Jag förstår vad du säger men med det katastrofala decennielånga facit Sverige visar upp när det gäller att hitta integrationslösningar som faller väl ut så konstaterar jag att vi uppenbarligen saknar resurser att hantera problemet.
Oavsett vad det handlar om för ämne, integration eller en produktionslina, återkommer jag alltid till samma uppmaning:
Stanna upp
Identifiera problemen
Utforma problemlösningar genom att sätta långsiktiga och kortsiktiga mål
Kartlägg resurserna
Finn metoderna
Verkställ
Utvärdera per delmål
Vart är vi, vart vill vi, hur kommer vi dit.
När jag yttrat detta har jag flera gånger fått det irriterade mothugget:
Ja och du tror inte vi redan gått igenom detta?
Varvid jag alltid svarar:
Säkert, men då är det fel personer vid ritbordet. Utbilda eller byt ut dem.
Merit Weger är för mig helt anonym. Inte ens personinfon på bloggen säger mig varför jag ska betrakta denne som en auktoritet på området.
Ja, de använde även intervjuer med psykologer som underlag i Norge men fortfarande så är inte röntgen en validerad metod för att åldersbestämma de populationer det handlar om. Det är ett problem, ett stort problem.
Ska man åldersbestämma måste man ha strikta riktlinjer uppsatta och de ska baseras på vetenskap. De ska även innefatta vilken kompetens den personal som ska utreda ska ha.
Du ser inga problem med att man använder en ovaliderad metod som verktyg för åldersbestämningar? Att personerna som utreder inte ens har den kompetens som Socialstyrelsen anser att de ska ha? Psykologers flaggningar ska självklart tas på allvar, men innan vi har säkra metoder för åldersbestämning kanske vi inte ska kräva sådana?