Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

[RIA]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Då har jag en väldigt enkelt lösning. Din man får vara hemma med sonen!

Om han nu känner så starkt för att ni själva ska ta hand om ert barn, så kan han börja med det genast. Som det är nu tar han inte hand om sitt barn överhuvudtaget. Det är du som gör det.

Visst kanske ni får gå ned i standard, men å andra sidan så slipper du bli utbränd i förtid. Alltså, pappaledighet för maken och så går du tillbaka till jobbet så får vi se om tongångarna om kortis ändras.

Ska jag vara helt krasst anser jag din man vara en ganska dålig make och far i det här läget. Han är sällan hemma trots att ni har två barn, varav ett otroligt krävande och han vägrar stödja sin hustru i hennes önskningar och behov. Ta inkomstbortfallet, åk bort en vecka eller två och förklara krasst att om du inte får andrum så hoppar du snart från en bro. Får han vara ensam med sonen en längre period så kanske maken förstår hur din verklighet ser ut.

Jag blir faktiskt tokförbannad över hur okänslig och oförstående han är. Snacka om att välja jobb framför barn och hustru. Som barnlös kanske man kan ha ett schema som ändras hur som helst och som gör att man inte vet när man kommer hem, men inte som pappa till en autistisk pojke. Då är det dags att växa upp och anpassa sitt liv, även om det innebär uppoffringar.

jag har också haft tanken på att lämna allt för ett tag och låta honom ha hand om allt, men det går inte.
Det handlar inte om att vi förlorar våran standard vi har idag. är han hemma 2 veckor från jobbet får han ut 0 kr i lön och vad ska vi leva av då?...
Skulle han vara pappaledig får vi först dra av dom skattebefriade pengarna han tjänar och sedan får han ut 80% av lönen efter det, vilket ger knappt halva hans lön som han får idag.
Jag har ingen inkomst alls förutom några få FP dagar jag tar varje månad. Jag har inget jobb att gå tillbaka till och är inte berättigad till någon A-kassa.
Han har pratat om att byta jobb men så som det senaste året har varit på arbetsmarknaden så ska vi vara glada han har kvar sitt jobb, han var en av de få som fick stanna kvar efter varslingen.
Vi har helt enkelt inte råd att låta honom vara hemma så länge jag inte har jobb. i dagsläget kan jag inte ens ta extrajobb för gud vet ju hur min mans arbetstider är, kanske står där en dag å ska jobba men har ingen som kan passa barnen...

Jag kan inte heller gå tillbaka till mitt yrke jag är utbildad till, arbetstiderna funkar inte...så det lär ta ett tag innan jag kommer ut på arbetsmarknaden igen.

Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag än vänder och vrider på det så är det alltid jag som får vara den som löser det.
Hittills har jag offrat både yrke, häst, uteliv, gym och jag vet inte vad.
Mitt liv är inte alls likt som när vi träffades, det enda som är skillnad i hans liv är att vi är här när han kommer hem. Han har kvar sina intressen, sitt jobb, å allt är som det var innan för hans del.


Inte nog med det så tror jag snart att jag kommer gå in i väggen igen, för lillasyster började för några dagar sen hålla på med samma saker som storebror gjorde i hennes ålder såsom att gå på tå och snurra runt runt runt.
känns som att det inte dröjer länge innan hon också ska utredas.
Nu har ju inte min man varit hemma denna veckan, kom nu för bara nån halvtimma sen, så han vet inte om snurrandet utan bara tågången, så jag får se om även han reagerar på det.

 

[älgen]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag vet föräldrar som jobbar som PA till sina egna barn

Ansök om PA timmar anställ dig själv samt någon mer/några mer då förståss.

Anhörig vård finns det också något som kallas.

Med anledning till arbetslösheten för dig, tänkte jag på..

 

[prinsessfeminist]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Hur gammal är lillasyster? Det kan ju vara så att hon bara härmade honom?

Vad gäller din man så har han väl semester ibland? han har dessutom rätt att ta ut föräldrarledighet och klart att ni klarar er på hans lön. Han får helt enkelt lägga undan lite av det han har nu så att ni har en buffert.

Ge honom inga ursäkter, alternativt se till att det blir som DU vill. Är han inte hemma så har han ingen talan helt enkelt.

Jag tror inte du skall vara PA till din egen son som det ser ut nu, du behöver vila dig!

 

[mimmipigg]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag vet föräldrar som jobbar som PA till sina egna barn

I det här fallet är det ju bara ytterligare en sak som binder RIA vid hemmet och gör henne än mer isolerad.
Det viktigaste för TS är att få tid borta från sin son för att orka tycka om honom när de är tillsammans.

 

[Brandgul]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag tror inte du skall vara PA till din egen son som det ser ut nu, du behöver vila dig!

Tänkte exakt samma tanke...

Jag hoppas också att lillasyster bara härmar.

(Ang. att jag tar i - jag jobbar för högtryck med denna fråga just nu med tre av våra barn (olika diagnoser dock))

 

[älgen]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Nu tänkte jag mig inte direkt att TS skulle jobba med sonen dygnet runt.
Utan exempelvis har TS sonen 2 dagar i veckan, då det lilla barnet är på dagis? Sedan skulle det vara andra PA övriga tid.

Just nu är ju TS PA dygnet runt och dessutom gratis. (Självklart är amn som mamma funtad att man VILL ta hand om sitt barn oavsett, men min tanke var avlastning, samt ekonomik hjälp genom arbete, så man inte blev så beroende av makens lön.

Alltså ett "projekt" för framtiden. Inte lösa nödsituationen med att TS måste får rast ochro NU.

Förstår ni vad jag menar?

 

[mimmipigg]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Kan inte pappan dela på ansvaret så kan han heller inte ställa krav på dig att du ska klara allt som han vill!
Du kan hälsa din man att för många barn med speciella behov är vistelse utanför hemmet något som får dem att utvecklas.
När man har barnet hemma i en relativt skyddad och isolerad värld får barnet "inga" utmaningar!

Varför?

Jo, man lär sig vad som fungerar och inte, har man haft ett h-vete med att t ex åka buss utsätter man sig inte för det för att det är en av många saker som man måste ta strid om under en dag och ens tålamod ska räcka till alla dessa saker.
Är en sak inte nödvändig gör man den inte i onödan.
På dagis, kortis eller hos en anställd avlösarfamilj är det ett jobb att orka nöta in nya saker och det finns fler människor som kan dela på jobbet.
Som förälder kan man läsa av sitt barn, hamnar barnet hos andra måste det på något sätt hitta medel för att kommunicera.
Så en plats på kortis är inget nederlag för föräldrarna utan en "skola" för barnet.

 

[TinyWiny]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag håller med älgen, bli PA för ditt eget barn, det är samma sak du gör nu fast du har rätt till semester, får lön och reglerad arbetstid.

Ingen annan än du ska bestämma vad för avlastning du behöver.

Jag skulle rekomendera att du genast skickar en ansökan om LSS utredning till din kommun, kommunen har hand om PA upp till 20 timmar i veckan och sedan tar FK övriga timmar.

Ett bra schema för er kanske kan vara att du jobbar som PA på nätterna, morgon innan dagis och kanske några timmar på kvällen, det får ju ändå inte bli mer än 40 timmar i veckan och förmodligen mindre om du jobbar natt.
Övrig tid har ni andra som arbetar som PA och har kortis 1 natt i veckan minst.

Du måste dra näven i bordet en sista gång för det kommer ta en ände med förskräckelse annars. Din man kommer inte att ändra sig innan han inser vad han faktiskt utsätter dej för, jag tror inte att alla förklaringar och tårar i världen hjälper. Det här är något som måste upplevas.

Du har rätt att få tillbaka ditt liv, du kan inte vara i något slags varande, du måste få leva.
Du har rätt till ett liv som är så normalt som bara är möjligt och det har din dotter också. Om det nu skulle visa sig att hon också har autism så måste du redan vara på rätt köl. Det finns faktiskt gränser för hur mycket en människa klarar.

När du skriver LSS ansökan så ansök om hjälp 24/7, de drar alltid av en hel massa timmar så i slutänden kanske ni får hälften.

Det är inget misslyckande att kräva hjälp, det är bra för barnet att träffa andra människor på alla möjliga olika sätt med allt ifrån olika träningsmetoder till personligheter och det är absolut nödvändigt för att du ska få leva och inte bara överleva.

Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser om din situation, särkilt med dina andra trådar i minnet. Du måste ta tag i det här nu för du måste få leva.
Din man lever inte med er utan vid sidan om, bara du kan bestämma om det är ok att någon som "hälsar på" då och då verkligen har rätt att bestämma hur mycket du ska slita. Han måste inse att du kommer inte finnas där en dag när han kommer hem för då har det gått åt helvete precis.
Visa honom den här tråden iallafall så kanske han inser något.

Skickar massor av stöd och peppkramar.

 

[Ela]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag tror att lillasyster bara härmar sin bror, det händer här också. MEN om du är orolig be någon på habiliteringen om råd, kanske vore det skönt att få en enkel utredning på henne? bara för att du ska slippa oroa dig sen. Dessutom är det bra ju tidigare det upptäcks OM det nu skulle vara så illa..

När det gäller PA är det otroligt svårt att få igenom. Ja precis som med avlösare, reurs, vårdbidrag osv..... mitt tips är att filma, skriva dagbok ja berätta EXAKT hur ni har det. Man måste vända ut och in på sig själv och sin familj.
Det är en jobbig process men om du får igenom det vore det kanske en skön lösning.
Det finns en förening som heter JAG de hjälper till med ansökningar och vet ungefär vad som krävs för att man skall ha rätt till PA.
Eftersom det är så svårt att få igenom kan det nog vara värt att vända sig till någon där man kan få hjälp.
Sen har man ju alltid det där föräldraansvaret också.... vilket gör det ännu svårare att få igenom PA till småbarn.

Däremot skall du helt klart ha rätt till avlösare och kortidsboende, även om det också är en process att få igenom. Dessutom är handläggningstiden ganska lång, här hos oss är det 3 månader.

Be habiliteringen om utförliga intyg över hans problem så är det lättare.

*kram*

 

[havreflinga]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag har tänkt på den här tråden. Jag minns filmen där Tim övar alfabetet, och även andra filmer. Jag blev så imponerad av dig och hela er familj. Därför är det så himla sorgligt att du redan håller på att ta slut!

Arbetsfördelningen (vem som jobbar och vem som är hemma med barnen) verkar inte gå att förändra just nu i alla fall.

Jag är dåligt insatt i LSS, men det är väl på det här området som ni kan förändra mest? Hur mycket/lite hjälp ni kräver/tar emot inverkar jättemycket på din och barnens vardag. Eller hur?

Sen tänker jag på din tidigare tråd, om din oförstående mamma. Som jag minns det fick du ta skit från din mamma (och andra släktingar) för att du tidigt misstänkte autism. Har du fått en ordentlig ursäkt nu? Jag tror att mycket av din trötthet kommer från den tiden, då du såg men blev motarbetad och kritiserad. Du har jobbat hårt för din son, men inte fått någon uppskattning eller tack.

Vad gäller stöd från släktingar - hur är det med svärföräldrarna? Jag minns inte om även de var kritiska. Att din man inte vill ta emot hjälp - kan det handla om ett visst förnekande fortfarande? Att han liksom inte vill att det ska bli "officiellt" eller stämplande?

Om jag hade varit du hade jag nog ringt runt och skällt ut alla som motarbetat dig. Den skit de har dumpat på dig, är delvis orsaken till att du nu mår dåligt, och den skiten ska tillbaka dit där den hör hemma. Då kanske du kan känna en liten lättnad och hitta den energi som nu krävs för att öppna ögonen och hjärtat hos din man.

Om inte din man snarast börjar tänka konstruktivt och problemlösande kommer han att förlora sin familj på ett eller annat sätt.

Du är en tigermamma. Du kämpar hårt för dina barn, och du har verkligen all världens rätt att vara trött, arg och frustrerad. Eftersom du lägger så mycket tålamod, kärlek och energi på barnen, så behöver du inte lägga något sånt på nån annan. Du har uppfyllt din kvot ändå. De som inte ser det är dumma i huvudet. Så ryt och morra så mycket du känner för på alla andra.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag har tänkt på den här tråden. Jag minns filmen där Tim övar alfabetet, och även andra filmer. Jag blev så imponerad av dig och hela er familj. Därför är det så himla sorgligt att du redan håller på att ta slut!

Arbetsfördelningen (vem som jobbar och vem som är hemma med barnen) verkar inte gå att förändra just nu i alla fall.

Jag är dåligt insatt i LSS, men det är väl på det här området som ni kan förändra mest? Hur mycket/lite hjälp ni kräver/tar emot inverkar jättemycket på din och barnens vardag. Eller hur?

Sen tänker jag på din tidigare tråd, om din oförstående mamma. Som jag minns det fick du ta skit från din mamma (och andra släktingar) för att du tidigt misstänkte autism. Har du fått en ordentlig ursäkt nu? Jag tror att mycket av din trötthet kommer från den tiden, då du såg men blev motarbetad och kritiserad. Du har jobbat hårt för din son, men inte fått någon uppskattning eller tack.

Vad gäller stöd från släktingar - hur är det med svärföräldrarna? Jag minns inte om även de var kritiska. Att din man inte vill ta emot hjälp - kan det handla om ett visst förnekande fortfarande? Att han liksom inte vill att det ska bli "officiellt" eller stämplande?

Om jag hade varit du hade jag nog ringt runt och skällt ut alla som motarbetat dig. Den skit de har dumpat på dig, är delvis orsaken till att du nu mår dåligt, och den skiten ska tillbaka dit där den hör hemma. Då kanske du kan känna en liten lättnad och hitta den energi som nu krävs för att öppna ögonen och hjärtat hos din man.

Om inte din man snarast börjar tänka konstruktivt och problemlösande kommer han att förlora sin familj på ett eller annat sätt.

Du är en tigermamma. Du kämpar hårt för dina barn, och du har verkligen all världens rätt att vara trött, arg och frustrerad. Eftersom du lägger så mycket tålamod, kärlek och energi på barnen, så behöver du inte lägga något sånt på nån annan. Du har uppfyllt din kvot ändå. De som inte ser det är dumma i huvudet. Så ryt och morra så mycket du känner för på alla andra.

Helt rätt, flingan!

Åh nu minns jag också! Det var ju Tim och bokstäverna!

Jag tyckte jag kände igen historien, men du, RIA har tidigare varit så positiv trots all kritik och oförstånd du fått. Inte konstigt att du håller på att brista när ingenting blivit bättre.

Gör som Havreflinga säger - kosta på dig att bli heligt förbannad. Dumma människor som inte ser hur du kämpar! Bara bestäm dig för vad som måste göras för att du skall vara den fantastiska förälder som du alltid varit.

Jag blir så arg när jag tänker på hur detta brutit ned dig. Den RIA jag minns hade det besvärligt, men en fantastisk tro på att det skall gå att ta sig igenom utmaningar. Den RIA måste få chans att komma tillbaka och för att det skall ske så måste du få avlastning. Nu, nu, nu, nu...

Jag menar NU! (inte när maken bytt jobb, eller när barnen är större. NU!)

 

[Emily]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Hej!

Nu vet jag inte om ni bor i hus eller lägenhet men man kan ansöka om något som heter bostadsanpassningsbidrag från kommunen. Något som är ganska vanligt för barn med autism är att sätta ett lite högre stängsel (omöjligt att klättra över) runt hela eller en del av trädgården så att man kan vara ute och inte behöva oroa sig för att barnet försvinner eller springer in till grannarna. Man fyller i en blankett och så måste man ha ett intyg från läkare eller arbetsterapeut och blir det beviljat så betalar kommunen stängslet och uppsättningen av det. Hoppas du inte tar illa upp av mitt tips men jag tänker mig att du då skulle kunna tillbringa lite tid i hängmattan och kunna slappna av lite. Om du vill veta mer om hur det fungerar så kan du skicka ett pm till mig.

 

[RIA]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Hur gammal är lillasyster? Det kan ju vara så att hon bara härmade honom?

Vad gäller din man så har han väl semester ibland? han har dessutom rätt att ta ut föräldrarledighet och klart att ni klarar er på hans lön. Han får helt enkelt lägga undan lite av det han har nu så att ni har en buffert.

Ge honom inga ursäkter, alternativt se till att det blir som DU vill. Är han inte hemma så har han ingen talan helt enkelt.

Jag tror inte du skall vara PA till din egen son som det ser ut nu, du behöver vila dig!

Lillasyster är 15½ månad gammal, i samma ålder då jag kom fram till att storebror hade/har autism. men skulle hon ha det så är det nog inte lika gravt. hon säger ju ord, härmas och lär sig något nytt hela tiden.
Tim i samma ålder var som att han verken såg eller hörde, totalt borta...
Jag hoppas att hon bara härmas.

Semester?...Jo, ibland, oftast i augusti då dom ändå inte behövs på jobbet.
Nej, vi klarar oss inte om vi ska leva på hans föräldrarpenning. vi förlorar strax över 12.000 kr i månaden då och pengarna som vi skulle leva på skulle inte ens räcka till räkningarna och då har vi inte mer räkningar än någon annan.
en buffert har vi men den lär inte räcka länge om vi ska ta 12.000 kr varje månad av den för att klara oss.

Nu har vi visserligen barnbidrag x2 och även vårdbidrag för sonen men eftersom vi har den snålaste kommunen i landet så får vi bara 1/4 (1545 kr/mån) och det räcker inte långt. Nu ska vi komplettera och jag hoppas vi får höjt. då skulle jag gladeligen lägga dom pengarna på en barnvakt under tiden tills vi fått avlösare!

 

[RIA]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag har tänkt på den här tråden. Jag minns filmen där Tim övar alfabetet, och även andra filmer. Jag blev så imponerad av dig och hela er familj. Därför är det så himla sorgligt att du redan håller på att ta slut!

Arbetsfördelningen (vem som jobbar och vem som är hemma med barnen) verkar inte gå att förändra just nu i alla fall.

Jag är dåligt insatt i LSS, men det är väl på det här området som ni kan förändra mest? Hur mycket/lite hjälp ni kräver/tar emot inverkar jättemycket på din och barnens vardag. Eller hur?

Sen tänker jag på din tidigare tråd, om din oförstående mamma. Som jag minns det fick du ta skit från din mamma (och andra släktingar) för att du tidigt misstänkte autism. Har du fått en ordentlig ursäkt nu? Jag tror att mycket av din trötthet kommer från den tiden, då du såg men blev motarbetad och kritiserad. Du har jobbat hårt för din son, men inte fått någon uppskattning eller tack.

Vad gäller stöd från släktingar - hur är det med svärföräldrarna? Jag minns inte om även de var kritiska. Att din man inte vill ta emot hjälp - kan det handla om ett visst förnekande fortfarande? Att han liksom inte vill att det ska bli "officiellt" eller stämplande?

Om jag hade varit du hade jag nog ringt runt och skällt ut alla som motarbetat dig. Den skit de har dumpat på dig, är delvis orsaken till att du nu mår dåligt, och den skiten ska tillbaka dit där den hör hemma. Då kanske du kan känna en liten lättnad och hitta den energi som nu krävs för att öppna ögonen och hjärtat hos din man.

Om inte din man snarast börjar tänka konstruktivt och problemlösande kommer han att förlora sin familj på ett eller annat sätt.

Du är en tigermamma. Du kämpar hårt för dina barn, och du har verkligen all världens rätt att vara trött, arg och frustrerad. Eftersom du lägger så mycket tålamod, kärlek och energi på barnen, så behöver du inte lägga något sånt på nån annan. Du har uppfyllt din kvot ändå. De som inte ser det är dumma i huvudet. Så ryt och morra så mycket du känner för på alla andra.

Jag har inte pratat med min mamma sen jag såg henne på kalaset vi var på den 10:e maj förra året, förutom blommorna hon skickade på min födelsedag då via blommogram.
Ingen ursäkt mer än att min småsystrar inombords inte verkar hålla med min mamma, men utåt henne så gör dom det.

Mina svärföräldrar kan man väl säga att i början så var det mer förnekelse från deras sida "det blir bättre med tiden" å sånt kunde man få höra, och även nu. dom försöker få fram det positiva med Tim och pratar inte om det negativa. Det är nog deras sätt att hantera det på.
Men dom förstår och senast idag så hade min svärgeska ringt min man och sagt att jag behöver jag något, vad som helst, så är det bara att ringa. Om hon så bara ska komma på en fika om barnen är vilda så hon kan busa med dom en stund. eller om jag vill ut på en promenad med hundarna själv.
Samma gäller svärföräldrarna, dom ställer upp när som helst.
Dom frågade min man igår på kalaset (jag och barnen stannade hemma, orkade helt enkelt inte) om inte Isabelle kunde komma och sova en natt hos dom snart.
Jag tror inte min man förnekar att autismen finns, men han vill vara stolt, klara detta själv och inte blanda in en massa andra.

 

[RIA]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Hej!

Nu vet jag inte om ni bor i hus eller lägenhet men man kan ansöka om något som heter bostadsanpassningsbidrag från kommunen. Något som är ganska vanligt för barn med autism är att sätta ett lite högre stängsel (omöjligt att klättra över) runt hela eller en del av trädgården så att man kan vara ute och inte behöva oroa sig för att barnet försvinner eller springer in till grannarna. Man fyller i en blankett och så måste man ha ett intyg från läkare eller arbetsterapeut och blir det beviljat så betalar kommunen stängslet och uppsättningen av det. Hoppas du inte tar illa upp av mitt tips men jag tänker mig att du då skulle kunna tillbringa lite tid i hängmattan och kunna slappna av lite. Om du vill veta mer om hur det fungerar så kan du skicka ett pm till mig.

Vi bor i hus som vi hyr av mina svärföräldrar. Dom äger det men vi får bo här så länge vi vill
Vi har tänkt på det med bostadsanpassning och jag tar verkligen inte illa upp för att du nämner det!
I somras så satte vi själv upp ett litet staket i trädgården så sonen kunde få vara ute på en bit av trädgården.
Jag vet inte om det är lönt att sätta upp staket här, för det är inte tänkt att vi ska bo här något längre period av vårat liv.
tror du kommunen går med på att först sätta staket här, å sen när vi flyttar sätta nytt staket för nästa boende? vi blir nog kvar minst 1 år i alla fall.

 

[RIA]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

*kl*

Jag pratade med min man igår, eller, jag pratade och han fick vara tyst.
Kan säga som så att imorgon så ska han ringa kommunen för att kolla med avlösare, för han gillade det bättre än korttidsboende så han gick med på att vi börjar med det.

Å idag har jag varit helt själv på stan i flera timmar!
Sa att jag ville iväg en sväng å det hade gått bra hemma.
Lite mindre kaos när jag kom hem bara men inget ovanligt.

dessvärre så hade min man tydligen inte tänkt helt klart imorse när han fick sätta på barnen kläder å han hade tagit av Tim sin body.
Vilket ännu en gång resulterade i att jag hittade honom i sitt lekrum med händerna fulla av bajs som han kletade av lite varstans...
Inget ovanligt här men jag tyckte min man borde komma ihåg att bodyn ska vara på.
Nåväl, han fick duscha av sonen och städa upp efter honom. Jag hjälpte till lite grann men kände att han gott kunde få känna på det eftersom det annars alltid är jag som får städa efter honom.
ingen body på=vad som helst kan hända

Dags för min man att åka imorgon igen, ska troligtvis komma hem på söndag så hela 2 dagar fick vi ihop denna gången. Ska försöka smita ut med lilltjejen en stund imorgon, en fika på stan hela själva kanske...

 

[Hyacinth]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag tycker du ska försöka trycka på att Kortis eller stöd i någon form kan vara utvecklande för sonen. Du ska kunna vara "bara" förälder ibland, och inte pedagog, samt få ägna lite tid åt lillasyster. Om han får träffa vuxna som är vana vid att arbeta med autistiska barn, kan de kanske hjälpa honom att utveckla sina förmågor?
Jag hoppas verkligen att ni hittar en lösning som passar alla!

 

[Hyacinth]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Härligt att du fick komma ut en sväng! Olyckor händer, mannen kommer förhoppningsvis ihåg nästa gång. Själv tar jag mig egentid på nätterna när pyret och sambon sover, inte att rekommendera.

 

[mimmipigg]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Kan säga som så att imorgon så ska han ringa kommunen för att kolla med avlösare, för han gillade det bättre än korttidsboende så han gick med på att vi börjar med det.

En liten förbättring, men, allvarligt talat vad har han för rätt att ställa krav på hur din vardag ska se ut?
Jag skulle bli störtförbannad på min man om han resonerat så.
Jag har haft samma familjeliv som dig med en bortajobbande man, men haft friska barn, aldrig att min man skulle funderat över hur jag organiserat den hemmavarande familjens liv.
Vi har diskuterat men jag har tagit besluten eftersom det är jag som ska leva i beslutet.
Du behöver vara skild från din son och kunna vara hemma i lugn och ro, avlösningen ska inte innebära att du måste ut ur huset för att vara ifrån sonen.

 

[Cyllene]

Sv: Skriva av sig tråd om sonen och hans diagnos...

Jag tror helt klart att din son skulle må bra och kunna utvecklas av att träffa andra barn. En kollega har ett barn med autism som helt enkelt funkar bäst på dagis med extra stöd, och utan det skulle inte familjen kunna fungera. Mamma, pappa och barn går en halv dag varannan vecka på habilitering och får hjälp med allt och ingenting osv.

Det måste finnas mer hjälp ni kan få än vad ni har idag! Eftersom DU är den enda som sköter er familj är det DU som ska ta besluten, jag håller med mimmipigg i allt hon skrev ovan!