Efter den fruktansvärda händelsen med journalisten som troligtvis blev mördad har jag funderat lite på olika yrkens policy men hur och var man kan och får jobba själv.
Vet inom vissa yrken att man absolut INTE ska gå hem själv till patienter. Tänker bara på det fall i Huddinge för inte så länge sedan. Det är väldigt tragiskt.
Verkar som att värden i det stora hela blir en farligare plats generellt. Att gå som kvinna ute själv när det är sent är något jag aldrig varit rädd för. Någonsin.
Men galningar finns verkligen ÖVERALLT och i de mest sofistikerade varianterna. Så man kan aldrig vara helt säker. Inte heller att gå själv om man är kille på vissa platser, vissa tider. Med risk att råka ut för gäng eller att någon lurar en "behöver hjälp" och så är det andra motiv bakom.
Det jag undrar är behöver man se över arbetsrutiner inom fler områden annat än inom vård och andra utsatta grupper? Vad tänker ni om det hela?
Sen undrar jag om ni har något skydd med er ute? Vad i så fall? Pepparspray? Och när har du med dig den? Ligger den i ett svårkomligt fack i väskan är det helt meningslöst att ha med.
På mitt jobb är hot och våld ganska mycket vardagsmat, men vi har tydliga rutiner, är utbildade att hantera sådana situationer, har larm, arbetar ytterst sällan ensamma och vissa kollegor bär vapen. Även om det är vardag har vi såklart noll tolerans när det kommer till alla former av hot och våld och allt sådant utreds och polisanmäls (eller ska åtminstone göras om rutinerna följs). Jag har dock aldrig känt känt mig tryggare på en arbetsplats, trots all skit vi exponeras för.
De värsta ställena jag har varit på är inom demens/äldrevården.
Där kan vi snacka om att känna sig utsatt! Hot och våld från brukare accepterades i en sån utsträckning att en baxnar. Det kan ju vara så att jag råkat ut för helt usla arbetsplatser, men den generella upplevelsen är att det är ett område som verkligen behöver införa/se över rutiner för sådana situationer.
Privat har jag nog aldrig reflekterat över någon utsatthet. Kanske är jag naiv eller så känner jag mig bara helt enkelt inte rädd när jag är ute och rör mig, inte ens nattetid på stan. Kanske kan det bero på att jag vet att jag har kunskap och erfarenhet att hantera de flesta oväntade situationer som skulle kunna uppstå så länge de inte involverar fler än en eller ett par gärningspersoner eller någon form av vapen, och då hade jag varit ganska rökt hursomhelst.
Har ofta musik i öronen då jag tycker det är skönt att koppla bort omvärlden, ser mig sällan över axeln och har aldrig ens tänkt tanken att införskaffa försvarsspray eller larm.
Jag kan däremot vara extra vaksam över väska/plånbok om jag är bland mycket folk, helt enkelt för att det skulle vara jävligt surt att bli av med innehållet.