Sambon vägrar skaffa hund

[linnsan]

Jag har nu börjat kolla på Pomeranian för att de inte ska fälla och är allergivänliga. Vi hade samtal igår IGEN där jag uttryckte att jag inte vet hur vi löser problemet.

Dom skäller och fäller väldigt mycket faktiskt
Är dessutom rätt ömtåliga och kan bryta benen rätt lätt som unga när de hoppar ner från tex soffor eller liknande.

Det finns lite mildare raser som är liiite tåligare utan att bli utan småhundfördelarna.

 

[linnsan]

Dom skäller och fäller väldigt mycket faktiskt
Är dessutom rätt ömtåliga och kan bryta benen rätt lätt som unga när de hoppar ner från tex soffor eller liknande.

Det finns lite mildare raser som är liiite tåligare utan att bli utan småhundfördelarna.

Sen får man såklart skaffa pomeranian ändå om man vill.

 

[Viva]

Jag känner flera trevliga chihuahuor, en svensk släkting har en pytteliten ( ) uppfödning, och flera stallkamrater har haft dem. Jag tror på mycket handhavandefel, de är ju rätt eldiga små krkrabater.

Vi har några stycken på WP:n. Väldigt trevliga. En är diabeteshund, tror aldrig jag ens hört den skälla.

 

[Sel]

Vi har några stycken på WP:n. Väldigt trevliga. En är diabeteshund, tror aldrig jag ens hört den skälla.

En välaktiverad chi är generellt en trevlig hund har jag upplevt. Vi hade chinese cresteds i vår WP grupp, de var så himla härliga att umgås med jämfört med de jag allmänt har träffat på stan.

 

[Lobelia]

Men vill man ha med sig hunden tror jag inte man ser det som ett problem
Det är ju rätt tydligt att många hundägare hellre tar med sin hund på semestern än att lämnar den på pensionat och då är det ju stor skillnad att ha med en liten hund man kan stoppa i en väska jämfört med en stor hund

Om du ser det som ett problem eller inte är ointressant, sambon verkade ha givit uttryck för det. Och det finns objektiva problem som dyra flygbiljetter, vaccinationskrav, karantänskrav mm i vissa länder.

Om hundar inte är välkomna där man själv vill gå så hjälper ingen väska om du inte avser att smuggla in den, och ja det är väl lättare att smuggla in en liten hund.

 

[Lillo]

Om du ser det som ett problem eller inte är ointressant, sambon verkade ha givit uttryck för det. Och det finns objektiva problem som dyra flygbiljetter, vaccinationskrav, karantänskrav mm i vissa länder.

Om hundar inte är välkomna där man själv vill gå så hjälper ingen väska om du inte avser att smuggla in den, och ja det är väl lättare att smuggla in en liten hund.

Nej varför skulle man smuggla in en hund det är ju absolut inte okej.

 

[linnsan]

Om du ser det som ett problem eller inte är ointressant, sambon verkade ha givit uttryck för det. Och det finns objektiva problem som dyra flygbiljetter, vaccinationskrav, karantänskrav mm i vissa länder.

Om hundar inte är välkomna där man själv vill gå så hjälper ingen väska om du inte avser att smuggla in den, och ja det är väl lättare att smuggla in en liten hund.

Men alltså. Var står det att hon ska släpa med sig hunden på en semester där det krävs karantän och grejer? Har helt missat att sambon har givit det som anledning till att inte köpa hund och att ts prompt ska ha med hunden. Var står det?

Poängen är ju att små hundar ÄR välkomna på fler ställen än stora.

 

[Wingates]

Om du ser det som ett problem eller inte är ointressant, sambon verkade ha givit uttryck för det. Och det finns objektiva problem som dyra flygbiljetter, vaccinationskrav, karantänskrav mm i vissa länder.

Om hundar inte är välkomna där man själv vill gå så hjälper ingen väska om du inte avser att smuggla in den, och ja det är väl lättare att smuggla in en liten hund.

Förstår inte vad du argumenterar kring? Ingenting av det här har väl sambon tagit upp?
Men om man vill resa: Lämna bort hunden och res bort?

Nej man kanske inte kan vara lika spontan med hund som utan - men med tanke på att det finns barn i bilden så kvittar det ju. Då är det ju inte bara att dra heller.

 

[Lobelia]

Men alltså. Var står det att hon ska släpa med sig hunden på en semester där det krävs karantän och grejer? Har helt missat att sambon har givit det som anledning till att inte köpa hund och att ts prompt ska ha med hunden. Var står det?

Poängen är ju att små hundar ÄR välkomna på fler ställen än stora.

Min poängen är snarast att hundar inte är välkomna överallt, stora som små.

TS menade att sambon anser att man blir mer bunden av att ha hund, ett utryck för det är begränsningar var hunden är välkommen eller att det är begränsande när det gäller semesterplaner.

 

[Xomymy]

Min poängen är snarast att hundar inte är välkomna överallt, stora som små.

TS menade att sambon anser att man blir mer bunden av att ha hund, ett utryck för det är begränsningar var hunden är välkommen eller att det är begränsande när det gäller semesterplaner.

Man är bunden med barn också. Sedan så är det ju inget som hindrar han själv från att åka på semester.

Men ja, anledning hit och anledning dit, båda har rätt att tycka och känna som de gör. Bara om det var lättare att prata öppet och kompromissa istället för att det suras och ställs ultimatum.

 

[Lobelia]

Man är bunden med barn också. Sedan så är det ju inget som hindrar han själv från att åka på semester.

Men ja, anledning hit och anledning dit, båda har rätt att tycka och känna som de gör. Bara om det var lättare att prata öppet och kompromissa istället för att det suras och ställs ultimatum.

Det är fantastiskt vad folk här bara kan avfärda invändningar som finns mot att ha hund, hoppas TS inte avfärdar alla argument med att det är väl inget problem.

Har du sett fram emot att barnen blivit större så att du blir mindre bunden och kan ha en fin semester med din fru, åk själv så hon kan vakta hunden.

Är hundar tabu på din favorit restaurang så gå själv, familjen kan ta med hunden till fiket.

Är du orolig för att hunden ska förstöra prylar och inredning, det händer intet för flera bukehundar har inte gnagt på möblerna.

Är det flera ställen i stan som inte accepterar hundar, skit samma - det är ett par av ställena som kan övertalas att gå med på att släppa in en liten hund.

Inte skitar hunden ner mer än barnen heller, grattis, nu har du bara ett extra, inga problem...

Och vill du inte ha jobbet med hunden, oroa dig inte du kan kanske få njuta av att sambon går ut med hunden helt oavsett om hen har 40 graders feber eller brutit båda benen. Inte kommer du att ha dåligt samvete för det och hjälpa till ändå. Hen har ju lovat att ta hela ansvaret.

------

Det här är rentutav en fånig diskussion, det är ett stort ansvar att ha hund, det ger också en hel del begränsningar på många vis. Det är väl bättre att diskutera förutsägbara utmaningar och inte avfärda dem med att alla problem är negligerbara. Hur gör man med hunden om Matte är sjuk/skadad och inte kan ta hand om den. Hur ordnar man med semestrar så att inte hunden kommer i vägen för sambons önskemål. Hur blir det med ekonomin om någon förlorar jobbet och den andra får ta betydligt större del av försörjningsbördan. Vad händer när man står med en veterinärräkning på 40.000 och TS inte klarar av den. Och vad gör man om husse blir störtkär i den lilla hunden och den dyrkar honom. Vems hund är det då? Om den ena drömmer om gemensamma långa utlandsresor/semestrar och den andra drömmer om en hund, hur kan man kombinera detta? Eller ska bara en persons drömmar respekteras?


Och inte minst ett djupt samtal om det som verkligen ligger bakom konflikten och hur de båda parterna ser på framtiden.Hur man ska agera för att liknande situationer inte ska uppstå igen. Tala om känslor, om någon blivit sårad och varför, går det att lappa ihop?

Det finns mycket att tala om innan man börjar kontakta uppfödare och ge barnen hopp om att det blir en hund.

 

[Lillo]

Det är fantastiskt vad folk här bara kan avfärda invändningar som finns mot att ha hund, hoppas TS inte avfärdar alla argument med att det är väl inget problem.

Har du sett fram emot att barnen blivit större så att du blir mindre bunden och kan ha en fin semester med din fru, åk själv så hon kan vakta hunden.

Är hundar tabu på din favorit restaurang så gå själv, familjen kan ta med hunden till fiket.

Är du orolig för att hunden ska förstöra prylar och inredning, det händer intet för flera bukehundar har inte gnagt på möblerna.

Är det flera ställen i stan som inte accepterar hundar, skit samma - det är ett par av ställena som kan övertalas att gå med på att släppa in en liten hund.

Inte skitar hunden ner mer än barnen heller, grattis, nu har du bara ett extra, inga problem...

Och vill du inte ha jobbet med hunden, oroa dig inte du kan kanske få njuta av att sambon går ut med hunden helt oavsett om hen har 40 graders feber eller brutit båda benen. Inte kommer du att ha dåligt samvete för det och hjälpa till ändå. Hen har ju lovat att ta hela ansvaret.

------

Det här är rentutav en fånig diskussion, det är ett stort ansvar att ha hund, det ger också en hel del begränsningar på många vis. Det är väl bättre att diskutera förutsägbara utmaningar och inte avfärda dem med att alla problem är negligerbara. Hur gör man med hunden om Matte är sjuk/skadad och inte kan ta hand om den. Hur ordnar man med semestrar så att inte hunden kommer i vägen för sambons önskemål. Hur blir det med ekonomin om någon förlorar jobbet och den andra får ta betydligt större del av försörjningsbördan. Vad händer när man står med en veterinärräkning på 40.000 och TS inte klarar av den. Och vad gör man om husse blir störtkär i den lilla hunden och den dyrkar honom. Vems hund är det då? Om den ena drömmer om gemensamma långa utlandsresor/semestrar och den andra drömmer om en hund, hur kan man kombinera detta? Eller ska bara en persons drömmar respekteras?


Och inte minst ett djupt samtal om det som verkligen ligger bakom konflikten och hur de båda parterna ser på framtiden.Hur man ska agera för att liknande situationer inte ska uppstå igen. Tala om känslor, om någon blivit sårad och varför, går det att lappa ihop?

Det finns mycket att tala om innan man börjar kontakta uppfödare och ge barnen hopp om att det blir en hund.

Tycker det är du som letar problem som inte finns.
Ska man ut och äta kan hunden vara hemma några timmar.
Ska man ut och resa kan hunden vara hos hundvakt eller pensionat om man inte vill ha den med.


En hund gör en faktiskt inte lika bunden som barn på långa vägar barn kan inte lämnas själva förrän dom är i skolåldern en hund kan du lämna ensam efter bara några månader

Plus att många människor lever ensam med både en och flera hundar och tro det eller ej dom klarar hunden genom sjukdom och veterinärvård ändå

 

[Xomymy]

Det är fantastiskt vad folk här bara kan avfärda invändningar som finns mot att ha hund, hoppas TS inte avfärdar alla argument med att det är väl inget problem.

Har du sett fram emot att barnen blivit större så att du blir mindre bunden och kan ha en fin semester med din fru, åk själv så hon kan vakta hunden.

Är hundar tabu på din favorit restaurang så gå själv, familjen kan ta med hunden till fiket.

Är du orolig för att hunden ska förstöra prylar och inredning, det händer intet för flera bukehundar har inte gnagt på möblerna.

Är det flera ställen i stan som inte accepterar hundar, skit samma - det är ett par av ställena som kan övertalas att gå med på att släppa in en liten hund.

Inte skitar hunden ner mer än barnen heller, grattis, nu har du bara ett extra, inga problem...

Och vill du inte ha jobbet med hunden, oroa dig inte du kan kanske få njuta av att sambon går ut med hunden helt oavsett om hen har 40 graders feber eller brutit båda benen. Inte kommer du att ha dåligt samvete för det och hjälpa till ändå. Hen har ju lovat att ta hela ansvaret.

------

Det här är rentutav en fånig diskussion, det är ett stort ansvar att ha hund, det ger också en hel del begränsningar på många vis. Det är väl bättre att diskutera förutsägbara utmaningar och inte avfärda dem med att alla problem är negligerbara. Hur gör man med hunden om Matte är sjuk/skadad och inte kan ta hand om den. Hur ordnar man med semestrar så att inte hunden kommer i vägen för sambons önskemål. Hur blir det med ekonomin om någon förlorar jobbet och den andra får ta betydligt större del av försörjningsbördan. Vad händer när man står med en veterinärräkning på 40.000 och TS inte klarar av den. Och vad gör man om husse blir störtkär i den lilla hunden och den dyrkar honom. Vems hund är det då? Om den ena drömmer om gemensamma långa utlandsresor/semestrar och den andra drömmer om en hund, hur kan man kombinera detta? Eller ska bara en persons drömmar respekteras?


Och inte minst ett djupt samtal om det som verkligen ligger bakom konflikten och hur de båda parterna ser på framtiden.Hur man ska agera för att liknande situationer inte ska uppstå igen. Tala om känslor, om någon blivit sårad och varför, går det att lappa ihop?

Det finns mycket att tala om innan man börjar kontakta uppfödare och ge barnen hopp om att det blir en hund.

Jag säger inte att hans farhågor är invalida men det finns inget utrymme alls att diskutera enligt TS. Det finns lösningar på mycket och det du tar upp är saker de bör diskutera. Jag gav ett exempel på en lösning - han kan åka ensam på semester. Eller så har de hundvakt som TS redan hade tänkt på. Nu är detta exempel.

 

[Bison]

Det är fantastiskt vad folk här bara kan avfärda invändningar som finns mot att ha hund, hoppas TS inte avfärdar alla argument med att det är väl inget problem.

Har du sett fram emot att barnen blivit större så att du blir mindre bunden och kan ha en fin semester med din fru, åk själv så hon kan vakta hunden.

Är hundar tabu på din favorit restaurang så gå själv, familjen kan ta med hunden till fiket.

Är du orolig för att hunden ska förstöra prylar och inredning, det händer intet för flera bukehundar har inte gnagt på möblerna.

Är det flera ställen i stan som inte accepterar hundar, skit samma - det är ett par av ställena som kan övertalas att gå med på att släppa in en liten hund.

Inte skitar hunden ner mer än barnen heller, grattis, nu har du bara ett extra, inga problem...

Och vill du inte ha jobbet med hunden, oroa dig inte du kan kanske få njuta av att sambon går ut med hunden helt oavsett om hen har 40 graders feber eller brutit båda benen. Inte kommer du att ha dåligt samvete för det och hjälpa till ändå. Hen har ju lovat att ta hela ansvaret.

------

Det här är rentutav en fånig diskussion, det är ett stort ansvar att ha hund, det ger också en hel del begränsningar på många vis. Det är väl bättre att diskutera förutsägbara utmaningar och inte avfärda dem med att alla problem är negligerbara. Hur gör man med hunden om Matte är sjuk/skadad och inte kan ta hand om den. Hur ordnar man med semestrar så att inte hunden kommer i vägen för sambons önskemål. Hur blir det med ekonomin om någon förlorar jobbet och den andra får ta betydligt större del av försörjningsbördan. Vad händer när man står med en veterinärräkning på 40.000 och TS inte klarar av den. Och vad gör man om husse blir störtkär i den lilla hunden och den dyrkar honom. Vems hund är det då? Om den ena drömmer om gemensamma långa utlandsresor/semestrar och den andra drömmer om en hund, hur kan man kombinera detta? Eller ska bara en persons drömmar respekteras?


Och inte minst ett djupt samtal om det som verkligen ligger bakom konflikten och hur de båda parterna ser på framtiden.Hur man ska agera för att liknande situationer inte ska uppstå igen. Tala om känslor, om någon blivit sårad och varför, går det att lappa ihop?

Det finns mycket att tala om innan man börjar kontakta uppfödare och ge barnen hopp om att det blir en hund.

För den som vill ha hund är det heller inga problem.
Jag känner mig inte ett dugg bunden med hund och ja, jag tar hand om honom även när jag är sjuk.
Jag knallade runt med två hundar i skogen på kryckor med bruten fot
Blir husse kär i hunden köper man en till, ännu bättre

För mig är det extremt enkelt, jag vill leva med djur, annars har jag ingen livskvalité.
Skulle min partner inte vilja leva med djur hade jag gjort slut, jag värdesätter livet med djur mycket högre än att ha en partner

Hur ts vill göra kan bara hon svara på, det är hennes val vad som är mest viktigt, hund eller sambo.

 

[Lobelia]

Jag säger inte att hans farhågor är invalida men det finns inget utrymme alls att diskutera enligt TS. Det finns lösningar på mycket och det du tar upp är saker de bör diskutera. Jag gav ett exempel på en lösning - han kan åka ensam på semester. Eller så har de hundvakt som TS redan hade tänkt på. Nu är detta exempel.

Jag var lite orättvis mot dig, men många här avfärdar problem som de inte existetsr. Det mests går att lösa givetvis, men det kostar ofta tid energi och/eller pengar. Problemen/utmaningarna finns även om det finns lösningar, de försvinner liksom inte. Skaffar man en hund ändras livet på många plan och då behöver hela familjen vara med på det.

Som jag skrev mycket tidigt i diskussionen. Vill sambon inte prata om det ( ja han lär behöva lite tid och smälta det först ) så ser jag ingen framtid i förhållandet. Jag ser det som ett mycket större problem att inte kunna prata än en eventuell hund.

Prata på riktigt om att skaffa hund borde man gjort långt tidigare, före en part kontaktar uppfödare i hopp om att hitta en valp att boka. Även om man är övertygad om att sambon är med på noterna älskar hundar så bör väl alla få säga sitt om rasval. Det är lättare att få accept om folk känner sig inkludrade.

 

[Lobelia]

För den som vill ha hund är det heller inga problem.
Jag känner mig inte ett dugg bunden med hund och ja, jag tar hand om honom även när jag är sjuk.
Jag kallade runt med två hundar i skogen på kryckor med bruten fot
Blir husse lär i hunden köper man en till, ännu bättre

För mig är det extremt enkelt, jag vill leva med djur, annars har jag ingen livskvalité.
Skulle min partner inte vilja leva med djur hade jag gjort slut, jag värdesätter livet med djur mycket högre än att ha en partner

Hur ts vill göra kan bara hon svara på, det är hennes val vad som är mest viktigt, hund eller sambo.

Fast nu är förutsättningen att en part inte vill ha hund....

Men visst en lösning är att flytta isär, TS verkar inte vara, så pigg på det dock

 

[Bison]

Fast nu är förutsättningen att en part inte vill ha hund....

Men visst en lösning är att flytta isär, TS verkar inte vara, så pigg på det dock

Min sambo vill inte ha några djur och nu står vi här med tre katter och en hund
Jag hade dock både hund och en katt när vi träffades. Ville ha två katter, dessvärre valde andra katten husse till sin människa så det blev tre katter
Han är minst lika fäst vid dem som jag är även om han suckar en del över dem ibland

Så kvarstår alternativet ett liv utan hund.

 

[hastflicka]

Nu finns det ju andra små hundar än Chihuahua och ts är öppen för förslag.

Sen är jag lite nyfiken på varför han ska få välja hund när hon ska betala och sköta den och det är hennes vardag som drabbas. Hon kommer vara hemma med hunden. Kan ts mamma vara hundvakt till en större hund? Är det lika lätt för barnen att göra aktiviteter med hunden? Är den lika lätt för ts att ta med när hon åker iväg som det skulle vara med liten? Behövs det annan bil?

Ska han vara med och välja så får han ju ta minst 50% av ansvaret också. Ville han det?

Hade du velat bli tvingad att skaffa en chihuahua som du ska sköta och vara hemma med 95% av tiden? Det är ju ologiskt.

Fast i de forsta inlaggen ar TS saker pa att det ar chihuahua hon vill ha. Att kunna tanka sig en annan liten ras kom senare efter ytterligare en sammandrabbning (har jag for mig) med "sambon".

Fast om TS mamma inte vill vara hundvakt till en storre hund kanske sambon hellre ar utan hund, eller anlitar ett dagis eller liknande? Sambon vill ju inte ha en hund ... och uppenbarligen minst av allt en liten hund. Nu skulle aldrig Maken och jag hamna i sadana stallningstaganden, men det ar ju upp till den som vill ha hund att "forklara laget" och se till att bada blir nojda.

I alla handelser har vi lite for lite information for att sakert saga precis hur det ar. Jag misstanker dock att jag skulle bli ganska motstravig om Maken och barnen "pratat ihop" sig om ras och till och med uppfodare, skrivit brev och gjort en video.
I min varld sager man, "Alskling, jag vill verkligen ha en hund." varpa min Make sa, "men ingen liten hoppas jag". Han gillade inte valet rottweiler, men da jag tog hela ansvaret for traning och skotsel sa var det inga problem ... och det var ju en stor hund.

 

[Xomymy]

Jag var lite orättvis mot dig, men många här avfärdar problem som de inte existetsr. Det mests går att lösa givetvis, men det kostar ofta tid energi och/eller pengar. Problemen/utmaningarna finns även om det finns lösningar, de försvinner liksom inte. Skaffar man en hund ändras livet på många plan och då behöver hela familjen vara med på det.

Som jag skrev mycket tidigt i diskussionen. Vill sambon inte prata om det ( ja han lär behöva lite tid och smälta det först ) så ser jag ingen framtid i förhållandet. Jag ser det som ett mycket större problem att inte kunna prata än en eventuell hund.

Prata på riktigt om att skaffa hund borde man gjort långt tidigare, före en part kontaktar uppfödare i hopp om att hitta en valp att boka. Även om man är övertygad om att sambon är med på noterna älskar hundar så bör väl alla få säga sitt om rasval. Det är lättare att få accept om folk känner sig inkludrade.

Ja, förstås, det är ju en levande varelse som kräver ett ansvarstagande hur stor eller liten den än är. Jag tror utifrån det TS sagt så har TS tagit upp det med honom (exempelvis när TS sa att TS ville ha hund när barnen blir större). Det jag och många reagerar på är varför han inte protesterade redan då, detta snacket kunde tas då (som du själv sa så skulle man diskuterat detta tidigare). TS verkade uppfatta tystnaden som ett "okej". Nu vet vi ju inte sambons sidan och han kanske har väldigt goda skäl till att han var tyst, kanske redan då kände han sig exkluderad eller vad nu än som kan ha hänt - men vi kan ju inte prata från hans sida när vi inte känner honom. Det enda vi har att utgå från är TS ord, allt annat är spekulationer.

Finns det andra fundering, problem, skäl, hinder och känslor som gör det jobbigt för TS's sambo så har han ju också ett eget ansvar att ta upp detta då TS inte är en tankeläsare.

Jag ser det som ett mycket större problem att inte kunna prata än en eventuell hund.

Det stämmer helt, jag håller med dig

 

[hastflicka]

Prata på riktigt om att skaffa hund borde man gjort långt tidigare, före en part kontaktar uppfödare i hopp om att hitta en valp att boka. Även om man är övertygad om att sambon är med på noterna älskar hundar så bör väl alla få säga sitt om rasval. Det är lättare att få accept om folk känner sig inkludrade.

This!