Skaffa barn i en tvåa?

[Vassi]

Det beror så klart mycket på vad man är van vid, men vet att brorsan och hans sambo tyckte att det var en sån lättnad att flytta till radhus när deras första var ca 1 år. De hade en tvåa på dryga 50 där ganska många kvm gick till badrum och sovrum. Dålig fördelning enligt dem när liten började bli större. De tyckte att det blev jobbigt när hen började gå mer och längre; det gick inte att gå särskilt långt med lära-gå vagnen innan den stötte mot en vägg exempelvis.

 

[Zaga]

Största praktiska problemet med gamla 1800-talshuset vår tidigare lägenhet låg i var att man hade fått ta sig igenom två portar helt utan nån automatiskt uppställning, varav en dubbeldörr man behövde öppna upp båda dörrarna på för att kunna komma in med barnvagn.
Då bodde vi på bottenplan, men hissen hade nog funkat med barnvagn iaf.

 

[clusia]

Vi bor i en trea på 85 kvadrat. Barnets superinredda sovrum används endast till att förvara kläder och torka tvätten. Barnet är 2 år och sover fortfarande vårat rum. Med andra ord hade vi klarat oss alldeles utmärkt med en två.

Jag tycker det är viktigare med bra förvaring, en tvättmaskin och hiss än att det måste vara en trea.

 

[Scata]

Vi bodde visserligen i samma hus som vi gör idag när junior föddes, men då var övervåningen oinredd. Nere har vi ca 75 m2 och det är 2 rum och kök. Det var inga som helst problem att bo så fram tills han var 4 år och övervåningen blev klar. Nu är ju det ca 20 m2 mer än det ni tittar på, men vi har ganska stort badrum med tvättstuga som stjäl m2.
Att tänka på är väl de ytor som en bebis/litet barn för med sig. T.ex någonstans att ställa vagnen, skötbord och en ev.säng. Leksaker mm kan man begränsa ytan för, vi pratar ändå om ett litet barn, dvs innan lego, dockor, lekkök mm
Skötbord kan vara uppå en byrå, eller något man lägger på en säng t.ex. Det måste ju inte vara i ett badrum, även om det är att föredra.
Det finns många smarta lösningar för ett mindre boende, men som några redan sagt så är det mer hur NI förhåller er till en begränsad yta

 

[Linn-Nora]

Om det är hyfsat planerat så tycker jag en tvåa funkar bra. Däremot, hiss! Utan det är det väldigt bökigt tycker jag :O
Men allt går ju

 

[Tilly_85]

Vi bor i en 3a på 65 kvm med en bebis. Funkar fint, vi har skötbord i vardagsrummet och bebisrummet fungerar just nu som tork/gäst/förvarings rum. Tror som andra skrivit att planlösningen är viktig. Vi har kök, matplats och vardagsrum i ett med stor balkong, bra utsikt och många fönster, så känns ganska stort och luftigt. Vagnen har vi i källaren, 3 våningen utan hiss. Går med mini i bärsele i trappan enda jobbiga är att grannen på vår våning har en rabiat understimulerad labradoodle, den undviker jag och väntar bak dörren på att dom ska ut trappen när dom är på g enda som jag kan komma på är, en kompis fick foglossning och hade problem i trapporna här när hon kom på besök. Jag tog djävligt lång tid på mig i trapporna i slutet av graviditeten men hade sånn tur var inte ont, men sånt är ju svårt att veta på förhand.

 

[Pontevecchio]

Vi bodde i HR, klassiskt 30tal, på 54 kvm första 1,5 året med barn. Inga problem med utrymme, den var bra planerad med "lagom" stora rum överallt. Nackdelarna var:
* inget eget rum till barnet när han blev större.
* vagnen i källaren, blev lite kånkande men samtidigt skönt att inte springa över i hallen heller
* tvättstuga i källaren, var tvungen att antingen ta med barn ned eller invänta att sambo kom hem för att kunna tvätta.
Men den största nackdelen var ffa när han blev större, jag avskydde att sitta ute på en tråkig gård och glo. Att bo i hus ger helt andra möjligheter att sysselsätta sig och barnet en ledig lördag. men det är individuellt vad man tycker.

 

[MalanMjöl]

Jag känner att det här med hiss kan bli en super-utmaning. De flesta i mitt område har mini-hissar med gallergrind. Man vill ju inte behöva fälla ihop barnvagnen varenda gång man ska in i hissen, eller behöva ta hjälp att bära den upp. Finns det barnvagnsrum precis där man kommer in i trapphuset så kan det ju funka, men jag ser definitivt fördelar med att kunna få in barnvagnen i lägenheten. Dels om barnet sover men även om man vill packa och fixa hemma. Men då får det ju bli en nyare byggnad, sannolikt.. och det kan bli svårt.

Vi bor på första våningen men det är fortfarande en trappa upp och två trappor ner i källaren där vagnen finns. Så fort hon sov någorlunda stabilt i vagnen har hon dock sovit utanför nere i gården och man kan ju välja att ha en lift man tar upp så länge de är små så man inte behöver ha vagnen inomhus.

@Pontevecchio nedanunder beskriver nackdelarna bra!
Lägger till att det kan vara hopplöst att komma upp med kassar när man handlat och barnet bestämmer sig för att vakna lagom tills man är hemma om man inte har hiss. Det kan ju dock lösas med en bärsele om man har en sån.

Vi bodde i HR, klassiskt 30tal, på 54 kvm första 1,5 året med barn. Inga problem med utrymme, den var bra planerad med "lagom" stora rum överallt. Nackdelarna var:
* inget eget rum till barnet när han blev större.
* vagnen i källaren, blev lite kånkande men samtidigt skönt att inte springa över i hallen heller
* tvättstuga i källaren, var tvungen att antingen ta med barn ned eller invänta att sambo kom hem för att kunna tvätta.
Men den största nackdelen var ffa när han blev större, jag avskydde att sitta ute på en tråkig gård och glo. Att bo i hus ger helt andra möjligheter att sysselsätta sig och barnet en ledig lördag. men det är individuellt vad man tycker.

 

[soom]

Min kollega bodde i en etta med två barn. Flyttade till större när barnen var 2 och 4. Hon tyckte det funkade ok, det var mest förvaring som var jobbigt.

I övrigt säger jag TVÄTTMASKIN. Det hade varit oerhört krångligt med tvättstuga.

Och jag vet inte hur man gör om man är själv med barn och hund och inte har trädgård - hur kvällskissar man? Ska man väcka barnet och släpa med det ut? Lämna det ensamt? (Babyvakt, visst, men mitt barn får panik om man inte kommer direkt när hon vaknar)

Ja, jag tänker främst för vår egen skull En liten en behöver nog inte särskilt mycket egen plats. Jag tänker mest på förvaring, prylar och leksaker, barnvagn osv. Stor hall kom jag på nu apropå barnvagn, vore ju himla trevligt. Jag hade bekanta som bodde i en liten tvåa fram tills att barnet var just 2 år. För barnets skull gick det utmärkt, det var mest föräldrarna som var oerhört trötta på att ha ett litet vardagsrum fullt med leksaker. De köpte hus tillslut

Vi har 150 kvm. Gissa var leksakerna är...

 

[vemsomhelst123]

Jag och min sambo planerar att köpa lägenhet tillsammans., och i det området som vi vill bo har vi råd med en tvåa på ungefär 50-55 kvm. Vår ursprungliga plan var att vänta med köp längre, för att kunna spara mer pengar och köpa en trea. Men det blir för långt bort i tiden, och vi börjar redan tycka att vår hyresrätt är ganska trång. På tapeten närmsta åren är även barn, och bestämmer vi oss för att köpa en tvåa så är det högst sannolikt att vi får vårt första barn som boende i den tvåan och kanske också blir kvar där de första två åren med barnet.

Vad tror ni, hade ni ansett att det är för trångt med bebis/2-åring på 50-55 kvm? Är det något annat jag bör tänka på? Jag tänker exempelvis att hiss där barnvagn får plats är hög prio, större badrum med plats för skötbord osv.

Jag förstår såklart att allting går bara man vill, och att många klarar sig ypperligt på ännu mindre yta. När jag växte upp klämde vi in oss tillsammans med mormor i hennes lägenhet en tid och det gick utmärkt. Så jag förstår att frågeställningen i sig är lite svår. Så jag är nog ute mest efter personliga reflektioner i frågan typ "Ja, gott om plats ju!" eller "Nej det hade jag inte utsatt mig för om det inte var absolut nödvändigt". Eftersom jag inte har barn i dagsläget så är det svårt att leva mig in i hur det skulle bli Av mina vänner som skaffat barn så har de flesta bott större än så, och en har bott i just en tvåa i den storleken. Hon har dock precis skaffat hus nu när lillan är 2.

Hade vi bott i en tvåa hade vi bott kvar med barn. Nu bodde vi i två ettor när jag råkade bli gravid och då kändes det rimligare att köpa en trea.
Jag har många kompisar som bott i tvåor med ett eller två barn, det viktigaste verkar vara tvättmaskin, hiss eller rimlig vagnsförvaring och som flera skrivit, en planlösning som möjliggör ostörd sömn för en vuxen i någorlunda separat del (en kompis och hennes sambo som bodde kvar i en tvåa tills barnen var 4 och 5 och den tredje på väg byggde en säng i en garderob för detta ändamål..)

Jag tror det beror lite på hur man vill ha det sen också, jag är rätt övertygad om att vi kommer vilja ha radhus eller hus när barnet är stort nog att röja runt lite mer som @Pontevecchio skriver, och känner man så hade ju en tvåa funkat alldeles utmärkt som mellanlandning, eftersom man inte verkar kunna slänga ut dem ur sovrummet hursomhelst första åren.

En stor anledning till att vi inte övervägde en tvåa nu var att det är skönt att ha ett "gästrum" då vi bägge två har en hel del resor i arbetet och bor långt ifrån familj, när vi båda jobbar igen och min sambo är borta längre perioder kan det vara rätt skönt att ha ett rum där tex blivande mor/farföräldrar kan sova vid behov av avlastning.

 

[Lena Furberg]

Jag känner två par som bor i ettor (!) med sina småbarn. Det går finfint - för dem, men kräver lite pusslande ibland. Barnkalas t.ex. får hållas i annan lokal osv.

Själv hade jag tyckt det varit väldigt trångt men så behöver jag rymd för att må bra.....

 

[Emtherlia]

Alltså jag känner såhär: det är redan utmanande att ha barn och varför göra det krångligare än vad det måste vara?

Alltså köpte vi en trea (från en annan trea) som hade hiss och garage under för smidighetens skull. Lägenheten hade även tvättmaskin och torktumlare och halleluja!! Det blir så mycket tvätt att det är guld värt att kunna starta närsomhelst. Hissen är så smidigt då barnvagnen har använts supermycket av oss. Ett tag var hon svårsövd inne och då fick vi använda barnvagnen. Utan hiss hade det inte gått.

Vi har en bänk ovan tvättmaskinen som vi kunnat ha skötbord på, supersmidigt. Min mans rygg hade gått av om han skulle vara på golvet och byta 15 blöjor om dagen.

Jag är väldigt glad att vi har en trea och inte en tvåa. Barnets rum är hennes lekrum och det är perfekt att kunna stänga in sig där och leka med henne. Plus att jag vet inte vart alla prylar skulle få plats om vi hade det mindre. Hon fyller 2 i augusti.

Men det är så svårt att veta vad just ni tycker är viktigt, det vet man oftast inte innan barnet är fött. Men vårt motto är att göra det så enkelt för oss som möjligt.

Sen fattar jag att ekonomi och allt det där gör att man inte alltid kan köpa det man vill ha, men om möjligheten finns så hade jag valt en trea framför en tvåa, alla gånger om. Plus hiss, hiss är så hjälpsamt om man inte bor på första våningen (vilket jag inte heller ville pga vill kunna ha fönstren öppna utan att oroa mig för att någon ska klättra in ).

 

[Voeux]

Alltså jag känner såhär: det är redan utmanande att ha barn och varför göra det krångligare än vad det måste vara?

Vi hade också valt en trea, om vi kunnat Eller, vi KAN ju, men då får vi byta område. Byte av område innebär mer strul med avstånd till jobb och hundvakt. Så det är väl lite sånt pusslande vi tänker på. En trea skulle ge mer bekvämlighet i hemmet men avståndet till andra viktiga saker skulle bli längre. Så det är därför vi just nu funderar på en tvåa i "vårt" område först, för att senare kunna köpa en trea i samma område.

 

[WBanna]

Ja, jag tänker främst för vår egen skull En liten en behöver nog inte särskilt mycket egen plats. Jag tänker mest på förvaring, prylar och leksaker, barnvagn osv. Stor hall kom jag på nu apropå barnvagn, vore ju himla trevligt. Jag hade bekanta som bodde i en liten tvåa fram tills att barnet var just 2 år. För barnets skull gick det utmärkt, det var mest föräldrarna som var oerhört trötta på att ha ett litet vardagsrum fullt med leksaker. De köpte hus tillslut

Det hjälper inte att köpa hus, leksakerna kryper ut i vardagsrummet ändå...

 

[westernsuzie]

Vi flyttade till en trea precis innan första barnet kom och till hus när de stora var 4,5 och 2,5 år. Allt går ju, men personligen hade jag blivit GALEN om vi hade bott kvar i tvåan med ett eller två barn. Första barnet hade kolik, det var svinkall vinter så det gick inte att gå ut och promenera massor utan jag gick runt, runt i lägenheten med barnet på armen. Kommer fortfarande ihåg att stora varvet var 83 steg och lilla 68 steg när man gick runt lägenheten om vi hade bott kvar i tvåan hade jag väl stampat på stället eller gått runt i en pyttecirkel. I timtal. Varje dag Första tiden tillbringar man ofta till relativt stor del hemma, och personligen hade jag fått en smula klaustrofobi om det då är alltför litet. För att inte tala om förvaring! Det är helt sjukt vad prylar de små liven behöver. Ofta behöver man ju förvara kläder i olika storlekar, för olika säsonger och så vidare också om man ska ha flera barn. Bilbarnstolar, vagnar m.m. kan behöva förvaras. Och rätt vad det är ska de ha sandleksaker, badleksaker, Bobbycars och cyklar.

Så sammanfattningsvis: allt går ju om man verkligen vill, men personligen hade jag nog tyckt att det är VÄLDIGT tufft! Jag är väldigt imponerad av de som kan bo med ett eller flera barn i en liten etta med vettet i behåll!

 

[Hyacinth]

Vi bodde med ett barn och en hund på 65 kvm. En tvåa. Gick finemang första 5 åren, sen delade vi sovrummet.
Två barn och två hundar på 65 kvm gick också, men var mer utmanande. Vi var och är ute mycket, och ja, det är apskönt med mer utrymme men inte sjutton är det hopplöst med ett barn.

 

[Pontevecchio]

Vi bodde med ett barn och en hund på 65 kvm. En tvåa. Gick finemang första 5 åren, sen delade vi sovrummet.
Två barn och två hundar på 65 kvm gick också, men var mer utmanande. Vi var och är ute mycket, och ja, det är apskönt med mer utrymme men inte sjutton är det hopplöst med ett barn.

Nej jag tror det beror mer på planlösning än faktiska kvm. Vi hade plats för skötbord i badrummet. Barnet hade en hörna i v-rummet med alla sina leksaker. Barnvagnen var i barnvagnsförrådet och vi hade bra förvaring i förråd. Jag var dock sällan hemma en hel dag utan i parken, köpcentret, på promenad eller i stallet.

 

[BernT]

Vi bodde i en (förvisso rätt stor + hade walk in closet och superstort badrum) tvåa när dottern föddes. Där bodde vi tills det huset (alltså lägenhetshuset) var färdigbyggt så att vi kunde flytta in i vår trea där vi fortfarande bor. Då var dottern 4-5 månader.

Jag tycker det funkade bra med en tvåa. Vi hade tvättmaskin + torktumlare i lägenheten + stor hall och som sagt stort överlag så inga problem med förvaring. Och dottern sov ändå i vår säng. Men hade nog inte velat bo i en tvåa med barn äldre än typ 1 år. Vet inte riktigt hur stor vår trea är (står 87 på ett papper och 97 på ett annat ) men den är stor och vi har väldigt bra förvaring i barnrummet så det är alltid städat och undanplockat hos oss, hade fått psykbryt annars.

 

[enough]

Bor i tvåa med min snart sexåring, och det är först sista tiden jag börjat fundera på att flytta ut i vardagsrummet så han får eget rum. Hos pappan har han det men sover/leker knappt där, det är mest leksaksförvaring. Hos mig är vardagsrummet även lekrum just nu, och det blir stökigt, men det blir det oavsett säger alla, barn gillar visst att dra runt med sina grejer. Under bäbistiden när vi bodde tre i lägenheten kände vi oss inte trångbodda alls, även om vi självklart hellre hade haft en trea om vi haft möjlighet.

 

[enough]

Bor i tvåa med min snart sexåring, och det är först sista tiden jag börjat fundera på att flytta ut i vardagsrummet så han får eget rum. Hos pappan har han det men sover/leker knappt där, det är mest leksaksförvaring. Hos mig är vardagsrummet även lekrum just nu, och det blir stökigt, men det blir det oavsett säger alla, barn gillar visst att dra runt med sina grejer. Under bäbistiden när vi bodde tre i lägenheten kände vi oss inte trångbodda alls, även om vi självklart hellre hade haft en trea om vi haft möjlighet.