Anonym användare, och som vanligt, om någon listar ut vem jag är så behåll det för er själva.
Jag mår inte bra, det har jag inte gjort på många, många år så egentligen vet jag inte varför jag helt plötsligt inte orkar mera nu. Så klart har jag tänkt tanken förut, typ "hur skulle jag göra? hur ledsna skulle folk bli?". Men jag har ändå känt att självmord är så ofantligt långt bort.
Jag är trött på att vara jag, att vara fet och ful, att inte fungera i sociala sammanhang, att aldrig klara av någonting och att vara en ständig besvikelse och belastning i min sambos och familjs liv.
Nu har det alltså ändrats. Jag mår inte sämre än annars, i stället har jag fått ett lugn i kroppen. Typ.. "nu är det snart över"-känsla. Jag velar om tillvägagångssätt, men jag har skrivit ner vad jag vill ska hända med mig efter min död, har skrivit avskedsbrev osv.
Känner nu att det var en jävligt onödig trådstart, men det är på något sätt skönt att få ur sig. Det är ju ingen man pratar om vid matbordet direkt..
Jag mår inte bra, det har jag inte gjort på många, många år så egentligen vet jag inte varför jag helt plötsligt inte orkar mera nu. Så klart har jag tänkt tanken förut, typ "hur skulle jag göra? hur ledsna skulle folk bli?". Men jag har ändå känt att självmord är så ofantligt långt bort.
Jag är trött på att vara jag, att vara fet och ful, att inte fungera i sociala sammanhang, att aldrig klara av någonting och att vara en ständig besvikelse och belastning i min sambos och familjs liv.
Nu har det alltså ändrats. Jag mår inte sämre än annars, i stället har jag fått ett lugn i kroppen. Typ.. "nu är det snart över"-känsla. Jag velar om tillvägagångssätt, men jag har skrivit ner vad jag vill ska hända med mig efter min död, har skrivit avskedsbrev osv.
Känner nu att det var en jävligt onödig trådstart, men det är på något sätt skönt att få ur sig. Det är ju ingen man pratar om vid matbordet direkt..