Sedonametoden

För många år sedan köpte jag boken The Sedona Method. Men jag finner metoden svår att använda. Dels för att boken är på engelska och dels för att jag har svårt att ställa frågorna till mig själv. Det blir för mycket tänkande i stället för kännande av båda anledningarna. Vore bra om jag slapp tänka så mycket. Jag kan engelska men det är på inget sätt lika automatiserat som svenskan är.

Men jag undrar om inte sedonametoden på sätt och vis är lik emdr. Och det har ju inte fungerat för mig. Så jag har väl för stora förhoppningar som vanligt.

 

[athena_arabians]

Jag får nästan lämna rummet när min pojkvän lagar mat. Förstår inte varför han inte skär upp paprikan PÅ MITT SÄTT (alltså det rätta) eller inte saltar vattnet ordentligt för pastan, och lite annat smått och gott
Ett 100% jag-problem

Jag har något liknande generellt när det gäller särbon och ja, jag är också fullt medveten om att det är ett jag-problem, inte ett han- eller vi-problem

Jag lämnar köket (eller var det nu är) och säger åt honom att hojta om han vill ha hjälp eller om det är något han inte hittar

 

[Motacilla]

@Wille jag tänker att livet kanske skulle bli lite enklare för dig om du försöker träna dig på att tänka på situationer ur den andra personens perspektiv.

Nu verkar det som att din grundläggande inställning är att människor — oavsett om de känner dig eller inte — automatiskt ska förstå hur du vill ha det och helt bortse från sitt eget sätt att vara och resonera.

Du verkar bli väldigt upprörd när folk inte gör som du hoppats, och du uttrycker dig ganska respektlöst. Det är inte snällt att skriva att en person "står och glor".

Tidigare har du uttryckt att du uppfattar det som att tråddeltagare "tycker synd om" andra personer som du skriver om. Men det handlar inte om det. Som jag ser det handlar det om att nyansera situationer och se flera tolkningar av vad som hänt.

Att benhårt hålla fast vid JAG HAR RÄTT är ett väldigt lätt sätt att upplevas som jobbig och rigid. Man kan ju tycka att man själv har rätt (det gör väl de flesta av oss) men ibland är det värt att försöka vara lite flexibel och ge med sig även om resultatet inte är exakt det man själv önskat.

 

[Snowball]

@Wille
Du kallar folk mer eller mindre för värdelösa när de inte gör som du vill
Det är verkligen inte ok att någonsin kalla andra människor värdelösa direkt eller indirekt

 

[ginnies]

Ta tag i din egen städning i samband med att du städar airbnb-rummet. Där lyckas du ju uppenbarligen.

Nja, det är boendestödet.

 

[manda]

Hur du skriver om boendestödet @Wille visar för mig hur himla svårt det är för dig med flexibilitet, anpassa förväntningar och att se hur ett glapp mellan tänkt utfall och faktiskt utfall kan överbryggas i framtiden. Det är ju inget konstigt utan en grej som kommer med autism. Jag kan också tänka mig att det där glappet mellan hur du tänkt det skulle bli och hur det blev är stressande och skapar obehag. Inte heller det är konstigt vid autism. Du har såklart ”rätt till” precis vilka upplevelser som helst som väcks inom dig, inget sådant kan någonsin bli fel även om den frustration du beskriver alldeles säkert är oskön. Det som faktiskt är viktigt är att hitta dina sätt att reglera ditt nervsystem och ditt obehag när du triggats till en stor obalans (tex av en bäddning som inte är som du tänkt och därmed behöver). Jag kan lova dig att din självreglering och din möjlighet att återfå balansen INTE ökar av att sätta ord på och projicera det obehag du upplever till någon annan person, såsom borndestödet. Det visar tråden tydligt. Mitt personliga (och helt utifrån) perspektiv är att du inte riktigt har verktyg att uttrycka din frustration och besvikelse på ett sätt som faktiskt reglerar den och ger dig balans. Här tex har du uttryckt den på sätt som ökar dem pga hur socialt olämpliga de är. Jag tror det skulle kunna göra jättestor skillnad för dig att hitta sätt att reglera nervsystemet/hantera frustration som uppstår av att världen ganska ofta skiljer sig från förväntningar, istället för att uttrycka frustrationen på sätt som ökar din dysreglering. Om det är något du skulle vilja, så skulle jag gissa att det är ett perfekt fokus för habiliteringens psykolog och dig.

Jag ber också om ursäkt om det är för hobby-psykologigt, men jag blir lika förfärad av hur du uttrycker dig om detta som den feedback du får (den är relevant men tar i mina ögon inte hänsyn till vad jag tror är orsaken till att det blir så).


Och generellt: dålig jämförelse med hemtjänst. Det är strikt reglerat vad hemtjänsten får och inte får göra. Både generellt i kommunen men också genom biståndsbedömningen för den enskilda. De är ingen betjänt som gör precis vad man säger utan till för att ge skälig levnadsstandard. Inte god levnadsstandard (som LSS) utan skälig.

 

[hundtant]

Hur du skriver om boendestödet @Wille visar för mig hur himla svårt det är för dig med flexibilitet, anpassa förväntningar och att se hur ett glapp mellan tänkt utfall och faktiskt utfall kan överbryggas i framtiden. Det är ju inget konstigt utan en grej som kommer med autism. Jag kan också tänka mig att det där glappet mellan hur du tänkt det skulle bli och hur det blev är stressande och skapar obehag. Inte heller det är konstigt vid autism. Du har såklart ”rätt till” precis vilka upplevelser som helst som väcks inom dig, inget sådant kan någonsin bli fel även om den frustration du beskriver alldeles säkert är oskön. Det som faktiskt är viktigt är att hitta dina sätt att reglera ditt nervsystem och ditt obehag när du triggats till en stor obalans (tex av en bäddning som inte är som du tänkt och därmed behöver). Jag kan lova dig att din självreglering och din möjlighet att återfå balansen INTE ökar av att sätta ord på och projicera det obehag du upplever till någon annan person, såsom borndestödet. Det visar tråden tydligt. Mitt personliga (och helt utifrån) perspektiv är att du inte riktigt har verktyg att uttrycka din frustration och besvikelse på ett sätt som faktiskt reglerar den och ger dig balans. Här tex har du uttryckt den på sätt som ökar dem pga hur socialt olämpliga de är. Jag tror det skulle kunna göra jättestor skillnad för dig att hitta sätt att reglera nervsystemet/hantera frustration som uppstår av att världen ganska ofta skiljer sig från förväntningar, istället för att uttrycka frustrationen på sätt som ökar din dysreglering. Om det är något du skulle vilja, så skulle jag gissa att det är ett perfekt fokus för habiliteringens psykolog och dig.

Jag ber också om ursäkt om det är för hobby-psykologigt, men jag blir lika förfärad av hur du uttrycker dig om detta som den feedback du får (den är relevant men tar i mina ögon inte hänsyn till vad jag tror är orsaken till att det blir så).


Och generellt: dålig jämförelse med hemtjänst. Det är strikt reglerat vad hemtjänsten får och inte får göra. Både generellt i kommunen men också genom biståndsbedömningen för den enskilda. De är ingen betjänt som gör precis vad man säger utan till för att ge skälig levnadsstandard. Inte god levnadsstandard (som LSS) utan skälig.

Precis det här: Jag kan lova dig att din självreglering och din möjlighet att återfå balansen INTE ökar av att sätta ord på och projicera det obehag du upplever till någon annan person, såsom borndestödet.

Så känner jag i de flesta av Willes trådar. Hon förvärrar för sig själv genom att skriva om det här.

 

[Wille]

Bra att du skriver nu att andra klarar att arbetsleda sig själva, så har det verkligen inte låtit innan. Förutom den som helt självständigt flyttade på din diskborste och då blev det katastrof.

Kan du inte logga ut nu och ägna dagen åt något annat? När du ger dig in i argumentationer i den här sinnesstämningen blir det bara med mer eller mindre absurda resonemang som gör att du får ännu mer skit.

Jag har haft ett flertal duktiga boendestödjare, som klarat av att både dra ur mig vad som behöver göras och sedan gjort saker med mig. Dock ej nödvändigtvis samma sak som jag samtidigt med mej, eftersom det sällan är genomförbart.

Skulle boendestödjaren inte göra något alls så skulle jag heller inte göra något utan bara sätta mig. Hade en boendestödjare som kom hit och satte sig vid köksbordet och pratade. Trevligt men inte enligt genomförandeplan för det blev ingenting gjort.

 

[Masqueradee]

Kan ni inte laga mat tillsammans genom att boendestödjaren hjälper dig med nya recept? Kanske ett där hen läser receptet tillsammans med dig och att ni går igenom steg för steg? Pratar om mat och smakkombinationer medan du lagar maten? Pratar om vad du ska göra med löken som blev över, eller vad som helst? Det känns ju som en rimlig arbetsuppgift - inte att personen går och gör saker ÅT dig.

 

[Wille]

Kan ni inte laga mat tillsammans genom att boendestödjaren hjälper dig med nya recept? Kanske ett där hen läser receptet tillsammans med dig och att ni går igenom steg för steg? Pratar om mat och smakkombinationer medan du lagar maten? Pratar om vad du ska göra med löken som blev över, eller vad som helst? Det känns ju som en rimlig arbetsuppgift - inte att personen går och gör saker ÅT dig.

Jag klarar inte att göra fler saker samtidigt. Lagar jag mat så måste jag fokusera på det jag gör. Jag kan inte prata om annat då. Och jag kan inte ha någon som står i vägen för mig i köket. Inte heller vill jag ha någon som sitter tyst i andra änden av köket.

Ibland har det blivit så att man ändå pratar under tiden jag lagar mat och jag upplever stress av det. Jag blir splittrad och ofokuserad.

 

[Masqueradee]

Jag klarar inte att göra fler saker samtidigt. Lagar jag mat så måste jag fokusera på det jag gör. Jag kan inte prata om annat då. Och jag kan inte ha någon som står i vägen för mig i köket. Inte heller vill jag ha någon som sitter tyst i andra änden av köket.

Ibland har det blivit så att man ändå pratar under tiden jag lagar mat och jag upplever stress av det.

Så du måste ha helt knäpptyst kring dig, men man får inte vara tyst i köket. Man ska göra andra saker (vilket inte ingår i boendestödjarens arbetsuppgifter) och om det blir fel (alltså inte enligt dina exakta preferenser) så blir du arg. Du vill ha stöd, men inte exakt när du gör annat... Du förstår väl att det är upplagt för att det blir fel??

 

[Inte_Ung]

Skulle boendestödjaren inte göra något alls så skulle jag heller inte göra något utan bara sätta mig. Hade en boendestödjare som kom hit och satte sig vid köksbordet och pratade. Trevligt men inte enligt genomförandeplan för det blev ingenting gjort.

Du har alltså ett behov av att det pågår parallell verksamhet i din närhet för att du skall lyckas komma igång med aktiviteter?
Är det rätt uppfattat?
Tappar du farten och slutar vara aktiv när boendestöd har åkt igen?

Skulle du kunna komma på något annat sätt att bli aktiv på?

 

[Wille]

Så du måste ha helt knäpptyst kring dig, men man får inte vara tyst i köket. Man ska göra andra saker (vilket inte ingår i boendestödjarens arbetsuppgifter) och om det blir fel (alltså inte enligt dina exakta preferenser) så blir du arg. Du vill ha stöd, men inte exakt när du gör annat... Du förstår väl att det är upplagt för att det blir fel??

Nej, inte knäpptyst, men jag vill inte behöva processa tal och tänka ut svar samtidigt som jag gör något. Om dammsugaren går så störs jag inte för det innebär inte att jag måste svara på det och det är heller ingen information jag måste processa.

 

[Alexandra_W]

Jag klarar inte att göra fler saker samtidigt. Lagar jag mat så måste jag fokusera på det jag gör. Jag kan inte prata om annat då. Och jag kan inte ha någon som står i vägen för mig i köket. Inte heller vill jag ha någon som sitter tyst i andra änden av köket.

Ibland har det blivit så att man ändå pratar under tiden jag lagar mat och jag upplever stress av det. Jag blir splittrad och ofokuserad.

Kan du kanske ta med dig framåt att du har förmånen att ha boendestöd på ett vis som i många andra kommuner inte tillåts, dvs att boendestödet självständigt gör saker åt dig. Och att den insikten kan göra att du är lite mer tacksam för hjälpen, även om det inte blir riktigt som du vill ha det. Och med tacksam menar jag inte stå med mössan i hand och buga - utan en inre känsla.

Att vetskapen om och tacksamheten över att kunna använda boendestödet på ett sätt som fungerar för dig gör att du har större tolerans över hur de gör.

 

[Wille]

Du har alltså ett behov av att det pågår parallell verksamhet i din närhet för att du skall lyckas komma igång med aktiviteter?
Är det rätt uppfattat?
Tappar du farten och slutar vara aktiv när boendestöd har åkt igen?

Skulle du kunna komma på något annat sätt att bli aktiv på?

Ja, jag lägger ner direkt när boendestöd går. Det händer absolut inget mer då.

Inte heller arbetsterapeuten har lyckats få igång mig.

 

[Wille]

Kan du kanske ta med dig framåt att du har förmånen att ha boendestöd på ett vis som i många andra kommuner inte tillåts, dvs att boendestödet självständigt gör saker åt dig. Och att den insikten kan göra att du är lite mer tacksam för hjälpen, även om det inte blir riktigt som du vill ha det. Och med tacksam menar jag inte stå med mössan i hand och buga - utan en inre känsla.

Att vetskapen om och tacksamheten över att kunna använda boendestödet på ett sätt som fungerar för dig gör att du har större tolerans över hur de gör.

Så kan man ju se det men det blir också en belastning när saker inte fungerar och jag måste rätta, eller lämna det jag gör för att göra det boendestödjaren ska göra, vilket hände när tvättmaskinen skulle igång. Jag fick lämna matlagningen och tala om hur mycket tvättmedel som skulle i maskinen. Det blir en stress att göra två saker samtidigt. Och alla boendestödjare har inte heller den verbala förmågan som behövs för att det ska fungera.

 

[Inte_Ung]

Ja, jag lägger ner direkt när boendestöd går. Det händer absolut inget mer då.

Inte heller arbetsterapeuten har lyckats få igång mig.

Så någon annan i din närhet måste jobba med något annat för att du skall kunna jobba med ditt?
Som att aktivitetsnivån i huset måste upp rent allmänt?
Det där måste ju gå att lösa på något annat sätt så att du inte skall behöva vara beroende av andra som du blir irriterad på.

 

[Alexandra_W]

Så kan man ju se det men det blir också en belastning när saker inte fungerar och jag måste rätta. Och alla boendestödjare har inte heller den verbala förmågan som behövs för att det ska fungera.

Men om du tänker på att alternativet skulle vara att köpa tjänsten, betala för den. Skulle det underlätta toleransen?

 

[manda]

Nej, inte knäpptyst, men jag vill inte behöva processa tal och tänka ut svar samtidigt som jag gör något. Om dammsugaren går så störs jag inte för det innebär inte att jag måste svara på det och det är heller ingen information jag måste processa.

Tycker det är bra att du vet dina begränsningar och behov kring detta. Vad jag förstår, efter att ha lyssnat på vuxna med autism som pratar om dig själva på ett neurodiversitetsvänligt sätt, är att grunden ofta är långsam processhastighet och sensorisk känslighet. Att mycket att det som är lätt att beskriva som bristande flexibilitet och bossighet egentligen bara är sätt att försöka kompensera för grunden; processhastighet och intryckskänslighet. Självklart övergeneraliserat.

Det finns ju ett skriande behov även hos neurodivergenta ( såväl som hos neurotypiska) att kunna uttrycka de neurodivergenta behoven utan att framställa dem som negativa. Det blir ju jättetydligt här. Då fort du beskriver hur du funkar sensoriskt och gällande processande så får du igen negativa omskrivningar för vad det betyder om man använder ett icke-inkluderande och neurodiversitetsfientligt språk.

 

[Wille]

Så någon annan i din närhet måste jobba med något annat för att du skall kunna jobba med ditt?
Som att aktivitetsnivån i huset måste upp rent allmänt?
Det där måste ju gå att lösa på något annat sätt så att du inte skall behöva vara beroende av andra som du blir irriterad på.

Hittills har jag och arbetsterapeuten inte kommit någon vart. Nu har vi en paus.

Men om du tänker på att alternativet skulle vara att köpa tjänsten, betala för den. Skulle det underlätta toleransen?

Nej, absolut inte. Tvärt om.

 

[manda]

Precis det här: Jag kan lova dig att din självreglering och din möjlighet att återfå balansen INTE ökar av att sätta ord på och projicera det obehag du upplever till någon annan person, såsom borndestödet.

Så känner jag i de flesta av Willes trådar. Hon förvärrar för sig själv genom att skriva om det här.

Och därför blir det ju viktigt att hålla samtalet kring det, inte kring de negativa stickspåren. Att agera istället för att reagera är något vi alla har möjlighet till och att ”bara måsta säga ifrån” blir lika destruktivt oavsett vem som gör det men eftersom det i dessa trådar handlar om @Wille och hennes liv så blir konsekvenserna för att alla ständigt blir triggade av henne, störst för henne och det gör mig lite ont eftersom det är så tydligt att det finns både behov av kontakt och önskan om utveckling. Önskar generellt att vi människor var bättre på att svara på folks intention snarare än på de specifika orden. Det gör att jag, trots att jag ser hur dåliga spiralerna ofta blir här i dina trådar Wille, inte kan tycka att det är bara du som förvärrar för dig själv. Kanske menar du inte det @hundtant men jag vill förtydliga att jag iaf inte tycker det. Men samtidigt; kan vi bättre så gör vi bättre och det gäller ju alla. Både trådstartare och folk som svarar.