomt

 

[athena_arabians]

Precis så kände jag åxå när Plyma var borta. Jag kände verkligen inte att jag skulle kunna ta till mej en ny hund. Fanns liksom inte på kartan. Sen efter ett år så började jag fundera. Jag saknade verkligen att ha hund. Efter 1,5år så började jag leta. Och så tog det nästan 9mån innan jag hittade min Leffe. När jag tog hem han så funderade jag på om jag verkligen gjorde rätt. Skulle tycka om det där lilla odjuret. Magkänslan sa att det var rätt och att jag kommer älska honom men jag har faktiskt varit lite tveksam eftersom jag inte kände samma innerliga känsla. Men jag insåg för ett litet tag sen att den känslan kommer mer och mer nu. Ju mer vi lär känna varandra.
Sen var jag tvungen att byta ras. Jag ville ha schäfer men insåg att jag kanske inte skulle orka och framförallt så skulle en schäfer påminna för mycket om Plyma. Jag skulle bara jämföra och bli ledsen. Det blev en vätte och jag ångrar mej inte en sekund. Men jag behövde komma ur den värsta chocken och sorgen innan jag kunde fundera på en hund. Kan fortfarande inte se en schäfer utan att börja grina.

I såna här lägen är det skönt när man har andra djur. Så det inte är helt tomt

Det var det värsta när jag tog bort Missia och det inte var några djur alls i huset. Efter att jag hämtat Isis insåg jag hur jag gått ner mig mentalt utan att ha någon katt, de sju månaderna var nattsvarta.

När vi tagit bort katter tidigare (vi har alltid haft två) så har alltid en varit kvar.

 

[Gimlan]

Fel tråd

 

[lingonben]

Det var det värsta när jag tog bort Missia och det inte var några djur alls i huset. Efter att jag hämtat Isis insåg jag hur jag gått ner mig mentalt utan att ha någon katt, de sju månaderna var nattsvarta.

När vi tagit bort katter tidigare (vi har alltid haft två) så har alltid en varit kvar.

Ja, dendär tystnaden det blir när hemmet är tomt på djur och det tidigare funnits sådana är hemsk

 

[Sel]

Tack för alla fina ord, det betyder väldigt mycket
Det är verkligen det värsta jag varit med om, kunde aldrig föreställa mig att sorgen skulle bli så svart och djup.
En stunden känns allt bra, nästa sköljer den över mig och jag börjar gråta helt okontrollerat.
Jag sörjde mina föräldrar när de gick bort men detta är något helt annat, det går inte att beskriva.
Försöker sysselsätta mig, jobbade hos min tränare igår, idag har jag städat hela förmiddagen och nu ska ponnyn sättas igång efter sin lilla semester.
Glad att jag har en vecka kvar att jobba innan semestern, behöver vara på jobbet. Vi har fullt upp och jobbet kräver fokus.
Ska jobba hos min tränare på semestern.

Nu känns en ny hund helt uteslutet, vill aldrig mer gå igenom detta. Ruben var min once in a lifetime hund, ingen kan någonsin ersätta honom.
Samtidigt vill jag ha hund så vi har sagt att vi ska ge det ett år så ser vi hur livet ser ut då med jobb, ekonomi osv.

Hjärtehund
Visa bifogad fil 96022

Jag drunknade också helt och hållet när Kailzie försvann, jag trodde inte att någonting någonsin skulle göra så ont och att folk bara gjorde sådana ljud i sorg på TV. De är sådana otroligt fantastiska varelser, våra små. Vilka avtryck tassar gör.
Jag hoppas du tar hand om dig. Du har huset fullt av fluff, de ser också efter dig tror jag, och när eller om det blir dags för en annan hund går att tänka på en annan dag.

 

[Bison]

Jag är i grunden en väldigt glad människa, skrattar mycket och ofta, känner mig ofta lycklig.
I bilen hem kände jag mig lycklig i ett ögonblick för att i nästa påminnas om att Ruben är död, det finns inget att vara lycklig över.
Handlade på vägen hem, skyndade mig genom affären med tårarna brännande bakom ögonen. Tröstade mig med mina katter när jag äntligen var hemma igen, så himla glad för dem.
Förhoppningsvis stannar lyckokänslan lite längre för varje gång den infinner sig.

 

[Kilauea]

Jag är i grunden en väldigt glad människa, skrattar mycket och ofta, känner mig ofta lycklig.
I bilen hem kände jag mig lycklig i ett ögonblick för att i nästa påminnas om att Ruben är död, det finns inget att vara lycklig över.
Handlade på vägen hem, skyndade mig genom affären med tårarna brännande bakom ögonen. Tröstade mig med mina katter när jag äntligen var hemma igen, så himla glad för dem.
Förhoppningsvis stannar lyckokänslan lite längre för varje gång den infinner sig.

Jo, det blir bättre. Men det kan även komma bakslag, då det känns som sorgen äter upp en igen fast det gått lång tid.
Det är helt ok och helt naturligt.
Man lär sig leva med saknaden .

 

[Sel]

Jag är i grunden en väldigt glad människa, skrattar mycket och ofta, känner mig ofta lycklig.
I bilen hem kände jag mig lycklig i ett ögonblick för att i nästa påminnas om att Ruben är död, det finns inget att vara lycklig över.
Handlade på vägen hem, skyndade mig genom affären med tårarna brännande bakom ögonen. Tröstade mig med mina katter när jag äntligen var hemma igen, så himla glad för dem.
Förhoppningsvis stannar lyckokänslan lite längre för varje gång den infinner sig.

Det blir bättre, sakta men säkert.