Sambon vägrar skaffa hund

[Elektron]

Vad hade ni gjort? Jag känner att detta gör mig bitter…

För att svara på utgångsfrågan. Jag hade skaffat hund. Om det vore min dröm och min partner hade en egen hobby som jag fick stå ut med hade jag inte låtit en mansbäbis på tvären stoppa mig. Han verkar både egoistisk och tråkig

 

[Myrten]

Och hade TS varit rak hade hon talat med sin sambo innan de flyttde ihop och inte omkring ämnet med andra.

Det behövs två för att kommunicera, här verlar det inte riktigt funka.

Jag tänker väl snarare att om sambon varit rak hade han sagt "NEJ jag kommer inte att vilja bo med hund och så är det" när det hela nämndes.

Om jag fått ett SMS från en person jag höll på att bli ihop med där hen nämnt att hen nog velat börja föda upp pitbulls i vårt gemensamma hem i framtiden hade jag svarat ALDRIG I LIVET.

Sen kan jag väl säga - lite tillspetsat, men inte mycket - beträffande Mars & Venus att kvinnor som uppfattas som väldigt raka gärna får trevliga epitet som häxa, ragata osv. Medan män som uppfattas som raka ofta är chefsämnen och hyvens killar.

Beträffande sakfrågan: TS, du skrev längre upp och ställde frågan om du skulle dumpa din sambo för "en sådan sak" (typ - jag orkar inte gå tillbaka för direkt citat). För mig skulle djur eller inte vara en jättestor sak. Jag kan inte säga att jag alltid kommer att leva med djur, men jag skulle verkligen inte kunna bo med någon som blånekade att leva med dem. Så, ja - om jag sagt att jag ville skaffa hund (igen) och personen sedan nekade hade jag nog gjort det ändå. Och sen blivit särbo.

 

[tanten]

Med andra ord skitit i dina känslor

Japp.
Det var verkligen inget försvar av nån enda en.
Mer än en förklaring på hur vissa människor uppenbarligen kan fungera.

 

[Pilot]

Jag tänker väl snarare att om sambon varit rak hade han sagt "NEJ jag kommer inte att vilja bo med hund och så är det" när det hela nämndes.

Om jag fått ett SMS från en person jag höll på att bli ihop med där hen nämnt att hen nog velat börja föda upp pitbulls i vårt gemensamma hem i framtiden hade jag svarat ALDRIG I LIVET.

Sen kan jag väl säga - lite tillspetsat, men inte mycket - beträffande Mars & Venus att kvinnor som uppfattas som väldigt raka gärna får trevliga epitet som häxa, ragata osv. Medan män som uppfattas som raka ofta är chefsämnen och hyvens killar.

Beträffande sakfrågan: TS, du skrev längre upp och ställde frågan om du skulle dumpa din sambo för "en sådan sak" (typ - jag orkar inte gå tillbaka för direkt citat). För mig skulle djur eller inte vara en jättestor sak. Jag kan inte säga att jag alltid kommer att leva med djur, men jag skulle verkligen inte kunna bo med någon som blånekade att leva med dem. Så, ja - om jag sagt att jag ville skaffa hund (igen) och personen sedan nekade hade jag nog gjort det ändå. Och sen blivit särbo.

Jag håller helt med och blir helt sjukt provocerad över att TS är den som inte "lyft frågan tillräckligt".

Han har ju ändå ett jävligt stort ansvar att säga ifrån och bara inte mjäka med i hopp om att slippa ta den konflikten.

Nu avskyr jag diskussioner som säger "men tänk om det varit ett BARN". Men alltså, om ts hade haft barnlängtan och sagt till sin kille att hon vill ha barn när de börjar dejta, de träffar kompisars barn och TS säger "åååh jag längtar till den dagen vi har ett eget knytte", då har hon väl ändå varit JÄVLIGT tydlig och sambon en riktig rövhatt om inte han säger "asså du, jag har tänkt på det här med barn och det är nog inget jag kan se mig skaffa".

 

[Kimson]

TS om jag var i din sits och ville fortsätta livet med den manen, hade jag valt bort hunden eftersom jag inte hade velat ha hunden nära någon som absolut är så emot den.
Ett djur ska välkomnas med kärlek och respekt!

 

[snorp]

Ska jag dumpa min sambo för en sån här sak?

Jag hade gjort det. Jag sparkar bakut direkt när det börjas med ultimatum. I tonåren frågade min dåvarande kille vilket jag skulle välja om han ställde ultimatum mellan honom och min jacka, han blev snabbt varse att jag hade valt jackan utan tvekan.

Skulle min sambo hota med att lämna mig pga att jag vill uppfylla mina drömmar skulle jag börja packa på en gång.

 

[Nytant]

Vill vara tydlig med att jag i mina inlägg utgått ifrån att TS och hennes sambo har en rimligt välfungerande och sund relation, kanske med lite brister kring kommunikationen i allmänhet eller specifikt kring den här frågan.

Då har jag alltså gissat att TS skulle gett en överlag positiv bild av relationen om hon hade svarat på frågor som: Känner du att er relation är balanserad i övrigt? Att era intressen, önskemål och behov får ta lika mycket plats? Att din sambo är mån om dig och angelägen om att tillgodose dina behov i er relation och ert gemensamma liv inom rimliga ramar? Att ni kompromissar i ungefär lika stor utsträckning för att ni båda ska bli nöjda när ni vill olika saker? Känner du dig uppskattad, sedd, trygg och bekräftad? Kan du i övrigt ta upp sånt som du vill och behöver prata om utan att oroa dig för vad hans reaktion kommer att bli?

Om jag gissat rätt tror jag inte det är så hjälpsamt att hantera varken tråden eller diskussionen som en rättegång där sambon är åtalad.

Om jag däremot gissat fel hoppas jag att TS känner att Buke är ett bra forum att ventilera även lite allvarligare ämnen.

 

[ChillyQ]

Vill vara tydlig med att jag i mina inlägg utgått ifrån att TS och hennes sambo har en rimligt välfungerande och sund relation, kanske med lite brister kring kommunikationen i allmänhet eller specifikt kring den här frågan.

Då har jag alltså gissat att TS skulle gett en överlag positiv bild av relationen om hon hade svarat på frågor som: Känner du att er relation är balanserad i övrigt? Att era intressen, önskemål och behov får ta lika mycket plats? Att din sambo är mån om dig och angelägen om att tillgodose dina behov i er relation och ert gemensamma liv inom rimliga ramar? Att ni kompromissar i ungefär lika stor utsträckning för att ni båda ska bli nöjda när ni vill olika saker? Känner du dig uppskattad, sedd, trygg och bekräftad? Kan du i övrigt ta upp sånt som du vill och behöver prata om utan att oroa dig för vad hans reaktion kommer att bli?

Om jag gissat rätt tror jag inte det är så hjälpsamt att hantera varken tråden eller diskussionen som en rättegång där sambon är åtalad.

Om jag däremot gissat fel hoppas jag att TS känner att Buke är ett bra forum att ventilera även lite allvarligare ämnen.

Lyfte frågan nyss igen och det blev inte bra alls. Jag inledde med att jag ville prata med honom. Sen frågade jag lugnt och sansat om han kunde tänka sig en annan ras. ”Nej”, fick jag till svar. ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina önskemål och drömmar?” Han kontrade med att han också hade drömmar minsann. ”Ja, men jag hindrar väl inte dig från det?” (Yrkesval). Do it, sa jag. Han påpekade än en gång att jag tjatar och tjatar. Han sket i vilket nu. ”Det finns ingen respekt. Köp då, köp då, köp då!” Med väldigt irriterad röst.
Hur kul känns det att göra en ”hundresa” utan ens partner? Som är helt anti. Jag antar att jag får lägga mig.. och vara bitter över detta resten av mitt liv

 

[Nytant]

Lyfte frågan nyss igen och det blev inte bra alls. Jag inledde med att jag ville prata med honom. Sen frågade jag lugnt och sansat om han kunde tänka sig en annan ras. ”Nej”, fick jag till svar. ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina önskemål och drömmar?” Han kontrade med att han också hade drömmar minsann. ”Ja, men jag hindrar väl inte dig från det?” (Yrkesval). Do it, sa jag. Han påpekade än en gång att jag tjatar och tjatar. Han sket i vilket nu. ”Det finns ingen respekt. Köp då, köp då, köp då!” Med väldigt irriterad röst.
Hur kul känns det att göra en ”hundresa” utan ens partner? Som är helt anti. Jag antar att jag får lägga mig.. och vara bitter över detta resten av mitt liv

Tråkigt att det inte gick bra. Jag föreslog ju ett lite annat upplägg, men det kanske inte finns utrymme för det. Om den här dynamiken är något som går igen i resten av er relation och hur ni bemöter varandra skulle jag som sagt verkligen rekommendera att ni tar hjälp, för det här är inte trevligt för någon av er.

 

[Sel]

Lyfte frågan nyss igen och det blev inte bra alls. Jag inledde med att jag ville prata med honom. Sen frågade jag lugnt och sansat om han kunde tänka sig en annan ras. ”Nej”, fick jag till svar. ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina önskemål och drömmar?” Han kontrade med att han också hade drömmar minsann. ”Ja, men jag hindrar väl inte dig från det?” (Yrkesval). Do it, sa jag. Han påpekade än en gång att jag tjatar och tjatar. Han sket i vilket nu. ”Det finns ingen respekt. Köp då, köp då, köp då!” Med väldigt irriterad röst.
Hur kul känns det att göra en ”hundresa” utan ens partner? Som är helt anti. Jag antar att jag får lägga mig.. och vara bitter över detta resten av mitt liv

Han låter så otroligt oresonlig, det där känns inte som ett moget svar. Om det känns så motigt för honom med en hund bör han i alla fall kunna komma med resonliga och motiverade skäl till varför, särskilt som han uppenbarligen tycker om hundar.

 

[skiesabove]

Lyfte frågan nyss igen och det blev inte bra alls. Jag inledde med att jag ville prata med honom. Sen frågade jag lugnt och sansat om han kunde tänka sig en annan ras. ”Nej”, fick jag till svar. ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina önskemål och drömmar?” Han kontrade med att han också hade drömmar minsann. ”Ja, men jag hindrar väl inte dig från det?” (Yrkesval). Do it, sa jag. Han påpekade än en gång att jag tjatar och tjatar. Han sket i vilket nu. ”Det finns ingen respekt. Köp då, köp då, köp då!” Med väldigt irriterad röst.
Hur kul känns det att göra en ”hundresa” utan ens partner? Som är helt anti. Jag antar att jag får lägga mig.. och vara bitter över detta resten av mitt liv

Det låter som mitt ex.

EX.

Han gaslightade mig. Han guilttrippade mig till att inte följa mina drömmar, och till och med till att inte spendera någon tid med mina hobbies. Han var precis sådär stingslig, barnslig, och dålig på att kommunicera. Långsamt men säkert isolerade han mig från vänner, bröt ner mig, och fick mig att tvivla på mig själv.

Jag gjorde slut när jag insåg att dottern närmade sig en ålder (5) där det det skulle börja forma hennes framtida relationsmönster.

Dumpa mansgrisen, han förtjänar inte en partner när han behandlar sig så där. I en bra relation byggar man upp varandra, stöttar varandras drömmar, och uppmuntrar varandras hobbies.

Han beter sig inte som att han älskar dig, eller ens tycker om dig. Varför ska du vara ihop med han?

 

[Fetaost]

Lyfte frågan nyss igen och det blev inte bra alls. Jag inledde med att jag ville prata med honom. Sen frågade jag lugnt och sansat om han kunde tänka sig en annan ras. ”Nej”, fick jag till svar. ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina önskemål och drömmar?” Han kontrade med att han också hade drömmar minsann. ”Ja, men jag hindrar väl inte dig från det?” (Yrkesval). Do it, sa jag. Han påpekade än en gång att jag tjatar och tjatar. Han sket i vilket nu. ”Det finns ingen respekt. Köp då, köp då, köp då!” Med väldigt irriterad röst.
Hur kul känns det att göra en ”hundresa” utan ens partner? Som är helt anti. Jag antar att jag får lägga mig.. och vara bitter över detta resten av mitt liv

Jag måste säga att jag tycker hans reaktion är oskön och omogen.
Att han kör med ”det finns ingen respekt” är för att ge dig dåligt samvete och han verkar inte vara speciellt respektfull mot dig istället.
Inte en enda gång verkar han ens försöka lyssna in dig och dina känslor utan går direkt i klich.

Vill du verkligen leva med en person som förnekar dig något du längtar efter så till den grad att du blir bitter?

Måste ni dela hushåll? Särbo kanske passar er bättre?
Men egentligen vill jag säga dumpa. Hans retorik och utspel ger mig flaschbacks från ett ex.

 

[ChillyQ]

Det låter som mitt ex.

EX.

Han gaslightade mig. Han guilttrippade mig till att inte följa mina drömmar, och till och med till att inte spendera någon tid med mina hobbies. Han var precis sådär stingslig, barnslig, och dålig på att kommunicera. Långsamt men säkert isolerade han mig från vänner, bröt ner mig, och fick mig att tvivla på mig själv.

Jag gjorde slut när jag insåg att dottern närmade sig en ålder (5) där det det skulle börja forma hennes framtida relationsmönster.

Dumpa mansgrisen, han förtjänar inte en partner när han behandlar sig så där. I en bra relation byggar man upp varandra, stöttar varandras drömmar, och uppmuntrar varandras hobbies.

Han beter sig inte som att han älskar dig, eller ens tycker om dig. Varför ska du vara ihop med han?

Jag håller absolut inte med om han hindrar mig från annat. Tvärtom så uppmuntrar han mig att träffa vänner, ha en hobby osv. Detta är ingen ond människa överhuvudtaget! Han är engagerad i mkt annat (såsom barnen) men denna frågan är sjukt triggande för honom.

 

[Lobelia]

Lyfte frågan nyss igen och det blev inte bra alls. Jag inledde med att jag ville prata med honom. Sen frågade jag lugnt och sansat om han kunde tänka sig en annan ras. ”Nej”, fick jag till svar. ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina önskemål och drömmar?” Han kontrade med att han också hade drömmar minsann. ”Ja, men jag hindrar väl inte dig från det?” (Yrkesval). Do it, sa jag. Han påpekade än en gång att jag tjatar och tjatar. Han sket i vilket nu. ”Det finns ingen respekt. Köp då, köp då, köp då!” Med väldigt irriterad röst.
Hur kul känns det att göra en ”hundresa” utan ens partner? Som är helt anti. Jag antar att jag får lägga mig.. och vara bitter över detta resten av mitt liv

Jag tror du fått mer framgång om du lagt upp det på ett annat vis. Om du frågat om din partners känslor och farhågor till att ha hund. Bekräftat att du hört och hans sida. Däefter kunde du berättat om din längtan och kärlek till hundar. Kanske tagit upp hur han uppfattade kommunikationen om hund och hur du gjort det. När ni pratat ut om känslorna är det mycket lättare att diskutera sakfrågan. Jag tror ni kan behöva professionell hjälp för stt reda ut det.

 

[nullo-modo]

Lyfte frågan nyss igen och det blev inte bra alls. Jag inledde med att jag ville prata med honom. Sen frågade jag lugnt och sansat om han kunde tänka sig en annan ras. ”Nej”, fick jag till svar. ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina önskemål och drömmar?” Han kontrade med att han också hade drömmar minsann. ”Ja, men jag hindrar väl inte dig från det?” (Yrkesval). Do it, sa jag. Han påpekade än en gång att jag tjatar och tjatar. Han sket i vilket nu. ”Det finns ingen respekt. Köp då, köp då, köp då!” Med väldigt irriterad röst.
Hur kul känns det att göra en ”hundresa” utan ens partner? Som är helt anti. Jag antar att jag får lägga mig.. och vara bitter över detta resten av mitt liv

Skulle ta mig en funderar på vad nästa ska han inte vill att du gör och börjar yra om att gå isär? Ser inte hunden som problemet utan att ett hunden är ett symtom på ett beteende hos sambon.

 

[skiesabove]

Jag håller absolut inte med om han hindrar mig från annat. Tvärtom så uppmuntrar han mig att träffa vänner, ha en hobby osv. Detta är ingen ond människa överhuvudtaget! Han är engagerad i mkt annat (såsom barnen) men denna frågan är sjukt triggande för honom.

Om vi vänder på det, hur visar han sin kärlek för dig i vardagen?

Hur visar du din kärlek för honom?

 

[Fetaost]

Jag tror du fått mer framgång om du lagt upp det på ett annat vis. Om du frågat om din partners känslor och farhågor till att ha hund. Bekräftat att du hört och hans sida. Däefter kunde du berättat om din längtan och kärlek till hundar. Kanske tagit upp hur han uppfattade kommunikationen om hund och hur du gjort det. När ni pratat ut om känslorna är det mycket lättare att diskutera sakfrågan. Jag tror ni kan behöva professionell hjälp för stt reda ut det.

Men hur mycket ska TS dalta med sambon?
Han vägrar diskutera ämnet. Hon har ju försökt men han vill inte. Och hon har ju pratat om sin kärlek till hundar flera ggr när han suttit bredvid.

Att kommunikationshjälp behövs håller jag med om. Men det kräver att BÅDA öht vill kommunicera.

 

[ChillyQ]

Om vi vänder på det, hur visar han sin kärlek för dig i vardagen?

Hur visar du din kärlek för honom?

Jag känner att jag inte vill gå in på fler privata plan mer än hundfrågan.

 

[Elektron]

Kommer osökt att tänka på den här tråden.

 

[Nytant]

Jag tycker många inlägg här drar onödigt höga växlar. Det är lite lustigt för jag brukar inte känna så stor skillnad mellan hur de flesta användare läser en situation och hur jag läser den när det gäller relationer.

Men jag ser faktiskt hur även en ganska rimlig person skulle kunna reagera som TS sambo när man är i affekt. Och jag ser också att båda skulle kunna förändra sitt bemötande här. Att sambon pratar om bristande respekt kanske är ett kontrollerande manipulativt gaslightande beteende. Eller så är det helt enkelt så att han är upprörd för att han upplever att hans önskemål inte är viktiga och att TS inte respekterar att han inte vill leva med hund, och han kände sig överfallen ännu en gång med detta tema. Utifrån hur kommunikation mellan två partners brukar se ut när den funkar respektive när den inte funkar kan jag - ursäkta TS, det är verkligen inte illa menat och jag menar inte att du är ensam ansvarig för er dynamik - till exempel inte se hur frågan ”Så du kan inte tänka dig att uppfylla mina drömmar?” kan landa på ett bra sätt. Den är laddad och sårande och värderande. Precis som sambons svar är ett passiv-aggressivt och omoget ”men jag då”. Så det slutar med att ingen känner sig hörd, sedd eller viktig. Frågan är infekterad och gömmer en massa känslor som inte uttalas eller tas om hand.