Sjukdomsvinst och psykisk ohälsa

[Raderad medlem 6459]

Eller så är det inget fel alls på läsförståelsen eller kunskap om sjukdomsvinst, utan att man helt enkelt inte håller med i sak.

Fast ni sitter och säger argt, gång på gång, att folk inte "väljer" att vara sjuk. Då har ni ju inte förstått vad sjukdomsvinst är helt enkelt.

 

[Niyama]

Eller så är det inget fel alls på läsförståelsen eller kunskap om sjukdomsvinst, utan att man helt enkelt inte håller med i sak.

Men det är ju ni som fortsätter tala om "vilja", trots att vi är flera som förklarar att sjukdomsvinst inte innebär att någon vill vara sjuk.

 

[Saeta]

Ordet må vara obehagligt.
Men mitt i det "stigmatiserande" som du beskriver, finns de facto en del "vinster" för den enskilde.
Massor av sympati.
Slippa undan vissa krav (exempelvis egen försörjning).
Massor av medhåll "försäkringskassans handläggare är elaka" (medhåll och sympati, bekräftande av rollen som sjuk)
"De på arbetsförmedlingen förstår inte din situation"
"vården tar dig/mig inte på allvar".

Massor av medhåll och sympati som bekräftar identiteten som sjuk, och därför någon värd sympati.
I stället för att få hjälp att kunna acceptera sin situation och i viss mån förändra den.

Slippa undan vissa krav, som exempelvis egen försörjning. Finns det någon som på riktigt VILL leva på bidrag? Nej. Jag tror inte det. Jag tror att alla (dom flesta, finns väl som sagt några unika undantag som i allt) vill göra bra ifrån sig och "passa in" så gott det går.

Och ja, FK, AF och vården är minst sagt trångsynta och saknar förståelse (inte alltid, inte överallt, det finns undantag och ibland är det dessutom superbra!). Det är liksom inte något som sjuka personer tycker för att de är sjuka. Det ändras inte för att dessa personer blir friska.

För att kunna acceptera sin sjukdom och situation så behöver en bli trodd på. Det är svårt att acceptera ett läge som tystas ner.

 

[Saeta]

Varit borta ett par dagar så jag är lite förvirrad över tråddelningen men jag gissar att detta från förra tråden hör hemma här.



Jag är inte målgruppen så jag har inga namn. Men du kan säkert googla vilken sjukdom eller NPF som helst tillsammans med ”blogg” så hittar du exempel.



Min tanke utgick faktiskt från dig. Jag minns för flera år sedan när du hade en blogg som många bukefalister följde. Du skrev att bloggen handlade om ”mitt liv med mina sjukdomar” eller ”mitt liv med mina diagnoser”, minns inte vilket. Den enda diagnosen du hade var hypo- eller hypertyreos, minns inte vilket där heller. Och så trodde du att du hade ADD eller ADHD, minns inte vilket.

Det kändes helt otroligt att bygga en sjukdomsblogg på det. Men alla inlägg handlade om hur dåligt du mådde. Det gick inte att känna annat än att det där bloggandet inte var bra för dig.

Fast något bra fick jag ju ut av det. Jag pratar lika mycket om det idag. Inte just i bloggformat utan på instagram och youtube. När jag började skriva om min psykiska ohälsa så var det inte alls speciellt många andra som gjorde det. Jag fick mestadels fin respons och som jag skrev tidigare så blev jag sedd på ett annat sätt än vad jag blev av vården.

Just där och då så mådde jag fruktansvärt dåligt. Bloggen var min livlina och den gav mig kraft till att faktisk orka kämpa mig igenom dagen. Det var också då jag levde minut för minut, timme för timme, dag för dag osv. Jag har aldrig brytt mig om följarantalet, aldrig. Men det är självklart kul att kunna nå ut, hjälpa och sprida kunskap till flera än dom i min närhet.

Visst hade jag kanske kunnat fastna i det och fortfarande suttit hemma hos min pojkväns föräldrar (som säkert många minns att jag gjorde. Bodde där alltså.). Men jag kämpade på som fasiken och jag vet att bloggen var en stor del i det hela som fick mig att må bättre. Det var också skönt att hitta folk som också mådde dåligt/hade mått dåligt och att få prata med dessa. Igenkänning är något som är oerhört viktigt för många. Känna att en inte är ensam om det jobbiga.

Idag mår jag ju så otroligt mycket bättre än vad jag gjorde under den tiden som jag hade en relativt stor blogg. Jag var också mycket yngre då. Det var ju ändå runt 7-10 år sen. Så förutom att jag är äldre idag och mår bättre så tycker jag ändå att bloggandet har varit en viktig del i mitt liv. Hade jag inte kunnat skriva så hade jag förmodligen legat kvar under täcket eller kanske till och med inte levt idag. Det vet jag inte. Men det hjälpte mig iallafall. Jag ser det inte som sjukdomsvinst. För jag ville där och då inte heller att folk skulle tycka synd om mig eller klappa mig på axeln. Jag ville bli sedd. Jag ville sprida kunskap. Jag ville dela med mig om mitt liv.

Jag pratar ju egentligen om exakt samma saker idag. Hypotyreos, ADD (som nu ju är färdigdiagnostiserad), GAD, ätstörning, depression, lite olika fobier osv. Det är möjligt att jag uttryckte mig mer destruktivt när jag bloggade förut. Men det är ju inte så konstigt eftersom jag mådde betydligt sämre samt att jag var yngre och inte kunde uttrycka mig lika bra som idag (säger inte att jag uttrycker mig bra idag, bara att det nog är bättre idag).

 

[Saeta]

Men alltså, stopp nu. Det är väl ändå OTROLIGT onödigt att sitta och peka ut enskilda medlemmar i den här tråden? Vad är du ute efter? Helvete så gränslöst gjort. Rapporterat.

Som vanligt när det gäller folk som stör sig eller på något sätt inte tycker om när folk som mår dåligt får synas. Det är ju så fruktansvärt när dessa svaga individer får synas och höras. Jag är van, det är ingen fara. Även om det såklart är tröttsamt

 

[Hyacinth]

Vill ni verkligen diskutera JBP här och nu? Okej, kan ta den där beskrivningen då:


Är den överlägset största psykologen på Youtube med runt en miljon prenumeranter. Han är professor i klinisk psykologi vid universitetet i Toronto och anses i första hand attrahera unga män som upplever att tillvaron är kaotisk.
Han satsar en hel del på att försöka hjälpa unga män, ja.

Jordan B Peterson uppmanar sina följare att ta sig i kragen; att sluta jämföra sig med andra och släppa naiva föreställningar, som att meningen med livet är att bli lycklig.
Extremt förenklad beskrivning. Han går in på djupet i många timtal om dessa ämnen och idéer, beskrivningen här får det att låta som hans grej är slagord.

Han har varit nära att bli av med jobbet eftersom han vägrar att använda studenters föredragna pronomen, baserat på C-16, den kanadensiska lag som förbjuder diskriminering på grund av könsidentitet.
Fel. Han har sagt själv hur många gånger som helst att han inte vägrar att tilltala personer på det sättet de vill bli tilltalade. Det han motsatte sig var en lag som tvingar honom att använda specifika ord, på grund av sin ideologiska syn om frihet och påtvingat tal och vad det kan leda till.

»Jag kommer inte ge upp språkligt territorium till postmoderna neomarxister«, har han deklarerat.
Jordan B Peterson har nyligen släppt en bok, 12 Rules for Life, baserad på sina föreläsningar på Youtube, som direkt gick upp på Amazons bästsäljarlista.

Ja, han har släppt en bok.

Han får gärna stötta unga män, men varför måste han vara en kvinnohatare bara för det?

 

[Saeta]

Fast @Saeta frågade ju faktiskt om exempel, och hon själv är ju ett sådant (även om det inte blivit en youtube eller blogg-"karriär" av det). Hon har under många år varit väldigt öppen med sin blogg här.

Och det är väl inget fel med det? Ellerhur? Att vara öppen alltså

 

[Saeta]

Jag tolkar inte @Petruska som att hon menar att många inte vill må bra, men att vägen dit kan vara så svårt och skrämmande att det finns en ambivalens.

Jag har tex en person i min närhet med ett helt knippe diagnoser och problem. Bland annat en tydlig GAD och undvikande beteende . Självklart har personen en önskan om att bli frisk, men personen har lyckats bygga upp ett någotsånär om ändå mycket begränsat liv. En liten bubbla. Så länge det funkar tillräckligt ok, är ångesten så stor att personen inte är speciellt motiverad att förändra situationen i stort för att få det ännu bättre långsiktigt.
Det är liksom just så dom problemen uttrycker sig.
Det är komplicerade processen.

Jag har själv GAD. Och självklart är det "bekvämt" att inte utsätta sig för något som för stunden kan förvärra. Herregud, jag har jobbat otroligt mycket med mig själv, mina fobier och ja, allt. Ja, det är skrämmande att ta sig igenom det. Det är skrämmande och jobbigt att utsätta sig. Men det är fruktansvärt att vara mitt i det. Du pratar som om det vore generellt. Det är det inte.

 

[escodobe]

Jag har själv GAD. Och självklart är det "bekvämt" att inte utsätta sig för något som för stunden kan förvärra. Herregud, jag har jobbat otroligt mycket med mig själv, mina fobier och ja, allt. Ja, det är skrämmande att ta sig igenom det. Det är skrämmande och jobbigt att utsätta sig. Men det är fruktansvärt att vara mitt i det. Du pratar som om det vore generellt. Det är det inte.

Det var ett exempel.

 

[Saeta]

Men vad spelar det för roll? Det är bara så otroligt osmakligt gjort, att börja diskutera enskilda användare och deras psykiska mående, speciellt om man har vetskapen om att användaren inte mår/har mått bra. Hur svårt är det att ta ett annat exempel? Näe, inte okej alltså. Verkligen långt ifrån okej. Och dessutom dra in diagnoserna i det hela och antyda på att det inte är tillräckligt med diagnoser för att få skriva om? Jösses.

Och som att jag inte visste själv vad jag gjort/gör. Jag vet själv att jag har bloggat mycket så det känns dumt att få ett exempel på sig själv

 

[Saeta]

Tycker att det är mer okej att diskutera en person som är närvarande och med i diskussionen och själv frågar efter exempel, än att dra upp exempel som inte ens är här. Jo, det med diagnoser håller jag med om var onödigt.

Men det är ju rätt konstigt att någon som ber om exempel får sig själv som exempel. Dom flesta vet ju vad dom gör liksom.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är ju så fruktansvärt när dessa svaga individer får synas och höras.

Men du vantolkar ju hela diskussionen? Även om du inte håller med kan du ju omöjligt tolka det på det här viset?

Vad det handlar om är att vissa tror att det är kontraproduktivt för personer som mår dålig att blogga om det, för att det kan göra att de i förlängningen mår sämre. That's it. (förenklat då). Du kan ju omöjligt läsa det som att personerna i tråden tycker att det är fruktansvärt att människor får synas och höras?

 

[Saeta]

Letar upp gamla inlägg? Nej, men jag har gott minne för sånt som gör starkt intryck på mig.

Jag vet inte vilka inlägg jag skulle ha letat upp här, det är så längesedan att inte ens google skulle kunna gräva fram dem, antagligen. Och det jag tog upp handlade alltså inte om några inlägg på buke utan vad jag minns från en dåvarande blogg.

Min blogg finns kvar så det är fritt fram att leta upp och gotta sig i allt mitt klagande om en så vill annars finns det ju färskare material som handlar om i princip samma sak.

 

[Saeta]

Jag uppfattar inte att det var det @mandalaki skrev. Snarare att bloggandet tycktes påverka @Saeta negativt och det är just det som diskuteras.

Fast det har det absolut inte gjort. Tvärtom har det enbart lett till positiva saker!

 

[Sezziyanen]

Han får gärna stötta unga män, men varför måste han vara en kvinnohatare bara för det?

Vilket befängt antagande.

 

[Saeta]

Men du vantolkar ju hela diskussionen? Även om du inte håller med kan du ju omöjligt tolka det på det här viset?

Vad det handlar om är att vissa tror att det är kontraproduktivt för personer som mår dålig att blogga om det, för att det kan göra att de i förlängningen mår sämre. That's it. (förenklat då). Du kan ju omöjligt läsa det som att personerna i tråden tycker att det är fruktansvärt att människor får synas och höras?

Alltså, det finns mängder med människor som tycker att det är fruktansvärt, provocerande osv att andra får synas och höras angående något som är tabu. Jag menar inte att någon specifik person här tycker så, men det är väldigt vanligt enligt min uppfattning. Jag har aldrig mått dåligt av mitt bloggande eller att jag varit så öppen. Det finns såklart dom som mår dåligt av det.

 

[Niyama]

Alltså, det finns mängder med människor som tycker att det är fruktansvärt, provocerande osv att andra får synas och höras angående något som är tabu. Jag menar inte att någon specifik person här tycker så, men det är väldigt vanligt enligt min uppfattning. Jag har aldrig mått dåligt av mitt bloggande eller att jag varit så öppen. Det finns såklart dom som mår dåligt av det.

Men tabu? Psykisk ohälsa? Jag tycker det pratas jättemycket om det numera. Jag känner inte alls igen att det är "väldigt vanligt" att folk tycker det är fruktansvärt och provocerande att prata om. Alltså, du kanske har råkat på knepigt bemötande, men det gör ju inte att det är väldigt vanligt.

 

[MiniLi]

Alltså, det finns mängder med människor som tycker att det är fruktansvärt, provocerande osv att andra får synas och höras angående något som är tabu. Jag menar inte att någon specifik person här tycker så, men det är väldigt vanligt enligt min uppfattning. Jag har aldrig mått dåligt av mitt bloggande eller att jag varit så öppen. Det finns såklart dom som mår dåligt av det.

Det märkliga är ju att du framhåller enstaka individers upplevelser som om det skulle väga tyngst.

Och jag skulle aldrig någonsin stärka ev tabun eller försöka ”tysta” någon.

 

[Saeta]

Men tabu? Psykisk ohälsa? Jag tycker det pratas jättemycket om det numera. Jag känner inte alls igen att det är "väldigt vanligt" att folk tycker det är fruktansvärt och provocerande att prata om. Alltså, du kanske har råkat på knepigt bemötande, men det gör ju inte att det är väldigt vanligt.

Det ÄR tabu. Sen att fler och fler börjar prata om det är ju superbra. Men det är fortfarande något som många inte vågar prata om och något som många tycker att en ska dölja och enbart hålla för sig själv.

 

[Saeta]

Det märkliga är ju att du framhåller enstaka individers upplevelser som om det skulle väga tyngst.

Och jag skulle aldrig någonsin stärka ev tabun eller försöka ”tysta” någon.

Jag säger bara att det är vanligt. Jag tror att dom allra flesta människorna är goda och vill väl. Men att det ofta blir fel inom vården och psykiatrin. Det är ju jättebra att du inte är en av dom