Skäller gör hundar för att man inte uppfostrat dem ordentligt

[pepp]

Hos min handlar de värsta skallepisoderna (vilket ord ) nog också om osäkerhet. Det är väl i det läget jag har förstått det som att man ska visa hunden att man tar hand om situationen, men när man är uppjagad är man ju lite svårnådd. Nu är jag visserligen människa, men jag kan till exempel inte tänka om jag blir väldigt stressad (kan t.ex. inte läsa).

Jo, jag brukar försöka hålla honom kort och gå lite före. Han är verkligen okontaktbar och rusar fram som en jehu om jag skiter i det...

 

[karamelldrottningen]

Min hund skäller mer nu än förr. Dels på morgonen några gånger för att informera mig att nu är han vaken och dels ute om jag inte är med honom då är han tyst.
Han ser och hör dåligt. Men är 17 år så då tycker jag man kan få ha lite egenheter om man är en bestämd herre i sina bästa år

 

[Riru]

Samojeden vi hade visste vad ”tyst”betydde, men det var lite som att tjafsa med vilken familjemedlem som helst som inte vill ge med sig, hon ville ju prata så då pratade hon bara tystare

 

[Blandrastik]

Jag tycker att hundar många gånger, speciellt de med låg skalltröskel, inte vet att det skäller. Eller de tänker i alla fall inte "och här står jag och gapar!" Därför är det många gånger svårt att fånga just skäll-beteendet med ett "Nej!" Då måste ju hunden först och främst veta vilket beteende som är nejet riktar sig mot. Hunden kanske kollar på skator när nejet kommer. Svårt då att veta vad det är vi vill ändra.
Jag har nån gång lyckats få upp skallet i medvetande med hjälp av klicker. Kräver super-tajming och tålamod. Tycker enklast är att lära hunden att tagga ner, då ofta skallet kommer när hunden är uppe i varv. Lär jag hunden ett grepp eller ett kommando som betyder "Nu lugnar du ner dig" så blir den ofta tyst på köpet.

 

[SiZo]

Jag tycker att hundar många gånger, speciellt de med låg skalltröskel, inte vet att det skäller. Eller de tänker i alla fall inte "och här står jag och gapar!" Därför är det många gånger svårt att fånga just skäll-beteendet med ett "Nej!" Då måste ju hunden först och främst veta vilket beteende som är nejet riktar sig mot. Hunden kanske kollar på skator när nejet kommer. Svårt då att veta vad det är vi vill ändra.
Jag har nån gång lyckats få upp skallet i medvetande med hjälp av klicker. Kräver super-tajming och tålamod. Tycker enklast är att lära hunden att tagga ner, då ofta skallet kommer när hunden är uppe i varv. Lär jag hunden ett grepp eller ett kommando som betyder "Nu lugnar du ner dig" så blir den ofta tyst på köpet.

Jag har en som är sådan fast med pipande. Så fort man står still ute på en promenad och inget händer så pips det jättemkt. Jag är helt övertygad om att hon inte ens vet att hon piper 90% av tiden. Men det är väldigt störande om man stannar och pratar med någon man känner.

Fick dock tipset här att "tappa" godis lite då o då så hunden har något att göra. Det dämpar ju inte energinivån, men det omdirigerar den iaf så att hon inte blir så påfrestande för oss människor.

 

[Takire]

Intressant att läsa era svar!

Jag har nog inte alls uppfattat det så? Tvärtom så påpekas det ju ofta att ras och skallbenägenhet förstås också spelar roll. Om hunden är välaktiverad eller ej kan också spela in. Så det är utan tvekan flera faktorer som spelar in om en hund anses "skällig".

Jo, det är sant, men det är i de trådar jag läst snarare regel än undantag att någon eller några säger att det beror på hur man lär hunden .

Ja, jag har en sheltie och jag räknade redan från början med att det skulle kunna bli en del skällande. Hoppades dock på bättre resultat i mina försök att lära honom kommandot tyst . Tänker dock fortsätta försöka .

Jag tycker att hundar många gånger, speciellt de med låg skalltröskel, inte vet att det skäller

Ja, det stämmer nog väl på min hund, speciellt när han skäller på grund av osäkerhet. Det är det som gör det så himla svårt!

Om jag bett Frej att skälla med kommandot "skall" så tystnar han oftast när jag säger "tyst". Det är en helt annan sak . Kan ju hoppas att det någon gång ska gå att nå fram till honom även när han är uppe i varv. Eller kanske ännu hellre att jag lyckas lära honom att man inte måste hetsa upp sig när det kommer folk t.ex.

 

[Fruentimber]

@Takire Klart du ska fortsätta att försöka! Skam den som ger sig. Jag tror också på @Blandrastik teori, att en del hundar helt enkelt inte uppfattar vad det är dem gör egentligen, speciellt om de "låser" sig på det de skäller på. Om mina låser sig så går jag in fysiskt, och bara petar till hunden lite enkelt. Det räcker oftast för att bryta och snabbt kunna få fokus åt annat (mitt) håll.

 

[russinbulle]

Skall kan ju betyda så mycket. Vakt, varning, rädsla, sur, ilsken osv osv.

Heelern är en "pratig" ras och just okynnesskällande är väl inte roligt. Min äldsta tik är en sån som gärna (främst sista nattkissen i trädgården) vill vråla bara för att visa att hon bor där.....
Min hane skäller för vissa saker - på vissa hundar som anses otrevliga, grannens katter (som är skitläskiga och retsamma jäklar) och om han ser något om han går före mig lös. Det sistnämnda är så himla bra. Går han före mig på stigen i skogen och stannar och ger ett kort skall, så vet jag att där antingen är ett rådjur, en joggare eller att det kommer någon med hund. Han kutar aldrig fram, utan ger ett skall och kommer till mig i övrigt pratar han mest hemmavid, fast då inte med skall utan just prat

 

[Blandrastik]

Om jag bett Frej att skälla med kommandot "skall" så tystnar han oftast när jag säger "tyst". Det är en helt annan sak . Kan ju hoppas att det någon gång ska gå att nå fram till honom även när han är uppe i varv. Eller kanske ännu hellre att jag lyckas lära honom att man inte måste hetsa upp sig när det kommer folk t.ex.

För mig skiljer jag på skall och tyst på kommando och t ex när det kommer nån.
Nummer ett: Är det ett problem? Min egen bjäbbar tex när det kommer nån, inget jag bryr mig om. Men riskerar man att bli vräkt för att hunden gapar för länge vid besök, så visst.
Sen kör jag olika steg. Nr 1 är att jag ställer mig i vägen och mentalt kräver att hunden tittar på mig, sen som @FrauleinLeo skriver, peta till eller knäpp med fingrarna framför nosen för att bryta.
Kollar då hunden på dig så pratar jag tyst med den och ger den ett kommando, enklast är ju ofta "sitt". Om ögonkontakt och sitt gör att hunden slutar skälla då och först då, säger jag "Tyyyyst, duktig vovve".
Funkar inte detta så får jag ju eskalera det jag gör. Ett passivitetsgrepp, ryggsäck, tvångsgos, eller vad man vill kalla det. Hunden hålls i min famn, nära, tills den coolar ner. Det här greppen lär jag inte hunden när det kommer någon, utan det är inlärt i lugn och ro innan, hunden ska känna igen det. Typ, "hon kommer inte att släppa, jag kan lika gärna chilla".
Det här gör ju att det tar en stund att öppna dörren, förvarna besökarna att du öppnar så fort du kan, hundträning pågår!

 

[Diabetikern]

Jag erkänner.... jag var en av dom som tyckte att man inte hade koll på sina hundar om de skällde för mycket

Jag har alltid haft hundar som har långt till skall eller inte skäller alls (basenji) alltså att hundar skäller vet man ju men när man är van med hundar som inte gör det reagerar man när det blir ihållande skällande. Min bror skaffade en litet sött knyte blandning. Jättetrevlig hund vill vara med överallt, lättränad, förutom när det kommer till att skälla. Det är en mycket ljudlig liten hund och bror min har tagit hjälp av duktiga hundmänniskor för att få honom skälla mindre/hur de ska hantera det men icke.
Jag har varit hundvakt åt honom och i början på promenader skällde han konstant på allt. Han lugnar sig efter ett tag och är hur avslappnad som helst men skallet finns där för minsta lilla. Har vi alla hundar med märks han ju ännu mer då de andra inte skäller och när han sätter igång med sitt skällande är det ingen av de andra hundarna som ens reagerar. De tittar knappt åt det han hittade att skälla på.

Just min brors hund ansåg jag nog vara en av de där "ouppfostrade" hundarna som man inte hade koll på.

Sen har vi i närheten en tibetansk spaniel bortom allt hopp. Hon ställer sig gärna vid dörren, eller när hon är ute och kör flera halvskällande på rad. vavavavavavavavavavav * paus för luft* vavavavavavav. Basenjisarna reagerade de första 2 ggr med att springa och kika på vad det var hon skällde på sen ignorerade de henne totalt. Denna lilla fröken gjorde det för uppmärksamhet hos hundvakterna bara nån enstaka gång hos ägaren

Min hund reagerar med skall/morrning när det kommer folk. Tyvärr har det blivit helt fel här på jobbet vilket gjort att det belönats istället för att motarbetas och jag vet inte riktigt hur jag ska vända på det. Ibland är man inte så smart som man tror

 

[Bonica]

Jag som har 4 olika raser och har fostrat alla på samma vis blir ganska ledsen när någon kallar mina hund/ar för ouppfostrade när dom skäller. Pudeln har nära till skall men är inte ouppfostrad . Tycker skallet är det allra svåraste att få bukt med av alla "vardagsproblem " på i övrigt lydiga och trevliga hundar.

 

[russinbulle]

Jag som har 4 olika raser och har fostrat alla på samma vis blir ganska ledsen när någon kallar mina hund/ar för ouppfostrade när dom skäller. Pudeln har nära till skall men är inte ouppfostrad . Tycker skallet är det allra svåraste att få bukt med av alla "vardagsproblem " på i övrigt lydiga och trevliga hundar.

Skall är svårt. Jag har en ras som ska använda rösten i sitt gamla arbete så givetvis finns skallet kvar i väldigt många individer - det får man ta när man köper min ras Sen är mycket även på individbasis

 

[Angel]

Tror att många helt enkelt missar att lära hunden vad ”tyst” innebär. De börjar helt att gapa TYST när hunden skäller och hunden tar det då som att här står vi och skäller på saker tillsammans. Skitkul! Så det är nog inte så mycket frågan om brist på uppfostran som ett försök till inlärning i fel miljö och med en för uppspelt hund.

Själv tror jag stenhårt på det där med att lära in ett inkompatibelt beteende om det är så att hunden är för uppspelt för att bara sluta vid tillsägelse. Har börjat att få pipnissen här hemma att ta upp och hålla i saker på kommando. Han förstår visserligen mycket väl innebörden av tyst men han är fortfarande valp och kan både bli väl uppspelt och är av en rätt ljudlig ras och då är det väldigt praktiskt att ge honom nåt kul att hålla i istället som han då tappar om han börjar gapa.

 

[Bonica]

Tror att många helt enkelt missar att lära hunden vad ”tyst” innebär. De börjar helt att gapa TYST när hunden skäller och hunden tar det då som att här står vi och skäller på saker tillsammans. Skitkul! Så det är nog inte så mycket frågan om brist på uppfostran som ett försök till inlärning i fel miljö och med en för uppspelt hund.

Själv tror jag stenhårt på det där med att lära in ett inkompatibelt beteende om det är så att hunden är för uppspelt för att bara sluta vid tillsägelse. Har börjat att få pipnissen här hemma att ta upp och hålla i saker på kommando. Han förstår visserligen mycket väl innebörden av tyst men han är fortfarande valp och kan både bli väl uppspelt och är av en rätt ljudlig ras och då är det väldigt praktiskt att ge honom nåt kul att hålla i istället som han då tappar om han börjar gapa.

Stämmer och stämmer inte för oss. Jag har aldrig skrikit och gapat på mina skällande hundar. Men har man en högljudd ras så kommer dom skälla som första reaktion. Av glädje. Stress. Vakt. Osäkerhet osv osv. Jag kan absolut bryta mina hundar genom att ge dom en annan uppgift. Men dom kommer hinna skälla innan dess

 

[Gnist]

Jag är helt med på tåget. Däremot undrar jag hur du (och andra) rnet praktiskt lär in kommandot tyst. Hunden är ju liksom inte född med den kunskapen.
Min kan "nej" när det kommer till saker man inte får göra, tex ta saker utan lov, springa efter ett barn eller sånt. Men jag tror faktiskt inte att nej skulle funka om jag sa det när hon satte igång att tokskälla.

Självklart menar jag ju då i min frågeställning hur man ska lära in kommando för att få bort okynnesskällande för att få uppmärksamhet. Att hon är 5 månader gammal och busig och skäller när hon leker eller blir övertrött eller för att jag jobbat 12 timmar och inte hunnit aktivera henne ordentligt är en annan sak. Jag menar främst att jag vill lägga en grund för att få henne att tona ner sitt skällande i vuxen ålder.
Vi har inga stora problem med att hon skäller är nån hälsar på, ljud från grannar eller liknande. Det är okej för mig att tala om saker när man är hund, men när jag har tagit över ska det vara tyst, likväl som man inte kan springa runt och skälla för att få uppmärksamhet.

Nej lärs in först och sedan för att lära in tyst (ex-vis om det skälls i hundgården) så får de kommandot "Nej och tyst" i relativ tät följd och successivt så fasas nej'et bort och i slutänden så räcker tyst. Eller i mitt fall så kombineras sedan "tyst" med en knackning, så mina hundar blir -i hundgården och när det är befäst- tysta av att jag knackar några gånger på fönstret och på andra ställen än i hundgården, så funkar röstkommando "tyst" eller för den delen "Hörrö!" finfint. Det är mitt universalkommando som oberoende av utlösande situation ändå och i princip alltid ger önskad reaktion och beteende, väldigt behändigt

Med en 5 månaders valp som skäller av de anledningar som du anger så skulle mitt steg 1 vara att dämpa/lugna hunden, ta den från situationen och samtidigt, så smått lära in "nej-tyst".

 

[iNHALE]

Jag har oerhört svårt för skälliga hundar, jag tål inte när det gapas för allt och inget i parti och minut. Däremot så ser jag inte en skällande hund per automatik som ouppfostrad, det beror på omständigheterna och hur ägaren hanterar situationen, samt hur hunden reagerar på ägarens agerande. Om den instinkt-skäller och sen blir tyst när ägaren bryter är det ju utmärkt och jag hade nog sett den som väluppfostrad. Om den däremot fortsätter tokskälla, struntar helt i ägaren utan bara fortsätter med sitt, helt klart ouppfostrad. Det klassiska exemplet på detta är ju när man passerar inhägnade villatomter och det kommer rusande någon liten fluffig pälsboll, gapandes och bjäbbandes till förbannelse som springer fram och tillbaka vid staketet samtidigt som ägaren står i morgontofflor på farstutrappan och försöker överrösta hunden med sitt eget "Tyst! Nej Fido! Kom hit! Sitt! Tyst! Sitt!" och hunden skiter i vilket. Klart den skäller för att varna för att en främling är i närheten, men samtidigt helt klart ouppfostrad.

 

[Bonica]

Jag har oerhört svårt för skälliga hundar, jag tål inte när det gapas för allt och inget i parti och minut. Däremot så ser jag inte en skällande hund per automatik som ouppfostrad, det beror på omständigheterna och hur ägaren hanterar situationen, samt hur hunden reagerar på ägarens agerande. Om den instinkt-skäller och sen blir tyst när ägaren bryter är det ju utmärkt och jag hade nog sett den som väluppfostrad. Om den däremot fortsätter tokskälla, struntar helt i ägaren utan bara fortsätter med sitt, helt klart ouppfostrad. Det klassiska exemplet på detta är ju när man passerar inhägnade villatomter och det kommer rusande någon liten fluffig pälsboll, gapandes och bjäbbandes till förbannelse som springer fram och tillbaka vid staketet samtidigt som ägaren står i morgontofflor på farstutrappan och försöker överrösta hunden med sitt eget "Tyst! Nej Fido! Kom hit! Sitt! Tyst! Sitt!" och hunden skiter i vilket. Klart den skäller för att varna för att en främling är i närheten, men samtidigt helt klart ouppfostrad.

Ja det där ser man ju ofta även på promenader. En liten(ofta liten) hund som vrålar och står på bakbenen och ägaren säger nej nej tyst tyst nej nej.
Jag undrar alltid varför dom ens tjatar så på hunden.
Vore bättre att avleda hunden på riktigt. Alternativt hålla tyst själv iaf. Så behöver mötande bara höra hunden

 

[darkoskille]

Det är ju inte så svart och vitt att man i alla fall kan beskylla ägaren, tycker jag. Vissa raser och vissa individer är ”skälligare” än andra. Men självklart är även ägaren orsaken till det ibland med.

Personligen har jag nog haft ”tur” med min hund, som säkert anses vara något vaktig, att han inte hållt på med att skälla i otid. Jag har en wheaten terrier. Han är väldigt tyst av sig och vaktar inte förrän han hör nån främmande knacka på dörren men inte ens alla gånger då. När han vaktat vid dörren har vi låtit honom göra det obrytt, belönat och när det gått i överstyr har vi bett honom att gå lägga sig. Om det har något med det att göra vet jag inte. Jag behöver nog äga fler hundar av olika raser för att veta om jag som hundägare gör ett excellent jobb eller om jag bara haft tur.

Jag hade en labradorägare som ville läxa upp mig när min hane skällde på hans hane bakom stängslet att han minsann aldrig låtit hans hund skälla.
I den stunden hade jag lust att vara lika ofin som honom och säga att kom tillbaka och säg det när du ägt en terrier. Terrier och labrador är en stor skillnad. Jag tror vi alla terrierägare vet hur det är att äga och träna en terrier och vet att det krävs mer envishet och tålamod!
Med detta sagt menar jag att det finns blandade orsaker till varför en hund är skällig. Individ? Ras? Ägare? Situation? Ganska viktiga frågor att besvara tycker jag innan man börjar döma någon och deras hund.

 

[Bonica]

Det är ju inte så svart och vitt att man i alla fall kan beskylla ägaren, tycker jag. Vissa raser och vissa individer är ”skälligare” än andra. Men självklart är även ägaren orsaken till det ibland med.

Personligen har jag nog haft ”tur” med min hund, som säkert anses vara något vaktig, att han inte hållt på med att skälla i otid. Jag har en wheaten terrier. Han är väldigt tyst av sig och vaktar inte förrän han hör nån främmande knacka på dörren men inte ens alla gånger då. När han vaktat vid dörren har vi låtit honom göra det obrytt, belönat och när det gått i överstyr har vi bett honom att gå lägga sig. Om det har något med det att göra vet jag inte. Jag behöver nog äga fler hundar av olika raser för att veta om jag som hundägare gör ett excellent jobb eller om jag bara haft tur.

Jag hade en labradorägare som ville läxa upp mig när min hane skällde på hans hane bakom stängslet att han minsann aldrig låtit hans hund skälla.
I den stunden hade jag lust att vara lika ofin som honom och säga att kom tillbaka och säg det när du ägt en terrier. Terrier och labrador är en stor skillnad. Jag tror vi alla terrierägare vet hur det är att äga och träna en terrier och vet att det krävs mer envishet och tålamod!
Med detta sagt menar jag att det finns blandade orsaker till varför en hund är skällig. Individ? Ras? Ägare? Situation? Ganska viktiga frågor att besvara tycker jag innan man börjar döma någon och deras hund.

Ja men precis det ÄR skillnad på olika raser och individers första reaktion. Och framförallt om rasen är framavlade för att agera mer självständigt och direkt.

 

[Blandrastik]

Jag undrar alltid varför dom ens tjatar så på hunden.

Det kan jag berätta varför de gör.
Tjatet är inte riktat mot hunden, utan mot dig. Man vill tala om för omgivningen att man vet att hunden gör fel. Lite "jag gör så gott jag kan". Ingen skulle nog bli mer förvånad än ägaren om hunden plötsligt blev tyst.