Skaffa barn i en tvåa?

[Voeux]

Jag och min sambo planerar att köpa lägenhet tillsammans., och i det området som vi vill bo har vi råd med en tvåa på ungefär 50-55 kvm. Vår ursprungliga plan var att vänta med köp längre, för att kunna spara mer pengar och köpa en trea. Men det blir för långt bort i tiden, och vi börjar redan tycka att vår hyresrätt är ganska trång. På tapeten närmsta åren är även barn, och bestämmer vi oss för att köpa en tvåa så är det högst sannolikt att vi får vårt första barn som boende i den tvåan och kanske också blir kvar där de första två åren med barnet.

Vad tror ni, hade ni ansett att det är för trångt med bebis/2-åring på 50-55 kvm? Är det något annat jag bör tänka på? Jag tänker exempelvis att hiss där barnvagn får plats är hög prio, större badrum med plats för skötbord osv.

Jag förstår såklart att allting går bara man vill, och att många klarar sig ypperligt på ännu mindre yta. När jag växte upp klämde vi in oss tillsammans med mormor i hennes lägenhet en tid och det gick utmärkt. Så jag förstår att frågeställningen i sig är lite svår. Så jag är nog ute mest efter personliga reflektioner i frågan typ "Ja, gott om plats ju!" eller "Nej det hade jag inte utsatt mig för om det inte var absolut nödvändigt". Eftersom jag inte har barn i dagsläget så är det svårt att leva mig in i hur det skulle bli Av mina vänner som skaffat barn så har de flesta bott större än så, och en har bott i just en tvåa i den storleken. Hon har dock precis skaffat hus nu när lillan är 2.

 

[vinkelina]

Vi bodde ett år med ett barn i en bostad 60m2. Skulle nog ha stannat längre men de var helt enkelt för kallt med barn på golvet vintertid (ca 16 grader på golvet)

 

[Voeux]

(ca 16 grader på golvet)

Ouff, låter riktigt kyligt!

 

[grodan21]

@Voeux kolla in minimalisterna, de Bode med två barn i en två.

 

[Petruska]

Man kan ju veta lite om sig själv när det gäller utrymme. Vad man själv sas kräver. Jag vill inget hellre än skala ner bostadsytan drastiskt, men min man är milt uttryckt på ett annat spår.

Jag hade kunnat ha en så liten unge på den ytan, men min partner hade aldrig i helvete utsatt sig för det. Alltså hade jag inte heller kunnat i den här relationen.

 

[Voeux]

@Voeux kolla in minimalisterna, de Bode med två barn i en två.

Bra tips! Det låter lite väl trångt dock Skulle vi hamna i sitsen fler barn och samma ekonomiska förutsättningar som idag så hade vi nog köpt större i ett mindre dyrt område.

 

[Elisha]

Det går absolut! Åtminstone till 2 årsåldern utan problem. Vi bodde i 2a på ca 55 kvm, visserligen bara ett par månader innan vi köpte hus men de skulle definitivt gått. Bor nu i hus om 100 kvm där max hälften används, bokstavligen. Vardagsrummet om 30 kvm används aldrig, inte heller ett sovrum.
Ska nu sälja och köpa lägenhet igen, då blir det runt 70 kvm (två barn på 3 resp 4 år) samt endel djur, inga problem!

 

[Voeux]

Man kan ju veta lite om sig själv när det gäller utrymme. Vad man själv sas kräver. Jag vill inget hellre än skala ner bostadsytan drastiskt, men min man är milt uttryckt på ett annat spår.

Jag hade kunnat ha en så liten unge på den ytan, men min partner hade aldrig i helvete utsatt sig för det. Alltså hade jag inte heller kunnat i den här relationen.

Ja, vi får verkligen prata ihop oss. Också om vad som är viktigt att prioritera. Jag tycker exempelvis inte att bostadsytan i form av stort vardagsrum och stort sovrum är särskilt viktigt, däremot större badrum och större kök skulle uppskattas. Det är oftast där jag bli lite klaustrofobisk i dagsläget. Jag skulle exempelvis inte klara 90 kvm med ytte-pytte kök, men 45 kvm med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum hade funkat fint.

Vi har bott litet nästan hela våra vuxna liv, båda två, så jag hoppas att vi ska klara oss fint.

 

[Voeux]

Det går absolut! Åtminstone till 2 årsåldern utan problem. Vi bodde i 2a på ca 55 kvm, visserligen bara ett par månader innan vi köpte hus men de skulle definitivt gått. Bor nu i hus om 100 kvm där max hälften används, bokstavligen. Vardagsrummet om 30 kvm används aldrig, inte heller ett sovrum.
Ska nu sälja och köpa lägenhet igen, då blir det runt 70 kvm (två barn på 3 resp 4 år) samt endel djur, inga problem!

Härligt! Blir det en trea då och delat sovrum till barnen?

 

[Elisha]

Härligt! Blir det en trea då och delat sovrum till barnen?

Ja, tanken är det! Delat sovrum även nu trots att de finns utrymme för egna sovrum! Bor hellre mindre i ett bra område än större i något sämre område. Tänker som så att de är lättare att byta upp sig inom området och bo något mindre än att behöva byta område igen.

 

[pollex]

Jag och min sambo planerar att köpa lägenhet tillsammans., och i det området som vi vill bo har vi råd med en tvåa på ungefär 50-55 kvm. Vår ursprungliga plan var att vänta med köp längre, för att kunna spara mer pengar och köpa en trea. Men det blir för långt bort i tiden, och vi börjar redan tycka att vår hyresrätt är ganska trång. På tapeten närmsta åren är även barn, och bestämmer vi oss för att köpa en tvåa så är det högst sannolikt att vi får vårt första barn som boende i den tvåan och kanske också blir kvar där de första två åren med barnet.

Vad tror ni, hade ni ansett att det är för trångt med bebis/2-åring på 50-55 kvm? Är det något annat jag bör tänka på? Jag tänker exempelvis att hiss där barnvagn får plats är hög prio, större badrum med plats för skötbord osv.

Jag förstår såklart att allting går bara man vill, och att många klarar sig ypperligt på ännu mindre yta. När jag växte upp klämde vi in oss tillsammans med mormor i hennes lägenhet en tid och det gick utmärkt. Så jag förstår att frågeställningen i sig är lite svår. Så jag är nog ute mest efter personliga reflektioner i frågan typ "Ja, gott om plats ju!" eller "Nej det hade jag inte utsatt mig för om det inte var absolut nödvändigt". Eftersom jag inte har barn i dagsläget så är det svårt att leva mig in i hur det skulle bli Av mina vänner som skaffat barn så har de flesta bott större än så, och en har bott i just en tvåa i den storleken. Hon har dock precis skaffat hus nu när lillan är 2.

Vi bodde i en 2:a på 62 m2 tills våra äldsta barn var 5,5 respektive 2,5. Min sambo hade nog velat flytta lite tidigare, jag hade kunnat tänka mig att bo kvar lite till. När vi sedan flyttade till ett radhus i tre plan på drygt 100 levde vi ändå 95 % av vår vakna tid på ett av planen i ytterligare några år, sedan började den äldsta uppskatta ett eget rum på ett annat sätt. Ur barnsynvinkel upplever jag det i huvudsak positivt med den närhet det innebär, men som @Petruska är inne på så beror det ju på hur utrymmeskrävande man själv som vuxen är också. När tredje barnet precis passerat året flyttade vi till större igen, nu är min sambo väldigt lycklig

 

[Voeux]

Ur barnsynvinkel upplever jag det i huvudsak positivt med den närhet det innebär, men som @Petruska är inne på så beror det ju på hur utrymmeskrävande man själv som vuxen är också.

Ja, jag tänker främst för vår egen skull En liten en behöver nog inte särskilt mycket egen plats. Jag tänker mest på förvaring, prylar och leksaker, barnvagn osv. Stor hall kom jag på nu apropå barnvagn, vore ju himla trevligt. Jag hade bekanta som bodde i en liten tvåa fram tills att barnet var just 2 år. För barnets skull gick det utmärkt, det var mest föräldrarna som var oerhört trötta på att ha ett litet vardagsrum fullt med leksaker. De köpte hus tillslut

 

[FengurLaugar]

Jag har aldrig bott så litet och får lite panik av tanken att ha barn på den ytan också Men är man van sen innan tror jag absolut det går, i alla fall med ett barn

Vi bor i ett stort hus (ca 300 m2 inkl källare) på egen gård på landet så här har vi alla fyra massa utrymme. Därav lite panikkänsla av tanken Men jag tror det hänger mycket på vad man är van vid och är ni båda vana att bo litet så tror jag ni fixar det galant. Sen lär ni ju märka när barnet blir större när det är dags att flytta till större, eller om ni trivs som det är.

 

[ako]

Ett så litet barn vill ju ändå helst vara i närheten av föräldrarna och sova i samma rum , så varför inte? När barnet blir större, typ 4-5, och börjar ha hem kompisar osv hade jag nog däremot nog tyckt jag hade velat ha lite större.

 

[Betazoid]

Både jag och min bror hat precis gått barn och bor i tvåor båda två, dock väldigt olika typer av lägenheter. Jag bor tre våningar upp utan hiss och med tvättstuga i källaren, det rekommenderar jag inte! Däremot har vi hyfsad fördelning av bostadsytan meölan de olika rummen så vi får in en spjälsäng i vårt sovrum och vardagsrummet är tillräckligt stort för lek på golvet. Min bror har en nästan nybyggd lägenheten vilet gör att badrummet är betydlig större och tar av övriga utrymmen och sovrummet är såpass litet att det är svårt att få in spjälsäng. Däremot har de hiss och tvättmaskin. Så jag skulle säga att det berot mycket på själva lägenheten om det funkar bra snarare än antalet rum. Långsiktigt känns det inte optimalt för någon av oss och vi kommer flytta, men med facit i hand hade jag absolut gjort om det!

Angående skötbord har vi ett som står på badkaret vilket jag tycker fungerar utmärkt. Det finns också sådana man monterar på väggen och fäller ner, jag tror jag hade tyckt det var jobbigt att behöva fälla upp och ner var gång, men så länge man kan gå på toa hade det vart helt ok att fälla undan vid t.ex dusch och städning eller så.

 

[Zaga]

Vi var inne på att bo kvar i vår tvåa när ni skulle ha barn, eftersom marknaden svalade av så perioden innan. Men eftersom det i den lägenheten inte gick att stänga mellan sovrum och vardagsrum så skippade vi den idén.
Att kunna få sova ostört någon natt (i ett annat rum) tycker jag är viktigt. Hade säkert gått att få till med öronproppar tex, men för min sambo som har ett yrke där han måste sova ordentligt så funkar det inte riktigt i längden.

Men annars i yta hade det inte varit några problem att bo kvar på våra 42 kvm.

 

[pollex]

Både jag och min bror hat precis gått barn och bor i tvåor båda två, dock väldigt olika typer av lägenheter. Jag bor tre våningar upp utan hiss och med tvättstuga i källaren, det rekommenderar jag inte! Däremot har vi hyfsad fördelning av bostadsytan meölan de olika rummen så vi får in en spjälsäng i vårt sovrum och vardagsrummet är tillräckligt stort för lek på golvet. Min bror har en nästan nybyggd lägenheten vilet gör att badrummet är betydlig större och tar av övriga utrymmen och sovrummet är såpass litet att det är svårt att få in spjälsäng. Däremot har de hiss och tvättmaskin. Så jag skulle säga att det berot mycket på själva lägenheten om det funkar bra snarare än antalet rum. Långsiktigt känns det inte optimalt för någon av oss och vi kommer flytta, men med facit i hand hade jag absolut gjort om det!

Angående skötbord har vi ett som står på badkaret vilket jag tycker fungerar utmärkt. Det finns också sådana man monterar på väggen och fäller ner, jag tror jag hade tyckt det var jobbigt att behöva fälla upp och ner var gång, men så länge man kan gå på toa hade det vart helt ok att fälla undan vid t.ex dusch och städning eller så.

Det är en väldigt bra poäng att det är viktigt vad man ”får ut” av kvadratmetrarna! Sedan spelar det ju också roll hur man själv och bebisen vill ha det - vi har uteslutande burit våra barn första året, de har sovit i vår säng och jag har inga problem med att ha en skötbädd på golvet de månader det är aktuellt - så vi har aldrig behövt få plats med vagn, spjälsäng eller skötbord.

 

[Imogen]

Vi bodde i en tvåa med barn. Ytan i sig skulle jag säga inte behöver vara några problem. Däremot planlösningen i allmänhet och förvaringsmöjligheterna i synnerhet!

Små barn behöver inga egna rum men däremot tenderar de att komma med en himla massa prylar i släptåg Så när ni letar lägenhet fokusera på förvaringen! och gärna med en planlösning så att det tex går att en sover på soffan i vardagsrummet och en i sovrummet med barnet om ni får ett barn som inte gillar det här med att sova på nätterna. Att sovrum och vardagsrum ligger i varsin ände av lägenheten tex. Att kunna skärma av sig även på liten yta blir viktigare

 

[Poison-heart]

Jag tänker att de första två åren borde det absolut inte vara något problem. Barnet behöver ju inte eget rum första tiden (förstår inre hysterin med att inreda barnrum till bebisar?) våran 8 månaders sover i vår säng och kommer inte behöva eget rum på ett bra tag. Så självklart skulle det funka!

 

[Voeux]

Vi var inne på att bo kvar i vår tvåa när ni skulle ha barn, eftersom marknaden svalade av så perioden innan. Men eftersom det i den lägenheten inte gick att stänga mellan sovrum och vardagsrum så skippade vi den idén.
Att kunna få sova ostört någon natt (i ett annat rum) tycker jag är viktigt. Hade säkert gått att få till med öronproppar tex, men för min sambo som har ett yrke där han måste sova ordentligt så funkar det inte riktigt i längden.

Men annars i yta hade det inte varit några problem att bo kvar på våra 42 kvm.

Jag tänker också att det är viktigt att kunna stänga ordentligt emellan, och gärna kunna befinna sig en bit från sovrumsdörren om barnet gråter på natten. Så just den biten kommer nog bli viktig när vi tittar på lägenhet!

Tidigare kikade vi lite på loft. Alltså i ståhöjd, som en andra våning. Det blir så fint med takhöjden på rummet nedan då. Men ja... HAH! Inte så anpassad för unge kanske På flera sätt.