Det är den förbannade normen som ställer till det. En kvinna ska vara späd och framförallt inte lång. Försök känna att den där normen kan ta sig i arslet.
Jag kämpar själv med det, jag kan tycka att små kvinnor är så himla fina just för att de är små. (Å andra sidan tycker jag att långa, starka kvinnor också är vackert.)
Det där petite-idealet hänger kvar sedan skoltiden, då jag och en tjej till var störst i klassen, lite storvuxna och huvudet längre än de flesta andra. Den självbilden har jag burit med mig, jag känner mig fortfarande lång och stor trots att mina 171 cm faktiskt inte är särskilt mycket.
Röven på spiken!
Jag drömde i flera år om att vakna en morgon och se ut som Coco Chanel.
Kommer inte hända. Jag är 173 och fick alltid stå längst bak på alla klassfoton. Jag ogillar skarpt att vara med på kort och med den vuxnes rätt att vägra gör jag oftast det. Jag antar man kan lära sog acceptera osv men jag löser det genom att inte vara med på kort annat än i nödfall. Varför ska jag?