Det varierar. Pappa är för det mesta mest glad att han inte är ensam. Trots att de inte delar sovrum eller har något samliv är han jättenöjd, för hon "är snäll". Han hade en period då han var missnöjd med att hon ville att han skulle flytta ut i vardagsrummet och göra sig av en soffgruppen, men han är ju så snäll samtidigt så det blåste över snabbt.
Jag tror nog att det är som du säger, man måste nog markera för henne att
1. Flytt är enda alternativet om hon tänker bete sig som hon gör nu
2. Om hon inte tänker göra något åt sin situation ska hon hålla käften inför oss anhöriga och hitta en opartisk ventil
Jag förstår att ni har det jobbigt, men inte kan väl du(och dina syskon?) avgöra åt din pappa vem han ska leva med? Det är, utifrån hur du beskriver situationen, inte er pappa som har bekymmer med sin sambo, utan ni. Med all respekt för att situationen är oerhört svår, men lösningen kan väl ändå inte vara att ni trampar in och ställer ultimatum om att hon ska lämna sitt hem?