Sv: Skador på tåsträckare och senskida?
alexandras individ är, vad jag sett, extrem i flera avseenden.
den klarar inte att ö.h.t vara själv - i någon bemärkelse.
den kan inte vara själv inne. den kan inte vara själv ute.
.
Flera fel. Hästen klarar utmärkt väl att vara ensam om den kommer till ett ställe där den är ensam från början. Det som gör hennes etrema reaktioner i andra lägen (som vi strax kommer till) så extremt svårbegripliga. Men jag kan utan minsta lilla problem lasta henne, och åka t ex till hovslagaren. Hon är där tvärlugn, kan stå själv inne i en av hans boxar, och själv gå lugnt i en av hans hagar.
Hon är heller inga problem att rida själv.
Däremot, hon kan däremot inte vara ensam själv hemma i stallet. Eller kan och kan, det är väl en avvägningsfråga om vilka risker man vill ta, men hon blir extremt uppstressad, och blir väldigt, väldigt 'blockerad' i sin stress. Och såpass 'våldsam' att hon kan skada sig själv (tillsynes utan att märka det).
Hon kan heller inte vara själv i hagen utan att bli såpass uppstressad att hon hamnar i ett läge där hon blir såpass uppjagad att det är en extrem skaderisk.
Hon tolererar utan problem att lillkillen lämnar hagen, och att lillkillen lämnar stallet. Hon tolererar hyfsat att valacken lämnar hagen men lillkillen är kvar i hagen, hon blir lite 'störd' och springer och skriker en liten stund, men är sen helt lugnt, tills han kommer tillbaka, då hon gapar och springer precis när han är tillbaka. Dvs där är det en helt normal reaktion.
Hon tolererar hyfsat att Vision lämnar stallet om Lillkillen är kvar därinne. Hon blir upprörd och skriker och snurrar, men hon lugnar sig efter en stund (och kör en 'uppvisning' till när han kommer tillbaka men är sen lugn).
Däremot, så när hon var ny i stallet fick hon tuppjuck och tolererade inte att varken Vision eller Kele gick utom synhåll för henne när hon stod i boxhage. När de gick i stor hage så tolererade hon att den ena lämnade henne och den andra var kvar, utan problem.
Det hon dock har EXTREMT svårt med är när hon är på främmande platser med andra hästar. Hon måste ha koll på ALLA andra hästar, och blir otroligt upprörd och stressad om NÅGON annan häst går därifrån. Blir lätt en intressant mardröm på klinik..
Om hon inte ser och inte hör är hon lugnare, hon har raka motsatsen till klaustrofobi.
(och, jag skämtade på kliniken i torsdags att 'ni måste lägga in henne, hon är allraminst döende!' då ponnyn i boxen bredvid henne gick därifrån. Hon sa inte ett ljud, snurrade inte ett varv. Det är hitills första och enda gången det hänt, det var dock väldigt, väldigt lugnt på kliniken den kvällen (det var jag, ponnyn samt en inlagd häst som stod i boxen mittemot. Men det visar att det jag tyckt 'ge henne tid' kanske håller på att fungera..)
Men att tycka att
den kan inte vara inne med sällskap - eller ute med sällskap, - utan måste ha koll på ALLA hästar - oavsett - för att hålla sig lugn
och
den klarar inte att ö.h.t vara själv - i någon bemärkelse.
Är dels felaktigt, och tyder dels på slarvig läsning
det är INTE rastypiskt. det är INDIVID typiskt.
Jag har aldrig någonsin hållit det för rastypiskt eller ens kallat det för rastypiskt såvitt jag vet?