Separationsångest

[Darby]

Nu behöver jag verkligen expertråd.

Kort bakgrund:

Vi har en snart sjuårig boxertik som från och till har mer eller mindre separationsångest, alltså gillar inte att vara ensam hemma. Det har funkat rätt bra de senaste två åren med att vi tagit henne på långa promenader innan vi lämnat henne hemma samt vid möjligehet haft henne tillsammans med dåvarande grannens hund. Det hon gjort när det inte funkat är att hon pinkar på golvet och någon enstaka gång krafsat på dörren.

För två månader sedan flyttade vi från USA till Tyskland och detta föregicks av burträning eftersom hon inte gillar att vara i sin bur. Det fungerade relativt bra även om jag kunde notera att hon blev stressad när burdörren var stängd en längre tid.

Nåväl resan över var ingen hit, hon hade dräglat ner hela buren och tappat rätt mycket vikt. Hullet kom dock tillbaka fort och hon började anpassa sig till omgivningarna. Första sex veckorna var vi båda hemma mest hela tiden och hade med henne när vi for ut (jag jobbar fortfarande hemifrån). Vi började även träna henne att vara ensam korta stunder tex att man går till tvättstugan, hämtar posten osv och sedan utökat.

Det är nu det blir knepigt för jag upplever att det är två saker: när hon är stressad hässjar (stavning ?)och krafsar hon och ibland har hon pinkat och då upplever jag det mer som trots (jag kanske har fel här ). Det bör tilläggas att hon är en rätt smart och dominant liten dam.

Senaste tiden har vi provat att sätta upp en grind mellan köket och vardagsrummet så att hon får vara där när vi fortfarande är hemma och då blir det pip och gnäll efter ett tag.

Jag förstår att resan över atlanten tog stryk på henne både kroppsligt och mentalt och att det kommer att ta tid för henne att landa. Jag har dock på tok för lite erfarnehet av hund och sådanan här problem.

Någon som har några bra idéer eller råd?

 

[moonlightgarden]

Ni kan ju prova spela in en film med er båda där ni sitter å pratar med henne, detta funkar iaf på en del hundar med separationsångest.
Då tror hon att ni fortfarande är där och har någonting att lyssna på, vilket kan lunga ner henne.
och så en massa beröm när ni kommer hem för att hon har varit så duktig och varit själv, inget föredöme alls om att hon har pissat på golvet eller skrapat någonstans.
Detta hjälper juförsig bara på vissa hundar och vissa hundar funkar det helt enkelt inte med, man får prova sig fram mellan olika metoder helt enkelt.
hoppas att det slutar bra iaf

 

[zally]

Hej , visst är det rätt så konstigt detta att boxrar har svårt för att lämnas ensam?

Jag har "problem" med detta också,och dessutom har jag mig själv att skylla, eftersom jag anpassat mitt liv efter att det är så här.........

Jag har två boxrar och de är rätt så lika; de vill inte vara längre bort från mig än två meter. hm :smirket blev faktiskt bättre när äldsta tiken inte längre är ensam hund, men det är ju inte alltid en bra lösning.....

Jag brukar skylla på att de har "för mycket hjärna"; de vill vara med hela tiden, och är VÄLDIGT bundna till ägarna.

Jag har med mina hundar överallt (jag har en bur i bilen, för att kunna öppna upp luckan när det är varmt), och då är mina hundar nöjda och glada. MEN jag har ju tur att jag kunnat anpassa mitt liv efter deras "krav"; jag jobbar natt, hundarna kan hänga med till alla våra bekanta mm, mm.

Jag är väl dum nog att tro att detta oftast hör till vissa boxrars peronligheter,eftersom det är många med samma problem. Man kan säkert träna dem från det dom är valp, men jag har då inte lyckats med detta........

Detta var ju ingen lösning på dina problem, men en liten bild av att en del boxrar inte vill lämnas ensamna

 

[Darby]

Skönt att höra att jag inte är ensam. Jag har också förstått det som så att boxrar är måna om att ha sin flock runt ikring sig och att de är känsligare än andra raser vad gäller ensamhet.

 

[Snurrfian]

För oss verkar era problem rätt så lindriga... Vi kan inte lämna våran hund ensam inne, han skäller hysteriskt och är helt sjövild, vare sig lös eller i bur. Däremot är han lugn när han får vara ute i hundgården. Det finns nog i gamla trådar hans bakgrund till problemt, men kort sagt, han blev skrämd som liten.
Men till erat problem, jag har läst i flera omgångar Jan Fennells bok Förstå Din Hund och den tar upp mycket seperationsångest och lösningar. Det är ganska mycket så jag orkar inte skriva här men du kan säkert få tag på boken, för det hon beskriver är ett helt nytt sätt att hantera hunden hela tiden. Och jag tror att hon har rätt i mycket, och jag försöker genomför det hemma, men våra problem har även annan grund. Så det är mitt tips, att läsa hennes bok och kanske prova hennes sätt att hantera hundar.

 

[Darby]

Det moonlightgarden nämnde var ju lite finurligt .

Jan Fenells bok är klart intressant, nu är det ett tag sedan jag läste den, får rota fram den och uppdatera mig . Jag har bla praktiserat det där med att alltid ge foder efter vi själva har ätit och att ignorera henne när man kommer hem.

 

[fjolltroll]

Det där med att pinka på trots känner jag igen. Jag hade en Goldentik som alltid satte sig på parketten i vardagsrummet och pinkade. Allyid på samma ställe. Gissa om den parketten var snygg efter ett tag . Stora svarta fläckar. Det var ren trots, Det räckte med att hon var ensam i 5 minuter så var det kört. Min man hade en Boxer när han var liten. Hon var snäppet värre. Glömde man att stänga dörren till sitt sovrum och var sist att lämna hemmet så hoppade hon upp och pinkade i sängen.

Mia.

 

[Darby]

Berättade precis för min karl om din karls boxer som pinkade i sängen, han höll på att trilla av soffan

Som tur är har vi det inte så illa, men jag känner igen det där med parkettgolv

 

[fjolltroll]

Ja, visst är dom charmiga dom små liven. Nu har vi 2 hundar varav den ena kan säga till 10 gånger att hon vill gå ut men gör ingenting. Gång nummer 11 som hon vill gå ut så struntar man i det och säger åt henne att gå och lägga sig. Då MÅSTE hon trycka ut några droppar på köksgolvet. Valpen däremot har varit helt rumsren ända sen vi tog hem henne vid 8 veckors ålder. Säger alltid till ordenligt. Det gjorde hon även på natten när hon var riktigt liten. Nu är hon STORA damen på 5 månader så nattpinkandet är avslutat.

Mia.