B
Borttaget konto
Jag tycker det är obehagligt när våldtäkter ställs mot varandra som någon typ av argument mot invandring.
Alla våldtäkter är fruktansvärda för den som är utsatt och ofta leder den här argumentationen till att en viss typ av våldtäkter (i det här fallet då våldtäkter med en gärningsman, eller våldtäkter i hemmet) trivialiseras, plötsligt dyker skuldbeläggande i stil med "man kan faktiskt lämna maken" upp i samma andetag som man kritiserar en annans kvinnosyn. Då bidrar man till en våldtäktskultur där vissa typer av våldtäkter är lite ok och där vissa våldtäkter är något som offret har skuld i. Det föder en slags blindhet inför den egna sexismen. Man ondgör sig över gruppvåldtäkter samtidigt som man tycker offret faktiskt får skylla sig själv lite som inte lämnar sin man utan bara fortsätter bli våldtagen på det där inte så farliga svenska sättet.
Hagamannen som blir fri nu till sommaren tex, är det så oerhört mycket bättre då att bli anfallen av en svensk man, grovt våldtagen, misshandlad och utsatt för mordförsök? Hagamannen är ett exempel på det här hemmablinda sättet att betrakta sexuellt våld på, då polisen relativt tidigt fick in ett tips på vem det kunde vara men de tog det aldrig på allvar för det handlade om en "vanlig småbarnsfar".
Ett annat exempel, i det här fallet från min närhet, är någon som efter ett skräckdygn med en man hon trodde var en vän fortfarande lider av allvarliga fysiska skador och psykiskt trauma, whiplashskada av att ha kastats runt i håret etc. Att då läsa här om hur jävla lätt det är att bli våldtagen av en person i hemmet som man känner jämfört med en gruppvåldtäkt med främlingar är bara så motbjudande.
Jag tycker man måste inse när man övergår från att kritisera en våldtäkt till att ursäkta, trivialisera och normalisera en annan. För då är man ute på oerhört tunn is.
Alla våldtäkter är fruktansvärda för den som är utsatt och ofta leder den här argumentationen till att en viss typ av våldtäkter (i det här fallet då våldtäkter med en gärningsman, eller våldtäkter i hemmet) trivialiseras, plötsligt dyker skuldbeläggande i stil med "man kan faktiskt lämna maken" upp i samma andetag som man kritiserar en annans kvinnosyn. Då bidrar man till en våldtäktskultur där vissa typer av våldtäkter är lite ok och där vissa våldtäkter är något som offret har skuld i. Det föder en slags blindhet inför den egna sexismen. Man ondgör sig över gruppvåldtäkter samtidigt som man tycker offret faktiskt får skylla sig själv lite som inte lämnar sin man utan bara fortsätter bli våldtagen på det där inte så farliga svenska sättet.
Hagamannen som blir fri nu till sommaren tex, är det så oerhört mycket bättre då att bli anfallen av en svensk man, grovt våldtagen, misshandlad och utsatt för mordförsök? Hagamannen är ett exempel på det här hemmablinda sättet att betrakta sexuellt våld på, då polisen relativt tidigt fick in ett tips på vem det kunde vara men de tog det aldrig på allvar för det handlade om en "vanlig småbarnsfar".
Ett annat exempel, i det här fallet från min närhet, är någon som efter ett skräckdygn med en man hon trodde var en vän fortfarande lider av allvarliga fysiska skador och psykiskt trauma, whiplashskada av att ha kastats runt i håret etc. Att då läsa här om hur jävla lätt det är att bli våldtagen av en person i hemmet som man känner jämfört med en gruppvåldtäkt med främlingar är bara så motbjudande.
Jag tycker man måste inse när man övergår från att kritisera en våldtäkt till att ursäkta, trivialisera och normalisera en annan. För då är man ute på oerhört tunn is.
