Sambon vägrar skaffa hund

[hundtant]

Jag har det på gammalt sms där jag uttryckt att vi kommer vilja skaffa hund när mina barn är äldre. Att jag älskar hundar. Sen har han suttit bredvid och lyssnat på mig när jag pratat med andra hur mkt jag vill ha en hund.

Men han har väl inte sagt att din önskan om hund kommer som en plötslig nyhet, att han aldrig haft en aning? Det är ju bara då gamla sms osv kan vara relevanta.

Jag skulle begära att han gick med mig till en familjerådgivare. Att hota med att lämna dig om du skaffar hund är inte okej. Ska du verkligen leva med en som drar ett så dramatiskt kort - i en sådan fråga? Att hota med att lämna blockerar ju all vettig diskussion. För mig låter det som om ni behöver prata om det här tillsammans med ett proffs. Ett sånt kan inte avgöra hundfrågan åt er, däremot hjälpa er att inte låsa fast er så i en diskussion.

 

[Acer]

Nej men sluta? Om man har skrivit att man vill skaffa hund när barnen blir äldre, älskar hundar och pratat om hund med vänner när sambon är med så är det ju inte ens en hint längre utan supertydligt?

Och den där konvon är knappast representativ för hur kvinnor pratar

Och det är alltid kvinnors fel. Det är alltid kvinnan som inte är tydlig det är aldrig mannen som skall lära sig lyssna

 

[Lobelia]

Menar du på riktigt att om någon du ska flytta ihop med nämner att de kommer vilja skaffa en viss bil i framtiden, pratar om det med vänner när du är med, pratar om hur mycket du längtar, barnen vet om det, man garanterat nämner det ibland etc. Och sen när det är något år ifrån och den börjar kolla upp bilhandlare, prata om det lite mer etc så anser du det vara rimligt att du helt har missat detta intresse, säger nej, surar ihop och vägrar prata om det?

Alltså hur? Hur kan man ens missa en sån sak? Är det verkligen en rimlig ursäkt att vara så frånvarande från sin sambos intressen och framtidsmål? Förlåt men det är ju helt absurt.

Tydligen menar du att maken har gjort det

Jag är öppen för att det faktiskt handlar om bristande kommunikation, men till skillnad från dig vet jag inte vad parterna egentligen gjort och sagt.

För att säkra upp för att missförstånd inte ska uppstå (exempelvis att den du antar hör på en konversation tänker på annat) så föreslår jag direkt kommunikation med den det berör i viktiga frågor för att undvika liknande situationer,. Om jag absolut vill ha något och det är ett villkor för att bli sambos så talar jag med personen om det och inte (bara) med andra.

 

[Lobelia]

Men han har väl inte sagt att din önskan om hund kommer som en plötslig nyhet, att han aldrig haft en aning? Det är ju bara då gamla sms osv kan vara relevanta.

Jag skulle begära att han gick med mig till en familjerådgivare. Att hota med att lämna dig om du skaffar hund är inte okej. Ska du verkligen leva med en som drar ett så dramatiskt kort - i en sådan fråga? Att hota med att lämna blockerar ju all vettig diskussion. För mig låter det som om ni behöver prata om det här tillsammans med ett proffs. Ett sånt kan inte avgöra hundfrågan åt er, däremot hjälpa er att inte låsa fast er så i en diskussion.

Fast om det är en deal breaker så ska man givetvis tala om det. Det är väl rimligen okej att inte vilja ha hund. Är det ett tomt hot är det givetvis inte okej.

 

[hundtant]

Fast om det är en deal breaker så ska man givetvis tala om det. Det är väl rimligen okej att inte vilja ha hund. Är det ett tomt hot är det givetvis inte okej.

Det är alltid lättare att säga nej till något än att säga ja. Och frågan är hur mycket det ska blockera den andra i relationen. Den som säger nej till något har övertaget, det blir en otrevlig obalans. Det är helt okej att inte vilja ha hund, frågan är hur man som par hanterar sina olika viljor. Jag skulle absolut inte vilja ha en orm men om det var en stark önskan hos min sambo så fick vi väl ta några rejäla samtal om det.

 

[tanten]

Hade han fått bestämma och velat ha, så hade han önskat en större hund. Jag vill dock inte ha en större utan en chihuahua eller något liknande passar mig bäst. Han säger nej för att han tycker att en hund tar både plats, tid och pga ekonomin.

Nu förstår jag ännu mindre.

Du lägger din tid på hunden - han är inte hemma så mycket. Vill han att allt ditt fokus ska ligga på honom när han är hemma?
Tar plats? En småhund? Bor ni i en mnimal bostad och alla sove i samma rum eller vad?
Ekonomin - du skulle ta kostnaderna. Vad har han med din ekonomi att göra?

Hjälp mig förstå.

 

[Nytant]

Jag har det på gammalt sms där jag uttryckt att vi kommer vilja skaffa hund när mina barn är äldre. Att jag älskar hundar. Sen har han suttit bredvid och lyssnat på mig när jag pratat med andra hur mkt jag vill ha en hund.

För mig är detta inte samma sak som att din partner samtyckt till att skaffa hund. Frågade du honom hur han känner inför din hundönskan? Jag menar inte att trampa dig på tårna eller att förringa din önskan. Jag har all förståelse för att du vill ha hund och hur stark längtan kan vara! Men det som slår mig är att ni kanske inte kommunicerar på ett sätt där ni faktiskt förstår varandra. Och jag vill vara tydlig med att det såklart är bådas ansvar, hans lika mycket som ditt. Men detta är för mig en sådan sak som man får prata om på riktigt och även återkommande genom åren, så att man verkligen förstår varandra och så att man uppdaterar varandra. Nu kanske det finns mer i den här konversationen som inte framgår, men jag tycker inte att tystnad när du pratar om en hundönskan är samma sak som samtycke. Snarare ser jag att det kanske finns utrymme från bådas håll att kommunicera annorlunda.

 

[Wingates]

För mig är detta inte samma sak som att din partner samtyckt till att skaffa hund. Frågade du honom hur han känner inför din hundönskan? Jag menar inte att trampa dig på tårna eller att förringa din önskan. Jag har all förståelse för att du vill ha hund och hur stark längtan kan vara! Men det som slår mig är att ni kanske inte kommunicerar på ett sätt där ni faktiskt förstår varandra. Och jag vill vara tydlig med att det såklart är bådas ansvar, hans lika mycket som ditt. Men detta är för mig en sådan sak som man får prata om på riktigt och även återkommande genom åren, så att man verkligen förstår varandra och så att man uppdaterar varandra. Nu kanske det finns mer i den här konversationen som inte framgår, men jag tycker inte att tystnad när du pratar om en hundönskan är samma sak som samtycke. Snarare ser jag att det kanske finns utrymme från bådas håll att kommunicera annorlunda.

Men om man absolut inte kan tänka sig en hund i framtiden när partnern pratar om att i framtiden skaffa en så får man väl klämma ur sig det när det kommer på tal?
Jag hade med antagit att min (fiktiva) partner var fine med att jag köpte hund om han inte någon gång sa att han inte ville ha någon när jag pratade om det. Han behöver ju inte vara entusiastisk över det, bara okej med det.

 

[WhoIsItAgain]

Eftersom han inte är pappa till barnen och ni nu bara är sambos, låt han flytta och var särbos då. Problem löst. Han slipper hunden fulltid och du och barnen får den hund ni vill ha.

 

[Nytant]

Men om man absolut inte kan tänka sig en hund i framtiden när partnern pratar om att i framtiden skaffa en så får man väl klämma ur sig det när det kommer på tal?
Jag hade med antagit att min (fiktiva) partner var fine med att jag köpte hund om han inte någon gång sa att han inte ville ha någon när jag pratade om det. Han behöver ju inte vara entusiastisk över det, bara okej med det.

Nu försökte jag uttrycka mig lite diplomatiskt eftersom det är känsligt att komma med oombedd kritik av någons relation men i klartext så tycker jag varken det är konstruktivt att utgå ifrån att tystnad betyder samtycke till hund eller att inte säga vad man tycker. Båda har ansvar.

Det som ligger närmst till hands för mig är att fråga min partner öppet och utan värdering hur hen känner inför önskemål jag har så att båda kan dela med sig.

 

[WhoIsItAgain]

Ska jag dumpa min sambo för en sån här sak?

Inte bara för det (även om jag personligen hade gjort det, jag kan inte vara utan djur) utanför att du vãgar inte diskutera saken för han blir irriterad, han anser ni tjatar när du nämt hund ca 3 ggr de senaste åren? han hotar med att lämna om ni skaffar hund mm mm. Tillräckligt många saker för mig att säga hej då. Sen om du verkligen trots allt älskar honon är ju särbo ett bra alternativ.

 

[ChillyQ]

Du tycker det, sambon har uppenbarligen inte den uppfattningen, i så fall hade hund inte varit något problem.

Och jag undrar varför TS aldrig pratat direkt med sambon om sin önskan utan med andra förutom ett SMS där hon nämnt det.

Jag har även PRATAT med honom. Jag nämnde smset då det var då det först kom på tal, INNAN vi blev ihop på riktigt.

 

[Lobelia]

Jag förstår inte alls varför du spelar djävulens advokat?
En öm punkt som trampats på?

Och hade sambon varit rak hade hen sagt för längesen att hundar inte är dens grej.

Och hade TS varit rak hade hon talat med sin sambo innan de flyttde ihop och inte omkring ämnet med andra.

Det behövs två för att kommunicera, här verlar det inte riktigt funka.

 

[Nytant]

Jag har även PRATAT med honom. Jag nämnde smset då det var då det först kom på tal, INNAN vi blev ihop på riktigt.

Vad bra. Vad sa han då?

 

[ChillyQ]

Nu förstår jag ännu mindre.

Du lägger din tid på hunden - han är inte hemma så mycket. Vill han att allt ditt fokus ska ligga på honom när han är hemma?
Tar plats? En småhund? Bor ni i en mnimal bostad och alla sove i samma rum eller vad?
Ekonomin - du skulle ta kostnaderna. Vad har han med din ekonomi att göra?

Hjälp mig förstå.

Han vill väl inte ha den omkring sig och orolig för stök och meck… att vi blir låsta om vi ska nånstans.

 

[ChillyQ]

Vad bra. Vad sa han då?

”Nej, jag är inte alls intresserad av det”.

 

[ChillyQ]

Vad bra. Vad sa han då?

Jag kommer ta upp det igen ikväll och fråga honom om han kan tänka sig en annan ras.

 

[Sel]

Han vill väl inte ha den omkring sig och orolig för stök och meck… att vi blir låsta om vi ska nånstans.

Har ni några potentiella hundvakter omkring er som du kan prata med i förebyggande (det är trots allt klokt att göra oavsett) så att du kan bemöta det argumentet?
Är han villig att kanske sätta sig ned och titta på lite olika raser, se om det är någon han skulle föredra så att han får känna sig delaktig i beslutet? Eller är det bara totalt tvärstopp?

 

[Lobelia]

Jag har även PRATAT med honom. Jag nämnde smset då det var då det först kom på tal, INNAN vi blev ihop på riktigt.

Okej men då stämmer inte första inlägget och inte senare förklaringar där du skriver att du nämnt det och förtydligat att det var ett SMS. Jag kan bara gå på vad du skrivit. Vad sade din sambo då? Var han positiv till hund då? Hur uttryckte han det.

 

[ChillyQ]

Men hon har väl gjort det? Så tolkar iaf jag det. Hon skriver om att han suttit bredvid henne när hon pratat om hund och sin längtan. De har tom varit i kontakt med uppfödare.

Helt ärligt. Tycker du verkligen att han är tagen på sängen i detta?

Det är han definitivt inte. Detta är inget nytt men blev till verklighet förra sommaren då vi fick erbjudande om att ta en valp. Då svarade jag att det får bli nästa sommar (2023) i samband med semester osv. Varpå han inte kommenterade det.