Håller med, om ingen skriver om sin egna upplevelse så kommer folk heller aldrig förstå hur olika det kan vara. Det finns så många förutfattade meningar om olika tillstånd och det är ju bra om dom kan brytas och det kan dom inte om inte dom som är drabbade pratar om sin situation.
Dessutom är ju ett (obs ett, inte det enda, inte hela) sätt att tolka psykiskt lidande just att det handlar om att personen så att säga misslyckas med att ta hand om sig själv. Sen kan ju det bero på att personen har utsatts för orimliga trauman etc och därför är rätt svår för sig själv att ta hand om. Jag tänker själv, när det gäller mig, på ångest som att jag just misslyckas med att ta hand om mig själv. (Jag tänker däremot inte att jag är misslyckad som misslyckas med detta. Iaf inte när jag är vid sunda vätskor.)
Min partners bror har faktiskt sagt ungefär Ryck upp dig, en gång till partnern. Men grejen är att typ allt den brodern säger är mer eller mindre dumt, så att han skulle glimma till just vid psykisk sjukdom framstår som osannolikt. Folk blir ju inte bättre eller smartare än de är annars, bara för att någon lider av psykisk ohälsa.
Det där med att inte undvika obehag gäller ju även vid många somatiska besvär. Inte så kul att släpa sig på promenad med ryggskott men det blir värre av att undvika obehaget och bara ligga på soffan och vänta ut det. Man ska lyssna med ett skeptiskt öra på sin kropp för den har inte alltid rätt i det längre perspektivet.
Vissa saker blir man ju aldrig frisk ifrån, npfer, en hel del depressioner, skitsofreni, visa ångest tillstånd till exempel. Man lär sig hantera dom och lever mellan skoven så att säga.
Jag lever med GAD och har tre utmattningar bakom mig. Ett av mina stora problem är att jag inte kan särskilja på när jag har ångest av en anledning och när jag har ångest av ingen anledning. Därför kör jag i stort sett alltid på tills jag får en utmattning istället för att det är jobbigt att ha ångest lite grann hela tiden. Vissa typer av situationer som ger ångest ska man ju trots allt undvika, som när någon beter sig illa mot en. Hos en frisk människa så fungerar ju ångesten som en varningssignal som man ska lyssna på. Problemet för mig är att jag inte vet vilken jäkla ångestsignal jag ska lyssna på och vilken jag ska ignorera. Så ibland är den bästa lösningen att gå hem och vila göra något annat, andas och komma tillbaka en annan dag. Är det extremt mycket ångest över något som hänt så kan jag behöva vara hemma en dag. Det gör att jag inte drabbas av utmattning helt och hållet utan kan fungera någorlunda vettigt i arbetslivet.
Av den anledning kan jag tycka att det är bra att dom som är mitt i det även förklarar vad som fungerar bäst för dom, det är kanske något som ger någon. Inte ens läkarna vet ju vad som är bäst för någon. Vissa som sagt kan inte tillfriskna och då gäller det att hitta ett sätt att överleva på, då är tips från dom som är sjuka även väldigt välkomna, sålänge man kan sortera lite vad som kan vara en bra ide och vad som inte är det, men det gäller ju även tipsen från sjukvården.
Men det är ju ingen som skrivit att det ALLTID är fel att skriva om sin psykiska ohälsa, jag menar att det KAN vara destruktivt. Precis som att säga att en bil kan vara gul så innebär inte att alla bilar är gula.
Kan det säkert vara, men det ska inte hindra folk från att skriva. Vad som är destruktivt för någon behöver inte vara det för någon annan. Och vad som är destruktivt för en själv kommer man förr eller senare märka på vägen till ett förhoppningsvis friskare liv.
Men ingen här har sagt att man ska hindra andra från att skriva? Jag vet inte varifrån du fått den idén?
Att tro att migrän=huvudvärk visar att man inte har den blekaste aning om vad migrän är. Det är riktigt provocerande faktiskt. Lika provocerande som det är att säga att migrän=huvudvärk är det att säga att man blir deprimerad för att man missade bussen. Så, att uttala sig om något man inte har en aning om blir alltid fel oavsett vad diagnosen är och det är många gånger värre när någon tror att de har erfarenhet eller en helt annan erfarenhet än man själv har då många tror att bara för att jag kunde göra ditt och datt ändå så borde du kunna göra det också.
När någon skriver att det kan vara destruktivt att göra det ena och det andra så kan det hindra folk från att skriva. Och det är faktiskt inte så många som får behandling överhuvudtaget så då gäller det att leta själv efter vad som fungerar och inte. Hur saker och ting påverkar ens nära har ju heller inte behandlaren någon som helst aning om faktiskt då människor reagerar olika på saker och ting. Det är sådant man får upptäcka själv.
Om det inte är huvudvärk var är det då menar du?
