Skillnad på utställning och bruksrottweiler?

[Pabo]

Vi planerar att skaffa en Rottweiler inom en ganska snar framtid. Vi har en oreggad "Rottweiler" som börjar komma till åren och vi vill fortsätta med samma ras. Vi vill vara ute i god tid med bra planering och har börjat kolla runt på lämpliga kennlar. Har läst en del och något som gör mig lite fundersam är att det verkar som det är många som har åsikten att det skillnad både i utseende och mentalitet på bruks- och utställningsrottisar. Stämmer det? Om det är så, varför? Rasstandarden är väl ändå utformad för hunden ska fungera för användning? Eller är domarna på uställningar dåliga på att följa rasstandarden?

 

[YlvaG]

Utställning vill ha "massa" vilket många förväxlar med fett. Brukshundarna vill gärna orka röra på sig när dom ska utföra sitt arbete. Typ.

Brukshundarna måste ha en exteriör som håller för arbete. Snygg-hundarna behöver inte det tydligen.

Brukshundarna ska tåla en hel del mentalt. Snygghundarna blir inte diskade för att dom boffar och spänner upp sig mot hunden bredvid. Det är väl det mest ansträngande och nervpåfrestande dom gör.

En rasstandard läses olika. Hur långt är "ett mellanlångt" snöre för dig?

Edit: ja, grovt generaliserat såklart.

 

[Pabo]

Precis, tolkningen av rasstandarden kan givetvis skilja lite från person till person, men man funderar ju dock på varför det verkar vara så stor skillnad att det finns "två läger" om hur en rottweiler ska vara och hur den ska se ut. Jag kan ju tycka att man misslyckats om man inte avlar mot en gemensam rasstandard. För någon som är nybörjare gör det valet av valp otroligt mycket svårare eftersom bra utställningsresultat för många inte är någon merit utan snarare ett tecken på en osund hund med lite sämre mentalitet. Både tävlings- och utställningsresultat borde vara en merit inte något man har som underlag för att selektera bort potentiella valpar.

 

[vallhund]

Vad man tycker om hur det borde vara o hur det faktiskt är är två helt olika saker. Det finns mycket få raser av arbetande hundar som inte är uppdelade i utställnings o bruks/jaktvariant.
Se bara på 2 av landets populäraste raser, golden retriever o schäfer. Det är inte helt lätt att hitta en rottis som inte hamnar i kategorin fläskweiler.

En arbetande hund(ras) där uppfödaren med nöd o näppe klarar registreringskraven o sen har hundar nedlusade av utsällningsmeriter skulle jag inte köpa valp från.

 

[Fruentimber]

Precis, tolkningen av rasstandarden kan givetvis skilja lite från person till person, men man funderar ju dock på varför det verkar vara så stor skillnad att det finns "två läger" om hur en rottweiler ska vara och hur den ska se ut. Jag kan ju tycka att man misslyckats om man inte avlar mot en gemensam rasstandard. För någon som är nybörjare gör det valet av valp otroligt mycket svårare eftersom bra utställningsresultat för många inte är någon merit utan snarare ett tecken på en osund hund med lite sämre mentalitet. Både tävlings- och utställningsresultat borde vara en merit inte något man har som underlag för att selektera bort potentiella valpar.

Jag håller helt med dig! Men tyvärr ser ju verkligheten annorlunda ut, precis som @vallhund och @YlvaG beskriver. Jag ser själv till att aldrig stödja extrem utställningsavel, speciellt när det kommer till brukshundarna. När vi valde ny ras åkte alla "uppdelade" raser bort - jag vill ju både ställa ut och arbeta med mina hundar.

 

[Pabo]

Vad man tycker om hur det borde vara o hur det faktiskt är är två helt olika saker. Det finns mycket få raser av arbetande hundar som inte är uppdelade i utställnings o bruks/jaktvariant.
Se bara på 2 av landets populäraste raser, golden retriever o schäfer. Det är inte helt lätt att hitta en rottis som inte hamnar i kategorin fläskweiler.

En arbetande hund(ras) där uppfödaren med nöd o näppe klarar registreringskraven o sen har hundar nedlusade av utsällningsmeriter skulle jag inte köpa valp från.

Jag tycker att det är en stor problematik att det finns den uppdelningen. Det borde dessutom alla som är måna om en vettig avel tycka. Mig veterligen finns det bara en rasstandard och om det som registreras som meriter i SKK:s databas inte ska ses som meriter så har man misslyckats kopiöst med avelsarbetet. Det betyder ju mer eller mindre att det enda man kan gå på är MH, ED, HD och ögonlysning i stamtavlan. Allt annat är ju bara föremål för pajkastning mellan två "falanger".

Jag är själv verksam inom ardenneravel och avelsmålen där kommer utifrån att hästen ska vara så sund och frisk som möjligt för att kunna utföra sin uppgift. De exteriöra egenskaperna värderas efter vad den skall användas till, i detta fall oftast körning. Jag tror hundavel rent generellt har en hel del att lära från hästavel. Domare på hundutställningar borde se till en frisk och sund hund. Jag tror dock att det är svårt så länge det inte verka finnas ett tydligt avelsmål trots rasstandarder.

 

[Red_Chili]

Jag tycker att det är en stor problematik att det finns den uppdelningen. Det borde dessutom alla som är måna om en vettig avel tycka. Mig veterligen finns det bara en rasstandard och om det som registreras som meriter i SKK:s databas inte ska ses som meriter så har man misslyckats kopiöst med avelsarbetet. Det betyder ju mer eller mindre att det enda man kan gå på är MH, ED, HD och ögonlysning i stamtavlan. Allt annat är ju bara föremål för pajkastning mellan två "falanger".

Jag förstår ärligt talat inte varför det skulle ses som att man har "misslyckats kopiöst med avelsarbetet"? Misslyckats extremt med vettig bedömning på utställning, absolut, men utställningar och petiga rasstandarder är inget som behövs för att få hundar att se ut på ett visst sätt. Ta border collie tex, i Sverige kan du inte ställa ut dem på nationella utställningar och de måste ha klarat vallhundsprov för att avkommor ska registreras. Ingen utseendeavel där inte och vi har åtminstone en bukefalist här med riktiga BC som arbetar ordentligt. Troligen finns det inte någon som skulle kunna tro att hennes hundar är av annan ras än border collie, det syns på dem.

Så tja, det är väl mer så att utställningar är fruktansvärt onödigt och att utställningsdomare mfl "misslyckats kopiöst" med att använda den tävlingsformen till något vettigt.

 

[Migo]

Jag förstår ärligt talat inte varför det skulle ses som att man har "misslyckats kopiöst med avelsarbetet"? Misslyckats extremt med vettig bedömning på utställning, absolut, men utställningar och petiga rasstandarder är inget som behövs för att få hundar att se ut på ett visst sätt. Ta border collie tex, i Sverige kan du inte ställa ut dem på nationella utställningar och de måste ha klarat vallhundsprov för att avkommor ska registreras. Ingen utseendeavel där inte och vi har åtminstone en bukefalist här med riktiga BC som arbetar ordentligt. Troligen finns det inte någon som skulle kunna tro att hennes hundar är av annan ras än border collie, det syns på dem.

Så tja, det är väl mer så att utställningar är fruktansvärt onödigt och att utställningsdomare mfl "misslyckats kopiöst" med att använda den tävlingsformen till något vettigt.

Vi är faktiskt ganska många med arbetande BCs, men jag kanske är den som har svårast att hålla käft

Förövrigt är jag helt enig. Hur man kan likställa utställningsmeriter med arbetsmeriter när det kommer till "pajkastningsvärde" är helt obegripligt. Jag önskar att tävlandet i utseende helt förbjuds, välkomna att få en exteriörbedömning men ska ni meritera hunden så gör det inom ett område där den faktiskt får visa funktion, inte estetik.

 

[Pabo]

Jag förstår ärligt talat inte varför det skulle ses som att man har "misslyckats kopiöst med avelsarbetet"? Misslyckats extremt med vettig bedömning på utställning, absolut, men utställningar och petiga rasstandarder är inget som behövs för att få hundar att se ut på ett visst sätt. Ta border collie tex, i Sverige kan du inte ställa ut dem på nationella utställningar och de måste ha klarat vallhundsprov för att avkommor ska registreras. Ingen utseendeavel där inte och vi har åtminstone en bukefalist här med riktiga BC som arbetar ordentligt. Troligen finns det inte någon som skulle kunna tro att hennes hundar är av annan ras än border collie, det syns på dem.

Så tja, det är väl mer så att utställningar är fruktansvärt onödigt och att utställningsdomare mfl "misslyckats kopiöst" med att använda den tävlingsformen till något vettigt.

Med tanke på att vissa hundraser är sönderavlade och otroligt osunda så är kanske vettiga domare som följer en väl genomtänkt rasstandard något som bör prioriteras i avelsarbetet. Annars vet i tusan om det är någon större mening att ha någon rasstandard med tydliga avelsmål. I ett väl fungerande avelsarbete bör utställningar vara en viktig del för att hålla rasen sund och frisk. Det ställer som sagt krav på domarna och rasstandarden, men dina tankar att det är onödigt med utställningar är ett mycket farligare tankesätt. Vem ska validera om aveln går åt rätt håll? Just nu känns det som att det är försäkringsbolagen som visar vilka raser som är mest sunda och friska. Bland de lägsta premierna hos försäkringsbolagen brukar väl dessutom blandraser ha. Det kanske man ska ta som en tankeställare innan man avfärdar en bra rasstandard som ger sunda och friska hundar.

 

[Pabo]

Vi är faktiskt ganska många med arbetande BCs, men jag kanske är den som har svårast att hålla käft

Förövrigt är jag helt enig. Hur man kan likställa utställningsmeriter med arbetsmeriter när det kommer till "pajkastningsvärde" är helt obegripligt. Jag önskar att tävlandet i utseende helt förbjuds, välkomna att få en exteriörbedömning men ska ni meritera hunden så gör det inom ett område där den faktiskt får visa funktion, inte estetik.

Min tanke är att estetiken ska värderas efter vad som är sunt för hunden och dess användande, precis som hästavel. Rasstandarder bör vara utformad på det viset. Då tycker jag definitivt att utställningsmeriter och arbetsmeriter kan likställas. Det verkar dock inte finnas något som helst gemensamt mål att komma dit. Snarare revirtänkande vilket inte gynnar aveln överhuvudtaget. Utställningars roll bör vara att ha koll på att aveln ger hållbara hundar fysiskt medans arbetstävlingar ska visa hur hundarna är bakom pannbenet. Den kombinationen är oslagbar i all form av avel. Det är jag helt övertygad om.

 

[Migo]

Min tanke är att estetiken ska värderas efter vad som är sunt för hunden och dess användande, precis som hästavel. Rasstandarder bör vara utformad på det viset. Då tycker jag definitivt att utställningsmeriter och arbetsmeriter kan likställas. Det verkar dock inte finnas något som helst gemensamt mål att komma dit. Snarare revirtänkande vilket inte gynnar aveln överhuvudtaget. Utställningars roll bör vara att ha koll på att aveln ger hållbara hundar fysiskt medans arbetstävlingar ska visa hur hundarna är bakom pannbenet. Den kombinationen är oslagbar i all form av avel. Det är jag helt övertygad om.

Jag som jobbar med en ras som inte ställs ut, håller inte med.

 

[Red_Chili]

Min tanke är att estetiken ska värderas efter vad som är sunt för hunden och dess användande, precis som hästavel. Rasstandarder bör vara utformad på det viset.

Visst är det så, men i dagsläget är det inte så och därför, om du vill ha en sund och funktionell (samt rastypisk!) hund så bör du strunta i att titta i utställningsringarna. Det är inte där de hundarna vanligen befinner sig.

De flesta som har arbetande hundar, som jag pratat med, skulle tycka att det var helt ok med en exteriörbeskrivning istället för den skönhetstävling som utställningar är. Å andra sidan är det faktiskt omöjligt för hundar med en allt för dålig exteriör att fungera i arbete, så det behövs därför ingen utställning för att se till att hundarna har en exteriör som fungerar, det visar sig nämligen också i arbetssituationer.

Anledningen till att de olika "lägren" vägrar samarbeta upplever jag att är ungefär: utställningsfolket anser att arbetsmeriter är idiotiska och arbetshundarna fula som f*n. "arbetsfolket" vill ha funktionella, sunda hundar och struntar i om de råkar ha en färgfläck som är lite fel så länge hunden fungerar som den ska och mår bra. De två delarna är svåra att kombinera. De som har arbetshundar har ingen som helst nytta av det som idag är utställningshundar.

 

[Raderad medlem 94602]

Fast att dommare vill se en viss typ av hund på utställningar har inget med misslyckande i avel att göra.
I min ras, Schäfer är linjerna väldigt uppdelade.
Vi avlar mot bruks. Hundar för arbete.
De har godkänd exteriör men kommer nog aldrig att vinna utställningspriser mer än i bruksklass.
Jag tycker vi har lyckats bra med våran avel so far. Av 20 vuxna avkommor är 2 narkotikahundar, en patrullhund FM, en väktarhund och är under utbildning för sprängämnessök och en ska tävla på VM i IPO om ett par veckor.
Jag ser det verkligen inte som ett avelsmisslyckande för att arbetande hundraser inte vinner skönhetspriser.
Däremot ser jag det som ett misslyckande i avel med en brukshund som inte kan jobba utan bara vara fin.

 

[Liran]

Med tanke på att vissa hundraser är sönderavlade och otroligt osunda så är kanske vettiga domare som följer en väl genomtänkt rasstandard något som bör prioriteras i avelsarbetet. Annars vet i tusan om det är någon större mening att ha någon rasstandard med tydliga avelsmål. I ett väl fungerande avelsarbete bör utställningar vara en viktig del för att hålla rasen sund och frisk. Det ställer som sagt krav på domarna och rasstandarden, men dina tankar att det är onödigt med utställningar är ett mycket farligare tankesätt. Vem ska validera om aveln går åt rätt håll? Just nu känns det som att det är försäkringsbolagen som visar vilka raser som är mest sunda och friska. Bland de lägsta premierna hos försäkringsbolagen brukar väl dessutom blandraser ha. Det kanske man ska ta som en tankeställare innan man avfärdar en bra rasstandard som ger sunda och friska hundar.

Försäkringskostnaderna för blandraser ligger ungefär i mitten av alla raser, inte alls de lägsta premierna alltså, och därför blir slutsatsen att blandrashundar INTE är de friskaste. Jag förstår inte tankegången att utställningar skulle vara en viktig del i att hålla raser friska, med tanke på att många rasstandarder överbetonar just de exteriöra egenskaper som särskiljer rasen från andra raser. Varför skulle de egenskaperna ge en friskare hund?

Även i aveln av bruksdjur som ardenner har utseendedetaljer som tjocka tjusiga hovskägg premierats. Det lär vara en anledning till rasens problem med mugg och rasp, så inte ens den aveln är fri från skadliga överdrifter.

Däremot tycker jag att du har alldeles rätt i att försäkringskostnader är en god indikation på olika rasers hälsa. Om det viktigaste är att maximera chanserna för en frisk hund är det definitivt värt att studera försäkringsstatistiken, (som inte är alldeles lätt att få tag i). Just rottweiler är kanske inte en ras man väljer i så fall. Alla rottisägare jag känner som har haft flera hundar av rasen berättar om den där underbara hunden som fick avlivas alldeles för tidigt på grund av sjukdom eller skada.

 

[Raderad medlem 94602]

Har blandraser lägre premier
Det hade då inte mina om jag räknar bort livvärdet men det kanske har ändrats?

 

[Raderad medlem 94602]

Är verkligen försäkringspremien en indikation?
Schäfrarna är 200:- BILLIGARE än Dvärgschnauzer....och den räknas ju som en frisk ras.
Då har vi dessutom en extra avelsförsäkring på tikarna som dvärgen inte har. Annars har de samma på allt...livvärde, rehab, medicin, vetvård...

 

[hastflicka]

<snip>
Då tycker jag definitivt att utställningsmeriter och arbetsmeriter kan likställas. <snip>

Absolut inte!
Arbetsmeriter maste alltid vara vad vi gar efter. Det innebar att hunden kan springa, hoppa, och rora sig obehindrat forutom att den kan utfora det arbete rasen ar avlad for.
I utstallningsringen kan en hund som inte kan gallopera vinna. En hund som ar byggd sa den inte kan hoppa eller springa langre distanser. I utstallningsringen gar det ut pa hur "vacker" hunden ar. Det ar som att saga att en skonhetstavling for manniskor ska raknas som en PHD.

 

[vallhund]

Med tanke på att vissa hundraser är sönderavlade och otroligt osunda så är kanske vettiga domare som följer en väl genomtänkt rasstandard något som bör prioriteras i avelsarbetet. Annars vet i tusan om det är någon större mening att ha någon rasstandard med tydliga avelsmål. I ett väl fungerande avelsarbete bör utställningar vara en viktig del för att hålla rasen sund och frisk. Det ställer som sagt krav på domarna och rasstandarden, men dina tankar att det är onödigt med utställningar är ett mycket farligare tankesätt. Vem ska validera om aveln går åt rätt håll? Just nu känns det som att det är försäkringsbolagen som visar vilka raser som är mest sunda och friska. Bland de lägsta premierna hos försäkringsbolagen brukar väl dessutom blandraser ha. Det kanske man ska ta som en tankeställare innan man avfärdar en bra rasstandard som ger sunda och friska hundar.

Där någonstans förlorar du all trovärdighet. Blandraser är inte friskare, de ligger i mitten, dvs varken friskare eller sjukare. Uppenbarligen så har du missat den ständigt pågående debatten de senaste 10 åren eller så sedan BBCs program "Pedegree dogs exposed" Debatten var väldigt levande hela tiden förutom inom raser med syringomyeli o cherry eye t ex.

SKK o andra FCI anslutna kennelklubbar världen över har reviderat sina utställningsdomares utbildningar o domaranvisningar, förvisso är de fortfarande långt ifrån perfekta. Jag förespråkar inte utställningsavel, långt därifrån, som nöt(mjölk) o fårbonde har jag kamperat med många BCs genom åren, som sambo med jägare har jag kamperat med diverse stövare.

Återkom gärna när du är bättre påläst o vet vad du pratar om.
På vilket sätt är det farligt för BC aveln att de inte ställs ut?

 

[Malibu_Stacy]

Har blandraser lägre premier
Det hade då inte mina om jag räknar bort livvärdet men det kanske har ändrats?

Nej blandraser ligger oftast i en "mitt emellan grupp". Varken dyr, varken billig.

 

[Liran]

Är verkligen försäkringspremien en indikation?
Schäfrarna är 200:- BILLIGARE än Dvärgschnauzer....och den räknas ju som en frisk ras.
Då har vi dessutom en extra avelsförsäkring på tikarna som dvärgen inte har. Annars har de samma på allt...livvärde, rehab, medicin, vetvård...

Absolut är det så, försäkringspremier ger verkligen svart på vitt angående bolagets kostnader för veterinärvård och livförsäkring för varje ras. Varje aktuarie eller försäkringsmatematiker sätter premien i relation till den statistiska risken. Låg risk för sjukdom eller olycka=låg försäkringspremie. Hög risk för sjukdom eller olycka=hög premie.