Anonymt nick.
Jag har en sak som skaver hos mig, och har gjort i många år. Nu värre än på länge då personen har börjat höra av sig igen.
Min mamma. Jag har sagt upp kontakten med henne, gjort ett försök att kunna prata då och då då hon gärna velat det, för att säga upp igen. Vid detta läge förklarade jag att jag vet om att hon mått dåligt, och att det är okej, men ALDRIG okej att ta ut det över sina barn och att jag blir orolig varje gång hon riger eller sms'ar då jag inte vet om hon vill något trevligt eller vara dum, jag fick då höra att hon tack och lov har en snäll och godhjärtad son och så blockade hon mig, lika skönt det enligt mig! Men nu har hon börjat höra av sig igen, senast med ett meddelande om att hon vill att våran fejd ska ta slut, för det är jobbigt för henne. Jag vill inte ha någon kontakt med henne, hon kommer aldrig få träffa eventuella barnbarn.
Det jag funderar på är om jag ska skicka ett sms och förklara varför jag bryter kontakten? Men jag tvivlar på att det går in då jag försökt tidigare... Det rör sig inte om en liten fejd utan hur hon behandlat mig under hela mitt liv.
Jag satte mig ner med henne och pratade öga mot öga innan jag bröt kontakten första gången (för ca 8 år sen kanske). Berättade vad jag tyckte om hennes beteende och hur det får mig att må. Svaret jag fick var att hon var elak mot mig för att jag var ett jobbigt barn, men att hon tycker det vart bättre när jag gick på mellanstadiet. (och då undrar jag hur i helvete det var innan?! jag minns inte min uppväxt) Vid detta läge hade jag flyttat hemifrån, och mina föräldrar var skilda. Hon skyllde hela skilsmässan på mig, hotade flera gånger i veckan om att hon skulle ta sitt liv om jag inte gjorde som hon sa, stod och vrålade i trapphuset utanför min lägenhetsdörr om jag inte släppte in henne. Det hon gett mig här i livet är panikångest, ätstörningar och en tro på att jag är värdelös och inte kan vara nog bra för någon. Hon har aldrig slagit mig eller liknande, men inte varit snäll. Kallat mig tjock vid upprepade tillfällen ynder tonåren. när mitt BMI inte ens uppnådde normalvikt, sagt att jag bara är i stallet för att jag är kåt på hästarna, berättat att ingen tycker om mig för jag är så egoistisk och så vidare... Ja ni förstår nog.
Tror ni det är någon ide att jag skriver ner ett meddelande och skickar henne, om varför jag inte vill ha någon kontakt? Eller ska jag bara fortsätta blocka? Vilket som lär leda till att det tar hus i helvete igen.
Jag vill inte ha henne i mitt liv, men jag vill inte att hon ska må dåligt heller och skylla det på mig.
Jag har en sak som skaver hos mig, och har gjort i många år. Nu värre än på länge då personen har börjat höra av sig igen.
Min mamma. Jag har sagt upp kontakten med henne, gjort ett försök att kunna prata då och då då hon gärna velat det, för att säga upp igen. Vid detta läge förklarade jag att jag vet om att hon mått dåligt, och att det är okej, men ALDRIG okej att ta ut det över sina barn och att jag blir orolig varje gång hon riger eller sms'ar då jag inte vet om hon vill något trevligt eller vara dum, jag fick då höra att hon tack och lov har en snäll och godhjärtad son och så blockade hon mig, lika skönt det enligt mig! Men nu har hon börjat höra av sig igen, senast med ett meddelande om att hon vill att våran fejd ska ta slut, för det är jobbigt för henne. Jag vill inte ha någon kontakt med henne, hon kommer aldrig få träffa eventuella barnbarn.
Det jag funderar på är om jag ska skicka ett sms och förklara varför jag bryter kontakten? Men jag tvivlar på att det går in då jag försökt tidigare... Det rör sig inte om en liten fejd utan hur hon behandlat mig under hela mitt liv.
Jag satte mig ner med henne och pratade öga mot öga innan jag bröt kontakten första gången (för ca 8 år sen kanske). Berättade vad jag tyckte om hennes beteende och hur det får mig att må. Svaret jag fick var att hon var elak mot mig för att jag var ett jobbigt barn, men att hon tycker det vart bättre när jag gick på mellanstadiet. (och då undrar jag hur i helvete det var innan?! jag minns inte min uppväxt) Vid detta läge hade jag flyttat hemifrån, och mina föräldrar var skilda. Hon skyllde hela skilsmässan på mig, hotade flera gånger i veckan om att hon skulle ta sitt liv om jag inte gjorde som hon sa, stod och vrålade i trapphuset utanför min lägenhetsdörr om jag inte släppte in henne. Det hon gett mig här i livet är panikångest, ätstörningar och en tro på att jag är värdelös och inte kan vara nog bra för någon. Hon har aldrig slagit mig eller liknande, men inte varit snäll. Kallat mig tjock vid upprepade tillfällen ynder tonåren. när mitt BMI inte ens uppnådde normalvikt, sagt att jag bara är i stallet för att jag är kåt på hästarna, berättat att ingen tycker om mig för jag är så egoistisk och så vidare... Ja ni förstår nog.
Tror ni det är någon ide att jag skriver ner ett meddelande och skickar henne, om varför jag inte vill ha någon kontakt? Eller ska jag bara fortsätta blocka? Vilket som lär leda till att det tar hus i helvete igen.
Jag vill inte ha henne i mitt liv, men jag vill inte att hon ska må dåligt heller och skylla det på mig.
Senast ändrad: