Sexuella trakasserier i skolan.

[uppgivenmamma]

Det låter jättekonstigt att det inte tas riktigt på allvar och att man inte från skolans sida gjort en orosanmälan. Det som har hänt är en sån sak som här där jag jobbar självklart hade inneburit en orosanmälan. Och vaddå fundera på det? Det är bara att skriva ihop en anmälan där det står vad som hänt, vad som hänt de tillfällena -att det hänt mer än en gång... och att det finns oro för både den utsatta eleven och för eleverna som utsätter eftersom de betett sig på ett oroande sätt (och inte omedelbart lagt ner vid tillsägelse osv). Sedan är det upp till socialtjänsten att avgöra om det ska leda till något -det är INTE upp till skolan att fundera fram och tillbaka, är man orolig så gör man en anmälan.

Det bör på skolan finnas handlingsplaner för våld- eller kränkningssituationer, blanketter för incidentrapportering som skolan fyller i och skickar in till kommunen, dessa ska även följas upp (återigen -HÄR är det såhär i alla fall).

Sedan så tycker jag personligen (och utifrån mitt jobb) att "de inte varit med om detta innan" -är helt förkastligt. Nej, man SKA inte ha varit med om detta innan men man ska ha en plan för OM sånt här händer.
Dessutom ska inte dottern tränas i att säga nej, dottern ska ha stöd för att bearbeta något som hon uppenbarligen mår dåligt av.
Finns det någon form av "Familjehus" i kommunen?

Även där sa kuratorn något som vi tyckte var konstigt. Att hon skulle prata med dottern men inte älta (hennes ord) det som varit utan blicka framåt. Hon sa att om man ältar det som varit så kan man i barnets ögon blåsa upp det till något större än vad det verkligen varit
Så att bearbeta det är nog inget som kommer ske hos kuratorn utan där ska hon få gå igenom händelsen och lära sig säga nej.

Det borde väl finnas något slags familjehus? Om du preciserar vad dom gör där så kanske jag kan leta reda på det.
Det heter säkert olika i alla kommuner men google is my friend

Jag tror inte att dom skickat in någon kränkningshandling till kommunen, det är lite stoppa huvudet i sanden varning på det här.

 

[uppgivenmamma]

Ofta vet man i efterhand vad man borde ha sagt och gjort.

Säg till skolan både att ni gör en orosanmälan om de inte gör det.
Säg till skolan att ni inte tycker det är acceptabelt att handlingsplanen är totalt åt helvete - det är inte hon som ska lära sig säga nej, det är pojkarna som ska respektera ett nej.

Tyvärr lät det tidvis som att dottern inte sa nej utan låter det hända för att hon söker uppmärksamhet och behålla sina vänner. Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

 

[Scata]

Hon ska fan inte behöva vara tydligare än vad hon är. Det är pojkarna som ska lära sig TA ETT NEJ.

Håller med dig till fullo här!!

På vår skola, F-6 och där förskolan ligger alldeles bredvid, där arbetar man tillsammans från tidigaste åldrarna och hela vägen tills dom lämnar skolan för högstadiet AKTIVT med att lära barnen att alltid respektera ett "nej" oavsett när i leken det kommer - det tycker jag är väldigt bra!
Det arbetas även mycket med kompisskap och att vara en bra vän osv... om det är det som gör det kan jag inte svara på men vi har en väldigt trygg skola med öppen dialog mellan barn/lärare/personal/föräldrar.

Med tanke på den allmänna debatten gällande just att säga nej, så tycker jag att det är ytterst konstig reaktion från TS skola - självklart ska inte flickan belastas mer, HON har inte gjort något fel .

 

[vallhund]

Den kuratorn tycker jag ni skall dissa.
Familjehus är ett ställe där barnen sätts i fokus för kontakt med soc, BUP o polis, så barnet inte skall behöva utsättas för en massa olika miljöer i början av en utredning, utan bara ett ställe.

 

[cirkus]

Tyvärr lät det tidvis som att dottern inte sa nej utan låter det hända för att hon söker uppmärksamhet och behålla sina vänner. Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

Menar de på allvar att hon har någon som helst skuld i detta alltså? Så kontentan är att hon nog kanske egentligen inbjudit till detta och att hon ska lära sig göra, om göra rätt?

Den där kuratorn är ju inte klok

Herregud - jag är imponerad över att varken du eller maken exploderade.

 

[Raderad medlem 6459]

Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

NÄ fy fan vad jävla vidrigt sagt! Mitt huvud brinner, seriöst alltså!

 

[Shaggy]

Tyvärr lät det tidvis som att dottern inte sa nej utan låter det hända för att hon söker uppmärksamhet och behålla sina vänner. Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

Förbjud den kuratorn att träffa din dotter. Risken att hon får men för livet är alldeles för stor. I den känsliga situation hon är nu med en kurator som har de tankarna så tror jag att det kan förstöra extremt mycket.
Jag vet hur trasig jag blev av att kuratorn på min högstadieskola talade om att
"Det är inget problem att de retar dig för att du spelar fiol och håller på med hästar, för det tröttnar du snart på."
Min situation var inte hälften så utsatt som din dotters.

Tillägg
Mycket beror säkert på mina så kallade kompisar men det är först nu när jag är närmare 40 som jag börjar se någon typ av egenvärde och en stor del i det har skolan med kuratorn i spetsen. Det han sa var en bekräftelse på det som mina jänåriga utsatte mig för.

 

[mooi]

Även där sa kuratorn något som vi tyckte var konstigt. Att hon skulle prata med dottern men inte älta (hennes ord) det som varit utan blicka framåt. Hon sa att om man ältar det som varit så kan man i barnets ögon blåsa upp det till något större än vad det verkligen varit
Så att bearbeta det är nog inget som kommer ske hos kuratorn utan där ska hon få gå igenom händelsen och lära sig säga nej.

Det borde väl finnas något slags familjehus? Om du preciserar vad dom gör där så kanske jag kan leta reda på det.
Det heter säkert olika i alla kommuner men google is my friend

Jag tror inte att dom skickat in någon kränkningshandling till kommunen, det är lite stoppa huvudet i sanden varning på det här.

Det där med hur man pratar om saker är en delikat fråga, det finns risk att blåsa upp saker -MEN (och detta är jätteviktigt) det beror helt på hur man frågar/pratar om det.
Det är en sak att älta och "gegga ner sig" i det hemska, och en helt annan sak att prata med barnet om händelsen på ett sakligt sätt, tydligt så att det är på barnets nivå -och man pratar om precis det som hänt men med framåtsyftning.
Jag kan ta ett exempel på "ältande" från mitt jobb:
Det var en händelse i en klass där det uppstod en allvarlig hotsituation. Händelsen skedde utomhus och det var ett par yngre elever som såg/hörde. En elev som inte varit utsatt/delaktig hölls sedan hemma från skolan i flera dagar. Jag ringde upp mamman som var mycket upprörd och i samtalet framkom att barnet INTE var rädd eller orolig, och som mamman beskrev: "Jag har frågat henom fleeera gånger om h*n inte är rädd ändå".
I denna situationen blåste mamman upp situationen och frågade gång på gång om barnet ändå inte är lite rädd -till slut börjar barnet känna efter och till slut är h*n nog lite rädd ändå och vågar inte gå till skolan... -Istället för att man pratar om situationen, vad som hände osv. Lyssna in barnet och arbeta utifrån hur barnet reagerat. ÄR barnet oroligt så får man jobba utefter det, och är barnet INTE oroligt så ser man vidare framåt. I detta fallet bestämdes att barnet omgående skulle tillbaka till skolan för att inte börja koppla ihop skolan med det obehagliga, att händelsen och "skolan" var skilda saker.

Jag tänker att du kan kolla på kommunens hemsida kring där det brukar stå om socialtjänsten, där kan man ofta hitta lite olika kommunspecifika tjänster för barn/unga som behöver stöd i någon form. Det kan finnas något lämpligt samtalsstöd där. Jag tänker att lämpligt här hade varit samtalsstöd utanför skolan, och att kuratorn i skolan finns som ett möjligt stöd just i skolan -om dottern behöver. Kanske skulle kunna stämma av i början och slutet av dagen, starta hos kuratorn och stämma av "hur känns det idag?", ha koll på dagens schema och planera dagen ihop. Sedan kan man stämma av mot slutet av dagen "hur har det funkat?".
Alltså:
-samtalsstöd utanför skolan för bearbetning av händelserna och måendet runtomkring.
-stöttning av skolkuratorn i skolan -att det finns en vuxen att prata med där om man behöver.
-socialtjänstanmälan från både skola och er (man kan ringa in och prata med dem).

Familjehuset hos oss arbetar mycket med familjer, men är ofta ett bra stöd för olika saker -inte bara rent familjestöd.

 

[uppgivenmamma]

Menar de på allvar att hon har någon som helst skuld i detta alltså? Så kontentan är att hon nog kanske egentligen inbjudit till detta och att hon ska lära sig göra, om göra rätt?

Den där kuratorn är ju inte klok

Herregud - jag är imponerad över att varken du eller maken exploderade.

Ja du, jag sitter ärligt talat fortfarande lite i chock här hemma och kom mig inte för att säga något där.
Hela samtalet känns helt vridet nu i efterhand.

 

[mooi]

Den kuratorn tycker jag ni skall dissa.
Familjehus är ett ställe där barnen sätts i fokus för kontakt med soc, BUP o polis, så barnet inte skall behöva utsättas för en massa olika miljöer i början av en utredning, utan bara ett ställe.

Bara ett tillägg här:
Det du beskriver kallas för Barnahus här i detta området, Familjehuset är här namn på en verksamhet som håller på med familjestöd.

-så det kan nog finnas lite olika namn

 

[Ninnurur]

@uppgivenmamma - om ni finns i Uppsalaområdet och vill ha namn på en väldigt bra barnpsykolog så PMa. Jag kan ev också hjälpa till med namn i region Skåne.

 

[Badger]

Även där sa kuratorn något som vi tyckte var konstigt. Att hon skulle prata med dottern men inte älta (hennes ord) det som varit utan blicka framåt. Hon sa att om man ältar det som varit så kan man i barnets ögon blåsa upp det till något större än vad det verkligen varit
Så att bearbeta det är nog inget som kommer ske hos kuratorn utan där ska hon få gå igenom händelsen och lära sig säga nej.

Det borde väl finnas något slags familjehus? Om du preciserar vad dom gör där så kanske jag kan leta reda på det.
Det heter säkert olika i alla kommuner men google is my friend

Jag tror inte att dom skickat in någon kränkningshandling till kommunen, det är lite stoppa huvudet i sanden varning på det här.

Tror det är från den senaste forskningen. De har noterat att när det gäller större krishantering kan för mycket diskussion av händelsen bränna fast den starkare och skapa problem snarare än lösa dem. (har inte läst så noga men det kan vara värt att kika på).

 

[Badger]

Tyvärr lät det tidvis som att dottern inte sa nej utan låter det hända för att hon söker uppmärksamhet och behålla sina vänner. Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

De verkar ju helt knäppa.

(pojkarna måste ju rimligen behöva något slags terapi i att lära sig att uppfatta ett artigt nej, för hon har ju sagt artigt nej. (och en hel massa annat verkar de också behöva lära sig men är osäker på vidden av det hela) Det är ju inte hon som behöver lära sig säga nej egentligen, svårt att begripa att det är "pojkars" artighetsnivå som gäller och inte "flickors", i övriga livet är det väl trevliga undvikande nej som gäller.).

 

[Blueberry]

Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

Nä, nu spyr jag!
Vad är det här för grottmänniskor?
Vänta inte en sekund, gör en orosanmälan till socialen DIREKT. Att skolan inte har gjort det är i sig ett allvarligt fel bland flera i hanteringen av det här.

Sen är det så att rektorn också har en chef. Det är bara att fortsätta uppåt i kedjan.

 

[Sar]

Jag skulle göra en anmälan direkt. Jag finner det ytterst oroande att inte rektorn tar det här nog på allvar och inte dyker upp på mötet, att skolan inte har en handlingsplan värd namnet, att inte skolan redan gjort en orosanmälan, att kuratorn inte är kompetent och riskerar att skuldbelägga er dotter.
Så anmäl och ska dottern prata med kuratorn (jag hade hellre valt någon annan med lämplig utbildning och kompetens) ska någon av er föräldrar vara med.
Jag tror skolan oroar sig för att få smisk på gund av den undermåliga handlingsplanen och därför låter bli att göra en orosanmälan.

 

[Thomasine]

Tyvärr lät det tidvis som att dottern inte sa nej utan låter det hända för att hon söker uppmärksamhet och behålla sina vänner. Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

Det där tycker jag låter oroväckande från kurators sida. Vi talar om en 7-åring och att beskylla ett så litet barn för att söka uppmärksamhet genom sexuella inviter/favörer? Jag tror inte mina öron eller ögon. Den kuratorn låter inte helt lämpad för sitt jobb.

Skolan brister uppenbart i sitt ansvar och jag anser nog att ni bör göra en orosanmälan snarast inte minst med tanke på din dotter har börjat visa tydliga tecken på att hon mår dåligt.

Jag skickar så mycket stöd och positiva tankar till er som jag bara kan

 

[Squie]

Nu vet jag inte hur ni tänker TS hemma hos er. Jag har haft tråden i skallen ett tag och funderar utifrån vad som framkommit här om ni inte gör bäst i att INTE lita på skolan. Att helt enkelt bli väldigt skeptiska till allt som de säger och börja göra egen efterforskning i lagar etc om vad som gäller. Dubbelkolla och trippelkolla allt. O använda er av väldigt mycket magkänsla. Känns det rätt att exempelvis skicka lilltjejen till den kuratorn, gör det, känns det helgalet..säg ifrån.

Risken är att det här kan bli en följetång. Mitt förslag är att ni skriver dagbok. Skriv anteckningar. Det är svårt sen om några veckor att minnas tillbaka o berätta vem sa vad, när. osv.

 

[yennork]

Vad lustigt, precis samma tankar som min make fick upp!

Att skolan på något vis ska utredas i en sån här situation. Men det borde väl bara bli värre om vi tex själva gör en anmälan och skolan inte gör det? Är det inte i skolans intresse att anmäla och utreda och ta detta på allvar?

Hur kan det bli värre? Det är helt klart att varken skolan eller skolkuratorn tänker göra någonting, utom att lägga skulden på er dotter. Så som de resonerar gjorde man på min grundskoletid - på 1960-talet! Har vi inte kommit längre?

Skolan aktar sig säkert för en utredning, då kommer det fram en del som inte är så bra för dem, som brist på handlingsplaner.

Så, det blir inte värre om ni anmäler. Värre blir det om ni väntar på tt skolan ska göra något.

 

[Gimlan]

Tycker nog att TS har skäl att slå på stora trumman. Kontakta förvaltningschef, skolinspektion - och i värsta fall pressen.

 

[McFlurry]

Tyvärr lät det tidvis som att dottern inte sa nej utan låter det hända för att hon söker uppmärksamhet och behålla sina vänner. Och så frågade kuratorn om hon inte är lite småkär i någon av pojkarna och att det här kan vara ett omvänt beteende på något vis. Jag vet inte, ungefär där slutade jag lyssna

Fy fan så vidrigt, jag blir så fruktansvärt arg och ledsen!!!! Så här får det inte lov att gå till...