Sambos som unga föräldrar

[Teilani]

Får en 17-åring och en 18-åring som får barn ihop normalt sett inte bo ihop i Sverige?

Anledningen till att jag frågar är att det var upprört på nyheterna att en kommun inte skiljer gifta par där hon är 17 och han 18, med gemensamt barn i 1-årsåldern, åt. Barnäktenskap är ju inte tillåtet i Sverige och tydligen är praxis, vilket även förespråkades av både BO, migrationsministern och Jan Björklund i TV, att man separerar mamman och pappan. Pga barnperspektivet. (Kommunen som gick emot praxis resonerade som så att paret är sambos eftersom giftemålet inte gäller, och då fick de bo ihop under utredningstiden)

Jag tycker att det är helt rätt att inte godkänna äktenskap som inte är tillåtna i Sverige, men jag har svårt att se att skilja det unga paret åt vid deras nya boende i Sverige är ett konstruktivt sätt att hjälpa hela familjen, inklusive det lilla barnet, att få en trygg och bra start i Sverige? "Flickan kan bli socialt utstött om hon säger nej till att gifta sig med den familjen bestämt". Absolut, men blir hon inte det också om svenska staten går in och tvingar henne ifrån pappan till barnet?

Missförstå mig inte nu, jag är helt emot både tvångsäktenskap och barnäktenskap. Jag bara tvivlar på att detta är den bästa vägen att hjälpa hela den unga familjen in i det svenska samhället...

Jag tycker att det bästa vore om man kunde göra en individuell bedömning. En vettig intervju med båda parter borde ge vägledning om hur förhållandet ser ut. Förklara att deras äktenskap inte är giltigt i svensk lag och om hon inte vill bo tillsammans med sin man hjälper samhället henne att hitta eget boende.

Att regelmässigt skilja på dem tycker jag är hemskt faktiskt!

Mycket för att det finns ytterligare ett barn med i bilden, deras gemensamma. Hur väljer man vilken förälder barnet ska bo med? Den minderåriga mamman? Eller den potentiella förövaren pappan? Efter en flykt med allt det innebär är trygghet så viktigt för ett litet barn. Att då bli skild från en förälder av en byråkratisk princip är inte juste.

Likaväl som vi inte kan utgå ifrån att en 17-åring gift sig av fri vilja, kan vi inte utgå ifrån att hon nu inte vill leva tillsammans med sin man och barn. Det måste väl gå och prata med människorna så att det blir så bra som möjligt i den individuella situationen.

 

[Thaliaste]

Jag tycker att det bästa vore om man kunde göra en individuell bedömning. En vettig intervju med båda parter borde ge vägledning om hur förhållandet ser ut. Förklara att deras äktenskap inte är giltigt i svensk lag och om hon inte vill bo tillsammans med sin man hjälper samhället henne att hitta eget boende.

Att regelmässigt skilja på dem tycker jag är hemskt faktiskt!

Mycket för att det finns ytterligare ett barn med i bilden, deras gemensamma. Hur väljer man vilken förälder barnet ska bo med? Den minderåriga mamman? Eller den potentiella förövaren pappan? Efter en flykt med allt det innebär är trygghet så viktigt för ett litet barn. Att då bli skild från en förälder av en byråkratisk princip är inte juste.

Likaväl som vi inte kan utgå ifrån att en 17-åring gift sig av fri vilja, kan vi inte utgå ifrån att hon nu inte vill leva tillsammans med sin man och barn. Det måste väl gå och prata med människorna så att det blir så bra som möjligt i den individuella situationen.

Håller med!