När jag är på klinik med mina hundar så blir jag alltid frågad om jag inte vill kastrera dem. Visst, mina är blandraser så det kanske spelar in, vad vet jag. Men jag har fått frågan så många gånger att jag nu har ett standardiserat svar redo, "Jag är etolog". För det är det de direkt har accepterat att nä, här kommer vi inte lyckas få igenom en kastrering. Innan jag säger den meningen så är det lite fram och tillbaka med fördelar med kastrering. Men så fort jag har sagt den meningen så är det liksom, jaha och full respekt för mitt beslut.
Kommer man då som okunnig och inte vet något och veterinären säger "Hunden mår bäst av att vara kastrerad" så är det klart att man tror på det. Och i vissa fall stämmer det säkert.
Men i Sverige har vi inte direkt problem med okynnesparningar, så jag förstår inte detta argumenterande om att kastrering är bäst och det enda sättet att se till att hundarna inte gör fler hundar.