Sv: ska man ha fasta rutiner?
Nu så, jag råkade somna lite själv, och sen glömde jag bort (
) Buke!
Men iallafall, jag tycker det är svårt att förklara så här, enklare när man sitter och pratar om saker och kan ställa frågor och så. Men är det så att jag svamlar för mycket får ni säga till.
Våran lilla kille har hyfasde rutiner på sitt nattsovande, och nu har det börjat fungera på dagsovandet också, det är ganska skönt att kunna styra upp lite var och när han sover faktiskt.
För att hamna här har vi från start varit noga med att nattsover, det gör man i spjälis, ingen annan stans. Dagsova kan man göra lite var stans.
Jag har gjort iordning en mathörna i hans rum, där han alltid äter innan natten, dvs vid ca 18tiden. Där har vi en filt som alltid är samma, några doftljus, en mjuk nattlampa, och en handduk. På dagen har jag en radio igång därinne, en taklampa, och persiennerna är alltid helt uppdragna. Detta för att han ska få en tydlig bild av
dag. När det närmar sig natt släcker jag taklampan, drar ner för fönstret, stänger av radion och tänder nattlampan, för att förtydliga skillnaden mellan dag och
natt.
Sedan är det så att hans nattsovande förbereds redan på eftermiddagen, då jag försöker ha honom så aktiv som det går, han ligger i sitt babygym, jag busar och pratar med honom mycket, badar gör vi ganska tidigt på eftermiddagen med. Har nästan alltid tvn på, och låter telefoner och annat vara på normal nivå. När det är dags att tagga ner sänker vi ljudnivån en aning, men inte till total tystnad. Tv och telefoner är fortfarande på, men lite tystare än vi annars skulle ha. Hans rum förbereds också som jag skrivit ovan.
Sedan har vi en "nattstund" på skötbordet, där han får ansikte och hals tvättade (det brukar finnas en massa gott ialla veck, trots bad), magen masserad, fötterna och benen masserade, blöja bytt, pyjamas på och lite godnattgos. Sedan sätter vi oss i fåtöljen, lägger filten över oss och äter. Då är jag så passiv som möjligt, försöker att prata så lite som möjligt och vara så lugn och "sömnig" som möjligt. När han ätit färdigt går jag in med honom till vårat rum, lägger honom i spjälsängen och stoppar om honom. Han får nappen, och så säger jag godnatt. Han får en kökshandduk (han gillar såna av någon anledning) vid kinden, och så går jag ut. Ofta gnäller han, och tappar nappen, då går jag in, stoppar om igen, ger napp och så godnatt. I början fick jag sitta vid sängen och smeka honom på kinden, eller klappa på rumpan, till han kom till ro, men idag räcker det oftast med det jag nyss neskrev för att han ska komma till ro och somna.
En ska jag är jättenoga med är att han aldrig får ligga och skrika sig trött, utan att jag går in och godnattar direkt istället. Inte så att jag tar upp honom för minsta skrik, utan bara gör godnattproceduren igen. Tar upp honom gör jag bara när han skriker hysteriskt, eller som idag, när han är helt klarvaken och inte kan somna alls. Då får han komma upp en stund för att komma i ett lugnare sovläge igen.
Jag vet inte om ni förstår mitt svammel, men det är så här vi har gjort, och är VÄLDIGT konsekventa med, och på Daniel fungerar det bra!
