Sambon vägrar skaffa hund

[Sasse]

Jag har kanske missat, men vad säger sambon om en större hund än chihuahua? Är det rasen han är emot eller att ha hund? Om det bara är rasen borde det gå att jämka och skaffa en lite större ras istället tänker jag.

Men om han är anti hund borde han verkligen kommunicera bättre. Varför säger han nej? Personligen hade jag nog lämnat någon som agerat bromskloss utan att ge en förklaring till varför, särskilt i kombination med att hota att relationen är över om inköp av hund ändå sker. Det känns som att han vill att du ska förstå honom i att han inte vill ha hund, men han vill inte förstå att hund är viktigt för dig och barnen.

Parsamtal eller särboskap kanske är en kompromiss om ingen av er kan rucka på er vilja.

 

[Lobelia]

Fast varför skulle du då bli tillsammans med någon som vill ha djur om du har nolltolerans för djur i hemmet? Makes no sense.

Det ligger mycket i en fråga som denna.

Det går liksom på båda hållen.
Har TS verkligen gjort det klart att en liten hund är ett vilkor för samlevnad och sambon bekräftat att de är eniga om att skaffa hund? Eller nämndes det i en bisats när sambon tänkte på något helt annat? TS har ju blivit i hop med en som inte vill ha hund trots att hen själv vill det väldigt gärna. Har de verkligen kommunicerat om det innan de blev ihop på ett sätt att båda visste vad den andra kände?

Har man rätt att ändra åsikt under vägen? Dröjer införskaffandet kan man ha nya erfarenheter/preferenser.

Sen så är jag av åsikten att kärleken övervinner det mesta, kan man inte komma överens eller ens tala om det så har man en hel del problem som kanske inte alls har med hund/icke hund att göra.

 

[Nytant]

Fast om partnern känner så här extremt vad det gäller en hund så känns det enormt märkligt att inte säga det i inledningsskedet innan ihopflyttningen, när nu TS tog upp att ha hund. Och ja, givetvis har en rätt att ändra sig men då har en banne mig en skyldighet att diskutera det hela med sin partner också.

Jag tolkar partnern väldigt annorlunda än dig (caveat, vi har bara TS sida etc) och det är att som man räknade han med att få sin vilja fram eftersom det är så extremt ofta det fungerar så. Oavsett om det är medvetet eller omedvetet så är det ett extremt vanligt beteende hos de som inte inser sina privilegier.

Alltså, jag tycker inte det är extremt att inte vilja ha hund. Och beroende på hur konversationen kring framtida eventuella hundplaner såg ut kan det ju vara både rimligt och orimligt att inte ha agerat annorlunda. Jag vill faktiskt inte tolka varken TS eller partnern utifrån den info vi fått, särskilt som jag inte läst tråden så noga som jag brukar. Du kan mycket väl ha rätt i din tolkning. Intrycket jag får är framför allt att relationen saknar fungerande kommunikation. Oavsett var det brister är det ju lika illa om inte bådas önskemål väger lika tungt, och man inte bemöter varandra med respekt och omtanke och bådas behov får lika mycket utrymme i relationen.

 

[linnsan]

Jag har kanske missat, men vad säger sambon om en större hund än chihuahua? Är det rasen han är emot eller att ha hund? Om det bara är rasen borde det gå att jämka och skaffa en lite större ras istället tänker jag.

Men om han är anti hund borde han verkligen kommunicera bättre. Varför säger han nej? Personligen hade jag nog lämnat någon som agerat bromskloss utan att ge en förklaring till varför, särskilt i kombination med att hota att relationen är över om inköp av hund ändå sker. Det känns som att han vill att du ska förstå honom i att han inte vill ha hund, men han vill inte förstå att hund är viktigt för dig och barnen.

Parsamtal eller särboskap kanske är en kompromiss om ingen av er kan rucka på er vilja.

Samtidigt, om han knappt är hemma, inte ska betala för, träna etc hunden så förstår jag inte varför han ska bestämma hund när alla andra som är engagerade vill ha en liten hund av flera vettiga anledningar. Det har ju även tagits upp att det finns rädsla för att det förstörs golv och skitas ner och svårt att hitta hundvakt. Då makes det ännu mindre sense att skaffa en större hund.

Visst kan jag förstå om man har önskemål av vissa anledningar (typ, man gillar inte päls överallt, vill inte ha dregel i taket, vill kunna ta med hunden hyfsat enkelt, vill inte ha en för sjuk/ömtålig hund. Men för att man har fördomar över att de är bjäbbiga? En mentalt stabil chihuahua eller annan liten hund kommer inte skälla på allt och alla. Så det är väl där man får vara noggrann istället.

 

[Lobelia]

Jag har kanske missat, men vad säger sambon om en större hund än chihuahua? Är det rasen han är emot eller att ha hund? Om det bara är rasen borde det gå att jämka och skaffa en lite större ras istället tänker jag.

Men om han är anti hund borde han verkligen kommunicera bättre. Varför säger han nej? Personligen hade jag nog lämnat någon som agerat bromskloss utan att ge en förklaring till varför, särskilt i kombination med att hota att relationen är över om inköp av hund ändå sker. Det känns som att han vill att du ska förstå honom i att han inte vill ha hund, men han vill inte förstå att hund är viktigt för dig och barnen.

Parsamtal eller särboskap kanske är en kompromiss om ingen av er kan rucka på er vilja.

Håller med, men mest under förutsättning att sambon verkligen uppfattat läget. Har hundönskan bara nämnts någon enstaka gång eller verkligen kommunicerats som en förutsättnign. Det är skillnad på "du när barnen är äldre kan vi skaffa hund älskling" och få ett hummande till svar bakom tidningen och "kan du skicka saltet" och ett seriöst samtal när man diskuterar utifrån "hur ställer du dig till att jag verkligen vill ha hund om ett par år, det är jätteviktigt för mig?" och båda säger sina åsikter.

 

[linnsan]

Det ligger mycket i en fråga som denna.

Det går liksom på båda hållen.
Har TS verkligen gjort det klart att en liten hund är ett vilkor för samlevnad och sambon bekräftat att de är eniga om att skaffa hund? Eller nämndes det i en bisats när sambon tänkte på något helt annat? TS har ju blivit i hop med en som inte vill ha hund trots att hen själv vill det väldigt gärna. Har de verkligen kommunicerat om det innan de blev ihop på ett sätt att båda visste vad den andra kände?

Har man rätt att ändra åsikt under vägen? Dröjer införskaffandet kan man ha nya erfarenheter/preferenser.

Sen så är jag av åsikten att kärleken övervinner det mesta, kan man inte komma överens eller ens tala om det så har man en hel del problem som kanske inte alls har med hund/icke hund att göra.

Om man nämner att man vill skaffa hund när barnen är äldre och ens blivande sambo inte säger emot det så har man ju gått med på det.

Om man ändrar sig längs vägen så får man ju ta upp det och prata igenom det? Inte säga tvärt nej, vägra prata om det och sura ihop.

Det håller jag absolut med om dock.

 

[Enya]

Jag som djurälskare och som inte kan leva utan hund hade också sagt tvärnej till chihuahua. Det eller separation. Fy fan och aldrig i livet, det är svårt att finna positiva saker om den rasen (för mig). Så, kanske en annan ras och börja ett samtal om hund istället. Annars vore det ju en tanke att rent faktiskt separera, att tvinga på en partner att leva med hund är faktiskt ingen god idé, det funkar aldrig bra.

 

[Luff]

Jag har velat ha hund så länge jag kan minnas. Är både katt och hundmänniska, men pga allergi så kan vi inte ha katt. Hund är inga problem.
Jag nämnde för pojkvännen (innan vi flyttade ihop) att jag kommer vilja ha hund när barnen blir större. Nu har det gått några år och barnen går inte på fritids mer. Började prata om detta redan förra sommaren. Jag och barnen alltså.
Jag och de, vill ha en chihuahua men sambon totalvägrar. Han tycker att det kostar mkt, tar mkt tid och han tycker att chihuahuaor är ”bjäbbiga”. Jag har gjort klart för honom att JAG står för alla kostnader och allt ansvar. Han älskar hundar men vill inte ha en själv.
Vi fick t.om kontakt med en uppfödare i samma ort och hon skulle hålla mig uppdaterad när honan var dräktig osv. Vilket hon är nu.
Tog upp det med sambon i veckan och barnen skrev brev, men han svarade att beslutet om att inte vilja ha -kvarstår.
Jag är så ledsen, besviken och frustrerad. Jag känner att djur skänker mig både glädje och harmoni.
Han har sina intressen som jag inte säger något om, även om det tar mkt tid.
Detta skulle bli mitt (och barnens) intresse.
Hur ska jag bara finna mig i att aldrig få förverkliga min dröm?
Vad hade ni gjort? Jag känner att detta gör mig bitter…

Jag skulle också tvärvägra chihuahua. Jag har problem med att inte trampa på vår korkade katt. Skulle inte våga röra mig runt en så liten hund. Huvva, skräcken att skada en så liten varelse.

 

[ChillyQ]

Jag har kanske missat, men vad säger sambon om en större hund än chihuahua? Är det rasen han är emot eller att ha hund? Om det bara är rasen borde det gå att jämka och skaffa en lite större ras istället tänker jag.

Men om han är anti hund borde han verkligen kommunicera bättre. Varför säger han nej? Personligen hade jag nog lämnat någon som agerat bromskloss utan att ge en förklaring till varför, särskilt i kombination med att hota att relationen är över om inköp av hund ändå sker. Det känns som att han vill att du ska förstå honom i att han inte vill ha hund, men han vill inte förstå att hund är viktigt för dig och barnen.

Parsamtal eller särboskap kanske är en kompromiss om ingen av er kan rucka på er vilja.

Hade han fått bestämma och velat ha, så hade han önskat en större hund. Jag vill dock inte ha en större utan en chihuahua eller något liknande passar mig bäst. Han säger nej för att han tycker att en hund tar både plats, tid och pga ekonomin.

 

[Lobelia]

Om man nämner att man vill skaffa hund när barnen är äldre och ens blivande sambo inte säger emot det så har man ju gått med på det.

Om man ändrar sig längs vägen så får man ju ta upp det och prata igenom det? Inte säga tvärt nej, vägra prata om det och sura ihop.

Det håller jag absolut med om dock.

Hör du verkligen allt alla nämner till dig? Jag gör det inte i vart fall, så är det något som är viktigt för mig söker jag alltid även efter ett accept och att personen jag talar med.

 

[linnsan]

Hör du verkligen allt alla nämner till dig? Jag gör det inte i vart fall, så är det något som är viktigt för mig söker jag alltid även efter ett accept och att personen jag talar med.

Allt? Om någon jag ska flytta ihop med säger till mig att de kommer vilja ha ett djur i framtiden så självklart minns man det?

 

[Lobelia]

Samtidigt, om han knappt är hemma, inte ska betala för, träna etc hunden så förstår jag inte varför han ska bestämma hund när alla andra som är engagerade vill ha en liten hund av flera vettiga anledningar. Det har ju även tagits upp att det finns rädsla för att det förstörs golv och skitas ner och svårt att hitta hundvakt. Då makes det ännu mindre sense att skaffa en större hund.

Visst kan jag förstå om man har önskemål av vissa anledningar (typ, man gillar inte päls överallt, vill inte ha dregel i taket, vill kunna ta med hunden hyfsat enkelt, vill inte ha en för sjuk/ömtålig hund. Men för att man har fördomar över att de är bjäbbiga? En mentalt stabil chihuahua eller annan liten hund kommer inte skälla på allt och alla. Så det är väl där man får vara noggrann istället.

Det kallas kompromiss, att ge och ta. Sen kanske man inte ska gå från en chihuahua till en Sankt Bernand utan kanske landa på pudelstorlek.

 

[ChillyQ]

Håller med, men mest under förutsättning att sambon verkligen uppfattat läget. Har hundönskan bara nämnts någon enstaka gång eller verkligen kommunicerats som en förutsättnign. Det är skillnad på "du när barnen är äldre kan vi skaffa hund älskling" och få ett hummande till svar bakom tidningen och "kan du skicka saltet" och ett seriöst samtal när man diskuterar utifrån "hur ställer du dig till att jag verkligen vill ha hund om ett par år, det är jätteviktigt för mig?" och båda säger sina åsikter.

Det är några år sedan detta togs upp. Och nu i efterhand skulle jag ha varit mer tydlig med min önskan. Jag har hintat många ggr när vi träffat andra hundar men inte tagit upp det som diskussion på samma sätt. Första riktiga samtalet kom förra sommaren och då var det tvärt nej. Jag har gått och hoppats på att han ska ändra sig, men icke.

 

[linnsan]

Det kallas kompromiss, att ge och ta. Sen kanske man inte ska gå från en chihuahua till en Sankt Bernand utan kanske landa på pudelstorlek.

Jag kan helt förstå om man inte vill ha en för ömtålig hund. Det hade inte jag heller velat. Men då diskuterar man det och förklarar varför. Man säger inte tvärnej och vägrar prata om det.

 

[Luff]

Hade han fått bestämma och velat ha, så hade han önskat en större hund. Jag vill dock inte ha en större utan en chihuahua eller något liknande passar mig bäst. Han säger nej för att han tycker att en hund tar både plats, tid och pga ekonomin.

Dumpa.

 

[ChillyQ]

Jag kan helt förstå om man inte vill ha en för ömtålig hund. Det hade inte jag heller velat. Men då diskuterar man det och förklarar varför. Man säger inte tvärnej och vägrar prata om det.

Nej, och nu vågar jag inte prata om det mer för att han blir irriterad. Han avskyr tjat och senast i söndags lade vi upp förslaget till honom i form av brev och videos. Det hjälpte inte.

 

[ChillyQ]

Dumpa.

Ska jag dumpa min sambo för en sån här sak?

 

[Lobelia]

Allt? Om någon jag ska flytta ihop med säger till mig att de kommer vilja ha ett djur i framtiden så självklart minns man det?

Du minns det säkert, om du faktiskt hört det, för du är djurintresserad. Alla tänker och reagerar inte på samma vis, för många är djur något irrelevant som man egentligen inte bryr sig om eller reflekterat över och glömt lika fort som det sagts i den mån man hört det.

 

[linnsan]

Nej, och nu vågar jag inte prata om det mer för att han blir irriterad. Han avskyr tjat och senast i söndags lade vi upp förslaget till honom i form av brev och videos. Det hjälpte inte.

Tycker faktiskt inte alls det låter bra att du inte vågar prata om det för att han blir irriterad.

Har han själv några intressen?

 

[Fetaost]

Hade han fått bestämma och velat ha, så hade han önskat en större hund. Jag vill dock inte ha en större utan en chihuahua eller något liknande passar mig bäst. Han säger nej för att han tycker att en hund tar både plats, tid och pga ekonomin.

Fast här får ju även du kompromissa OM han nu kan tänka sig en lite större hund.

Din tid äger inte han så den lägger du givetvis på vad du vill om du är beredd på att ta HELA ansvaret.

Om du har råd så är det också dina pengar. Har ni gemensam ekonomi så blir det mer komplicerat. Då får ni titta på hur mycket var och en av er lägger på hobby och fritid inklusive vad dina barn kostar så att det blir rättvist.