Två av mina har inte alls "kan själv" attityden, dem är samarbetsvilliga, dock sällskapshundar. Deras mamma är min tredje hund. Hon har mer "du kan inte ta mig" attityd om man har henne lös eller hon lyckas rymma (hon får inte gå lös). Hon drar inte i kopplet eller försöker smita, men när hon inser att hon är lös springer hon. Hon är (enligt uppfödaren) shih tzu/ lhasa apso/ pappillion/ tibetansk terrier och hennes valpar samma.
Dem stora är (enligt uppfödaren) mestadels labrador och rottweiler, men även irländsk setter och cocker spaniel (jag förstår inte varför man korsar dem raserna). Hanen är enligt mig ganska mycket som en dålig setter, tiken har lockig päls på ryggen. Jag förstår att det är svårt att säga vad som är raserna när det är så många.
Hittils föredrar jag definitivt tikar, framför allt på vanliga promenader och hemma. Det kanske kommer ändras