KungTulle
Trådstartare
En kompis till som bor i storstan berättade för mig för ett par dagar sedan om att hon hade sett kvarterets/stadsdelens skräckhund igen.
I en park dit hon brukar gå med sin egna hund. Hon vände och gick någon annanstans eftersom hon var rädd att denna hund skulle skada hennes egen.
Hon berättade att man numera ALDRIG ser andra hundägare passera i närheten av den hunden.
Hunden sliter sig ofta från tjejen som brukar gå ut med den, ingen koll alls.
Hunden har varit i svåra slagsmål med andra hundar ett antal gånger samt dödat en annan hund i somras.
Det måste vara fruktansvärt obehagligt för alla andra hundägare i närområdet att inte kunna ta ut sin egen hund utan att vara rädd eller orolig för den egna hundens säkerhet.
Men vad jag också tänkte på är hur man som hundägare KAN LEVA MED att ens hund är områdets skräck??? Som person måste ju också ägaren till denna hund vara missedd av omgivningen.
En stor grej med att ha hund är ju att det faktsiskt skapar relationer med omgivningen. Hundägare brukar hälsa på varandra ute på stan, och ibland blir ens hundar vänner, vilket gör att man kanske har ett trevligare liv själv också genom att man blir bekant med ens hunds bekantingar?
Jag skulle tycka det var obehagligt att ha ett djur som folk är rädda för och i varjefall se till att det inte kan komma loss och ställa till skada.
Som hundägare borde man ju också kanske ha en liten gnagande känsla om vad som händer nästa gång. Det går kanske att leva med att ens hund dödat någon annans älskade husdjur, men tänk om den går på en människa i framtiden? Kanske ett litet barn?
Vill väl tillägga att jag inte har hund själv ( men hade i nedre tonåren) men att jag har stor vana av allehanda hundar i diverse dimensjanger och typer. Jag är inte hundrädd tvärtom.
Detta var bara litet tankar som poppade i min hjärna efter pratet med kompisen.
/KT
I en park dit hon brukar gå med sin egna hund. Hon vände och gick någon annanstans eftersom hon var rädd att denna hund skulle skada hennes egen.
Hon berättade att man numera ALDRIG ser andra hundägare passera i närheten av den hunden.
Hunden sliter sig ofta från tjejen som brukar gå ut med den, ingen koll alls.
Hunden har varit i svåra slagsmål med andra hundar ett antal gånger samt dödat en annan hund i somras.
Det måste vara fruktansvärt obehagligt för alla andra hundägare i närområdet att inte kunna ta ut sin egen hund utan att vara rädd eller orolig för den egna hundens säkerhet.
Men vad jag också tänkte på är hur man som hundägare KAN LEVA MED att ens hund är områdets skräck??? Som person måste ju också ägaren till denna hund vara missedd av omgivningen.
En stor grej med att ha hund är ju att det faktsiskt skapar relationer med omgivningen. Hundägare brukar hälsa på varandra ute på stan, och ibland blir ens hundar vänner, vilket gör att man kanske har ett trevligare liv själv också genom att man blir bekant med ens hunds bekantingar?
Jag skulle tycka det var obehagligt att ha ett djur som folk är rädda för och i varjefall se till att det inte kan komma loss och ställa till skada.
Som hundägare borde man ju också kanske ha en liten gnagande känsla om vad som händer nästa gång. Det går kanske att leva med att ens hund dödat någon annans älskade husdjur, men tänk om den går på en människa i framtiden? Kanske ett litet barn?
Vill väl tillägga att jag inte har hund själv ( men hade i nedre tonåren) men att jag har stor vana av allehanda hundar i diverse dimensjanger och typer. Jag är inte hundrädd tvärtom.
Detta var bara litet tankar som poppade i min hjärna efter pratet med kompisen.
/KT
