Många pojkbandslåtar från 1990-talet är minst sagt diskutabla.
Men å andra sidan så är min krassa syn att mycket av populärkulturskärleken är byggd på dysfunktionella anknytningsmönster.
Jag funderar på om det kan bero på att kärlek och dejting.. i princip alltid har setts som männens marknad. De bestämmer vem de vill träffa och vilken relation det ska bli av det. Kvinnor har varit tacksamma om de fått en vettig friare. Att kvinnor då drömde om en man som faktiskt trånade och bad. Att få bli åtrådd på det nästan besatta sättet och därmed bli utvald och också få den makten. Med dagens ögon ser vi bara en patetisk stalker. Jag vet inte, kanske.