Särbo och hund

[karamelldrottningen]

Lite inspirerad av en annan tråd här på forumet som rörde relation till sin partner och hund.

Jag är inne på att skaffa hund. Och min partner är också inne på det. Vi är båda uppvuxna med hundar och haft hundar tidigare som vuxna också. Just nu är vi båda hundlösa.
Eventuellt kommer vi flytta ihop i framtiden men inte inom en nära framtid. Inte inom minst ett år.
Men hur löser man om man har en gemensam hund och inte bor tillsammans?
Ju mer jag tänker på det ju mer invecklat känns det som
Vi är inte helt överens om ras heller även fast mellan eller storpudel verkar gå hem. Han vill ha en mer krävande arbetande hund och det vill inte jag.
Jag har tidigare haft labradorer och papillon. Så de raserna är väl de jag kan bäst och gillar.

För mig är det viktigt med en lyssnande hund som är intelligent och gärna har humor. Ska tycka om att jobba men inte kräver enormt mycket aktivitet 7 dagar i veckan året om utan kan ta en mer chill dag nån gång. Som funkar med katter och barn och inte har så mycket jaktinstinkt.
Har med tidigare hundar mest hållit på med lydnad och agility och lite utställningen. Så en hund som funkar för de första två nämnda vill jag ha.

Det är väl mest om någon av er har något liknande upplägg. Eller snarare hur lägger ni upp det? Och hur ska man tänka kring vem som ska stå som ägare till hunden?

 

[mysboll]

Jag skulle aldrig ha en gemensam hund. Vad händer när det tar slut då?

Jag var väldigt bestämd med att stå som ensam ägare på hundarna och det är jag väldigt glad för idag när han är ute ur bilden.

 

[pepp]

Jag skulle aldrig ha en gemensam hund. Vad händer när det tar slut då?

Jag var väldigt bestämd med att stå som ensam ägare på hundarna och det är jag väldigt glad för idag när han är ute ur bilden.

Samma här! Hann ha 3 partners medans Totte fanns, han var min och följde givetvis med mig när det tog slut.

Älskar att du skriver när det tar slut och inte om /bittra singlar.

 

[Nepenthe]

Håller med övriga. Jag delar inte. Inte hund, bil eller ekonomi

 

[Bison]

Hade heller aldrig velat dela hund. Hunden är min!

 

[Vassi]

Jag är i stadigt förhållande sedan drygt åtta år och säger också att det är en av er som köper hund.
Jag skulle aldrig ha köpt hund utan sambons samtycke; han var involverad i på så vis att vi diskuterade hundägandet, han "godkände" ras osv. Men hunden är mitt intresse och den är min. Vi delar på utgifter för mat, men jag har köpt hunden för mina pengar vid båda tillfällena, står på samtliga kontrakt, står för försäkring, det mesta av vet-vård och vissa andra fasta utgifter själv. Jag är oerhört tacksam att vår enda hund nu kan vara med sambon på jobbet, men hunden är min.
Skulle jag vara särbo med planer på sambo i framtiden skulle jag vilja involvera partner i hundköp på samma sätt. Samtal om hundägandet, ras osv. Men jag skulle aldrig gå med på att köpa hunden ihop. Precis som nu skulle jag äga hunden (alternativt att partner äger om hen är mer drivande i frågan) och jag skulle utgå från att hunden bor/följer med den person som äger den även om partner är hundvakt, skulle få gå kurs vid intresse osv.

 

[WildWilma]

Jag hade inte delat hund på pappret men om en av er skaffar hund nu så kan ni ju till viss del dela ansvaret. Viktigt då att det är tydlig vem som äger hunden och tar allt ansvar om uppdelningen inte skulle funka.

Den som ska äga hunden väljer ras men den andra kan såklart välja att inte dela ansvaret om det blir en ras denne inte känner sig bekväm med.

 

[Fetaost]

Äg inte en hund gemensamt. Det kan bli oerhört smärtsamt. Efter min förra separation så fick jag inte veta när ena hunden gick bort och att den andra såldes. Jag blev inte ens tillfrågad om jag ville köpa den trots att jag levt med den i två år.
Vill du ha hund så äg den på pappret (bara en får stå som ägare) och skriv papper på hur ni vill ha det vid en eventuell separation.
Välj en ras som BÅDA mäktar med ifall det blir den som vill ha en mindre krävande ras som kommer stå där med hunden.

 

[Fruentimber]

Har inte mycket att tilläga utöver det som redan skrivits, jag håller med helt och hållet. Mina hundar är mina hundar. Huvudansvaret ligger på mig, och de är införskaffade efter vad jag själv vill ha sett till typ, träning etc.

 

[bollen__]

Jag tänker att det absolut går men viktigt denna biten vem som står som ägare osv.
Klokt att skriva papper kring detta ifall man separerar.

Mina hundar är mina på pappret, men såklart inköpta tillsammans. Jag ville dock stå som ensam ägare för OM det skulle ta slut är hundarna mina att bestämma över. Nu tror jag ju att vi skulle dela på hundarna på något sätt, men ville ändå inte hamna i den sitsen att jag inte kunde bestämma.

 

[AraSlei]

Jag har mina hundar, han har sina hundar. Sedan hjälps vi naturligtvis åt med det praktiska, men vi har våra egna hundekonomier.

 

[attheedge]

Vi har nuvarande hundarna ihop, men bara en av oss står som ägare, dvs vi står på två hundar var. Delar på det praktiska och kostnaderna.

 

[karamelldrottningen]

Tack för många intressanta svar!
Fått ännu mer nu att fundera på

 

[Linda_A]

Nu är ju TS särbo och vet inte säkert om det blir ändring på det. Då hade jag nog inte velat ha en hund med bådas namn på kontraktet. Faktum är att för enkelhetens skull (han slipper vara med i alla klubbar som krävs vid utställning och tävling) står jag som ägare på båda hundarna fastän jag och min man bott ihop i över 20 år och numera är gifta också.

Men det förvånar mig ändå hur många som ser hundarna som sina egna och inte gemensamma fast de har ett fast förhållande. För oss som inte har barn är de våra barn och jag har lika svårt att se att de är mer mina eller hans som om de hade varit barn istället för hundar.

 

[Fruentimber]

Men det förvånar mig ändå hur många som ser hundarna som sina egna och inte gemensamma fast de har ett fast förhållande. För oss som inte har barn är de våra barn och jag har lika svårt att se att de är mer mina eller hans som om de hade varit barn istället för hundar.

Oj, nej så ser jag det verkligen inte. Vi är också (frivilligt) barnlösa men det är jag som innehar det genuina hundintresset av oss två. Det går verkligen inte att jämföra med barn i denna fråga? I "värsta fall" behöver ju inte min sambo ägna någon energi åt hundarna vilket jag givetvis hade krävt om vi kommit överens om att skaffa barn ihop. Nu är det mina hundar och jag som roddar skötsel, rastning, träning etc. Min sambo får lägga sig i så mycket eller så lite han vill så länge han inte fuckar upp någon träning.

 

[Linda_A]

Oj, nej så ser jag det verkligen inte. Vi är också (frivilligt) barnlösa men det är jag som innehar det genuina hundintresset av oss två. Det går verkligen inte att jämföra med barn i denna fråga? I "värsta fall" behöver ju inte min sambo ägna någon energi åt hundarna vilket jag givetvis hade krävt om vi kommit överens om att skaffa barn ihop. Nu är det mina hundar och jag som roddar skötsel, rastning, träning etc. Min sambo får lägga sig i så mycket eller så lite han vill så länge han inte fuckar upp någon träning.

Nej så klart, alla ser ju det inte så. Men jag trodde nog det var vanligare.

 

[Vassi]

Men det förvånar mig ändå hur många som ser hundarna som sina egna och inte gemensamma fast de har ett fast förhållande. För oss som inte har barn är de våra barn och jag har lika svårt att se att de är mer mina eller hans som om de hade varit barn istället för hundar.

Det är klart dom är gemensamma i viss mån, men precis som i @Fruentimber s fall så är det jag som har hundintresset. Sambon var med på valpkursen och har som sagt nuvarande hund på jobbet men jag tar all träning, rehab, alla promenader vardagar och han tar en promenad per dag under helgen. Han har noll intresse av att aktivera en brukshund även om hunden gärna får hänga med på hans löprundor ibland för konditionsträning. Så ser det hos typ alla hundägande heteropar jag känner.
Sen tänker jag att Buke är lite avvikande i att det främst är just männsikor som har hund som intresse/livsstil i en helt annan utsträckning, vi är knappast representativa för "hundägare i Sverige i allmänhet". Kan tänka mig att fördelningen ser lite annorlunda ut bland par med sällskapshundar som inte tränas aktivt i någon sport.

 

[Vassi]

Ovanstående fick mig även att tänka på något veterinär Molin delat från en amerikansk (tror jag det var?) veterinär.
En reel om hur mannen som kommer in med hunden inte kan svara på enda fråga och poängen "please stop sending you husband to the vet".

 

[Linda_A]

Sen tänker jag att Buke är lite avvikande i att det främst är just männsikor som har hund som intresse/livsstil i en helt annan utsträckning, vi är knappast representativa för "hundägare i Sverige i allmänhet". Kan tänka mig att fördelningen ser lite annorlunda ut bland par med sällskapshundar som inte tränas aktivt i någon sport.

Det kan nog stämma. Och visst, det är ju jag som tränar och tävlar. Men vi började med utställning och då behövde jag ju en dubbelhandler. Eller en fotograf, beroende på tillfälle. Och utanför träning och tävling gör han mer av det vardagliga.

 

[Bulldoozer]

@Linda_A både jag och maken har hundintresse men när vi nu kör hundsport är hundarna klart uppdelade i husses respektive min hund. Innan när vi hade hund mer för sällskap och inte specifik träning var de mer gemensamma.
Att Tay är husses hindrar inte mig från att sno honom och valla lite med eller träna annat men det husses träning som är prio och har han önskemål så följer jag dem. Spock är min men husse kör mycket av agilityträningen med honom, dock så tar han hänsyn till de önskemål jag har.
Tay är en perfekt hund för husse och de har ett annat band än vad jag har med Tay. Jag tycker dock att han är fantastiskt rolig att valla med och är inte ledsen att jag fått ta över den biten .
Spock är en perfekt hund för mig men husse uppskattar att träna in agility på honom och jag är bara glad då maken är så duktig på det. Nike är införskaffad som gemensam hund men går ofta under benämningen husses hund då det han som står för merparten av hennes träning.

För oss som tränar och tävlar i olika hundsporter är det naturligt att hundarna är uppdelade. Vi delar ju dock på rastning, utfodring m.m. och ofta tränar vi alla hundarna om en av oss ändå åker och tränar då det smidigast. Sin egen hund tränar man efter eget huvud även om vi bollar en del med varann.

Det funkar utmärkt för oss.