Skuldkänslor

Vi har bestämt att detta kommer bli Rubens sista sommar, i höst, innan kylan och blötan kommer ska han få somna in.
Han är 14 1/2 år nu, det är ett långt liv och han har haft turen att ha varit en frisk hund och har inte heller nu några krämpor.
Han ser och hör, alltid hungrig och leker varje dag.
Men han är gammal, pälsen är dålig, han behöver hållas kortklippt året runt för att inte få hot spots så fort det blir lite fuktigt ute. Det är något som kommit med åldern.
Han hatar väta, kyla och slask, älskar sol och värme.
Därför vi satt ett stopp efter sommaren, för att han ska slippa en vinter till. Han kanske klarar den och kan få uppleva en sommar till men jag är rädd för att jag ska låta det gå för långt, att jag inte ska se att han blir dålig, att jag inte vill se att han blir dålig bara för att jag vill ha honom kvar hos mig lite till.

Men skuldkänslorna vill äta upp mig när jag tänker på det. Han är ju pigg och glad, hur kan jag då avliva honom. Det känns som ett svek även om jag egentligen vet att sveket är större om jag låter honom bli dålig och lida.
Nu är du gammal, nu ska du dö. Det känns så fel även om det är rätt.
Hur hanterar man egentligen de känslorna?

 

[fijja]

Jag har lovat mina djur att hellre får de avsluta ett halvår för tidigt än ett halvår för sent. Sen är det inte lätt alla gånger, men jag gör mitt bästa för att uppfylla det
@Bison , din vovve är lyckligt lottad att ha en sådan omtänksam ägare.

 

[Lyan]

Jag sitter i samma sits. Ping är 13,5 år och HATAR vinter, kyla och regn så jag har bestämt att om inget under sker så blir detta hennes sista sommar. Att ha fattat beslutet och ”vänta” på dagen som kommer komma är nog det som är svårast för mig. Vissa dagar känner jag för att åka och avliva henne direkt bara för att få det ”överstökat” och slippa all sorg och oro i förtid, samtidigt som jag såklart vill ha henne kvar så länge jag bara kan.

Nästa vecka ska hon sövas och fixa sina tänder. Jag går och velar över om det är rätt eller inte att låta henne gå igenom det men alternativet med tandvärk hela sommaren är otänkbart så valet ligger mellan fixa den onda tanden eller avliva och jag vet ärligt talat inte vilket av det som är bäst att göra

 

[nightcrawler]

Jag borde kanske ha tagit min älskade Plyma några månader tidigare. Hon var gammal och trött men hon hade ändå gnista kvar. Dom sista månaderna var jag redan knäckt över att ha tagit bort min häst akut så jag sökte tröst hos henne helt enkelt. Sen kom dagen då det blev akut.

Du tänker helt rätt @Bison

 

[Sonic76]

När man börjar fundera på det så är det nog dags.
Hellre avsluta med ett djur som inte är helt vid vägs ände än att vänta för länge.
Massa kramar till dig och Ruben

 

[ainasoja]

Varifrån kommer iden att avliva ett friskt och glatt husdjur? Jag tycker det är för tidigt när djuret inte lider.

Fast han lider ju av vintern som kommer att komma, jag tycker det är ansvarsfullt att avliva hunden innan den lider.

Jag valde att avliva min hund när han fick hjärtsvikt, något vi ev hade kunnat medicinera mot men jag valde att låta honom somna in och inte utsätta honom för undersökningar och medicinering som kanske hade förlängt hans liv.


Bästa egenskapen en djurägare kan ha är att låta ett djur somna in innan den lider för mycket.

 

[Bison]

Jag sitter i samma sits. Ping är 13,5 år och HATAR vinter, kyla och regn så jag har bestämt att om inget under sker så blir detta hennes sista sommar. Att ha fattat beslutet och ”vänta” på dagen som kommer komma är nog det som är svårast för mig. Vissa dagar känner jag för att åka och avliva henne direkt bara för att få det ”överstökat” och slippa all sorg och oro i förtid, samtidigt som jag såklart vill ha henne kvar så länge jag bara kan.

Nästa vecka ska hon sövas och fixa sina tänder. Jag går och velar över om det är rätt eller inte att låta henne gå igenom det men alternativet med tandvärk hela sommaren är otänkbart så valet ligger mellan fixa den onda tanden eller avliva och jag vet ärligt talat inte vilket av det som är bäst att göra

Jag kan känna likadant. Bara vilja boka tid direkt, få det gjort och inte behöva tänka mer på det.
Samtidigt så vill jag absolut inte göra det, nu mår han bra och trivs verkligen med livet, speciellt nu när det är 30 grader varmt och massa sol
Men jag vet att han inte kommer tycka livet är kul när det är blir höst, blött och jävligt. Leta efter minsta tecken på hot spots, hålla honom torr, klippa och täcka hela tiden. Han vill inte gå ut och sover bort dagarna när det regnar.
Nu ska får han njuta av sommaren, äta massa godis och bara ha det bra

 

[athena_arabians]

Fast han lider ju av vintern som kommer att komma, jag tycker det är ansvarsfullt att avliva hunden innan den lider.

Jag valde att avliva min hund när han fick hjärtsvikt, något vi ev hade kunnat medicinera mot men jag valde att låta honom somna in och inte utsätta honom för undersökningar och medicinering som kanske hade förlängt hans liv.


Bästa egenskapen en djurägare kan ha är att låta ett djur somna in innan den lider för mycket.

Jag lovade Missia att hon inte skulle få behandling om det inte var en god prognos och en lindrig rehab. Inför andra tandoperationen frågade jag veterinären rakt ut om det var rimligt att operera eller om det var dags för ett sista besök. Han tyckte det var helt rimligt att operera och hon fick lite över ett år till som mycket pigg (jag litar till 110% på min veterinär).

 

[MayGrace]

Vi har bestämt att detta kommer bli Rubens sista sommar, i höst, innan kylan och blötan kommer ska han få somna in.
Han är 14 1/2 år nu, det är ett långt liv och han har haft turen att ha varit en frisk hund och har inte heller nu några krämpor.
Han ser och hör, alltid hungrig och leker varje dag.
Men han är gammal, pälsen är dålig, han behöver hållas kortklippt året runt för att inte få hot spots så fort det blir lite fuktigt ute. Det är något som kommit med åldern.
Han hatar väta, kyla och slask, älskar sol och värme.
Därför vi satt ett stopp efter sommaren, för att han ska slippa en vinter till. Han kanske klarar den och kan få uppleva en sommar till men jag är rädd för att jag ska låta det gå för långt, att jag inte ska se att han blir dålig, att jag inte vill se att han blir dålig bara för att jag vill ha honom kvar hos mig lite till.

Men skuldkänslorna vill äta upp mig när jag tänker på det. Han är ju pigg och glad, hur kan jag då avliva honom. Det känns som ett svek även om jag egentligen vet att sveket är större om jag låter honom bli dålig och lida.
Nu är du gammal, nu ska du dö. Det känns så fel även om det är rätt.
Hur hanterar man egentligen de känslorna?

Det är aldrig ett lätt beslut oavsett vilket djur det en gäller stora som små. Samtidigt tror jag att när man väl tänkt tanken då är man ganska klar över att det är så det ska bli. Vi tog bort vår honkatt i vintras, det blev akut då hon ramla ihop och fick ett anfall, jag hade haft henne i drygt 20 år så det var inget lätt beslut men jag ville inte uppleva fler anfall även om hon kvickna till efteråt och var som vanligt. Hon var gammal och trött jag visste att hon inte skulle få uppleva en sommar till egentligen men visst det är svårt att släppa taget, man älskar dem och saknar dem efteråt Det blev tomt hemma trots att vi att vi har två katter kvar. Men ingen som kan ta hennes plats.

 

[escodobe]

Jag kan känna likadant. Bara vilja boka tid direkt, få det gjort och inte behöva tänka mer på det.
Samtidigt så vill jag absolut inte göra det, nu mår han bra och trivs verkligen med livet, speciellt nu när det är 30 grader varmt och massa sol
Men jag vet att han inte kommer tycka livet är kul när det är blir höst, blött och jävligt. Leta efter minsta tecken på hot spots, hålla honom torr, klippa och täcka hela tiden. Han vill inte gå ut och sover bort dagarna när det regnar.
Nu ska får han njuta av sommaren, äta massa godis och bara ha det bra

Ja, han är över fjorton år. Det kommer inte bli bättre än så här helt enkelt. Men det är svårt, det är det. Men rätt.

 

[Sel]

Åh Bison, så sorgligt. Jag hoppas att ni får en helt underbar dundersommar därborta! Jag brukar tänka att det faktiskt aldrig kan vara "för tidigt" utan bara för sent. Du gör helt rätt.
Jag har ju flera gånger berättat hur pigg och glad Kailzie var hennes sista dag, det gjorde att det både kändes bättre och sämre på samma gång. Mitt sista minne av henne är i alla fall som en lycklig, fortfarande livsglad tant med munnen full av varmkorv... inte som gammal och trött och vädjande själ som fått gå för långt och länge.

 

[Liten]

Mitt sto krävde redan i yngre år en del tillsyn (väldigt känslig i främst ryggen). De sista åren var hon dessutom en liten olycksfågel. Till slut blev det en ganska diger lista på saker och åtgärder som skulle behövas regelbundet (inte årligen). Hade jag haft obegränsat med pengar så hade det funkat ändå, men det drog iväg riktigt ordentligt. Jag gjorde allt jag kunde och sen lite till, för henne - hon fick alltid vad hon behövde. Men till slut bestämde jag mig för att hon skulle slippa en vinter till. Kyla, skitväder (för henne) och halka. Jag märkte av sånt som sommarvärmen brukade hålla borta, under våren/sommaren, och kände att "nu kan jag inte hålla henne fräsch längre". I slutet av oktober fick hon somna in. En del tycker säkert att jag är en vidrig människa och att jag tog bort en frisk häst. Jag håller inte med. Hon kunde levt i många år till, sett till åldern. Men jag valde att avsluta innan hon mådde regelrätt dåligt, hon förtjänade ett bra liv.

Nu sitter jag och försöker hitta rätt beslut för min ena katt. Han är 12år och har nu tre diagnoser, alla kroniska och alla kan komma att orsaka problem/smärta för honom. En av dem kräver redan regelbundna ingrepp inkl narkos. Min veterinär avråder inte från behandling idag, men hon tycker inte heller att det vore fel att avsluta (den tredje diagnosen fick han nyligen, då vi håller på att utreda/leta eftersom han visar symtom på att något besvärar honom). En del av mig frågar mig själv om det är rätt att utsätta honom för mer. En annan del skriker och vrålar och slår omkring mig så fort jag ens tänker tanken. Jag får se vad jag landar i, till slut - just nu vet jag verkligen inte. Men beslutet kommer, oavsett vilket, att vara med hans välmående i första rummet.
Jag undanber bestämt ev dömande kommentarer i ämnet. Tack alla.


Jag tycker att du resonerar klokt och rätt, @Bison .

 

[Karro-Lina]

Varifrån kommer iden att avliva ett friskt och glatt husdjur? Jag tycker det är för tidigt när djuret inte lider.

Vad är detta ens för en kommentar? Hur kan du tycka att detta är ett lämpligt svar på TS inlägg?

@Bison När jag lät min gamla schäfertant somna in så gjorde jag precis som du. Bestämde mig för att det skulle ske och genomförde det som planerat.
Jag bestämde mig redan när jag skaffade henne för att hon inte skulle leva en enda dag på jorden, för min skull.
Hon fick somna in som en pigg, glad, relativt fräsch gammal hund. Många ansåg säkert att det var ”för tidigt” men jag kan verkligen inte se hur man skulle kunna avliva ett älskat husdjur för tidigt? Hundarnas himmel är en fin plats och det är en förmån att kunna välja när det är dags för dem att bege sig dit.
Jag resonerade mig igenom och förbi skuldkänslorna relativt snabbt genom att tänka så. Hon slapp ha ont en endaste dag, jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att ta ansvar för sin hund än att ge den ett värdigt avslut innan åldern gör sig allt för påmind.
Man vet ju aldrig hur morgondagen ser ut och som sagt, din hund har levt ett långt, friskt liv. Tycker du är klok som planerar, det är otroligt lätt att tiden bara går annars och plötsligt så har man väntat ek aning för länge.

Det handlar ju inte om att avliva en frisk hund. Det handlar om att finnas där för sin kompis när den behöver det som mest och att låta denna kompisen få vandra vidare medans fortfarande är i gott skick En hund som har fått komma till sin sista vila är en lycklig hund. Det är min bestämdaste åsikt iaf.

 

[Karro-Lina]

Ett bra avslut är det finaste du kan ge din älskade vän!
Det är fruktansvärt att behöva ta beslutet. Men du tar det ju för hans skull. Trots att du själv lider och kommer lida. Men Ruben slipper det.
På något vis klarar man det. Man måste.. Och när det väl är gjort upplever jag att. De flesta som gör det i tid upplever jag känner lättnad efteråt. De vet att det är rätt och har klarat det.
Men de som väntar för länge kan ha svårare med skuldkänslor efter.

Jag kände precis som du skriver en otrolig lättnad ganska omgående det var gjort. Men ännu mer känner jag en glädje nu med nästan 8 års distans till det hela. Jag kan tänka på vår tid tillsammans med enbart glatt minne och känner en sann glädje över att hon fick sluta i god tid och jag slipper minnas en tråkig tid med sjukdom och krämpor som avslut på ett annars fint hundliv.

Jobbigast är det nog innan. Sen lägger sig ett fint lugn och då kunde iallafall jag, ganska direkt efter, känna att jag tagit helt rätt beslut i rätt tid.

 

[Bison]

Tack för alla fina inlägg och berättelser
Det betyder mycket för mig att inte vara ensam med skuldkänslorna och få läsa positiva erfarenheter och det stärker mig i mitt beslut.

 

[Karro-Lina]

Tack för alla fina inlägg och berättelser
Det betyder mycket för mig att inte vara ensam med skuldkänslorna och få läsa positiva erfarenheter och det stärker mig i mitt beslut.

Hoppas att du och Ruben får en fantastiskt fin sommar tillsammans med massor av sol och värme som den gamle herren älskar

 

[Unafraid]

Jag sitter i samma sits. Ping är 13,5 år och HATAR vinter, kyla och regn så jag har bestämt att om inget under sker så blir detta hennes sista sommar. Att ha fattat beslutet och ”vänta” på dagen som kommer komma är nog det som är svårast för mig. Vissa dagar känner jag för att åka och avliva henne direkt bara för att få det ”överstökat” och slippa all sorg och oro i förtid, samtidigt som jag såklart vill ha henne kvar så länge jag bara kan.

Nästa vecka ska hon sövas och fixa sina tänder. Jag går och velar över om det är rätt eller inte att låta henne gå igenom det men alternativet med tandvärk hela sommaren är otänkbart så valet ligger mellan fixa den onda tanden eller avliva och jag vet ärligt talat inte vilket av det som är bäst att göra

Jag skulle inte fixa tänder på en hund som jag hade bestämt att avliva några månader senare. Jag skulle ha valt att avliva tidigare istället.

 

[Sel]

Jag skulle inte fixa tänder på en hund som jag hade bestämt att avliva några månader senare. Jag skulle ha valt att avliva tidigare istället.

Man kan ju också välja att öka på doseringen av viss medicin en tid. Jag tänkte så hela sista året med min tant, att jag skiter åt helsefyr med långvariga sidoeffekter bara hon får vara pigg och glad... det var också på sätt en vis en lättnad. Men det förutsätter ju att de mår bra på eventuella mediciner.

 

[Unafraid]

Man kan ju också välja att öka på doseringen av viss medicin en tid. Jag tänkte så hela sista året med min tant, att jag skiter åt helsefyr med långvariga sidoeffekter bara hon får vara pigg och glad... det var också på sätt en vis en lättnad. Men det förutsätter ju att de mår bra på eventuella mediciner.

Men precis! Min schäfergubbe åt smärtstillande någon månad, efter veterinärens inrådan. Jag ifrågasatte om det var rimligt, men han hade inga biverkningar alls av medicinen och svarade väldigt bra på den.

 

[Kilauea]

Man kan ju också välja att öka på doseringen av viss medicin en tid. Jag tänkte så hela sista året med min tant, att jag skiter åt helsefyr med långvariga sidoeffekter bara hon får vara pigg och glad... det var också på sätt en vis en lättnad. Men det förutsätter ju att de mår bra på eventuella mediciner.

Just tänder är dock svårt att behandla bort problemen med med medicin.
Annars håller jag med.

 

[Sel]

Just tänder är dock svårt att behandla bort problemen med med medicin.
Annars håller jag med.

Sant. Går det inte så går det inte, då hade nog jag också valt att låta min vän gå istället för att genomgå ännu en operation @Lyan. Det är ju en liten, gammal och i livet väldigt älskad tant. Operationer kan ta hårt på en liten kropp.