Sambon vägrar skaffa hund

[Xomymy]

Sedan känns det lite konstigt att TS ska vara helt okej med sins sambos tvärvägran utan möjlighet att diskutera det eftersom han har sina anledningar men TS anledningar till att vilja ha hund inte ska lyssnas på eller få respekt. TS nämner besvikenhet och bitterhet, det är inte bara sambons känslor som spelar roll. Kan vara svårt att bemöta någon bra om man själv känner sig orättvist behandlad.

 

[Sleepy]

Jag har velat ha hund så länge jag kan minnas. Är både katt och hundmänniska, men pga allergi så kan vi inte ha katt. Hund är inga problem.
Jag nämnde för pojkvännen (innan vi flyttade ihop) att jag kommer vilja ha hund när barnen blir större. Nu har det gått några år och barnen går inte på fritids mer. Började prata om detta redan förra sommaren. Jag och barnen alltså.
Jag och de, vill ha en chihuahua men sambon totalvägrar. Han tycker att det kostar mkt, tar mkt tid och han tycker att chihuahuaor är ”bjäbbiga”. Jag har gjort klart för honom att JAG står för alla kostnader och allt ansvar. Han älskar hundar men vill inte ha en själv.
Vi fick t.om kontakt med en uppfödare i samma ort och hon skulle hålla mig uppdaterad när honan var dräktig osv. Vilket hon är nu.
Tog upp det med sambon i veckan och barnen skrev brev, men han svarade att beslutet om att inte vilja ha -kvarstår.
Jag är så ledsen, besviken och frustrerad. Jag känner att djur skänker mig både glädje och harmoni.
Han har sina intressen som jag inte säger något om, även om det tar mkt tid.
Detta skulle bli mitt (och barnens) intresse.
Hur ska jag bara finna mig i att aldrig få förverkliga min dröm?
Vad hade ni gjort? Jag känner att detta gör mig bitter…

Be inte om lov. Bara skaffa den hund du vill ha nu och bli lycklig. Resten löser sig.

Talar av bitter erfarenhet.

 

[Lobelia]

Det är ju lite svårt att ha ett samtal när sambon varit tyst om det innan. Eller hur menar du? Om jag säger till min sambo att jag vill köpa en dyr dammsugare i en konversation och han inte svarar så antar jag att han är okej med det. Det är ju inte bara mitt ansvar att ta upp för och nackdelar, han har ju också ett ansvar att ta upp saker som han tänker på, exempelvis att låta mig veta att vår ekonomi är inte bra just nu. Svårt att ha en konversation när någon inte svarar. Det framgår inte att han inte lyssnat i TS inlägg.

Jag hade blivit lite ställd om du köpt en ny dyr dammsugare och bara nämnt det utan att få respons om den köps för gemensamma pengar (och vi inte har en god ekonomi där 25000 föe en damsugare är en småsak) . Dyra saker lägger man in i budgetten.

Sen hade jag tagit upp en diskussion om hur vi ska ha det, att jag gärna vill diskutera större beslut som berör vår gemensamma ekonomi och att jag vill att du säkerställer att jag hör och reflekterar över det.

Har vi inte gemensam ekonomi så hade jag struntat i det, det påverkar inte livet nämnvärt med en ny damsugare.

Om jag medvetet ignorerar kommunikationsförsök (om de inte kommer extremtvolämpligt) så är det dags att diskutera förhållande, med eller utan damsugare.

 

[Lobelia]

Sedan känns det lite konstigt att TS ska vara helt okej med sins sambos tvärvägran utan möjlighet att diskutera det eftersom han har sina anledningar men TS anledningar till att vilja ha hund inte ska lyssnas på eller få respekt. TS nämner besvikenhet och bitterhet, det är inte bara sambons känslor som spelar roll. Kan vara svårt att bemöta någon bra om man själv känner sig orättvist behandlad.

Det är väl ingen som menar att TS ska vara okej med att sambon vägrar att diskutera? Han känner sig nog helt överkörd nu så kanske han behöver lite tid. Flera har rekommenderat familjerådgivning.

 

[Hedinn]

Jo det spelar stor roll hur man haft det förut. En part vill ändra på det, då behöver familjen förhålla sig till förändringen och om alla kan acceptera den. Om inte så är det inte längre en familj. En ännu större förändring.

Fast eftersom TS planerat det här länge (och informerat sambon om det) så är det ju snarare sambon som vill ändra på det, inte TS.
En icke-förändring trumfar inte en förändring, speciellt inte om förändringen varit påtänkt sen tidigare.

 

[Lobelia]

Fast eftersom TS planerat det här länge (och informerat sambon om det) så är det ju snarare sambon som vill ändra på det, inte TS.
En icke-förändring trumfar inte en förändring, speciellt inte om förändringen varit påtänkt sen tidigare.

Vad??? Hur i hela fridens namn kan du få det till att den som vill behålla det som det är för att denne är emot förändringen partnern önskar?

Och TS har planerat det länge och delvis bakom ryggen på sambon, informationen har det varit lite si och så med. Att diskutera hundar i positiva ordalag med kompisar och nämna det helt utan respons är inte riktigt att informera. Sen diskuterar man väl en sån sak och inte bara nämner/informerar det och utgår från att det är okej. Och om man tror det är okej, varför då diskutera bakom ryggen på sambon om rasval och välja uppfödare mm och inte dra in sambon och göra honom delaktig i besluten om man nu tror han vill ha hund?

Jag tänker inte svara på ditt påstående om att jag menar att en icke-föränding övertrumfar en förändring, det har jag aldrig påstått. Jag har diskuterat kommunikationen kring det och vem som har ansvar för att ta upp det, inte vems livsval som är viktigast och ska gå före.

 

[Hedinn]

Vad??? Hur i hela fridens namn kan du få det till att den som vill behålla det som det är för att denne är emot förändringen partnern önskar?

Och TS har planerat det länge och delvis bakom ryggen på sambon, informationen har det varit lite si och så med. Att diskutera hundar i positiva ordalag med kompisar och nämna det helt utan respons är inte riktigt att informera. Sen diskuterar man väl en sån sak och inte bara nämner/informerar det och utgår från att det är okej. Och om man tror det är okej, varför då diskutera bakom ryggen på sambon om rasval och välja uppfödare mm och inte dra in sambon och göra honom delaktig i besluten om man nu tror han vill ha hund?

Jag tänker inte svara på ditt påstående om att jag menar att en icke-föränding övertrumfar en förändring, det har jag aldrig påstått. Jag har diskuterat kommunikationen kring det och vem som har ansvar för att ta upp det, inte vems livsval som är viktigast och ska gå före.

Fast TS informerade om de planerna innan de flyttade ihop. Vad menar du att hon skulle diskutera då? Det är väl i allra högsta grad sambons ansvar att då förstå att det lär innebära en förändring även i hans liv och hem om han väljer att flytta ihop trots detta. Även hans ansvar att faktiskt lyssna på TS. Tycker det är lite tröttsamt med samhällets syn att kvinnorna alltid måste kommunicera tydligare istället för att ställa kravet på män att faktiskt börja lyssna.

 

[Lobelia]

Fast TS informerade om de planerna innan de flyttade ihop. Vad menar du att hon skulle diskutera då? Det är väl i allra högsta grad sambons ansvar att då förstå att det lär innebära en förändring även i hans liv och hem om han väljer att flytta ihop trots detta. Även hans ansvar att faktiskt lyssna på TS. Tycker det är lite tröttsamt med samhällets syn att kvinnorna alltid måste kommunicera tydligare istället för att ställa kravet på män att faktiskt börja lyssna.

Se till att få någon respons så att hon vet att han hört det (eller i det här fallet sett det då det var ett SMS), är något viktigt för mig så pratar jag öga mot öga eller ser till att få bekräftelse på om det är uppfattat. Ingen respons är för mig det samma som att jag inte vet om det är uppfattat och än mindre om personen är med på det. Ansvar att lyssna har man rimligen först när man uppfattat att det förväntas eller om man blir ombedd om man nu missat det och inte om man inte ens är medveten om att något kommunicerats.

Nog skulle det vara värt ett ordentligt samtal om något som är viktigt för dig för att ta reda på din blivande parters ståndpunkt? Ett sådant samtal kunde lika gärna bli "äh vi hjälps åt, nog kan vi klara en det också, det skulle vara mysigt" som "nej jag vill inte, absolut inte på några villkor". Nu vet bara sambon hur han uppfattade det, om han ens såg eller reflekterade över SMS:et

Nu är det som det är och TS med sambo får göra det bästa av situationen, det gör de bäst genom att kommunicera och vill inte den ena parten (även med tid för reflektion och eventuellt familjerådgivning eller liknande) ja då finns det inte mycket att bygga på. Då är hunden det minsta problemet.

 

[Sasse]

Det är väl ingen som menar att TS ska vara okej med att sambon vägrar att diskutera? Han känner sig nog helt överkörd nu så kanske han behöver lite tid. Flera har rekommenderat familjerådgivning.

Vadå lite tid? Han har ju haft nästan ett år på sig och vägrar fortfarande diskutera.

 

[linnsan]

Se till att få någon respons så att hon vet att han hört det (eller i det här fallet sett det då det var ett SMS), är något viktigt för mig så pratar jag öga mot öga eller ser till att få bekräftelse på om det är uppfattat. Ingen respons är för mig det samma som att jag inte vet om det är uppfattat och än mindre om personen är med på det. Ansvar att lyssna har man rimligen först när man uppfattat att det förväntas eller om man blir ombedd om man nu missat det och inte om man inte ens är medveten om att något kommunicerats.

Nog skulle det vara värt ett ordentligt samtal om något som är viktigt för dig för att ta reda på din blivande parters ståndpunkt? Ett sådant samtal kunde lika gärna bli "äh vi hjälps åt, nog kan vi klara en det också, det skulle vara mysigt" som "nej jag vill inte, absolut inte på några villkor". Nu vet bara sambon hur han uppfattade det, om han ens såg eller reflekterade över SMS:et

Nu är det som det är och TS med sambo får göra det bästa av situationen, det gör de bäst genom att kommunicera och vill inte den ena parten (även med tid för reflektion och eventuellt familjerådgivning eller liknande) ja då finns det inte mycket att bygga på. Då är hunden det minsta problemet.

Fast det är ju bara helt omöjligt att missa att någon tänker skaffa hund när de både har skrivit det OCH pratat om det i flera år.

Tycker du verkligen att det är normalt att lyssna så lite på någon i sin närhet?

 

[Lobelia]

Vadå lite tid? Han har ju haft nästan ett år på sig och vägrar fortfarande diskutera.

Jag uppfattade det närmast som om det var nu i dagarna när sambon blev upplyst om de direkta planerna att köpa hund och från vilken uppfödare och barnen skrev brev och visade videoclips som han tjurade ihop. Om han tjurat över hunden ett år och vägrat prata trots upprepade försök (som vad jag sett inte nämnts) förstår jag verkligen att han blev än surare satt inför scenariot men då var positionerna redan så låsta som det går. Det funkar inte att bo ihop om en verkligen inte vill ha hund och den andra inte kan lve utan. Då får man förhålla sig till det. Jag hade för länge sedan sett till att få hjälp med kommunikationen och om det inte funkat lämnat förhållandet, det har dock inget med en hund att göra.

 

[Lobelia]

Fast det är ju bara helt omöjligt att missa att någon tänker skaffa hund när de både har skrivit det OCH pratat om det i flera år.

Tycker du verkligen att det är normalt att lyssna så lite på någon i sin närhet?

Var du där och vet att sambon uppfattade det på det viset? Inte ens TS uttrycker det på det viset, hon skrev något att hon diskuterat med sina vänner om glädjen med hund och skickat ett SMS som det inte blivit respons på.

Tycker du verkligen det är ett bra sätt att gå till väga om man har en dröm om ett hundliv med sin sambo, att använda indirekt kommunikation om snarlika ämnen med vännerna och utgått från att sambon "tjjuvlyssnar" utan att ta någonsin ta upp det direkt till diskussion med sambon ? Och sen planera inskaffande av hund bakom ryggen på personen?

Jag hade då talat om min önskan med personen direkt.

 

[Enya]

Om min ponny går bort innan jag har möjlighet att köpa en påläggskalv och jag berättar för någon jag träffar att "bara så du vet så är jag en hästmänniska och kommer skaffa häst när tid/pengar finns" och den jag träffar svarar typ "jag gillar hästar, de är fina djur" så hade jag verkligen blivit chockad (och förbannad) om partnern sen säger blankt NEJ till att jag köper häst för MINA pengar. Liksom what.

Nu finns det ju folk till allt men jag tror att det är mindre risk att någon sambo skulle reagera såsom TS sambo just eftersom hästen inte bor i samma hem. Min känsla är att det har att göra med att en hund bor inne med familjen och blir del av även hans liv.

(Obs, jag skrev mindre risk, inte att det inte sker eftersom jag gissar att det sker ändå att sambos har åsikter)

 

[linnsan]

Var du där och vet att sambon uppfattade det på det viset? Inte ens TS uttrycker det på det viset, hon skrev något att hon diskuterat med sina vänner om glädjen med hund och skickat ett SMS som det inte blivit respons på.

Tycker du verkligen det är ett bra sätt att gå till väga om man har en dröm om ett hundliv med sin sambo, att använda indirekt kommunikation om snarlika ämnen med vännerna och utgått från att sambon "tjjuvlyssnar" utan att ta någonsin ta upp det direkt till diskussion med sambon ? Och sen planera inskaffande av hund bakom ryggen på personen?

Jag hade då talat om min önskan med personen direkt.

Ja faktiskt. Har själv hund och häst. Eventuella partners behöver inte bry sig nämnvärt mer än att veta om att jag har/tänker skaffa. Så om de inte är superengagerade mer än att de är med och lyssnar och säger att de gillar djuret så hade jag inte tyckt det var alls konstigt faktiskt. Hade tyckt att det vore VÄLDIGT konstigt om min partner helt plötsligt motsatte sig det, efter flera år utan vidar diskussion.

"Hundliv med sambon". Hon har tänkt skaffa hund, hon hade ju tänkt skaffa den själv, med sina pengar. Man behöver inte skaffa allt tillsammans med sin sambo.

 

[linnsan]

Nu finns det ju folk till allt men jag tror att det är mindre risk att någon sambo skulle reagera såsom TS sambo just eftersom hästen inte bor i samma hem. Min känsla är att det har att göra med att en hund bor inne med familjen och blir del av även hans liv.

(Obs, jag skrev mindre risk, inte att det inte sker eftersom jag gissar att det sker ändå att sambos har åsikter)

Häst tar dock generellt bra mycket mera tid än en liten sällskapshund som flyter in i ens vardag på ett rätt simpelt vis.

Skitar ner gör det ofta också. Både i bil och hem. Eftersom att det tagits upp som anledning.

Man kan ju störa sig på alla intressen någon har så fort de låter, tar plats eller skitar ner minsta lilla. Om man nu tycker att det är rimligt. Men då får det ju gå åt båda hållen och hade det varit jag så hade jag nog inte tyckt att sambons gaming vore rimlig att ha i hemmet

 

[tanten]

En hund som alltid och ständigt får följa med kan vara svår att lämna hemma..... så det här med att alltid ha med är inte bara bra. En hund med separationsångest eller otränad för att vara hemma är inte rolig att behöva lösa. Och var tänker du att hunden alltid får följa med? ICA? HM? Biltema? Exspresso House? Mormors bageri på hörnet? Mio? Vårdcentralen? Skolan? Och när den inte får följa med, ska man binda den utanför? Sitta i bilen i värmen och vänta? Vara hemma?

En stor hund är precis lika lätt eller svår att ta med vill jag säga, det beror inte så mycket på storleken....

Det finns ingen motsättning i att ha hunden med sig så mycket som möjligt och att kunna lämna den ensam några timmar!

Torsten klarade det helt utan problem. Kunde vi så kan fler hundägare.

 

[Bison]

@Lobelia jag förstår inte varför du har så tråkig ton och vrider på saker till det negativa.
Ska man tänka absolut worst case scenario med precis allt kan man inte göra något i livet. Absolut inte skaffa barn och resor är det inte tal om, tänk allt som kan gå fel

Som att det övertalas att få ta med liten hund där hundar normalt inte är välkomna.
Vem har skrivit det?

Jag har då aldrig övertalat eller tjatat.
Ser jag ingen skylt hivar jag upp Harry på armen, tittar in och frågar om han är välkommen in.
Blir det en nej accepterar jag och går vidare. Ibland blir det ja självklart, ibland om du har honom i famnen och ibland vi tillåter normalt inte hundar men den lilla går bra om du håller ordning på honom.

Har ovanlig ras så får ofta frågor om honom vilket är väldigt kul

 

[Lobelia]

@Lobelia jag förstår inte varför du har så tråkig ton och vrider på saker till det negativa.
Ska man tänka absolut worst case scenario med precis allt kan man inte göra något i livet. Absolut inte skaffa barn och resor är det inte tal om, tänk allt som kan gå fel

Som att det övertalas att få ta med liten hund där hundar normalt inte är välkomna.
Vem har skrivit det?

Jag har då aldrig övertalat eller tjatat.
Ser jag ingen skylt hivar jag upp Harry på armen, tittar in och frågar om han är välkommen in.
Blir det en nej accepterar jag och går vidare. Ibland blir det ja självklart, ibland om du har honom i famnen och ibland vi tillåter normalt inte hundar men den lilla går bra om du håller ordning på honom.

Har ovanlig ras så får ofta frågor om honom vilket är väldigt kul

På dig låter det som jag skrivit om dig, mycket konstigt. Jag har inte skrit alls om dig men kul att du får ta med din hund.
Jag minns inte vem jag fick svaret om att ta med liten hund där hundar inte var välkomna. Orkar inte leta.

Klart det blir polariserat när folk har olika åsikter

 

[Bison]

På dig låter det som jag skrivit om dig, mycket konstigt. Jag har inte skrit alls om dig men kul att du får ta med din hund.
Jag minns inte vem jag fick svaret om att ta med liten hund där hundar inte var välkomna. Orkar inte leta.

Klart det blir polariserat när folk har olika åsikter

Jag har skrivit att jag fått ta med hund där de normalt inte är välkomna.
Men övertala? Du lägger in ord som ingen använt, det är lite fult.

 

[Lobelia]

Jag har skrivit att jag fått ta med hund där de normalt inte är välkomna.
Men övertala? Du lägger in ord som ingen använt, det är lite fult.

Du jag läste i tråden om en som övertalade personal om att få ta med hunden, inte du vad jag vet men minns inte vem och orkar inte leta. Klart jag kan ha missuppfattat, men ljuger gör jag inte.

Det är fult att anklaga folk för att ljuga.