Som jag ser det finns ett grundläggande systemfel. En sorts missriktat omhändertagande.
Vi slussar människor hit och dit från en aktivitet till en annan. Hur många gånger har jag inte mött människor som kommit med ett papper i handen och sagt att tydligen ska jag gå till aktivitet X, si och så många timmar i veckan. Man undrar varför och de säger -jag vet inte.
De vallas hit och dit som en skock får. Än ska de göra det, en annan dag något annat. Många har ingen övergripande kunskap om sin tillvaro. Framförallt fråntas de makten över sina liv.
Arbetsförmedlingen har hand om etableringen (så kallas de två första åren i landet, de år då det utgår stöd från staten) och det är väl bra tänkt. Men samtidigt innebär det att alldeles för få handläggare har hand om alldeles för många människor. Förmedlarna är bidragsförmedlare, inget annat.
Låt människor jobba - vilket de inte får så länge de är asylsökande. Låt människor själva hantera utbildningar och insatser.
Jag tror att alla människor i grunden är initiativrika och kloka. Dessutom är det inte de blygaste och initiativlösaste som flyr. Det är de med driv och vilja som flyr och kommer hit.
Ta tillvara det drivet, ta inte ifrån människor det.
Praktik är för många ett sätt att komma i jobb. Men hur får man praktik? Jo, genom att lärare på kurser resp handläggare på arbetsförmedlingen ringer runt och placerar folk. Det är säkert bra. Men nog vore det bättre att folk själva fick söka platser att praktisera på. Som sagt - uppmuntra driv, kväv det inte.
Senast ändrad:
