Säkert samhälle. Säkert arbete.

[Stefffie]

[QUOTE="karamelldrottningen, post: 18210265, member: 53305"

Verkar som att värden i det stora hela blir en farligare plats generellt. Att gå som kvinna ute själv när det är sent är något jag aldrig varit rädd för. Någonsin.
[/QUOTE]

Hur det än känns, så är det ju faktiskt inte sant.
Världen, på det stora hela, är säkrare än någonsin. Färre dör inkorg och väpnade konflikter, fler lever i demokratier. Färre lever i fattigdom, fler och fler barn lever till i se sin 5 årsdag etc.

Att det känns farligare, betyder inte attest faktiskt är det!

Gällande frågan - visst är tydliga rutiner på arbetsplatsen viktigt!
Jag jobbar på kontor, och vi har ganska hög säkerhet, men det är mest för att förhindra information theft, men följdaktligen så är det mkt svårt för obehöriga att få tillträde.
Reser dock även mycket i jobbet och däri ligger säkerhetstänket i att alla resor boks via och registreras via företagets portal, så att företaget vet vart alla är och kan få tag på dem i händelse av eg en större olycka eller terrorattack.


(Källor från snabb googling
https://www.pri.org/stories/2014-10-23/world-actually-safer-ever-and-heres-data-proveKällor:

https://www.google.co.uk/amp/s/www....12701e-ce0a-11e6-a87f-b917067331bb_story.html
)

 

[Korven]

Sen 1973 har jag jobbat inom ett område som var utsatt , rån var alltid i fokus. Bedrägeri likaså. Jag fick åka ut till de ställen som redan blivit rånade för att stötta personalen. Larmknappar fanns på många ställen i lokalerna men innan polisen var där hade förövaren redan försvunnit. Utom när jag bad en sitta ner och vänta, då hade jag redan tryckt på tysta larmet så polisen kom och tog honom när jag sa att han skulle komma fram och få "sina" pengar.
En jul hade vi blivit förvarnade om att vi skulle rånas så civilarna satt och väntade och väntade. Japp när fredagen kom togs de , en rånare skadad då han vägrade stanna.
Några personliga skydd fanns inte. Lantbrevbärare var ett spännande jobb då pengarna var helt oskyddade egentligen. Men samhället såg inte likadant ut då. På sätt och vis är det bra att korten och mobilerna kommit. Nu är det bankomaterna som är farliga platser.
Numera går jag helst inte ut ensam kvällstid.

 

[SaraXX]

Våra kontor måste alltid ha en bakdörr. Stora redaktionen är låst men ute på mindre orter är det bara att trava in. Hot tas på stort allvar.
Jobbar på dagstidning.

 

[avslutat medlemskap]

Framför allt för att de oerhört lätt kan bli kontraproduktiva, om en gärningsman använder dem mot en själv. Som mer effektivt och värdefullt, på flera plan, ser jag kunskap och träning i självförsvar som t ex ju-jutsu (eller judo, karate, aikido etc).

Håller helt med samt en rejäl ficklampa kvälls och nattetid som kan blända ev. antagonist samt ett larm som tjuter i högan sky får den mest våldsbenägna att fly fältet, det är bevisad erfarenhet. Numera finns det ju led-ficklampor av sån dignitet som sånär kan sätta eld på saker och ting, en sån i ögonen och antagonisten är helt utslagen för en ganska bra stund.

 

[avslutat medlemskap]

Inte mig heller. Då hår jag ändå ofta och spelar Pokémon kvällstid nära resecentrum som enligt "sverigevänner" har blivit en No go zon på kvällarna. Jag har inte märkt någonting av det, och ändå tycker man att en ensam tjej med näsan ner i en mobil borde vara ett lätt byte?

Jag brukar stanna och fika eller ta en pizza i en närliggande storstad mitt i en no-go-zon, där låser jag inte ens bilen (som jag fö. sällan eller aldrig låser) och jag hejar på folket där. Okej, det skjuts en del där men vaf. nåt måste dom ju få roa sig med när dom har tråkigt.

 

[Lipperta]

Jag är livrädd att gå ut på kvällen ensam. Det gör jag bara inte.
Törs inte ha typ pepparspray för jag är så jävla svag att den som överföll mig skulle kunna använda det mot mig så enkelt.
Så jag går helt enkelt inte ut pga rädsla. Det blev ju inte bättre av två mord i min lilla ort på en vecka.

 

[mooi]

Jag har hittills aldrig känt mig hotad på mitt jobb trots att jag jobbat på ställen där potentialen finns (kriminalvård - anstalt, och ungdomsinstitution). Jag vet dock andra på mina arbetsplatser som blivit utsatta både på arbetsplatsen i sig men där det även dykt upp skumma individer kring hemmet. På ena arbetsplatsen har man larm på sig och det finns larmknappar på väggarna, på senare år har det tillkommit kameror i korridorerna - det fanns inte innan utan då fanns det många helt dolda ställen. Efter en incident med dödlig utgång inom verksamheten (ej min utan den totala) skärptes mycket upp, framförallt ensamarbetet.

Idag jobbar jag i skola och har fortfarande klarat mig, men har kollegor som utsatts för både det ena och det andra. Både elever och föräldrar som varit mycket hotfulla, personer som dykt upp på skolan med baseballträ för att "ta" personal som ringde polisen när man sett öppen droghantering. En kollega har fått ett titthål installerat i sin kontorsdörr pga hotfulla föräldrar. Vi försöker tänka på att om att man ska ha samtal med en "känt svår" förälder så kan man antingen försöka ha någon mer med sig, eller åtminstone se till att tala om för någon att nu har jag X hos mig, du kan väl titta förbi sen.
En tjej i stallet som jobbar som skolsköterska blev utsatt för såna allvarliga hot av en förälder att hon hade poliseskort till stallet och fick inte åka hem den dagen....

Privat är jag sällan rädd, men har ögonen med mig. Har inget extra skydd med mig.

 

[karamelldrottningen]

Det är helt stört att behöva tänka i de banorna. En vän till mig sa en gång att som kvinna gör man flera oftast omedvetna kontroller i sin vardag. Exempelvis om man går in genom en port så lyssnar man om dörren går igen och då vet man att man inte har någon efter sig. Själv har jag inte känt mig särskilt otrygg, när jag bodde och pluggade i Malmö gick jag typ överallt. När det blev mörkt undvek jag dock vissa delar av stan, tog bussen eller blev hämtad. Jag har inget i väskan förutom mina nycklar att ev försvara mig med. Har aldrig känt att jag behövt något.

Ja det tycker jag med. Att det är sjukt att behöva tänka så. Samtidigt som det bevisligen har hänt att anställda farit illa när de varit själva. Även om det säkert hör till ovanligheterna.
Detta med port som går igen har jag nog aldrig tänkt på öht. Kanske är det någon annan som bor i huset som kommer in i samma öppning? Jag menar om det då rör sig om ett flerfamiljshus. I en villa stänger man väl dörren direkt efter sig. Men du kanske menar i andra sammanhang?
Jag har inte heller något att försvara mig med. Möjligen en pincett och den hjälper nog inte mycket.

 

[Unafraid]

Jobbade tidigare på en coopbutik, en kollega var stalkad av en kund. Han ringde henne privat massor av gånger på nätterna, han störde när hon jobbade i butiken, vägrade gå ut osv. Alkohol blandat med någon form av psykisk sjukdom. Han hoppade in i hennes bil en kväll då hon skulle hem osv.

Dock "ofarlig". Bara gudförbannat jobbig. Efter ett antal år hittade han en ny "flickvän", då fick hon vara ifred.

Jag är aldrig rädd. Vilket jag kanske borde, jag är nog hellre oförsiktig.

 

[supersonic]

Ja det tycker jag med. Att det är sjukt att behöva tänka så. Samtidigt som det bevisligen har hänt att anställda farit illa när de varit själva. Även om det säkert hör till ovanligheterna.
Detta med port som går igen har jag nog aldrig tänkt på öht. Kanske är det någon annan som bor i huset som kommer in i samma öppning? Jag menar om det då rör sig om ett flerfamiljshus. I en villa stänger man väl dörren direkt efter sig. Men du kanske menar i andra sammanhang?
Jag har inte heller något att försvara mig med. Möjligen en pincett och den hjälper nog inte mycket.

Jag hade heller aldrig tänkt på det förrän min vän påtalade det. Alla gånger man går in i en port i ett flerfamiljshus menar jag. Oavsett om man bor där eller hälsar på eller ska köpa en möbel. Har man dessutom hunnit en trappa upp ser man ju kanske inte vem som kommer in efter en om man inte hör den slå igen. Hur vet man om det är nån som bor där, ska hälsa på eller om det är nån som faktiskt förföljt en? Gah önskar att min vän aldrig tagit upp det varje gång jag går igenom en port på kvällen tänker jag numera på detta.

 

[karamelldrottningen]

[QUOTE="karamelldrottningen, post: 18210265, member: 53305"

Verkar som att värden i det stora hela blir en farligare plats generellt. Att gå som kvinna ute själv när det är sent är något jag aldrig varit rädd för. Någonsin.

Hur det än känns, så är det ju faktiskt inte sant.
Världen, på det stora hela, är säkrare än någonsin. Färre dör inkorg och väpnade konflikter, fler lever i demokratier. Färre lever i fattigdom, fler och fler barn lever till i se sin 5 årsdag etc.

Att det känns farligare, betyder inte attest faktiskt är det!

Gällande frågan - visst är tydliga rutiner på arbetsplatsen viktigt!
Jag jobbar på kontor, och vi har ganska hög säkerhet, men det är mest för att förhindra information theft, men följdaktligen så är det mkt svårt för obehöriga att få tillträde.
Reser dock även mycket i jobbet och däri ligger säkerhetstänket i att alla resor boks via och registreras via företagets portal, så att företaget vet vart alla är och kan få tag på dem i händelse av eg en större olycka eller terrorattack.


(Källor från snabb googling
https://www.pri.org/stories/2014-10-23/world-actually-safer-ever-and-heres-data-proveKällor:

https://www.google.co.uk/amp/s/www....12701e-ce0a-11e6-a87f-b917067331bb_story.html
)[/QUOTE]

Jag håller inte riktigt med. Att världen är en säkrare plats än innan med tanke på alla konflikter, terror och IT. Kan ju vara så också att elände uppmärksammas mer nu än förr så att man upplevelse som att det skulle öka fast det inte gör det. Tex våldtäkter och liknande. Så kan det absolut vara.

Bra med tydliga regler !

Edit: vad märkligt citatet blev

 

[Stefffie]

Hur det än känns, så är det ju faktiskt inte sant

Jag håller inte riktigt med. Att världen är en säkrare plats än innan med tanke på alla konflikter, terror och IT. Kan ju vara så också att elände uppmärksammas mer nu än förr så att man upplevelse som att det skulle öka fast det inte gör det. Tex våldtäkter och liknande. Så kan det absolut vara.

Bra med tydliga regler !

Précis - upplevelsen av en farligare värld kanske ökar, men faktan visar att världen faktiskt är säkrare än någonsin!

Sen betyder inte det att det går i rätt riktning överallt - gängvåldet i Malmö har väl ökat rätt dramatiskt över de senaste åren vd jag förstått, men i helhet är världen faktiskt mycket säkrare än någonsin.

Tror inte heller att man har så stor bytta av diverse sjalvförsvarsvapen. Som vanlig civilperson så räcker sunt förnuft långt nog för att hålla sig själv utom all rimlig fara!

 

[Flixon]

Jag jobbar inom ett rätt utsatt yrke, har pepparspray och batong till vardags, pistol ibland. Vi jobbar aldrig ensamma, mer än vid kroppsvisitering och förhör. Då är personen redan skyddsvisiterad och skulle någon vara stökig så är vi antingen två eller att en kollega håller sig precis utanför dörren.

Privat är jag medveten men inte rädd. Jag går inte med lurar i öronen sent på kvällen, men jag har inga problem med att åka tåg vid 2 på natten tex. Jag försöker ha koll på min omgivning, utan att låta mig själv begränsas. Fick en försvarsspray (som till skillnad från pepparspray är laglig för privatpersoner att bära) när jag köpte kängor en gång, men den vet jag faktiskt inte var den är

 

[sjoberga]

Hur det än känns, så är det ju faktiskt inte sant.
Världen, på det stora hela, är säkrare än någonsin. Färre dör inkorg och väpnade konflikter, fler lever i demokratier. Färre lever i fattigdom, fler och fler barn lever till i se sin 5 årsdag etc.

Att det känns farligare, betyder inte attest faktiskt är det!

Gällande frågan - visst är tydliga rutiner på arbetsplatsen viktigt!
Jag jobbar på kontor, och vi har ganska hög säkerhet, men det är mest för att förhindra information theft, men följdaktligen så är det mkt svårt för obehöriga att få tillträde.
Reser dock även mycket i jobbet och däri ligger säkerhetstänket i att alla resor boks via och registreras via företagets portal, så att företaget vet vart alla är och kan få tag på dem i händelse av eg en större olycka eller terrorattack.


(Källor från snabb googling
https://www.pri.org/stories/2014-10-23/world-actually-safer-ever-and-heres-data-proveKällor:

https://www.google.co.uk/amp/s/www....12701e-ce0a-11e6-a87f-b917067331bb_story.html
)

Jag håller inte riktigt med. Att världen är en säkrare plats än innan med tanke på alla konflikter, terror och IT. Kan ju vara så också att elände uppmärksammas mer nu än förr så att man upplevelse som att det skulle öka fast det inte gör det. Tex våldtäkter och liknande. Så kan det absolut vara.

Bra med tydliga regler !

Edit: vad märkligt citatet blev

Fast 1917 och 1942 var det betydligt mer människor i konflikter. Fram till 1990 levde många av våra grannar under totalitärt styre där man vilken dag som helst kunde bli arresterad.

Vilken tidsperiod jämför du med när du säger att det blivit farligare? Jag tror att vi kan motbevisa dig oavsett vilken gången tidsperiod du väljer.

Däremot tror jag att vi idag har helt andra förväntningar på trygghet och säkerhet än vad vi nånsin haft förut.

 

[karamelldrottningen]

Fast 1917 och 1942 var det betydligt mer människor i konflikter. Fram till 1990 levde många av våra grannar under totalitärt styre där man vilken dag som helst kunde bli arresterad.

Vilken tidsperiod jämför du med när du säger att det blivit farligare? Jag tror att vi kan motbevisa dig oavsett vilken gången tidsperiod du väljer.

Däremot tror jag att vi idag har helt andra förväntningar på trygghet och säkerhet än vad vi nånsin haft förut.

Tja säg en 10 eller 20 årsperiod? Tänker alltså inte jättelång tillbaka. För 100 år sedan var det rätt mycket elände. Så går man så lång har vi såklart betydligt bättre .

 

[hagel]

Efter den fruktansvärda händelsen med journalisten som troligtvis blev mördad har jag funderat lite på olika yrkens policy men hur och var man kan och får jobba själv.

Vet inom vissa yrken att man absolut INTE ska gå hem själv till patienter. Tänker bara på det fall i Huddinge för inte så länge sedan. Det är väldigt tragiskt.

Verkar som att värden i det stora hela blir en farligare plats generellt. Att gå som kvinna ute själv när det är sent är något jag aldrig varit rädd för. Någonsin.
Men galningar finns verkligen ÖVERALLT och i de mest sofistikerade varianterna. Så man kan aldrig vara helt säker. Inte heller att gå själv om man är kille på vissa platser, vissa tider. Med risk att råka ut för gäng eller att någon lurar en "behöver hjälp" och så är det andra motiv bakom.

Det jag undrar är behöver man se över arbetsrutiner inom fler områden annat än inom vård och andra utsatta grupper? Vad tänker ni om det hela?

Sen undrar jag om ni har något skydd med er ute? Vad i så fall? Pepparspray? Och när har du med dig den? Ligger den i ett svårkomligt fack i väskan är det helt meningslöst att ha med.

Jag förstår inte riktigt frågeställningen i TS om jag ska vara ärlig. Utsatta jobb (iaf mitt) har varken blivit mer eller mindre farliga på sistone. Världen i stort väljer jag att inte uttala mig om i denna tråd. Handlar tråden om arbetslivet eller privatlivet, egentligen ?

Jag arbetar på kontrollerande myndighet. Det vill säga att jag är utkörande och därmed oftast ensam. Tidigare arbetade jag bland annat med djurskyddsfall och numera är jag på livsmedelssidan. Mina "kunder" är alla möjliga slags folk. De flesta är helt vanliga, många blir nervösa när de ser mig komma, ett antal blir upprörda och/eller arga när de ser mig och några få är svindlare/fuskare/psykopater/idioter. Ibland står många pengar på spel när jag tar ett beslut (t.ex. en stor exporthandel som går i stöpet om jag inte kan underskriva exportcertifikatet på varan), vilket också kan göra folk upprörda.

Jag har kollegor som blivit hotade med kniv och kollegor som blivit inlåsta i frysrum. Sådant blir såklart polisanmält och tas allvarligt. Själv har jag upplevt några få tillfällen som känts obehagliga, vilket alltid blir taget på stort allvar på mitt arbete, med debreafing och annan uppföljning. Att folk man möter är sura och hetsar upp sig är vardagsmat, men 99 % kan skilja på personen hagel och myndigheten jag representerar. Det är ytterst sällan folk går till personangrepp.

Vi är utbildade till ett sunt risktänkande. Om vi ska ut till en "känt svår kund" är vi inte ensamma. Antingen är vi två kollegor, eller så har vi en med från vår "specialstyrka" eller helt enkelt polisassistans. Jag har en klient som jag måste ha min chefs chef med till, eftersom personen lyckas skrämma bort ett tiotal kollegor genom åren (knivhotet jag nämnde innan bland annat).

Vi parkerar bilen så att den lätt kan köras ut, vi vänder inte ryggen till okända klienter som verkar opålitliga, vi går inte in i frysrum eller liknande med ägaren kvar utanför och det finns strikta procedurer för hur cheferna hanterar fall med folk som inte uppför sig schyst mot oss i fält.

Vi HAR arbetsrutiner för hot eller hot om våld. Men det har verkligen inte ändrat sig för att det för tillfället sker terrorangrepp i precis vår närhet. Inte ens de "stora fiskarna" i våra hårt belastade kriminella områden; och då snackar vi alltså momssvindel i miljardklassen som gått direkt till IS, blandar ju in oss som myndighetspersoner och enkelpersoner i deras fiffel och båg.

Angående journalisten tror jag INGEN kunde ha förutspått att raketforskaren skulle gå bananas och styckmörda en person helt plötsligt. Min bästa vän har jobbat på ett av Madsens personliga projekt som civ.ing student och han blev (som alla andra) minst sagt överraskad när den här historien helt plötsligt utrullades. Så ja, galningar finns överallt. Men så har det ju alltid varit?

 

[vallhund]

Själv är jag ganska förtjust i Proudhon, Bakunin o Horkheimer samt även Tolstoj o Theoreaux o Woodcock o Kropotkin.

 

[karamelldrottningen]

Jag förstår inte riktigt frågeställningen i TS om jag ska vara ärlig. Utsatta jobb (iaf mitt) har varken blivit mer eller mindre farliga på sistone. Världen i stort väljer jag att inte uttala mig om i denna tråd. Handlar tråden om arbetslivet eller privatlivet, egentligen ?

Jag arbetar på kontrollerande myndighet. Det vill säga att jag är utkörande och därmed oftast ensam. Tidigare arbetade jag bland annat med djurskyddsfall och numera är jag på livsmedelssidan. Mina "kunder" är alla möjliga slags folk. De flesta är helt vanliga, många blir nervösa när de ser mig komma, ett antal blir upprörda och/eller arga när de ser mig och några få är svindlare/fuskare/psykopater/idioter. Ibland står många pengar på spel när jag tar ett beslut (t.ex. en stor exporthandel som går i stöpet om jag inte kan underskriva exportcertifikatet på varan), vilket också kan göra folk upprörda.

Jag har kollegor som blivit hotade med kniv och kollegor som blivit inlåsta i frysrum. Sådant blir såklart polisanmält och tas allvarligt. Själv har jag upplevt några få tillfällen som känts obehagliga, vilket alltid blir taget på stort allvar på mitt arbete, med debreafing och annan uppföljning. Att folk man möter är sura och hetsar upp sig är vardagsmat, men 99 % kan skilja på personen hagel och myndigheten jag representerar. Det är ytterst sällan folk går till personangrepp.

Vi är utbildade till ett sunt risktänkande. Om vi ska ut till en "känt svår kund" är vi inte ensamma. Antingen är vi två kollegor, eller så har vi en med från vår "specialstyrka" eller helt enkelt polisassistans. Jag har en klient som jag måste ha min chefs chef med till, eftersom personen lyckas skrämma bort ett tiotal kollegor genom åren (knivhotet jag nämnde innan bland annat).

Vi parkerar bilen så att den lätt kan köras ut, vi vänder inte ryggen till okända klienter som verkar opålitliga, vi går inte in i frysrum eller liknande med ägaren kvar utanför och det finns strikta procedurer för hur cheferna hanterar fall med folk som inte uppför sig schyst mot oss i fält.

Vi HAR arbetsrutiner för hot eller hot om våld. Men det har verkligen inte ändrat sig för att det för tillfället sker terrorangrepp i precis vår närhet. Inte ens de "stora fiskarna" i våra hårt belastade kriminella områden; och då snackar vi alltså momssvindel i miljardklassen som gått direkt till IS, blandar ju in oss som myndighetspersoner och enkelpersoner i deras fiffel och båg.

Angående journalisten tror jag INGEN kunde ha förutspått att raketforskaren skulle gå bananas och styckmörda en person helt plötsligt. Min bästa vän har jobbat på ett av Madsens personliga projekt som civ.ing student och han blev (som alla andra) minst sagt överraskad när den här historien helt plötsligt utrullades. Så ja, galningar finns överallt. Men så har det ju alltid varit?

Både och! Är nyfiken hur det ser ut inom olika yrken. Men även hur andra gör i det privata och om det har ändrat sig över tid. Tex en viss händelse kanske har gjort att man vidtagit åtgärder rent generellt och i så fall vilka då dessa skulle va. Verkar som att säkerhetstänket iaf ökat inom olika grupper/arbeten/områden.

 

[karamelldrottningen]

Själv är jag ganska förtjust i Proudhon, Bakunin o Horkheimer samt även Tolstoj o Theoreaux o Woodcock o Kropotkin.

Vad betyder det?

 

[Görel]

Jag tror att moderna media gör att det numera rapporteras om mycket mer våld och andra otrygga situationer i samhället och att det därför upplevs som att det har ökat. Det som har ökat är medvetenheten om vad som händer omkring oss, inte antalet händelser.