Skillnader och likheter på retrievers?

[MML]

Det här är en tråd jag aldrig trodde att jag skulle skapa Men - jag har gått och blivit sugen på en retriever!

Vi har haft hundar i familjen i många år, åt det mindre hållet. Jag har tyckt att stora hundar är "för stora", helt enkelt. Sedan blev dottern bekant med en golden retriever, och blev stormförtjust. När hon senare skulle ha en egen hund, blev det en flatcoated retriever. Den bodde hos mig de första månaderna, och när den nu vuxit på sig ytterligare är jag helt enkelt totalt såld! Utöver dessa två härliga hundar, har jag förstås träffat en hel del genom träningar, utställningar o. s. v. Och så har jag bekanta med diverse retrievers.

Nu ska vi snart flytta till en gård, och förutsättningarna kommer att se annorlunda ut vad gäller hund-livet. Större tomt, inte lika mycket grannar, och mindre restid till och från jobb, gör att jag nu känner att det kanske kan bli läge för en retriever. Inte nu direkt, men kanske till våren/sommaren.

Men - för någon som "nyss" fått upp ögonen för de här härliga hundarna, hur väljer jag ras? Jag har naturligtvis koll på att golden och labrador finns i utställningstyp och jakttyp, men så enormt mycket mer koll än så har jag egentligen inte. När dotterns hund skulle hittas pratade vi med en bekant, berättade vad vi sökte för hund (egentligen tänkte vi oss en labrador eller en golden), och fick veta att vi skulle ta kontakt med den och den uppfödaren, då de hade sådana hundar som vi sökte. Med facit i hand blev det väldigt bra!

Men det var då en person som själv lite grann har samma "krav" på hund, som dottern har. D. v. s. hen hade väldigt bra koll på just sådana hundar. Jag har lite andra önskemål, och vet därför inte hur jag kommer fram till vilken retrieverras som är "rätt" för mig.

Ni som har bättre koll - har ni några tips?

 

[_Zacke_]

Vad vill du ha din hund till? Är det mest sällskap/familjehund/enklare träning eller är du intresserad av jakt/apporteringsträning och olika hundsporter?

 

[MML]

Vad vill du ha din hund till? Är det mest sällskap/familjehund/enklare träning eller är du intresserad av jakt/apporteringsträning och olika hundsporter?

Ja, det vet jag inte riktigt ännu. Eftersom jag "bara" fick sköta den första valpträningen med dotterns hund, har jag inte kunnat prova på så mycket ännu. Vad jag kan säga är att jag vill träna med en framtida hund. Jag har varit med och tittat på lite apporteringsträning och liknande, och jag är helt såld på det samarbetet mellan hundar och förare! Så det är i alla fall något jag absolut kommer att ägna mig åt med den framtida hunden!

Utöver det vet jag inte vad jag kommer att vilja göra. De nuvarande hundarna vi har (alltså - mannen och jag, inte dotterns hund), är "bara" sällskap och familjehundar. De är naturligtvis superhärliga och mysiga hundar, och vi älskar dem oändligt, men att träna mer än lite vardagslydnad och några tricks, är inget de är intresserade av. När jag nu börjat få upp ögonen mer för hundträning, kan jag tycka att det är lite tråkigt. Jag har förstått tjusningen i att verkligen arbeta med sin hund, och det är ju det jag vill åt - inte "bara" gå på långpromenader och mysa i soffan, liksom.

Eftersom jag är en naturmänniska, gissar jag att jag skulle tycka att någon sorts spårträning skulle vara roligt. Det är dock inget jag har testat (utöver väldigt korta och enkla nybörjarspår med småhundarna) så jag kan inte med säkerhet säga att det är vad jag vill göra.

 

[Milosari]

Jaktlabrador och utställningslabrador är så olika att de genetiskt sett är två olika raser. Vet inte hur det är på golden men anar att det är samma. Jämför man jaktvarianten är min erfarenhet att golden är känsliga och flashiga, men labbe är experten som är bäst på sin uppgift. Kanske inte så bildsköna alla gånger och syns inte lika mycket som en golden.

Utställningsvarianten av golden är snäll och sävlig, inte sällan lite ängslig och är lätt att få lydig. Men det blir besvärligt om rädslan tar överhanden. Labbarna är... Ja de hade inte överlevt länge i naturen om man säger så. Ingen självbevarelsedrift, obotligt nyfikna, alltid på gott humör. Livet är en enda lång dag på Tivoli. Lyder gör de om man motiverar dem (läs; med en köttbulle i fickan går de i döden för dig, men det för de också för någon annan random person om det är där köttbullen finns). Hundvärldens största och rymligaste hjärta hittar du här.

Det finns också retrieverraser med ett mått skärpa t ex tollare och chesapeake, och stooora hundar som curly, men jag vet inte om det är vad du är ute efter?

 

[MML]

Jaktlabrador och utställningslabrador är så olika att de genetiskt sett är två olika raser. Vet inte hur det är på golden men anar att det är samma. Jämför man jaktvarianten är min erfarenhet att golden är känsliga och flashiga, men labbe är experten som är bäst på sin uppgift. Kanske inte så bildsköna alla gånger och syns inte lika mycket som en golden.

Utställningsvarianten av golden är snäll och sävlig, inte sällan lite ängslig och är lätt att få lydig. Men det blir besvärligt om rädslan tar överhanden. Labbarna är... Ja de hade inte överlevt länge i naturen om man säger så. Ingen självbevarelsedrift, obotligt nyfikna, alltid på gott humör. Livet är en enda lång dag på Tivoli. Lyder gör de om man motiverar dem (läs; med en köttbulle i fickan går de i döden för dig, men det för de också för någon annan random person om det är där köttbullen finns). Hundvärldens största och rymligaste hjärta hittar du här.

Det finns också retrieverraser med ett mått skärpa t ex tollare och chesapeake, och stooora hundar som curly, men jag vet inte om det är vad du är ute efter?

Tack för utförligt och hjälpsamt svar!

Jag ska erkänna att jag har väldigt dålig koll på labradorer, så pass att jag inte direkt kan säga om de jag träffat på varit av utställnings- eller jaktvariant. De hundar jag sett i träning har mestadels varit labradorer och flattar - jag gissar att det varit jaktlabbe, då?

Den enda golden (av utställningstyp) som jag varit riktigt bekant med, har varit en oerhört mild, trevlig och lättsam hund. Å andra sidan var den lite äldre, och de flesta labbar och flattar jag träffat har varit yngre, så jag vet inte hur mycket av deras "driv" som berott på ålder, och hur mycket som är kopplat till rasen?

På vilket sätt har tollare och chesapeake skärpa? Om curly är (ännu) större än övriga retrievers, så är de nog inget för mig

Jag känner att jag har lite svårt att ringa in riktigt vad det är för hund jag vill ha, så det kanske är bra att jag börjar fundera lite redan nu. Jag vill ju ha en "retriever ut i tåspetsarna", det är den mentaliteten jag blivit helt förälskad i! Jag tycker om den mjuka, vänliga, öppna sidan hos dem, och det är viktigt med en hund som fungerar med både kända och okända människor. Något jag verkligen tycker om med dotterns hund är att han alltid är så glad! Jämför jag med våra "gubbar" här hemma, så är det lite grann som att de går och småmuttrar och grämer sig över saker långt efteråt om något gjort dem upprörda, medans dotterns hund skakar av sig det och är lika glad igen efter ett par sekunder (om han, mot förmodan, blir upprörd över något). Och så vill jag ju ha en hund som tar seriöst på arbete, och inte bara "flamsar iväg".

 

[tanten]

! Jämför jag med våra "gubbar" här hemma, så är det lite grann som att de går och småmuttrar och grämer sig över saker långt efteråt om något gjort dem upprörda, medans dotterns hund skakar av sig det och är lika glad igen efter ett par sekunder (om han, mot förmodan, blir upprörd över något). Och så vill jag ju ha en hund som tar seriöst på arbete, och inte bara "flamsar iväg".

Nu var det länge sen jag köpte flatvalp men min bild är precis så som du beskriver. Glad jämt. Aldrig långsint. De jag haft har varit lättlärda och haft två lägen. Flams och allvar. Flams är fritid och allvar är jobb.
Brukade säga att mina haft två lägen. Fullt ös eller medvetslös. Dvs inga problem att slappna av.
Älskar deras impulsivitet. Har upplevt golden lite seriösare (och mer långsinta... )

 

[Rugge]

Nu kan jag endast svara gällande goldens

Har själv haft rasen i även 30 år, och är fortfarande helt fast

Generellt så finns det två avelsinriktningar. Show och jakt, men det börjar bli allt vanligare med dp (dual purpose) vilket innebär att man i princip har både Show och jaktlinker i hunden.
Själv gillar jag denna typen bäst,

Har haft både Show och jaktlinjer, båda har sina för och nackdelar

Showlinjerna är ofta tyngre och saknar riktigt samarbetavilja (finns undantag) samt så kan mentaliteten vara lite svajig, då fokus tyvärr inte ligger på mentalitet i showaveln.

Jaktlinjerna är duracellkaniner, och har ofta en mycket vassare personlighet än Show, framförallt hanarna kan ibland bli riktigt tråkiga.
Men de kan jobba och jobba.

Dp är lite mitt emellan båda. Och de jag personligen föredrar.
Lagom fart, bra samarbetsvilja, bra av och på knapp.

Genomgående för en bra golden är ju att de är med på allt, det finns i princip inga begränsningar för vad du kan träna med dem (möjligtvis skydd och liknande)

Men som med alla hundköp, så var noga med uppfödare och deras avelsarbete. Ser gärna att det finns BPH, MH och FB-r. Sistnämnda om du vill träna apportering/jakt.

Mina tränar/tävlar jag rally, lydnad, nosework och jaktapportering med.

 

[MML]

Nu kan jag endast svara gällande goldens

Har själv haft rasen i även 30 år, och är fortfarande helt fast

Generellt så finns det två avelsinriktningar. Show och jakt, men det börjar bli allt vanligare med dp (dual purpose) vilket innebär att man i princip har både Show och jaktlinker i hunden.
Själv gillar jag denna typen bäst,

Har haft både Show och jaktlinjer, båda har sina för och nackdelar

Showlinjerna är ofta tyngre och saknar riktigt samarbetavilja (finns undantag) samt så kan mentaliteten vara lite svajig, då fokus tyvärr inte ligger på mentalitet i showaveln.

Jaktlinjerna är duracellkaniner, och har ofta en mycket vassare personlighet än Show, framförallt hanarna kan ibland bli riktigt tråkiga.
Men de kan jobba och jobba.

Dp är lite mitt emellan båda. Och de jag personligen föredrar.
Lagom fart, bra samarbetsvilja, bra av och på knapp.

Genomgående för en bra golden är ju att de är med på allt, det finns i princip inga begränsningar för vad du kan träna med dem (möjligtvis skydd och liknande)

Men som med alla hundköp, så var noga med uppfödare och deras avelsarbete. Ser gärna att det finns BPH, MH och FB-r. Sistnämnda om du vill träna apportering/jakt.

Mina tränar/tävlar jag rally, lydnad, nosework och jaktapportering med.

Tack för svar med erfarenhet från en specifik ras! Jag tänker på det här du skrev, att en bra golden är med på allt, det är lite så jag uppfattat alla (bra) retrievers. Att även om de förstås är allra bäst på apportering, så är de glada och positiva till all möjlig slags träning.

 

[_Zacke_]

Jag är ju så klart helt såld på jaktlabbe eftersom det är min ras Men det är en hund med mycket av allt. Alltid glad och positiv utan att kasta sig på folk, trygg och orädd(finns dock känsliga individer, min är dock en bulldozer), superduper familjehund han är suverän med min 5åriga dotter. Världens gosegris. Men träningsnarkoman deluxe. Vad vi än hittar på så vill han hela tiden ha mer mer mer, finns inget inbyggt stopp. Har fått jobba med att dämpa honom i träningen då han lätt går upp i stress just för att han vill så mycket(vilket så klart inte får förekomma i apporteringen). Lättmotiverad. Otroligt smart/lättlärd vilket både är positivt och negativt. Inomhus är han jättelugn och har verkligen en bra avknapp men har varit stenhård sen han var valp med att inne vilar man inget annat. Jag tränar rally, agility(här får man dock ta det lite lugnt så man inte gasar för mycket), jaktapportering och nu även drag.
Han är min drömhund men då lägger jag väldigt mycket tid på att träna hund, det är mitt absolut största intresse och jag brinner för det. Hade jag haft lägre ambitioner hade jag valt en hund med mindre extra allt

 

[MML]

Jag är ju så klart helt såld på jaktlabbe eftersom det är min ras Men det är en hund med mycket av allt. Alltid glad och positiv utan att kasta sig på folk, trygg och orädd(finns dock känsliga individer, min är dock en bulldozer), superduper familjehund han är suverän med min 5åriga dotter. Världens gosegris. Men träningsnarkoman deluxe. Vad vi än hittar på så vill han hela tiden ha mer mer mer, finns inget inbyggt stopp. Har fått jobba med att dämpa honom i träningen då han lätt går upp i stress just för att han vill så mycket(vilket så klart inte får förekomma i apporteringen). Lättmotiverad. Otroligt smart/lättlärd vilket både är positivt och negativt. Inomhus är han jättelugn och har verkligen en bra avknapp men har varit stenhård sen han var valp med att inne vilar man inget annat. Jag tränar rally, agility(här får man dock ta det lite lugnt så man inte gasar för mycket), jaktapportering och nu även drag.
Han är min drömhund men då lägger jag väldigt mycket tid på att träna hund, det är mitt absolut största intresse och jag brinner för det. Hade jag haft lägre ambitioner hade jag valt en hund med mindre extra allt

Tack även för ditt svar! Det låter som en rolig hund du har

Jag undrar dock, baserat på din beskrivning, om jaktlabbe är för mycket för mig. Jag vill ju träna, och jag vill ha en hund som är positivt inställd och lättmotiverad, men jag ser nog gärna att det finns något stopp någonstans Jag känner också att jag backar lite vid "går lätt upp i stress", men jag förstår naturligtvis att det också är en fin balans där hunden är motiverad och arbetsvillig, men utan att "tippa över" och riskera att gå upp i stress.

 

[_Zacke_]

Tack även för ditt svar! Det låter som en rolig hund du har

Jag undrar dock, baserat på din beskrivning, om jaktlabbe är för mycket för mig. Jag vill ju träna, och jag vill ha en hund som är positivt inställd och lättmotiverad, men jag ser nog gärna att det finns något stopp någonstans Jag känner också att jag backar lite vid "går lätt upp i stress", men jag förstår naturligtvis att det också är en fin balans där hunden är motiverad och arbetsvillig, men utan att "tippa över" och riskera att gå upp i stress.

På den nivån jag var förut när jag även hade häst och inte gick in helhjärtat för hundträning så hade det varit för mycket hund för mig då var cockerspaniel lagom.
Min har nog ganska onormalt lätt till stress för rasen. Dom jag träffat har varit mer sansade. Han är bara 15 månader med så förhoppningsvis lugnar det sig lite. Men i vilket fall som helst är det extremt mycket arbetsvilja och i alla fall jag får dåligt samvete när jag inte kan ge honom utlopp för den även fast det bara är bra träning att han får ta det lugnt några dagar då och då också

 

[AraSlei]

Jag ser framförallt de arbetande varianterna och kortfattat är min uppfattning denna:

Flat
Lite mindre will to please, saknar ibland den extra motorn för att nå hela vägen. Glada och trevliga hundar, stabila. En del går åt den större modellen. Är barnsliga länge, för mig den flamsigaste retrievern. Sällan några problem med andra hundar. Problem med cancer, blir oftast inte så gamla.

Golden
Mycket studs i benen, höga i energi. Clowner. Svårare att hitta en riktigt bra golden än en riktigt bra flat. Ganska ojämna, en del hanar är ganska otrevliga. Har dålig koll på sjukdomsbilden.

Labrador
Den mer seriösa av dessa tre, i alla fall i arbete. Mångsidig hund men framförallt den utpräglade specialisten och det mest säkra kortet om man vill satsa inom jakten. Sociala, oftast inte överdrivet flamsiga och enkla hundar. Att vara observant på - för mjuka hundar med för mycket will to please, sociala osäkerheter och ledproblem som OCD. Svåra att förutse storleken på, kan bli små - runt 20 kg, och stora - runt 35 kg.

Jaktlabben är min ras och den jag känner bäst. Det är en överlag frisk ras men det finns så klart delar att ta hänsyn till när man letar efter lämpliga kombinationer

 

[Lingon]

Tack för svar med erfarenhet från en specifik ras! Jag tänker på det här du skrev, att en bra golden är med på allt, det är lite så jag uppfattat alla (bra) retrievers. Att även om de förstås är allra bäst på apportering, så är de glada och positiva till all möjlig slags träning.

En jag känner som haft golden tidigare och som nu har en bruksras säger att goldens är jätteroliga att träna tills de blir ca 2 år gamla. Fram till dess är de entusiastiska, pigga med motor. Efter det blir de "vuxna", entusiasmen de haft innan minskar. Då har hon tränar en golden till både lydnadschampion och räddningshund.

I min värld så är en bra golden en av de bästa hundar som finns! Tyvärr verkar det finnas allt färre av dem. Alldeles för många är stora, tunga, pälsmonster som är rädda för allt och har en drös med allergier.

 

[Krumben]

Jag ser framförallt de arbetande varianterna och kortfattat är min uppfattning denna:

Flat
Lite mindre will to please, saknar ibland den extra motorn för att nå hela vägen. Glada och trevliga hundar, stabila. En del går åt den större modellen. Är barnsliga länge, för mig den flamsigaste retrievern. Sällan några problem med andra hundar. Problem med cancer, blir oftast inte så gamla.

Golden
Mycket studs i benen, höga i energi. Clowner. Svårare att hitta en riktigt bra golden än en riktigt bra flat. Ganska ojämna, en del hanar är ganska otrevliga. Har dålig koll på sjukdomsbilden.

Labrador
Den mer seriösa av dessa tre, i alla fall i arbete. Mångsidig hund men framförallt den utpräglade specialisten och det mest säkra kortet om man vill satsa inom jakten. Sociala, oftast inte överdrivet flamsiga och enkla hundar. Att vara observant på - för mjuka hundar med för mycket will to please, sociala osäkerheter och ledproblem som OCD. Svåra att förutse storleken på, kan bli små - runt 20 kg, och stora - runt 35 kg.

Jaktlabben är min ras och den jag känner bäst. Det är en överlag frisk ras men det finns så klart delar att ta hänsyn till när man letar efter lämpliga kombinationer

Valde att fetmarkera detta eftersom vi har en extremt följsam, men socialt osäker labbe. Efter att jag har råkat ut för det själv har jag upptäckt att det inte är helt ovanligt, även om den typen sällan lyfts fram på sociala medier osv. Det är lite tabu med hundar som skäller och morrar på främlingar osv. En del beskriver förstås att deras hundar är vaktiga eller dominanta, men jag misstänker att en del av dem är osäkra. Pratade även med en uppfödare som slutade avla på jaktlabbe eftersom mentaliteten blivit så svajig.

Har bara tränat med två jaktlabbar, min egen och en kompis jaktlabbe som jag har lånat periodvis. De är extremt följsamma, om man är van vid andra raser. Att de är så följsamma gör det också svårt att avgöra vad som är en lagom aktivitetsnivå, tycker jag. Om jag vill träna mycket är hunden på, men jag har svårt att se att de skulle ge upp även om de är trötta. På motsvarande sätt ställer hunden här hemma inte till med hyss, även om han är uttråkad, eftersom han är så följsam.

Vet inte om ni med mer erfarenhet delar bilden men...

 

[Johanna1988]

Tack även för ditt svar! Det låter som en rolig hund du har

Jag undrar dock, baserat på din beskrivning, om jaktlabbe är för mycket för mig. Jag vill ju träna, och jag vill ha en hund som är positivt inställd och lättmotiverad, men jag ser nog gärna att det finns något stopp någonstans Jag känner också att jag backar lite vid "går lätt upp i stress", men jag förstår naturligtvis att det också är en fin balans där hunden är motiverad och arbetsvillig, men utan att "tippa över" och riskera att gå upp i stress.

Jag tycker @AraSlei beskriver det bra! Sen tycker jag du ska ta vara på sin känsla här, jaktlabbe är extremt rolig att jobba med, men den är gjord för att jobba, har min tredje nu, och visst finns det av knapp på honom, men baserat på din beskrivning så tror jag en jaktlabbe behöver mer att göra

 

[Silver Girl]

Jag har en utställningsgolden. Min första hund och jag hade ingen koll på att jag borde kollat på mentalitet, men har haft tur. Hon är lite skottberörd men får inte panik, annars inga rädslor. Nyår går bra.

Vi tävlar rally och heelwork i högsta klasserna och har även börjat med nosework. Hon älskar också blåbärsagility. Hon är lättmotiverad med både godis och leksak. Men hon har ju inte samma driv som en brukshund eller jaktavlad retriever. Blir hon trött så är det svårare. Och hon är generellt mer lättdistraherad.

I vardagen är hon perfekt för mig. Blir hon inte mentalt stimulerad så tjatar hon men inget mer. Får hon heller inte promenader så blir hon lite skällig och vaktig. Men hon förstör inget eller liknande.
Så om jag inte orkar träna eller om hon ska vara hos mina föräldrar (där hon bara får promenader) en vecka så går det bra. Jag skulle inte vilja ha en hund som kräver mer, men det är ju olika vad man vill ha.

 

[MML]

Tack snälla för alla delade erfarenheter och tankar! Det är till väldigt stor hjälp för mig att få ta del av era erfarenheter av de olika raserna (och typerna).

Jag tror att en golden eller labbe av rena showlinjer inte är vad jag söker, i alla fall. Jag vill nog ha "mer", mer hund, mer driv, mer engagemang (även om jag förstår att de också kan vara härliga, engagerade hundar i träning!)

Rent utseendemässigt tilltalas jag av att jaktlabbarna är (kan vara?) något mindre och lättare, men det ni skriver om dem ger mig lite delade känslor. Kanske är de i stället "för mycket"? Det låter också lite oroande om det är ökande problem med mentaliteten hos dem.

Jaktgolden kanske inte heller är rätt, i synnerhet inte om det är relativt vanligt med otrevligt temperament hos hanarna. Om jag skaffar mig en hund, kommer det bli hund nr 4 på gården där övriga 3 är hanhundar, så det är ju viktigt att det är en ras som brukar fungera med andra.

Flatte har dottern, som sagt, och just hennes hund är förstås jättehärlig men jag har inte så bra koll på hur rastypisk han egentligen är. Jag tror inte heller att han skulle vara helt rätt hund för mig och mina behov, så jag vet inte hur väl "en annan flatte" skulle passa för mig.

Hur är det med de övriga, lite mer ovanliga retrieverraserna?

 

[Johanna1988]

Tack snälla för alla delade erfarenheter och tankar! Det är till väldigt stor hjälp för mig att få ta del av era erfarenheter av de olika raserna (och typerna).

Jag tror att en golden eller labbe av rena showlinjer inte är vad jag söker, i alla fall. Jag vill nog ha "mer", mer hund, mer driv, mer engagemang (även om jag förstår att de också kan vara härliga, engagerade hundar i träning!)

Rent utseendemässigt tilltalas jag av att jaktlabbarna är (kan vara?) något mindre och lättare, men det ni skriver om dem ger mig lite delade känslor. Kanske är de i stället "för mycket"? Det låter också lite oroande om det är ökande problem med mentaliteten hos dem.

Jaktgolden kanske inte heller är rätt, i synnerhet inte om det är relativt vanligt med otrevligt temperament hos hanarna. Om jag skaffar mig en hund, kommer det bli hund nr 4 på gården där övriga 3 är hanhundar, så det är ju viktigt att det är en ras som brukar fungera med andra.

Flatte har dottern, som sagt, och just hennes hund är förstås jättehärlig men jag har inte så bra koll på hur rastypisk han egentligen är. Jag tror inte heller att han skulle vara helt rätt hund för mig och mina behov, så jag vet inte hur väl "en annan flatte" skulle passa för mig.

Hur är det med de övriga, lite mer ovanliga retrieverraserna?

Curlyn är stor, och skarp, och den av retrieverraserna jag tycker har minst will to please.

Vad är det som gör att du inte tror flatten passar? Tror inte heller du ska skaffa jaktlabbe baserat på att du tycker bäst om dem utseendemässigt. Av det du skrivit, så tycker jag nog ändå en dp av golden eller labbe kanske passar?

 

[MML]

Curlyn är stor, och skarp, och den av retrieverraserna jag tycker har minst will to please.

Vad är det som gör att du inte tror flatten passar? Tror inte heller du ska skaffa jaktlabbe baserat på att du tycker bäst om dem utseendemässigt. Av det du skrivit, så tycker jag nog ändå en dp av golden eller labbe kanske passar?

Jag vet inte om jag tror att flatten inte passar för mig, det är mest att jag inte vet om de gör det. Jag vet inte om de kanske lätt är lite för "flamsiga" eller kräver lite mer träning än vad jag kan erbjuda. Även om jag ju vill träna relativt mycket, så vill jag också ha en hund som kan ha någon dag av "ingenting" i bland utan att klättra på väggarna. Jag vet att dotterns hund klarar det, men jag har också hört från erfarna flat-ägare att deras hundar inte klarar det. Därför vet jag inte riktigt hur en flatte "ska vara" s. a. s.

 

[hastflicka]

<snip>
Hur är det med de övriga, lite mer ovanliga retrieverraserna?

Chesapeake Bay Retrievers ar mer en brukshund an en retreiver, de har mycket vaktinstinkt och ar mer avstandstagande till frammande manniskor och har mycket egen vilja. En jatte harlig hund, men det kan ha valdigt mycket egen vilja i vad den vill gora och hur det ska ske.