Kan du länka till den? Jag hittar den inte.
Sen vill jag bara påpeka att masterarbeten, såväl som kandidatarbeten mycket väl kan vara forskning, den är givetvis inte peer reviewed som forskning, men det är inte ovanligt att arbetena är utförda som forskning och är en del av ett större forskningsprojekt och leder till publicering. Jag har en vän som med sin kandidat blev försteförfattare på vetenskapliga artiklar. Hon har nu genomfört ett masterarbete som är först i sitt slag i världen, forskningsmässigt. (Jag är avis till tusen!). Jag hoppas att själv bli publicerad med det arbetet jag gör nu.
Man måste bara läsa dem lite noggrannare, för att se om de är vettiga eller inte. Och just i det här fallet så känns både antalet hundar för lågt och även tidsspannet för kort om de kastrerades om unga.
KL
Har inte läst dessa ordentligt alls, läste abstracten. De verkar vara open access, får någon problem att öppna dem så hojta till så skickar jag!
https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0234917 Publicerad 2020. Jag tycker att denna mening i abstractet var väldigt intressant.
"The second most common answer indicated an aggression decrease in dogs castrated to correct unwanted behaviour and an increase in dogs castrated for other reasons (Chi-square, P<0.001). "
Vilket kan indikera en viss conformation bias. Kastrerar man för att få bort aggression så ser man kanske att det hände oavsett om det hände eller inte. Detta är ju lite problemet med surveys. Man kan aldrig komma bort från conformation bias. Men oavsett, ja aggression ökar enligt denna studie.
En annan studie, från 2022.
https://www.mdpi.com/2076-2615/12/15/1883
Rädslor ökar enligt den, men inte aggression.
Och lite såhär känns det som att forskningsläget är. Olika studier visar lite olika. Det kan bero på metoden. De flesta är surveys, för man kan ju inte ha 200 hundar på en forskningsanläggning, kastrera hälften och utvärdera. Och de flesta hundar idag kastreras på grund av något, och då är det också svårt att utvärdera.
Nu har jag bara tagit upp den mentala biten eftersom jag upplever att det är den som veterinärer "glömmer bort" att upplysa om när man är på kliniken. Pälsen, aptiten, ev viktuppgång upplyser de gärna om dock.
Den här artikeln måste jag slänga in också,
https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0102241
Bara utförd på två raser, och resultaten är väldigt olika. Risken för vissa cancer ökade 3-4 gånger för kastrerade tikar i ena rasgruppen. Otroligt intressant tycker jag. Det visar också hur otroligt komplicerat kastrering är.
Min slutsats av detta, med en otroligt misslyckad kastrering i bagaget där hunden blev så personlighetsförändrad att avlivning var enda alternativet, är att man inte kan veta vad som händer med ens hund om man kastrerar. Dels mentalt, vad man har för hund efteråt, men också hälsomässigt.
Mig hjälper det inte om det är otroligt ovanligt med vissa biverkningar - eftersom man inte vet innan om hunden får dem eller inte. I och med att ingreppet är oåterkalligt så står man där sen. Så har man en hund som fungerar i den vardag man vill ha så ser jag ingen anledning att kastrera den. Har man problem med en hanhund som slutar äta i långa perioder och blir ett vandrande skelett i löpperioder så absolut, eller om man får PYO eller prostatacancer eller vad som, absolut, kastrera. Men friska, fungerande hundar? Varför? För vems skull? För vems nytta?