Sv: Ska börja köra och behöver råd/tips!
I dag har jag ”tömkört” helt själv, vilket jag så här i efterhand ångar djupt...
För det gick INTE bra, hoppas bara jag inte har förstört något nu...
Började i paddocken, men det funkade dåligt, var så sörjet och flera snö driver på ena sidan.
Så mitt dumma nöt, tänkte jamen det är väl bara att gå längs vägen istället! (är en liten grusväg som bara går fram till stallet = ingen trafik)
Ledde henne dit, eftersom det var fullt med bilar överallt på gårdsplan.
Med en gång började hon konstra, ville inte stå still så jag kom bakom henne, vände sig hela tiden MOT gårdsplan.
Efter att ha hållet på med detta några gånger så tänkte jag, jaha vi kan ju träna på att ”stå still” en annan dag (hon brukar vara jätte duktig på det annars)
Så jag lät henne stå på fel håll, medan jag gick runt så jag kom bakom, med tanke ”att det är väl bara att vända när jag kommit bak.
Ack vad jag bedrog mig vi var både uppe i buskarna och i staketet på andra sidan, innan jag fick rätt på det och hon faktiskt stod med näsan mot vägen och jag bakom.
Så började vi gå så sakta, jag kan ju tyvärr inte gå fort + att jag var tvungen att stanna efter bara några M (Hon gick för fort för mig)
I vilket fall så tröttnade hon och vände igen mot gårdsplan, flera gånger hände detta...
och det blev lite kaos/trassel med de långa tyglarna så tyvärr tror jag att jag rykte henne rätt mycket i mun..
I vart fall, jag är envis av mig, och tänkte att det sämsta jag nu kan göra det är att låta hästen få sin vilja igenom. NU måste jag få henne att fortsätta!
Så vi kämpade på var och en på sitt håll, jag neråt vägen och hästen upp mot gårdsplan...
Hon slog mycket irriterat med svansen, något jag aldrig har sett henne göra tidigare, så nog hade vi delade meningar allt...
Men till sist stod hon på rätt håll och jag bakom och vi kom igång igen!
Nu gick det riktigt bra, både jag och lilla hästen kom in i rytmen!
Men! Sedan hände katastrofen...
Vi var nästan ända framme där jag tänkt vända hade bara ca 10 M kvar, när hon plötsligt ”slängde sig runt”
och innan jag hann att få stopp på henne var hon i full galopp mot gårds plan!
Hade två saker att välja på ”dra allt jag kunde i tyglarna” eller släppa....
Gick så himla snabbt så jag bara handla utan att tänka, är så rädd för att skada hennes mun, så jag bara släppte...(var ingen medveten tanke det var mest en reflex)
Hästen i full galopp hemåt alltså med slängande långa tyglar efter sig....
håll andan över att hon inte skulle sno in dom bland benen och gå omkull
Tack och lov gjorde hon inte det, och ungefär efter en 50 M, hade hon lugnat ner sig och stannade och tittade bakåt mot mig.
Men trots att jag visade att jag hade godis i fickan och gjorde min röst så snäll som möjligt lät hon mig inte gå fram och ta henne....
Även om hon inte galopperade längre utan skrittade lugnt, så gick hon till paddocken.
Där trodde jag att det skulle vara lätt att fånga henne.
Men icke hon vägrade komma trots att jag till och med la godis på marken.(jodå hon såg det för hon var vänd mot mig och jag visade tydligt vad jag gjorde, de spetsande öron visade att hon såg)
Tog flera runder runt tills jag lyckades få in henne i en hörna, tack vare de långa tyglarna så blev hon äntligen FAST!
Upplevde det lite som om hon viste att hon gjort fel och var rädd för mig...
Men jag har aldrig någonsin slagit henne, (och kommer självklart aldrig att göra det heller) så jag vet inte varför hon skulle tro att hon skulle straffas...
Var så ledsen och viste inte riktigt hur jag nu skulle göra...
Men att sluta så här kändes fel, så efter att hon hade snaskat i sig ett päron och vi båda hade lugnat ner oss, så fortsatte jag att töm köra, nu bara bort till baksidan av stallet (det gick för övrigt bra) där hon blev av med selen och fick sin matspann.
När hon ätit färdigt och vi skulle gå tillbaks till hagen, så passerade vi vägen igen och då gick jag ner en bit på den, mest för att se om det var några problem.
Det var det inte hon gick lika lugnt och snällt efter mig som hon brukar göra,
Och när hon var släppt i hagen så var det inga problem att kalla in henne för en sista klapp och päron bit.
Ångar mig så fruktansvärt att jag gjorde detta, var ju så onödigt alltihopa, bara jag nu inte har förstör något... mest ont gör det att hon verkade rädd för mig....
Hoppas att det är fel och att det var någon annan orsak till varför jag inte fick gå fram och ta henne i paddocken.
Varför skulle jag ge mig på detta på egen hand, varför å varför kunde jag inte ha väntat tills inköraren hade tid att komma....
Var ju inte på något sätt nödvändigt att göra det på egen hand om ni viste vad jag ångar mig och hur ledsen jag är...
