Säkerhet i stallet vid ensamarbete

[Marita73]

Jag har egen gård så jag är alltid ensam i stallet.
I fredags blev en av hästarna rädd och slog omkull mig bakifrån. Jag landade med armbågen först i betongen och kröp sen ihop eftersom jag låg mellan två stressade hästar och utgången (var inne i lilla ligghallen). En klämde sig förbi och den andra hoppade över mig.

Efter att ha legat och gråtit ett tag kände jag efter om något var brutet men hade bara rejält ont så jag gick ut och mockade klart i hagen.

Tänkte på att ingen skulle märkt om jag blev rejält skadad men samtidigt tänker jag inte låta det hålla mig ifrån hästarna.

 

[Sleepy]

Jag är alltid själv med hästarna. Mitt säkerhetstänk sitter inte i utrustning, utan i att vara närvarande och fokuserad i nuet och att ha en bra kommunikation med hästarna. Använder hjälm vid ridning, i övrigt inget. Hanterar hästarna lösa i flocken utan problem. Är noga med att alla förstår vad jag vill och hur jag vill ha det.
(Stod över röstningen, hittade inget bra alt.)

 

[Rosett]

Jag är alltid själv med hästarna. Mitt säkerhetstänk sitter inte i utrustning, utan i att vara närvarande och fokuserad i nuet och att ha en bra kommunikation med hästarna. Använder hjälm vid ridning, i övrigt inget. Hanterar hästarna lösa i flocken utan problem. Är noga med att alla förstår vad jag vill och hur jag vill ha det.
(Stod över röstningen, hittade inget bra alt.)

Precis så tänker jag också men kunde inte formulera det.

Kl
När jag var i tonåren och skötte en ridskolehäst hjälpte jag ofta till att ta in/ut hästarna. Ridskolehästarna släpptes in/ut lösa hagvis och gick alltid rätt. Privathästarna stod i boxar och hade oftast inte grimma på sig så då la man grimskaftet runt halsen på dem och gick. Fast några gick lösa och ställde sig vid sin boxdörr tills man öppnade den.
Alla hästarna visste vad som gällde så det var sällan problem.
Man har ju inte så mycket mer kontroll på en häst i grimma och grimskaft, vill den dra iväg så gör den det oavsett.

Nu har jag inte varit aktiv på drygt 20 år men om jag skulle bli det och rida ut skulle jag nog ha en sån där spårningsapp.
Skulle nog inte rida ut på en främmande häst (om det inte är arrangerad turridning i sällskap med ledare) men om jag känner en ”connection” med en häst skulle jag nog kunna rida ut.

 

[MimmiNO]

Når jeg startet å venne hesten til å være i ridehuset så måtte jeg gå ned sent på kvelden for å unngå andre hester siden hun ble kjempe stresset om en annen hest gikk. Da pleide jeg ringe mamma når jeg red til ridehuset og gi henne et klokkeslett når jeg burde ha ringt henne igjen når jeg var ferdig, så jeg ikke ble slengt av der nede og lå hele natten fordi ingen andre kom.
Heldigvis gikk det bra og hesten er nå mye lugnere i ridehuset, selv om hun alltid er litt ekstra reaktiv der inne.

Jeg red en ponni som pleide å slenge av rytterne sine, og da red jeg alltid med vest.

Jeg ramlet når jeg leide hesten på tur for 2 uker siden og traff en stein der jeg falt. Nå har jeg 2 brudd I ryggen og regner med at jeg kommer til å ri mer med vest i fremtiden... for å brekke ryggen er ikke morro.

 

[the_connemara]

Är det någon som varit med om en olycka eller obehagligt tillbud där ni efter den händelsen "lärde er en läxa" eller fick er en tankeställare som gjorde att ni blev mer säkerhetsmedvetna just när det kommer till att vara själv i stallet? Tyvärr är det ju ofta så man lär sig saker, dvs den hårda vägen, har själv ett par såna incidenter i bagaget.

Jag ser till att ha med mig mobilen när jag rider, det är det enda.

Alla "incidenter" som lärt mig något/format mig som hästmänniska är väl snarare situationer där jag känner att hästen räknat bort mig som trygghet. Oftast händer inget (få saker har hänt mig genom åren) men varje gång är det en tydlig pekpinne till mig själv att grundjobbet inte var så bra gjort som jag kanske trodde utan jag satte hästen i en olöslig situation och det riskerar att bli farligt för hästen/mig. Det handlar för mig mycket lite om utrustning/ensamarbete att göra men desto mer om den faktiska relationen och ömsesidigheten jag bygger upp med hästen.

Jag är alltid själv med hästarna. Mitt säkerhetstänk sitter inte i utrustning, utan i att vara närvarande och fokuserad i nuet och att ha en bra kommunikation med hästarna. Använder hjälm vid ridning, i övrigt inget. Hanterar hästarna lösa i flocken utan problem. Är noga med att alla förstår vad jag vill och hur jag vill ha det.
(Stod över röstningen, hittade inget bra alt.)

Bra beskrivet! Jag röstade på sista för den kändes som minst fel.




Jag är alltid själv i stallet. Jag har ingen familj här eller vän att hålla uppdaterad hela tiden. För mig är hästlivet/stallet/hästen raka motsatsen till denna typen av "säkerhetstänk". När jag växte upp fanns inga mobiltelefoner och jag tycker faktiskt det skapat ett helt sjukt kontrollbehov. Jag säger inte att det är dåligt, men jag tycker det är rätt konstigt att motsatsen ofta framställs som omdömeslös i hästsammanghang. Omdömeslöst i hästsammanhang är för mig alla dessa hästar som aldrig ens fått lära sig att människor är ömtåliga och alla dessa människor som aldrig lärt sig läsa en häst. Och det är ju en på tok för stor del för att en mobilapp skulle minska skadorna, ibland tänker jag nästan tvärtom.

 

[Nytant]

Jag ser till att ha med mig mobilen när jag rider, det är det enda.

Alla "incidenter" som lärt mig något/format mig som hästmänniska är väl snarare situationer där jag känner att hästen räknat bort mig som trygghet. Oftast händer inget (få saker har hänt mig genom åren) men varje gång är det en tydlig pekpinne till mig själv att grundjobbet inte var så bra gjort som jag kanske trodde utan jag satte hästen i en olöslig situation och det riskerar att bli farligt för hästen/mig. Det handlar för mig mycket lite om utrustning/ensamarbete att göra men desto mer om den faktiska relationen och ömsesidigheten jag bygger upp med hästen.



Bra beskrivet! Jag röstade på sista för den kändes som minst fel.




Jag är alltid själv i stallet. Jag har ingen familj här eller vän att hålla uppdaterad hela tiden. För mig är hästlivet/stallet/hästen raka motsatsen till denna typen av "säkerhetstänk". När jag växte upp fanns inga mobiltelefoner och jag tycker faktiskt det skapat ett helt sjukt kontrollbehov. Jag säger inte att det är dåligt, men jag tycker det är rätt konstigt att motsatsen ofta framställs som omdömeslös i hästsammanghang. Omdömeslöst i hästsammanhang är för mig alla dessa hästar som aldrig ens fått lära sig att människor är ömtåliga och alla dessa människor som aldrig lärt sig läsa en häst. Och det är ju en på tok för stor del för att en mobilapp skulle minska skadorna, ibland tänker jag nästan tvärtom.

Men det ena utesluter väl inte det andra? Jag ser det du och @Sleepy pratar om som jätteviktigt, samtidigt så tänker jag att olyckor är det som sker när det inte går som man tänkt sig. Och vi är ju alla mänskliga. Jag menar, i efterhand kan jag ofta se massor med anledningar till att en interaktion med en människa eller djur inte gick så bra som det kunnat, t.ex. man var trött/hade mensvärk/hade ätit dåligt/var stressad över en kund som inte betalat sin apstora faktura.

Det är för mig i alla fall ganska ofta något påverkar mina förutsättningar att vara så närvarande som möjligt eller uppfatta och tolka alla signaler rätt och i tid. Även om det är en ambition, så är oförmågan att leva upp till den ambitionen ganska ofta min vardag och helt enkelt det det innebär att vara människa. Då tänker jag att det är jättebra om rätt hjälm/säkerhetsväst/app/sms till en stackars oskyldig granne som aldrig bett om att få vara ens emergency contact men ser sig så illa tvungen av allmänt hyfs och medmänsklighet kan fånga upp och kompensera där jag råkar brista. Allt handlar ju om att minimera risker där det går, och ändå kunna göra det man vill. Obs obs snälla ha överseende om jag missat nån nyans nånstans, är trött och skriver mest för det sociala i att prata med främlingar på internet, mindre för det debatt..oriska.

 

[the_connemara]

Men det ena utesluter väl inte det andra? Jag ser det du och @Sleepy pratar om som jätteviktigt, samtidigt så tänker jag att olyckor är det som sker när det inte går som man tänkt sig. Och vi är ju alla mänskliga. Jag menar, i efterhand kan jag ofta se massor med anledningar till att en interaktion med en människa eller djur inte gick så bra som det kunnat, t.ex. man var trött/hade mensvärk/hade ätit dåligt/var stressad över en kund som inte betalat sin apstora faktura.

Det är för mig i alla fall ganska ofta något påverkar mina förutsättningar att vara så närvarande som möjligt eller uppfatta och tolka alla signaler rätt och i tid. Även om det är en ambition, så är oförmågan att leva upp till den ambitionen ganska ofta min vardag och helt enkelt det det innebär att vara människa. Då tänker jag att det är jättebra om rätt hjälm/säkerhetsväst/app/sms till en stackars oskyldig granne som aldrig bett om att få vara ens emergency contact men ser sig så illa tvungen av allmänt hyfs och medmänsklighet kan fånga upp och kompensera där jag råkar brista. Allt handlar ju om att minimera risker där det går, och ändå kunna göra det man vill. Obs obs snälla ha överseende om jag missat nån nyans nånstans, är trött och skriver mest för det sociala i att prata med främlingar på internet, mindre för det debatt..oriska.

Älskar sist ordet

Nej, därför la jag till att jag menar inte nödvändigtvis att det är dåligt (med detta typiska säkerhetstänk) lite lagom luddigt där i mitten. Samt att jag mest vänder mig emot att motsatsen ses som omdömeslös. För just nu och en tid tillbaka tycker jag säkerhetsdebatten i princip enbart fokuseras på skyddsutrustning och tex (som i tråden) inte leda flera hästar osv osv osv. Gör man inte "rätt" utifrån de premisserna så likställs man med omdömeslös. Jag tycker man i just det uttalandet tappar det viktigaste säkerhetstänket när vi är kring så stora flyktdjur.

Självklart ska man tex helst undvika att ensam leda in tokiga inackorderingar i halv storm i mörkret. Men så länge fokuset alltid hamnar på att tex ta in hästarna i ljus, var två stycken, kedja på hästar som drar så tycker jag att man helt tappat det viktigaste säkerhetstänket. Man sätter sig i en sits där man balanserar på att lyckas ha fullt fokus och göra helt rätt för att lyckas hålla situationen under kontroll. Istället för att skapa en situation som ligger betydligt lägre "kaosskalan" där risken att situationen går över styr ligger mycket längre bort. Betydligt längre bort än vad en kedja i halv storm med tokiga hästar hjälper.

Också trött efter ett sent jobbpass så kanske inte blev så mycket tydligare

 

[Nytant]

Älskar sist ordet

Nej, därför la jag till att jag menar inte nödvändigtvis att det är dåligt (med detta typiska säkerhetstänk) lite lagom luddigt där i mitten. Samt att jag mest vänder mig emot att motsatsen ses som omdömeslös. För just nu och en tid tillbaka tycker jag säkerhetsdebatten i princip enbart fokuseras på skyddsutrustning och tex (som i tråden) inte leda flera hästar osv osv osv. Gör man inte "rätt" utifrån de premisserna så likställs man med omdömeslös. Jag tycker man i just det uttalandet tappar det viktigaste säkerhetstänket när vi är kring så stora flyktdjur.

Självklart ska man tex helst undvika att ensam leda in tokiga inackorderingar i halv storm i mörkret. Men så länge fokuset alltid hamnar på att tex ta in hästarna i ljus, var två stycken, kedja på hästar som drar så tycker jag att man helt tappat det viktigaste säkerhetstänket. Man sätter sig i en sits där man balanserar på att lyckas ha fullt fokus och göra helt rätt för att lyckas hålla situationen under kontroll. Istället för att skapa en situation som ligger betydligt lägre "kaosskalan" där risken att situationen går över styr ligger mycket längre bort. Betydligt längre bort än vad en kedja i halv storm med tokiga hästar hjälper.

Också trött efter ett sent jobbpass så kanske inte blev så mycket tydligare

Tror jag förstår hur du menar! Vi är absolut alldeles för glada i quick-fixes, särskilt såna som går att lägga i varukorgen.

 

[the_connemara]

Gör ett tillägg till:
Meningen med att säkerheten mer ska sitta i hur hästen förhåller sig till människor i allmänhet och människan som försöker hantera den i situationen just då i synnerhet är ju just att även OM jag har en dålig dag, dåligt fokus eller rent av jävligt klantig, så finns det ändå en buffert för chansen att det kan lösa sig med lite mindre skador med en häst som aldrig i vardagen är stressad och knör/gå över folk, drar i grimskaftet eller direkt den blir skrämd helt räknar ut dig som människa.

 

[the_connemara]

Tror jag förstår hur du menar! Vi är absolut alldeles för glada i quick-fixes, särskilt såna som går att lägga i varukorgen.

O ja! Jag också Och menar alltså inte att det är dåligt. Bara att den andra biten tror jag personligen gör oss mycket säkrare egentligen (men självklart är en spårningsapp skitbra om man åker av ute i ingenstans och skadar sig allvarligt, det säger jag inte alls emot). Hade varit intressant men antagligen helt omöjligt att göra en studie på det.

 

[Nytant]

Hade varit intressant men antagligen helt omöjligt att göra en studie på det.

Utveckla gärna!

 

[Sleepy]

alla dessa hästar som aldrig ens fått lära sig att människor är ömtåliga och alla dessa människor som aldrig lärt sig läsa en häst.

Det är svårt för många att uppfostra hästar på ett bra sätt och att läsa häst. Så jag är helt ok med att många använder utrustning av olika slag för att öka säkerheten. Whatever works.

 

[iNHALE]

För att förtydliga lite för egen del så menar jag självklart inte att man är ansvarslös om man inte använder hjälm, väst, handskar, skor med stålhätta eller vad det nu må vara och jag tror nog att alla i grunden vet om att det förebyggande arbetet med hästarna är den absolut bästa säkerheten. Dessvärre är det ju få förunnat att kunna undvika alla skador och olyckor helt enbart genom förebyggande arbete.

 

[the_connemara]

Utveckla gärna!

Jag tänker att det ska ju alltså rymmas inom kunskapen för de som gör studien att kunna särskilja hur väl träning påverkat en hästs beteendemönster i en "panik"-situation utifrån dess personlighet. Hästar har ju olika stora tendenser att se och bete sig runt oss människor bara av naturen och påverkas olika av träning. Och vi är ju inte alls i framkant av den typen av träning ens. Åh så luddigt beskrivet men lyckades inte bättre

 

[the_connemara]

Det är svårt för många att uppfostra hästar på ett bra sätt och att läsa häst. Så jag är helt ok med att många använder utrustning av olika slag för att öka säkerheten. Whatever works.

Helt klart! Man ska alltid göra det man känner sig tryggast med. Allt annat är ju bara negativt dessutom för hästen kommer bara uppfatta mer otrygghet om den är det minsta inkännande, vilket ju de flesta nog är.

 

[Sporthorse]

Ca 90% av all tid jag tillbringar med hästarna så är jag ensam. Just för att jag alltid är ensam så har jag ett väldigt bra säkerhetstänk, som såklart hade kunnat varit ännu bättre med användning av hjälm vid hantering, väst vid ridning osv, men jag är även van att arbeta ensam och har faktiskt klarat mig från större skador under alla år (peppar peppar). Arbetade utomlands med många olika hästar och även där var arbetet till stor del ensamarbete så mitt säkerhetstänk är väldigt högt.

i ridningen så är säkerhetstänket också väldigt högt, jag känner av hästen och förbereder den noga för uppgiften. Jag hoppar sällan när jag är ensam, mer än markarbetshoppning, låga hinder på max 90 cm. Har bra sist så hänger i stort sett alltid med om hästen får för sig att kasta sig eller köra någon liten rodeo.

Sen kan ju olyckor alltid hända hur mycket man än förebygger, men eftersom det är flyktdjur vi sysslar med så är just mycket av förebyggande arbetet till att minimera risker i stallet, hantering och orsaker till flyktbenägenhet bland annat. Och när det väl sker en risksituation så ska omgivningen hindra hästen/ryttaren från att orsaka eller orsakas större skada än nödvändigt.

Just där borde jag väl egentligen använda tex väst betydligt oftare och möjligen hjälm även från marken.

 

[lizzie]

Jag har stall hemma och är oftast själv i stallet, även om maken är hemma. Jag använder alltid hjälm och handskar när jag hanterar hästarna från marken (och ridning så klart). Jag rider inte ut själv, utan då får maken vackert följa med på cykel. Har dock appen 112 på mobilen om något skulle hända.

Jag försöker tänka på att vara närvarande när jag hanterar hästarna. Att det inte blir "ska bara" . Även om det säkra sättet kan bli mer omständligt än "ska bara". Jag och maken var separerade ett tag och jag bodde då själv i 5 år. Jag hade då som rutin att jag skickade ett SMS till min då exmake när jag gick ut i stallet och så skickade jag ett SMS när jag var klar. Just för att ingen skulle sakna mig om det hände något i stallet.

Sedan har jag varit med om en incident, där inte ens hästarna var inblandade. Jag skulle ut till stallet och fixa mockningen. Med raska steg går jag in i stallet och då snubblar jag på tröskeln in till stallet. Faller totalt handlöst i betonggolvet med huvudet före. Förlorade inte medvetandet, men blödde som en gris från ett sår i huvudet. Som tur var så höll maken på att med däckbyte ute så han hörde när jag ropade på hjälp. Jag hade aldrig lyckats ta mig upp från betonggolvet själv då jag också sopade i händerna och trodde jag hade brutit vartenda ben där (vilket jag inte hade gjort). Det blev ilfärd in till akuten och CT-skalle och sedan sydd med 13 stygn.

När jag kom till jobbet veckan efter så trodde alla att jag blivit sparkad i huvudet av en häst .

/Lizzie

 

[lingonben]

Är det någon som varit med om en olycka eller obehagligt tillbud där ni efter den händelsen "lärde er en läxa" eller fick er en tankeställare som gjorde att ni blev mer säkerhetsmedvetna just när det kommer till att vara själv i stallet? Tyvärr är det ju ofta så man lär sig saker, dvs den hårda vägen, har själv ett par såna incidenter i bagaget.

Jäpp, jag blev översprungen i hagen en vinterdag när jag var ensam i stallet och skulle hämta in min häst. Jag hade inte hjälm på mig, så hade jag fått en smäll i skallen hade jag blivit liggande ute i kylan tills nån reagerat på att min bil stod på stallplan men jag inte synts till på länge. Hovarna träffade marken precis bredvid mitt huvud nämligen, så det hade lätt kunnat ta slut för mig där och då.

Jag fick en tankeställare och har sen dess sett till att alltid ha hjälm vid hästhantering, vara försiktig med okända hästar och se till att uppfostra de jag har hand om att mattes personliga space, det respekterar man.

 

[Nytant]

Jag tänker att det ska ju alltså rymmas inom kunskapen för de som gör studien att kunna särskilja hur väl träning påverkat en hästs beteendemönster i en "panik"-situation utifrån dess personlighet. Hästar har ju olika stora tendenser att se och bete sig runt oss människor bara av naturen och påverkas olika av träning. Och vi är ju inte alls i framkant av den typen av träning ens. Åh så luddigt beskrivet men lyckades inte bättre

Väldigt intressant tema! Det skulle man nog kunna genomföra om man har en kontrollgrupp eller kontrolltillfällen.

 

[Kiwifrukt]

Jag har eget stall där det bara är jag, och är således alltid ensam i stallet om det inte är något speciellt tillfälle som gör att jag har någon med mig. Lever dessutom ensam, så det är ingen ”som märker” att jag inte kommer tillbaka om något skulle hända. Mina föräldrar bor dock bara ett par kilometer bort och mamma jobbar i vården (= hon är hemma vissa vardagar) så jag brukar försöka rida de dagar hon är ledig/hemma på förmiddagarna och så på helgen när pappa och min hemmaboende bror är hemma. Efter coronan jobbar jag halvtid hemma och halvtid på kontoret och förlägger med flit kontorsdagarna de dagar jag vet att mamma jobbar 7-16. Min häst är rätt hispig och det känns helt enkelt enklast att göra så. Jag meddelar mamma vart jag rider och när jag går ut, då vet hon på ett ungefär hur lång tid det tar och vart jag kan vara om något skulle hända. Rider alltid med hjälm och väst, promenerar också hästen från marken med hjälm men slarvar tyvärr lite med hanteringen inne i stallet.

Brydde mig inte alls som barn och tonåring, har ridit ensam i stort sett alltid. Men före 2018 fanns mormor som en back up bara någon kilometer bort också med körkort, jag har alltid vetat att jag kan ringa dit också om något skulle hända. Grannen hade förmodligen märkt om ponnyn kom hem ensam men han hade inte vetat vart han skulle börja leta så det känns helt enkelt tryggare att rida när jag vet att någon är hemma. Rider alltid ut, hade kanske inte varit lika restriktiv om jag haft tillgång till paddock för då är ponny mycket lugnare.