Kastration ( utbruten ur Dags att skaffa hund?

[Praefatio]

Förra hunden var intakt, vilket jag är otroligt glad för. Han hade svåra trauman i bagaget när jag tog över honom och var otroligt rädd. Han blev aldrig en "normaltrygg" hund men det gick att rehabilitera honom. Den lilla testosteronboosten han hade hjälpte nog väldigt mycket i det. Han var extremt mild i personligheten och hade extremt lite intresse av löptikar, vi kunde utan problem hänga hemma hos bekanta när deras tikar löpte utan att han gjorde annat än att sniffa lite nyfiket och sedan fortsätta som vanligt.

Nuvarande hund kastrerades som pyttevalp, som man så ofta gör i utlandet, och är... eh... ja, inte mild i alla fall. Det hade varit väldigt spännande att se hur han hade varit intakt. Hade han varit ännu mer energisk, bufflig och vaktig? Hade han funkat bättre eller sämre vid hundmöten? Jag funderar mycket över det där, inte minst eftersom han sedan han kom till oss verkar ha genomgått något slags sen "pseudokönsmognad" (bland annat slutat kissa som en valp och istället skvätta + lyfta på benet), och i samband med det blivit jobbigare vid hundmöten.

 

[Grazing]

Har bara haft kastrerade hundar, inga problem alls med dom och ingen förändring i personligheten. Klart att pälsen kräver mer omvårdnad för att hålla sig fin dock men det är inget problem, sköter man den så är den både vattentålig och skyddar bra på sommaren från värmen. Har faktiskt aldrig träffat någon som kastrerat som har fått problem med personligheten annat än att dom har blivit mindre stressade och gladare.

 

[Lingon]

Har bara haft kastrerade hundar, inga problem alls med dom och ingen förändring i personligheten. Klart att pälsen kräver mer omvårdnad för att hålla sig fin dock men det är inget problem, sköter man den så är den både vattentålig och skyddar bra på sommaren från värmen. Har faktiskt aldrig träffat någon som kastrerat som har fått problem med personligheten annat än att dom har blivit mindre stressade och gladare.

Jag vet en som blev stressad eftersom kastreringen gjorde honom konstant hungrig. Efter kastreringen åt han all skit han hittade ute! Det gjorde han inte innan.

 

[Grazing]

Jag vet en som blev stressad eftersom kastreringen gjorde honom konstant hungrig. Efter kastreringen åt han all skit han hittade ute! Det gjorde han inte innan.

Tvärtom här, har snarare haft problem med alla hundar att hitta något dom tycker om. Vet hundar som inte är kastrerade som är fruktansvärt hungriga konstant också, det är inte bara kastrerade som riskerar att vara. Oavsett kastrerad eller inte måste man ju hitta ett foder dom kan äta tillräckligt av utan att gå upp i vikt så dom ändå är nöjda. Vet alltför många som bara drar ner på den vanliga maten vilket självklart gör dom hungriga. Men klart, det är billigare att göra på det sättet.

 

[hundtant]

Fast det är ju inte enskild anekdoter, jag har lång personlig erfarenhet i det aktuella ämnet och givetvis påläst, akademiker inom området.

Som akademiker borde du väl vara bekant med begreppet anekdotisk evidens? Det innebär inte anekdoter i största allmänhet, utan observationer du själv gör utifrån dina och andras hundar och sedan (felaktigt) drar generella slutsatser. Du kan ha haft 200 hundar, det innebär inte att det du kan berätta om dem har vetenskaplig evidens. Och när du ber om andras erfarenheter så är det deras anekdoter du ber om.

 

[nightcrawler]

Förra hunden kastrerades på grund av pyo. Hon blev mer osäker/aggressiv mot andra hundar, fällde konstant, fick en kopiös underull, var konstant hungrig och gick upp i vikt på bara luft. Har bekanta som har haft samma problem och bekanta som inte har haft några problem.
Leffe kommer inte att kastreras. Han ska gå i avel om han duger. Han hör till en genetiskt liten ras och varje hund som kan gå i avel är viktig att spara på.

Kommer aldrig någonsin kastrera en hund om det inte är av medicinska skäl.

 

[snorp]

Nått jag upplevt med mina kastrater, både hanar och tikar, är att de haft svårt att bygga muskler efter kastrationen.

Jag har haft flera kastrater och upplevt lite olika biverkningar hos dem. Från inga alls till att fälla konstant, lätt för att lägga på sig, mer underull, tappat muskler, osäkerhet, ändrad kroppsform, ökad hunger. Känner hundar som blivit inkontinenta.

 

[Milosari]

Det blir lätt lite väl mycket negativa ordalag om kastration på buke, man får inte glömma att det kan ha väldigt mycket bra effekter också. T ex mer frihet för hunden, möjlighet att slappna av, slippa besvärliga skendräktigheter osv. Beteendeförändringarna behöver inte uppstå, om de gör det behöver de inte bli negativa. Min ena hund blev t ex mycket tryggare generellt, mer social och mindre skotträdd av kastrationen. Jag hade gett upp tävlandet pga att han var så tråkig, men efter att han kastrerade korades han och tävlade med godkänt resultat i elit bruks. Hans päls är dessutom perfekt.

Det är inte heller alla hundägare som är superseriösa eller har stenkoll. En kastration där kan minska antalet hoppsanhejsankullar på blocket.

 

[Sol]

Jag skulle på det stora hela säga att mina erfarenheter av kastrering är att hundarna (oavsett kön) mår bra av det. Pälsen kan bli riktigt dålig på vissa raser och självklart är det här med aptiten något som kan vara besvärligt (men för vissa positivt). De gånger jag direkt avråder från kastrering är om det handlar om rädda/osäkra hundar eftersom vi vet att könshormoner, särskilt testosteron, gör hundarna modigare. Då är det bättre att jobba med en etolog/hundpsykolog/instruktör eller liknande för att rätta till eventuella problem.

Enda anledningen till att jag inte kastrerar min hanhund är för att jag verkligen inte vill ha kastratpälsen. Jag har en samojed och räknar krasst med att kastrering kommer ge en inte bara utseendemässigt tråkig päls utan även ofunktionell päls. Har sett det på andra samojeder och hundar med liknande päls. Jag älskar hans vatten- och smutsavstötande päls som inte tovar sig. Vill absolut inte riskera den om jag inte måste.

 

[snorp]

Det blir lätt lite väl mycket negativa ordalag om kastration på buke, man får inte glömma att det kan ha väldigt mycket bra effekter också. T ex mer frihet för hunden, möjlighet att slappna av, slippa besvärliga skendräktigheter osv. Beteendeförändringarna behöver inte uppstå, om de gör det behöver de inte bli negativa. Min ena hund blev t ex mycket tryggare generellt, mer social och mindre skotträdd av kastrationen. Jag hade gett upp tävlandet pga att han var så tråkig, men efter att han kastrerade korades han och tävlade med godkänt resultat i elit bruks. Hans päls är dessutom perfekt.

Det är inte heller alla hundägare som är superseriösa eller har stenkoll. En kastration där kan minska antalet hoppsanhejsankullar på blocket.

Du tar upp en viktig poäng. För många hundar och/eller ägare är kastration det bästa som hänt.

Jag har övervägande positiva erfarenheter av kastration, även hos de som fått vissa biverkningar så har det positiva övervägt.

 

[Bison]

Förutom pälsen är testosteronet en anledning till att jag helst inte vill kastrera Harry.
Han är känslig, mjuk och försiktig, inte rädd och osäker men jag är orolig för att han kommer bli det utan den extra boosten.

Min förra hund var hans raka motsats och helt övertygad om att han var ett lejon helt utan självbevarelsedrift
Glömmer aldrig när han helt oprovocerat flög på och bet sig fast i halsen på en stor ridgeback hane, min vägde knappt 6 kg
Eller när han smet in en hage och skulle ta upp kampen mot en stor tjur.
Ett under att han blev så gammal.
Han blev inte ett dugg påverkad av sin kastrering. Tvärtom så tror jag bara den var bra för honom förutom pälsen men det löstes genom att ha honom konstant nedklippt och täckad.

 

[Malibu_Stacy]

Mina tikar som varit kastrerade har varit betydligt lättare att träna och tävla eftersom de fått ökad aptit. Mycket enklare att motivera och hålla fokus. En kastrerades pga epilepsi, den andra för att skydda mot pyometra då hon fått tre kullar redan.
En har inkontinens men fungerar bra med chip och medicin. Ingen förändring i päls.

Hanen blev tryggare, mysigare och enklare att ha med överallt då han kunde umgås med alla hundar utan gruff. Han kastrerades av medicinska skäl. Ingen pälsförändring.

 

[SiZo]

Förutom pälsen är testosteronet en anledning till att jag helst inte vill kastrera Harry.
Han är känslig, mjuk och försiktig, inte rädd och osäker men jag är orolig för att han kommer bli det utan den extra boosten.

Min förra hund var hans raka motsats och helt övertygad om att han var ett lejon helt utan självbevarelsedrift
Glömmer aldrig när han helt oprovocerat flög på och bet sig fast i halsen på en stor ridgeback hane, min vägde knappt 6 kg
Eller när han smet in en hage och skulle ta upp kampen mot en stor tjur.
Ett under att han blev så gammal.
Han blev inte ett dugg påverkad av sin kastrering. Tvärtom så tror jag bara den var bra för honom förutom pälsen men det löstes genom att ha honom konstant nedklippt och täckad.

Vill bara säga att min som blev så rädd för allt att jag var tvungen att avliva var den modigaste hunden jag någonsin har haft - innan kastreringen. Så jag är osäker på om man verkligen kan säga så mycket utifrån hur hunden är som intakt hur den blir sedan.

Hon hade en väldigt stökig spökålder. Det är väl det enda som kanske hade kunnat skvallra om att hon skulle bli konstig av kastrering? Jag vet inte.

Hon var alltså inte rädd för nånting. Framåt, lugn, trygg och tuff. Automatisk hög i rang i alla grupper utan att någonsin behöva göra något. Den typen av hund som jag tror hade försvarat mig till sista blodsdroppen om jag hade behövt det.

Men efter kastreringen var hon rädd för allt. Alla ljud gav ångest. Folk var läskiga, andra hundar, stora stenar...

Det behövs så mycket mer forskning på detta.

 

[Gnist]

Har hittills inte kastrerat någon hund och kommer heller inte att göra det i framtiden utan medicinska skäl, där kastration är det enda alternativet.

Har dock relativt många i bekantskapen som har kastrater och gemensamt för 99.9% är usel päls och övervikt även på de snålaste foder. Ca 1/3 äter medicin mot inkontinens och ingen har förändrats nämnvärt mentalt.

1 hund har exakt samma päls, mentalitet och blåskontroll som innan.

 

[Jerseyite]

Jag har en kastrerad dvärgschnauzer. Han var krypt och den ena testikeln låg så pass illa till så veterinären påpekade det. Han kastrerades vid ett år års ålder. Där vi bor (USA) är det vanligt att man kastrerar hanhundar som inte skall gå i avel och i vissa bostadsområden får du inte ha okasterad hanhund (och/eller vissa hundraser). Alltså är min hunds allra flesta hundkompisar antingen honhundar eller kastrater. Jag har aldrig upplevt att hans humör, hull, eller päls skulle ha förändrats efter att han blev kastrerad, och vi har aldrig haft problem med andra hundar utöver hans vanliga ”schanuzerhumör”. Däremot har han reagerat vid möte med en okastrerad hanhund. Jag tror min hund tyckte att den luktade konstigt - han betedde sig lika irriterat och förvirrat som första gången han såg en räv.

Jag undrar om den amerikanska forskningen skiljer sig från den svenska. Vi har ju ett helt annat hundklimat i det här landet och att ha en okastrerad sällskapshund ses nästan som lite redneck. Det påverkar såklart inte forskningsresultaten i sig men att se kastration som det normala kan ju absolut leda forskningen i en viss riktning.

 

[Bulldoozer]

På individuell basis kan kastation vara hur bra som helst, de kastrater jag har haft i min närhet har funkat hur bra som helst. Jag vet såklart att det finns en risk att det inte blir så bra vid kastrering och min bekant avråddes av veterinär att kastrera sin hund med rädsleproblematik.

Ur populationssynpunk är kastrering ett problem, hundar som aldrig blir tilltänkta till avel. Tex en jag vet som kastrerade sin hund pga hunddagiset ville det ångrade det bittert då hunden var kanon och hade tillfört nåt i rasen (med snäv avelsbas) om den varit lika bra okastrerad.
Hundar som inte riktigt kan utvärderas heller om de kastreras tidigt, jag upplever dessutom att det blir vanligare och vanligare att kastrera innan året?

 

[Fetaost]

På individuell basis kan kastation vara hur bra som helst, de kastrater jag har haft i min närhet har funkat hur bra som helst. Jag vet såklart att det finns en risk att det inte blir så bra vid kastrering och min bekant avråddes av veterinär att kastrera sin hund med rädsleproblematik.

Ur populationssynpunk är kastrering ett problem, hundar som aldrig blir tilltänkta till avel. Tex en jag vet som kastrerade sin hund pga hunddagiset ville det ångrade det bittert då hunden var kanon och hade tillfört nåt i rasen (med snäv avelsbas) om den varit lika bra okastrerad.
Hundar som inte riktigt kan utvärderas heller om de kastreras tidigt, jag upplever dessutom att det blir vanligare och vanligare att kastrera innan året?

Jag ser det också som ett problem i utvärderingssynpunkt. Om man släntrianmässigt kastrerar flertalet unga hundar hur vet man då om man avlar på linjer med översexuallitet, livmodersinfammationer mm.

 

[LaMagia]

Jag ser det också som ett problem i utvärderingssynpunkt. Om man släntrianmässigt kastrerar flertalet unga hundar hur vet man då om man avlar på linjer med översexuallitet, livmodersinfammationer mm.

Ja, utvärdering av både hälsa och mentalitet blir ju omöjligt om hunden kastreras innan denna utvärdering kunnat göras. Hur ska uppfödare veta vad de föder upp om de som köper valparna inte ger en rimlig möjlighet till utvärdering? Man sätter allt ansvar på att uppfödarna ska avla fram mentalt och kroppsligt friska hundar, men hur ska uppfödare kunna det om de som köper valparna kastrerar långt innan valparna är vuxna? Om bara de som går vidare i avel blir utvärderade så får vi uppfödare avla i blindo, vilket går ut över framtida valpköpare.

 

[hollypolly]

Jag har en hane och aldrig ens tänkt tanken att kastrera honom.
Varför är det så vanligt att kastrera?

 

[Red_Chili]

Häromdagen träffade jag en till kastrerad hund. Den hade också gått från normalt orädd osv till att bli rejält osäker och kasta sig skällande mot allt som råkade röra sig. Hade också börjat bita vid hantering, men tur nog för den så var det en liten hund och den var bara kemiskt kastrerad. Ägarna hade bestämt sig för att inte göra någon mer kemisk kastrering, just för hur mentaliteten blivit.