Saknad

Fan vad jag saknar att ha en familj. Det har hunnit går 5 år nu. Jag fick ett julkort av mamma. Kanske vill hon att allt ska bli som vanligt igen. Det kan inte bli så. Jag kan inte ta den risken.

 

[Motacilla]

Det är väl en milsvid skillnad mellan folk på ett jobb och familj som är bjuden till ens hem.

Men lika fullt är det ju relationer i alla fall.

Jag träffar mina kollegor betydligt mer än jag träffar föräldrar, syskon, andra släktingar eller vänner.

Skulle jag vara väldigt lättkränkt skulle jag förstås se det som en personlig förolämpning när min korridorgranne inte hälsar eller när folk inte frågar om jag vill hänga med på lunch. Det FINNS människor som blir oerhört upprörda av sådana saker också.

 

[Raderad medlem 132722]

Dags att låsa tråden @Gunnar

Vill du kan du radera tråden själv.

Är du trött på att svara men vill kunna gå tillbaka och läsa dina egna tankar och funderingar och folks svar kanske låsning är bäst.

 

[Wille]

Du har en bekant du upplever inte bemöter dig som du vill bli mött. Och därifrån definierar du din livssyn?

Jag vill inte att andra har det inflytandet över mitt mående.

Jag blir bara ensam med mitt mående tills det kväver mig.

Men hon tydliggjorde att jag skulle hålla käften. Och eftersom jag inte vill råka ut för samma sak igen har jag lärt mig att det bästa är att hålla käften.

Beror också på vad man förväntar sig. Min bästa vön har jag inte träffat på 10 år, inte pratat med på säkert 3-4 år (vi messar varandra) men jag vet att om det skulle bli kris kommer hon finnas där.

Jag har få men bra vänner, vi hörs inte ofta, ses ännu mer sällan då alla har "sitt" så att säga med jobb, familj och livet. Mest träffar jag nog bekannta som har samma intressen som mig, men dör umgås vi ju pga hobbyn och pratar inga djupare saker. Jag träffar oftare de jag jobbar med (patienter i hemsjukvården) än mina vänner men öven det är ju en social kontakt.

Jag har ingen att messa med eller ringa.

 

[LadyCovergirl]

Märkligt nog ska jag alltid ta hänsyn till andra, men andra behöver inte ta hänsyn till mig. Det är det där igen att det är höga krav på mig, men andra slipper krav. Det är liksom inte ett dugg synd om någon som behöver ta hänsyn till mina svårigheter, men det är jävligt synd om mig när jag drabbas av en panikattack. Vet du hur det känns att ha en fullständig panikattack och skaka hysteriskt i flera timmar? Det är fruktansvärt. Men andras bekvämlighet går så klart före. Som vanligt är jag inte värd ett jävla skit.


Vad är det jag skiter i menar du?

Uppenbarligen tycks du ju skita i hur andra mår av ditt beteende. Det tycks som att det är något som din omgivning bara ska stå ut med, utan någon form av ursäkt.
Du skriver det tämligen glasklart här ovan. Det är inte synd om någon som drabbas av ditt beteende men det är väldigt synd om just dig. Du ska inte behöva be om ursäkt till någon, oavsett om denne blivit sårad eller ledsen av ditt beteende.

 

[Wille]

Vill du kan du radera tråden själv.

Är du trött på att svara men vill kunna gå tillbaka och läsa dina egna tankar och funderingar och folks svar kanske låsning är bäst.

Jag vet att jag kan radera.

 

[Raderad medlem 132722]

Jag vet att jag kan radera.

OK!

 

[gammalek]

Jag visade öppet för en vän att jag var ledsen och deprimerad. Det borde jag inte ha gjort. Jag skulle visat upp en fasad i stället.

Det där behöver inte ha ett dugg med dig att göra. Vännen kanske mådde dåligt själv och därför inte orkade med någon annans dåliga mående.

 

[Wille]

Uppenbarligen tycks du ju skita i hur andra mår av ditt beteende. Det tycks som att det är något som din omgivning bara ska stå ut med, utan någon form av ursäkt.
Du skriver det tämligen glasklart här ovan. Det är inte synd om någon som drabbas av ditt beteende men det är väldigt synd om just dig. Du ska inte behöva be om ursäkt till någon, oavsett om denne blivit sårad eller ledsen av ditt beteende.

Du saknar totalt insikt i proportionerna här.

 

[Wille]

Det där behöver inte ha ett dugg med dig att göra. Vännen kanske mådde dåligt själv och därför inte orkade med någon annans dåliga mående.

I så fall hade hon kunnat säga det. Istället slutade hon att svara på tilltal. Till slut frågade jag henne rakt ut och fick då veta.

 

[Motacilla]

I så fall hade hon kunnat säga det. Istället slutade hon att svara på tilltal. Till slut frågade jag henne rakt ut och fick då veta.

Men vad sa hon då?

 

[gammalek]

I så fall hade hon kunnat säga det. Istället slutade hon att svara på tilltal. Till slut frågade jag henne rakt ut och fick då veta.

Det är inte alltid lätt att säga det. För en del är det lättare att bara sluta ha kontakt. Som de skriver i dejtingtråden; bara ghosta.

 

[Wille]

Men vad sa hon då?

Att hon hade fullt upp med att försöka överleva själv. (Hon hade liksom satt sig på pottan själv.)

Det är inte alltid lätt att säga det. För en del är det lättare att bara sluta ha kontakt. Som de skriver i dejtingtråden; bara ghosta.

Det är fruktansvärt dålig stil att göra så. Känner att jag aldrig mer vill hjälpa henne med saker, så som jag gjorde förut.

 

[LadyCovergirl]

Du saknar totalt insikt i proportionerna här.

Eller så är det precis tvärtom. Du vet inte vilka bagage andra människor släpar runt på. Det finns inget som säger att det är mest synd om dig. Vad nu det ens spelar för roll? Det är väl bättre att agera utifrån de kort man har på hand än utifrån de kort andra har på hand,

 

[gammalek]

Att hon hade fullt upp med att försöka överleva själv. Hon hade liksom satt sig på pottan själv.


Det är fruktansvärt dålig stil att göra så. Känner att jag aldrig mer vill hjälpa henne med saker, så som jag gjorde förut.

Men då var det ju som jag trodde. Hon mådde skit själv och klarade knappt sig själv. Då orkar man inte med någon annans dåliga mående. Så är det nog för de flesta när man själv är under isen.

 

[Wille]

Men då var det ju som jag trodde. Hon mådde skit själv och klarade knappt sig själv. Då orkar man inte med någon annans dåliga mående. Så är det nog för de flesta när man själv är under isen.

Bara för det behöver man inte bara sluta svara.

 

[Sel]

Jag är en typisk "ghostare". När jag är slut orkar jag inte med privata konversationer och kan lämna mina vänner i radiotystnad i dagar och/eller veckor. Jag har ett par andra vänner som är likadana.
Tack och lov vet de det vid det här laget, och det är ingen som tar illa vid sig. Vill vi varandra någonting däremellan går det bra ändå på något vänster. Sådana människor det inte funkar med har ju naturligt fallit bort. Vi har så olika behov, allesammans.

 

[Tonto]

Bara för det behöver man inte bara sluta svara.

Jo, man kanske behöver det för att inte bli nerdragen av något som får en att må dåligt.

 

[Wille]

Jag är en typisk "ghostare". När jag är slut orkar jag inte med privata konversationer och kan lämna mina vänner i radiotystnad i dagar och/eller veckor. Jag har ett par andra vänner som är likadana.
Tack och lov vet de det vid det här laget, och det är ingen som tar illa vid sig. Vill vi varandra någonting däremellan går det bra ändå på något vänster. Sådana människor det inte funkar med har ju naturligt fallit bort. Vi har så lika behov, allesammans.

Vid ett tillfälle så skrev den här "vännen" på fb att hon hade tid över och gärna vill träffa någon den dagen. Jag svarade att jag ville träffas. Hon svarade inte.

 

[gammalek]

Bara för det behöver man inte bara sluta svara.

Det idealiska vore att man klarade att prata om det, men även det kan vara för mycket om man mår riktigt dåligt. Det enda man kanske orkar är att bara låta bli.

 

[gammalek]

Vid ett tillfälle så skrev den här "vännen" på fb att hon hade tid över och gärna vill träffa någon den dagen. Jag svarade att jag ville träffas. Hon svarade inte.

Det ser jag inte som konstigt heller. Om man mår dåligt orkar man inte umgås med någon som också mår dåligt. Risken är att man drar ner varandra ännu mer.