Ni som har en partner ni bor med, har ni gjort upp ngn deal om vem som ska ha hunden om ni separerar?
Min kära mor & far gjorde en uppdelning båda var nöjda med vid sin skilsmässa, mamma tog mig & syrran, pappa tog hunden :smirk: Men nu är det ju sällan så "enkelt".
Har nämligen fått min snart-kommer-valpen-glädje lite förmörkad av att min sambo hux flux i lördags kväll kom på att han ville äga MINST halva hunden, helst hela. Då han inte ens sett valpen, inte varit särskilt intresserad av att lära sig mer om rasen, faktiskt inte gjort nåt annat än vara med & kolla upp fodret i närmaste djuraffär. Jag menar, om man är intresserad söker man väl information? Kollar internet/böcker/frågar mig om rasen, osv. Jag förstår absolut hans nyvunna resonemang om att han kommer fästa sig vid hunden och inte vill vara utan den när/om vi delar på oss, men det har varit min grej från början.. jag vet att jag kanske låter oresonlig, men för mig är det otroligt viktigt att det är MIN hund. Jag hade megataskig uppväxt där min styvfar hotade med att slänga ut/sälja/döda mina djur, jag vill aldrig ha den osäkerheten igen.
Jag vet inte, det kändes bara som en kalldusch att han kom på det här nu, en knapp vecka innan valpen kommer, när han kunde sagt det innan jag bestämt allt. Och vad gör man?
Min kära mor & far gjorde en uppdelning båda var nöjda med vid sin skilsmässa, mamma tog mig & syrran, pappa tog hunden :smirk: Men nu är det ju sällan så "enkelt".
Har nämligen fått min snart-kommer-valpen-glädje lite förmörkad av att min sambo hux flux i lördags kväll kom på att han ville äga MINST halva hunden, helst hela. Då han inte ens sett valpen, inte varit särskilt intresserad av att lära sig mer om rasen, faktiskt inte gjort nåt annat än vara med & kolla upp fodret i närmaste djuraffär. Jag menar, om man är intresserad söker man väl information? Kollar internet/böcker/frågar mig om rasen, osv. Jag förstår absolut hans nyvunna resonemang om att han kommer fästa sig vid hunden och inte vill vara utan den när/om vi delar på oss, men det har varit min grej från början.. jag vet att jag kanske låter oresonlig, men för mig är det otroligt viktigt att det är MIN hund. Jag hade megataskig uppväxt där min styvfar hotade med att slänga ut/sälja/döda mina djur, jag vill aldrig ha den osäkerheten igen.
Jag vet inte, det kändes bara som en kalldusch att han kom på det här nu, en knapp vecka innan valpen kommer, när han kunde sagt det innan jag bestämt allt. Och vad gör man?