Sambo kan inte bestämma sig?

[Sleepy]

hade han sagt Ja eller Nej hade valet varit lätt

Velande är inte ett Ja - och det kan du tolka som ett Nej. Köp gård själv och lev nu. I framtiden kanske du träffar någon som delar din passion; din sambo gör det inte.

 

[Petruska]

Jag har råd att köpa gård själv. Och jag ser ju helst att sambon flyttar med mig till en gård, mitt drömliv hade varit jag och sambon på en gård. Men vill sambon absolut bo i lägenhet resten av livet då är vi nog inte rätt för varandra. Längtan efter gård är större. Så hade han sagt Ja eller Nej hade valet varit lätt men nu håller han ju på och velar fram och tillbaka...

Men då vet du ju det. Han är osäker. Då har du ju det att utgå från. Köp en gård om du vill ha en. Han kanske flyttar med. Ni kan vara särbos. Eller det tar slut.

Men om du vill ha en gård är ju gården ditt projekt - som du kan förverkliga eller lägga ner. Men som det är nu gör du ju din kille till del i något som är ditt, inte hans. Du säger att du drömmer om en gård. Den drömmen verkar innefatta en man med samma dröm i ditt fall. För mig är det väldigt gränslöst genemot din partner. Du lägger din dröm på honom. Han ska leverera i ditt drömmeri.

 

[Kattennizze]

Men då vet du ju det. Han är osäker. Då har du ju det att utgå från. Köp en gård om du vill ha en. Han kanske flyttar med. Ni kan vara särbos. Eller det tar slut.

Men om du vill ha en gård är ju gården ditt projekt - som du kan förverkliga eller lägga ner. Men som det är nu gör du ju din kille till del i något som är ditt, inte hans. Du säger att du drömmer om en gård. Den drömmen verkar innefatta en man med samma dröm i ditt fall. För mig är det väldigt gränslöst genemot din partner. Du lägger din dröm på honom. Han ska leverera i ditt drömmeri.

Jag håller med egentligen men samtidigt, hur ska man kompromissa i ett förhållande där det finns barn med? Jag tänker på min egen situation där jag och min partner är väldigt oense om val av bostadsort, jag vill flytta närmare min familj sådär 100 mil och han vill inte. Och det är orimligt att begära att barnen ska åka så långt varannan vecka. Och där står vi nu, och måste hitta en kompromiss. Om vi inte hade haft barn hade ju saken varit hur enkel som helst, jag hade flyttat. Men så är det ju inte nu...mottager gärna också kloka tankar kring detta, hoppas det är ok för ts att jag också skriver här.

 

[Lovisaleonora]

Han ska leverera i ditt drömmeri.

Åh, så himla bra formulerat! Just så är det ju i många fall. Någon spelar en statistroll och förväntas prestera enligt mina direktiv i min dröm.

JAG måste ta ansvar för min dröm, och bjuda in de jag skulle vilja var en del av den.

 

[stjarnhimmel]

Jag har råd att köpa gård själv. Och jag ser ju helst att sambon flyttar med mig till en gård, mitt drömliv hade varit jag och sambon på en gård. Men vill sambon absolut bo i lägenhet resten av livet då är vi nog inte rätt för varandra. Längtan efter gård är större. Så hade han sagt Ja eller Nej hade valet varit lätt men nu håller han ju på och velar fram och tillbaka...

Har du funderat på varför han velar?
Han kanske är osäker tex på om det blir mkt jobb, extra kostnader etc?
Jag tycker du måste backa ett steg, och inte pressa på med ultimatum etc

 

[vilse]

Jag har råd att köpa gård själv. Och jag ser ju helst att sambon flyttar med mig till en gård, mitt drömliv hade varit jag och sambon på en gård. Men vill sambon absolut bo i lägenhet resten av livet då är vi nog inte rätt för varandra. Längtan efter gård är större. Så hade han sagt Ja eller Nej hade valet varit lätt men nu håller han ju på och velar fram och tillbaka...

Så köp gård själv då! vad väntar du på? Min gissning är att sambon följer med när han slipper den ekonomiska biten - och allt klabb det innebär med att sälja/bodela en gård vid en ev skiljsmässa.
För om det är som mandaliki skrev - han hotar med att flytta vid varje bråk - ja, då är det säkert där skon klämmer.

Flyttar han inte med - ja, då vet du redan nu att han inte är din drömman som delar din dröm. Då slipper du ödsla mer tid på honom och kan leva din dröm själv sålänge

(om du köper gård själv - och sambon sen flyttar med - tänk då på att skriva papper på att gården är DIN och inte inköpt till er gemensamt, så du inte behöver lösa ut honom om det tar slut)

 

[Petruska]

Jag håller med egentligen men samtidigt, hur ska man kompromissa i ett förhållande där det finns barn med? Jag tänker på min egen situation där jag och min partner är väldigt oense om val av bostadsort, jag vill flytta närmare min familj sådär 100 mil och han vill inte. Och det är orimligt att begära att barnen ska åka så långt varannan vecka. Och där står vi nu, och måste hitta en kompromiss. Om vi inte hade haft barn hade ju saken varit hur enkel som helst, jag hade flyttat. Men så är det ju inte nu...mottager gärna också kloka tankar kring detta, hoppas det är ok för ts att jag också skriver här.

Nej, finns det barn är det inte lika lätt att planera om livet. Jag har ingen aning om hur man gör, men varannan vecka är ju inte ett alternativ. Då pratar vi ju om två olika skolor för barnen osv plus en HELVETES massa tid på resande fot för dem.

Mp-språkröret Wetterstrand och hennes man bodde var för sig under några år. Han i Helsingfors, hon i Stockholm med barnen. Nu bor hela familjen i Finland.

Jag tänker - under antagandet att du och din partner vill ha en relation med varandra - kan ni enas om att den ena partens favoriserade bostadsort är familjens bas, och att den andra parten pendlar? Dvs barnen pendlar väsentligen inte.

 

[Dresden]

Jag tänker - under antagandet att du och din partner vill ha en relation med varandra - kan ni enas om att den ena partens favoriserade bostadsort är familjens bas, och att den andra parten pendlar? Dvs barnen pendlar väsentligen inte.

Det där tror jag är en klok tanke, om man som vuxen inte kan tänka sig att pendla mellan två orter på långt avstånd, kan man då kräva det av barnen? Kanske bättre att ta den smällen som vuxen förälder?

Då jag och min partner separerade började vi med att sonen skulle åka mellan oss men rätt snart insåg vi att det var bättre att helgföräldern kom och umgicks på plats istället. Inte lätt men det var ju ändå vårt val att separera, inte sonens. Hans tonårsliv blev mycket enklare när vi löste det på det viset.

 

[Philosophia]

Jag gjorde som jag ofta gör i relationstrådar - kikade bland ts tidigare inlägg. Ofta finns fler pusselbitar att hämta där.

Och hos dig hittade jag en tråd från i våras om att ni bråkade mycket, och att bråken alltid slutade med att han hotade med att flytta. Det låter som ett väldigt svajigt förhållande för mig, och jag förstår om han tvekar inför det stora ekonomiska - och tidsmässiga - åtagandet det innebär att köpa gård tillsammans med dig.

Eller så ger han med sig ibland och säger ja för att kunna "blidka" TS. Hur som helst så håller jag med om att förhållandet verkar svajigt.

@Helga Tänk vilken hållhake han får om ni köper en gård tillsammans - om du inte kan bekosta den själv! Har han redan en tendens till att hota med flytt vid minsta lilla bråk, tänk vad verkningsfullt hotet blir när det är en gård som står på spel? Jag skulle noga tänka mig för om (1) ni verkligen vill samma saker i livet, och (2) om det är värt att leva i ett förhållande som styrs av någons hot beträffande sådant som är värdefullt för dig.

 

[Dresden]

Jag har råd att köpa gård själv. Och jag ser ju helst att sambon flyttar med mig till en gård, mitt drömliv hade varit jag och sambon på en gård. Men vill sambon absolut bo i lägenhet resten av livet då är vi nog inte rätt för varandra. Längtan efter gård är större.

Fast nu har ju TS råd att köpa sin egen gård, hon vill bara ha med sin sambo.

Men i övrigt tror jag att det är bra att satsa på det som känns viktigt för en själv, livet går så fort och rätt vad det är kanske man missat det där "fönstret".

 

[Philosophia]

Fast nu har ju TS råd att köpa sin egen gård, hon vill bara ha med sin sambo.

Men i övrigt tror jag att det är bra att satsa på det som känns viktigt för en själv, livet går så fort och rätt vad det är kanske man missat det där "fönstret".

Aha, jag missade det inlägget! Men jag håller med dig. Någonstans får väl TS värdera vad som är viktigast - att flytta till en gård eller att ha kvar sambon. Som det låter så får man nog tolka sambon som att han inte vill flytta till gård och utgå från det. Och det låter på TS som att en gård är viktigt för henne!

 

[Kattennizze]

Nej, finns det barn är det inte lika lätt att planera om livet. Jag har ingen aning om hur man gör, men varannan vecka är ju inte ett alternativ. Då pratar vi ju om två olika skolor för barnen osv plus en HELVETES massa tid på resande fot för dem.

Mp-språkröret Wetterstrand och hennes man bodde var för sig under några år. Han i Helsingfors, hon i Stockholm med barnen. Nu bor hela familjen i Finland.

Jag tänker - under antagandet att du och din partner vill ha en relation med varandra - kan ni enas om att den ena partens favoriserade bostadsort är familjens bas, och att den andra parten pendlar? Dvs barnen pendlar väsentligen inte.

Ja, det var faktiskt ett utmärkt förslag som jag inte tänkt på riktigt. Alltså att någon vuxen kan pendla. Det blir bra för att prova på liksom. Man får ju värdera, precis som för TS, hur mycket relationen är värd kontra att bo på ett ställe man vantrivs på. Hade jag varit utan barn hade jag flyttat och alltså värderat relationen lägre faktiskt.